Dagens utmaning: kollegorna

Redan förra veckan var jag tillbaka på jobbet och det var skönt att komma tillbaka till bra rutiner, träning och matlådor. Vi var ett litet glatt gäng som jobbade tillsammans den första veckan och försökte behålla semesterkänslan.

Idag är resten av gänget på kontoret tillbaka. Det innebär en del utmaningar för mig. Det harklas, hostas och snörvlas. Och det handlar inte om förkylningar. De har olika tics för sig hela bunten. När man sitter  20 personer i ett kontorslandskap kan det vara väldigt påfrestande. Det stör mig ofta och innan jag började jobba med mig själv i 12-stegsprogrammet gjorde det mig galen. Nu försöker jag ta det med ro men vet inte hur jag någonsin ska komma över det egentligen...

Klockren förrätt som ska serveras på sekunden



Stek på hög värme tillsammans med lite smält smör. Mums!


Smörstekt halloumiost är verkligen den enklaste och en av de godaste förrätterna jag vet. Älskar att bjuda på den salta osten men även att göra en liten förrätt till mig själv.

God morgon!

Klockan är tio och jag har redan hunnit med en god frukost, diskat, dammsugit, storhandlat och planera matsedel. Nu blir det gymmet och mitt styrkepass. Älskar att jag hinner med så mycket när jag är abstinent. När jag hetsäter sitter jag bara i soffan och låter livet passera förbi.

Idag blir det även en del OA-relaterade saker. Ska ringa några vänner, läsa lite i Stora boken och framför allt jobba vidare med min rädslolista. Det är underligt hur mina rädslor flyger ut genom dörren i och med att jag tar fram dem i ljuset och jobbar med dem. Det här programmet fungerar verkligen.

Så god mat



Älskar att ha i cocktailtomater i maten just nu!

Tänk att jag får äta så god mat när jag är abstinent. Vill verkligen inte ha skräpet just nu och hoppas att det håller i sig.

Jobbar och lever i 12-stegsprogrammet mer nu. Ringer andra, ber att få lämna över, läser i litteraturen, äter på matplanen och försöker lyssna på kroppen (gick hem på lunchen och sov middag eftersom jag jag trött i kroppen). Känner sinnesro till och från, stressar upp mig ibland men då gäller det att stanna upp, lämna över, be om vägledning och släppa det som inte är i nuet. Ofta oroar jag mig över saker som ska hända om flera veckor. Det stjäl energi från mig i nuet och bara att släppa. Det går framåt men jag är ödmjuk, vet att jag kan falla när som helst om jag inte ser upp.

Idag har jag ätit

Frukost
2 stekta ägg, 2 msk smör och 25 g gurka. En kopp te med mjölk i.
Lunch
100 g supergoda färsbiffar, 100 g smörstekta haricots verts och 2,5 msk paprika/chili-kryddsmör.
Middag
100 g kyckling från grillen, 100 g ugnsrostade grönsaker (zuccini, cocktailtomater, rödlök och paprika), 2,5 msk kryddsmör (samma som lunch).

Det känns bra men släpper inte garden

Just nu är jag på en bra plats i mitt abstinenta liv. Det känns bra att lämna över min dag och inte behöva ta alla tuffa beslut på egen hand, allt är som det ska och det känns skönt att veta. Jag tror att detta är början till sinnesro men jag har fortfarande mycket tankar på mat och i min vision av sinnesro finns inte besattheten av mat, oavsett och om det är abstinent mat eller inte.

Tålamod är min bästa vän i dessa lägen. Det kan vara svårt men inget blir bättre av att jag hetsäter, det är en sak som är säker. Det löser inga problem, det för mig bara djupare ner i hopplösheten. Sinnet börjar klarna nu och jag är glad över att vara tillbaka på jobbet, semester var en tuffare utmaning än vad jag kunnat föreställa mig.

Trots att det just nu, i denna stund, känns bra i både kropp och själ så får jag inte släppa ner min gard. Beroendesjukdomen finns där hela tiden och tar varje chans den får att påminna mig om hur gott det är med vissa livsmedel och att jag visst kan äta dem och vara "normal". Men normal för mig är att följa min matplan, jag vet inget annat som fungerar för mig. Att lyssna till min kropp; är den trött så vila, är jag uttråkad så ring en vän, ge den motion och njut av livet.

