Något att prova!

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=5FF86FDA94D61869038E1237FDF21412.aldo4?cid=25968641&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d8546858%26amp%3bnew%3dtrue

Tillbaka till verkligheten

Första veckan på jobbet. Det känns bättre än jag trodde. Kommer ändå att ha ögonen öppna för nya jobb nu, är innerligt trött på dåligt ledarskap och intern struktur som inte funkar. Arbetsuppgifterna är klockrena, lönen hyfsad och jobbet ligger nära hemmet. Tänk att ledarskap kan förstöra så mycket! 

Semestern har varit underbar. Att vara med söta D dygnet runt i en månad (!) var lyx. All tid till varandra och bara göra det vi kände för. Kändes bättre med alkoholen (han) och jag åt vad jag kände för. Sen jag skadade ryggen och inte kunnat träna har jag helt lagt bantningen på hyllan. Det är ingen idé och lite skönt är det även om jag längtar till gymmet av glädje. Idag ska jag smyga mig dit och köra lite lätt 😊. 

Imorgon är det begravning för min kusin. Jobbigt och uppslitande från förra året. Har funderat på att gå och prata med någon om alla tankar på död som snurrar i mitt huvud. Rädslan att dö eller att någon nära mig ska dö. Jag vill så gärna leva livet nu när jag äntligen hittat kärleken och är på väg framåt i livet. Det som stått på vänt så länge.. 

Vi smider sambo-planer. Ny trea eller bo i min stora tvåa? Vi har några veckors betänketid har vi sagt. Svårt att sälja min lägenhet innan drömlägenheten kommer ut eftersom min är rätt bra ändå. Återkommer om hur det blir! Tillsvidare bor vi hos mig. 

Vi är i grekiska övärlden

Semester med älskling. Två veckor i grekiska övärlden. Rhodos avklarat, nu på mysigaste ön Symi. Åk dit!!

Semester!

Nu har söta D och jag semester! Äntligen. Vi är inne på dag 3 och har hunnit med svärföräldrarna i Småland och är nu hemma igen. Ryggen gör fortfarande ont och jag har bytt kiropraktor för bättre hjälp.  Nu har han dock semester också ... :( 

Kämpar på med mina övningar och söta D stöttar och hjälper till på alla möjliga sätt <3 Vi har det bra och om en vecka är vi i Grekland på öluff i två veckor. 

På söndag är det årsdagen för min lillebrors död. Jobbigt för hela familjen och att bli av med oro är viktigt för min ryggsmärta just nu. Hoppas att några dagar hemma kommer att göra susen! 

Maten går bra. Äter som alla andra under semestern och kroppen och vikten är inte prio ett direkt. Konstigt nog skiljer det inte många kilo mellan diet och inte bry sig. Kanske 5 kilo och visst det märks men inte tillräckligt för att orka börja banta och tänka på vad jag äter. Ryggen, kärleken och välmåendet är det som står i fokus. Idag blir det nog en mjukglass :) 

Trevlig semester på er! Njut och tänk inte för mycket på maten! Det är den inte värd!

Varför måste det drickas hela tiden?

Det gör mig anti. Det gör mig tråkig. Jag tar avsteg från mig själv eftersom jag vill följa mina värderingar. Som att jag måste kompensera för Daniels drickande. Det stör mig. Det gör det. Jag försöker att inte bry mig om det och tänker att jag vänjer mig nog. När jag känner mig svag eller stressad bubblar det upp.

Det ligger så nära under ytan och gror. Jag gör honom till någon han inte är. Mina fantasier når inga gränser. Spelar upp scenarion i huvudet och förstorar upp. Gör jag verkligen det? Att det ska drickas alkohol så fort chansen ges är ungefär som att jag äter socker, helst choklad eller glass, så fort chansen ges. Jag jämför mitt missbruk med honom och sätter därmed en stämpel på honom som jag inte vet om han förtjänar. Kanske gör han det. Att han bara inte är medveten om sitt riskbeteende än. De gånger jag frågat honom har han nekat.

Nu var det ett tag sedan vi pratade om alkoholen. Det har varit rätt lugnt men inom mig slappnar jag aldrig av. På lördag är det bröllopsfest. Man förväntas supa. Jaha, inte kommer han att banga i alla fall. Jag ska försöka att inte bry mig men vet inte hur det kommer att gå. Ska vi prata om det här? Igen? Vad har jag egentligen att komma med? En känsla. Av obehag, som sprider sig i mitt inre varje gång det ska drickas alkohol. Var den kommer ifrån vet jag inte. Den kommer automatisk och äter upp mig inifrån. Den gör mig till någon jag inte är.

Jag gillar att ta ett glas vin ibland, gärna i mina vänners sällskap. Jag dricker aldrig själv, det har jag inget behov av. Jag kan också bli full och pinsam, högljudd och spy. Det hände sällan och aldrig nu för tiden. Nu har jag inte samma behov av att festa lägre.