Kantarellpaj

Skogens guld i mina nya pajformar.

Ikväll blev det kantarellpaj i mina nyinköpta pajformar. Enkelt och gott. Knepet är att ha i en skvätt sherry när du steker svampen i smöret. Denna är LCHF-vänlig så klart och utan skal, går minst lika bra. Till detta serverade jag sallad och nystekt halloumiost. Underbart!

Ärlighet varar längst

Om jag inte kan vara ärlig kommer jag inte att tillfriskna. Det är när jag ljuger för mig själv och tycker att det är "okej" att köpa en påse nötter, äta bär eller ta något extra som jag tar ett steg närmare ett återfall. Det som inte står på min matplan, det ska jag inte äta. Punkt. Men ack så svårt ibland... För visst kan jag tycka att det är bättra att mumsa på nötter istället för smågodis, då håller jag mig i alla fall borta från sockret. Men den är oärligheten i att göra avsteg och inte berätta det, gå utanför matplanen och börja dividera som gör att jag steg för steg förlorar kontrollen.

Idag har jag en bra dag och hoppas att den fortsätter så. Funderar på träning ikväll, annars blir det mys med en nya bok och en kopp te. Inga avsteg.

Känslostyrd

Jag är en känslomänniska och styrs i hög grad av mina känslor. Visst finns det logik med i spelet som gjort att jag har ett bra jobb, köpt en fin lägenhet och separerat när förhållanden inte fungerat. Men tar jag ett beslut måste det kännas rätt i mage och hjärta.

I kampen mot sockret och hetsätningsdjävulen kan känslostormar både hjälpa och själpa. När det blir för mycket press på mig och jag känner ångest och oro, då tar jag lätt till sockret för jag vet att det ger en snabb lindrig för mina närver och dämpar ångest (som kommer tillbaka i full kraft efteråt). Det mönstret vill jag bryta.

Att leva i en känsla är inget farligt ändå reagerar kroppen som om den skulle dö om jag inte tog mig ur situationen. Att leva innebär att känna och det ser jag som en gåva, inte som ett hinder. Det gäller bara att lära sig kontrollera gåvan så att den inte blir ett hot för min hälsa.

Musik, bilder, dofter och intryck är saker som påverkar mina känslor. Både negativa och positiva. De är bra medel för mig att ta till när jag vill hetsäta. Påminna mig om fina platser jag varit på med underbara människor, locka fram en känsla av liv och lust en kall morgon, ja det är det som håller mig borta från sockret. Lyssna på en låt som betyder mycket för dig, titta på gamla bilder och dröm tillbaka, eller köp den där parfymen som du förknippar med framgång och bär den på jobbet. Det finns små knep att ta till.  

Kvällsgotti

Igår kväll mixade jag ihop en tillåten efterrätt. Tittade på en film och njöt av ensamheten. Ibland är det skönt att inte gå ut att dansa en lördagkväll eller känna att man måste vara social. Det har tagit tid för mig att inse det men mitt eget sällskap kan vara nog så bra. Och tillsammans med en bärsmoothie och en bra film blev det ännu bättre.



Egenplockade blåbär tillsammans med ICA:s hallon,
en klick turkisk yoghurt och en skvätt gädde. Mums!



Lata semesterdagar

Nu är det bara ett fåtal dagar kvar av mina fyra veckors semester. Det har varit lata matdagar. Vissa bra och andra mindre bra. Det har gått relativt bra men jag inser att tillståndet semester är väldigt annorlunda från vardagen. Jag behöver andra verktyg och kan inte släppa allt som andra kan. Maten måste stämma. Men en liten envis röst inom mig har sagt "det är ju ändå semester, du har hela hösten på dig att träna och äta rätt". Visst kanske det funkar så för vanliga människor men för oss sockerberoende är innebär den första tuggan tuggan katastrof. Sakta men säkert åt jag mig till isolering, ångest och dålig mage. Steg för steg tog jag mig ett återfall som jag länge förnekade eftersom det var ju semester.

Även om jag nu är tillbaka på banan igen ska det bli skönt med vardag på måndag. Matlådor, träningspass, promenader, bra tider och arbete. Kan låta skummt att längta till det men det är i vardagen jag finner de lyckligaste stunderna.



Lata sommardagar passar en räksallad bra!