Det är superdålig timing nu. Jag har mycket i huvudet och har mångas känslor inom mig. Det har druckits en öl varje kväll från hans sida och på lördag är det bröllopsfest. Egentligen ska man väl prata om detta när det är lugnt och inte när det är som stormigast men å andra sidan är det ju då som problemet når sin kulm. Vad är egentligen problemet?

Jag anser/tycker/känner att man inte ska dricka alkohol i veckorna och när man dricker ska man inte bli för full. Man ska sköta sig, bete sig, och vara respektabel. Känna ett skönt rus men inte visa det. Varifrån kommer denna syn? Att det skulle vara så fult att bli onykter. Att man är en mindre bra person om man gillar alkohol? Samhället, mamma, mina tidigare erfarenheter? Börjar bli innerligt trött på detta och Daniel vet inget om hur mina tankar går.

Han gör som jag, förknippar alkohol med känslor. ”Nu har jag jobbat så hårt att jag förtjänar en öl”, ”Jag har varit så bra hela kvällen att jag kan ta en whiskey när jag kommer hem”, ”Nu är det ’lill-lördag’”, ”Det är ju sommar och semester ute”, ”Det är fotboll på tv” osv. Jag gör, eller gjorde, detsamma med socker. När jag var trött, ledsen, glad, det var soligt ute, det var fest, jag var irriterad eller sjuk. Allting skulle lösas med socker. Så är det fortfarande ibland men jag försöker att inte hitta anledningar. Vill jag ha en chokladkaka så tar jag det. Inte förknippa eller ursäkta det med en känsla. Det är svårt.

Just nu är jag inne i en socker-period. Ryggen gör att jag inte kan träna och då äter jag socker för att kompensera kickarna. För att glömma och för att döva ångest. Förr kunde jag hålla det i schack med träningen. Det gör att reagerar mycket starkare på Daniels alkoholvanor eftersom jag inte är nöjd med min egen situation. Vi är nog inte helt ärliga mot varandra. Jag tror att han känner/undrar över min sockerkonsumtion också. Men hittills har han inte sagt något. Ska jag säga något om alkoholen? Igen? Jag tror att jag måste.

Sköna dagar

Äntligen är sommaren här! Gårdagens ledighet och förra helgen bjöd på vackert väder. Jag och söta D var i Småland hos hans familj över helgen och igår blev det stranden hemma. Nice. Mannen plockade ihop nya elgrillen så två premiärer på en dag.

Idag är han ledig och jag jobbar. Rätt skönt att komma i kapp lite. Blir en kort dag. 

Färg!!

Helgen var välkommen. Vin med söta D och hemmamys på fredagen. Kalas i Stockholm på lördagen och älsklingen fixade bra "gå bort"-blomma - en chiliplanta som vi planterade i en korg. Mycket uppskattat!

Idag snubblade jag över prickiga kökshanddukar som jag letat efter och köket är nu komplett med lite mer färg. Fint! 

Hemma hos D nu och njuter av jordgubbar och te. Mår verkligen så bra utan socker! Inte lika kärlekskrank och deppig. Inte lika hungrig och uppblåst. Varför ska det vara så svårt att komma ihåg?! Ska försöka hålla detta ett tag nu. Också med tanke på min återkommande underlivssvamp som håller sig borta när jag är sockerfri (ätit nån bit tårta och lite mörk choklad när det bjuds men stor skillnad mot mina tidigare chokladorgier varje dag). 

Lite sen sist

Jobbat som en tok! Nu känns det lite bättre och jag firar med lite färg på kläderna.

Fick nog av det flängande och äta mat ute som jag och D gjort de senaste månaderna. Så denna vecka har bo jagat mat och bott hos mig. Nästa vecka hos honom? 

Har tyvärr haft ont i ryggen och trots stretch på matta på kvällar, power walks och pass på sats blir det inte bättre. Vem kan hjälpa?!?!?! Känns som att hela kroppen är paj :( 

Iväg till jobbet nu. Det är ju fredag! Fredag med söta D :)

En ändring måste till

Jag måste få mina humörsvängningar, min svartsjuka och min deppighet under kontroll. Annars kommer det att kosta mig både jobbet och söta D. Misstänker att socker och dålig matrutin är em stor bov. Jag är helt enkelt för känslig efter alla år av missbruk, kroppen triggar direkt. Träning hjälper till att balansera och om jag trivs med mig själv och min kropp mår jag bättre med andra.

När söta D ska göra nåt utan mig blir jag hemskt svartsjuk. Om det dessutom involverar alkohol kan jag inte dölja min irritation och surhet. Varför?! Det är så killar umgås, över en öl och en bit mat. Vi tjejer dricker vin och äter smågodis. Denna missunnsamhet kommer att stå mig dyrt om jag inte passar mig. Vem vill bli fasthållen och känna sig låst?! 

Jag vill vara en öppensinnad, rolig och tillåtande flickvän. Det ska vara okej för honom att ha ett eget liv om jag har det, ok för oss båda att göra misstag och ingen behöver vara perfekt. Om han inte kräver det av mig, varför ska jag göra det av honom? Skärpning! 

Egenplockad mat är godast

Till sjuklingens lunch blev det omelett. Plockade själv tomaterna och oreganon på min uteplats. Lyx!