Min matdag

Så här kan en matdag i mitt liv se ut, allt enligt min matplan.

Klockan 07: Två steka ägg, 2 msk smör, 25 g paprika.
En kopp svart te med mjölk i.

Klockan 12: Matlådan bestod av 100 g kryddstark korv med hög kötthalt
och inga tillsatser, 100 g blomkål mixas tillsammans med 2 msk smör.
Serveras med dijonsenap och tomatpuré.

Klockan 17.40: 100 g fläskfilé i ugn, 60 g kokt broccoli. 40 g katareller och
0,8 dl grädde + 1/2 msk smör + sherry = kantarellsås.

Fragment från förr

Ibland kommer det tillbaka. Jag minns hur livet var när jag var aktiv. Pratade med en vän som är inne i skiten igen och hon är inte sig själv. Man blir en annan person när man missbrukar, det spelar ingen roll vad det är för drog, socker som alkohol eller heroin. Personförändrad, manisk, hög v.s. trött, deppig och paranoid. Tappar kontakten med den högre makten, vänner och familj men framför allt med sig själv. Allt går ut på att döva ångest, stänga ute oro, slippa känna och bara flyta omkring i en dimma. Livet passerar och du missar det. Vill inte tillbaka dit. En dag i taget för att inte falla, det är det enda som fungerar.

Dagens låt:
Gavin DeGraw – I Don't Want To Be

Intensiva dagar med god mat

Det är intensiva dagar på jobbet nu. Snart får jag en ny kollega som ska läras upp och det känns roligt även om det kommer ta lite extra tid. Dessutom verkar det som att alla kommit in i normal-tankt efter semestern nu och allt rullar på. Dock märker jag en stor skillnad på mig själv. Jag stressar inte upp mig lika mycket nu när jag lämnar över min dag till Gud på morgonen, försöker släppa kontrollbehovet och vet att det löser sig på ett eller annat sätt. Undrar om kollegorna märker denna förändring?

Jag måste bara berätta om min underbara kvällsmat (tyvärr hann jag inte fota den innan den hamnade i magen). Snabbt, enkelt och supergott! Stekte en wrap av 1 ägg, 2 tsk fiberhusk, 3/4 dl vatten och 0,2 dl grädde. Samtidigt fick bacon puttra i pannan bredvid och till det hade jag i broccoli, rödlök, färskost med vitlök/örter-smak, grädde och creme fraiche + lite oregano. Lär röran sjuda lite innan jag vräkte över den på wrapen som jag sedan stängde och njöt. Abstinent mat kan vara himmelsk!

Äta tillsammans med de som inte vet

Att ta sig utanför sin bekvämlighetszon är ibland nödvändigt och dessutom ofta väldigt givande. Men för oss som behöver ha lite extra koll på maten är det också en utmaning och ibland en påfrestning. Just nu är det, och har varit under sommaren, många resor planerade. Dessutom toppar jag detta med en del hel- och halvdagar på annan ort  i olika jobbsammanhang.

Jag stressar inte upp mig över detta längre. Visst känner jag en liten orosgungning i magen inför att äta tillsammans med andra som inte "vet". Från gång till gång avgör jag om jag behöver beställa specialmat, komplettera med eget mat eller om det går bra att bara köra. Bufféer är det bästa, då är det ingen som reagerar på vad man plockar på tallriken vilket är skönt.

Nu har jag en resa till Rom inbokad och tre utbildningsdagar med jobbet i september (utspridda på olika datum). Utlandsresan känns bara bra eftersom jag åker med ett sällskap som känner till mina matrutiner och behov. Då är det bara att plocka med egen mat för att komplettera och jag behöver inte tänka lika mycket. Värre är det i jobbsammanhang. Där har jag en yrkesroll och känner mig inte alls lika bekväm i att berätta om mina problem med mat. Som det ser ut nu behöver jag ta reda på vad som serveras på de olika dagarna och då berätta för några kollegor (och ta frågor från de som sedan undrar) om hur det ligger till.

Visserligen är det skönt att kunna vara mig själv. Ibland tänker jag att jag borde säga till alla på jobbet som det är för att slippa oron inför gemensamma måltider. Vad tycker ni? Hur gör ni med maten på jobbet och i andra sociala sammanhang?

Tager vad man haver

Lunchlådan idag bestod av kokt ägg, avokado, hemgjord skagenröra, cocktailtomater och grön paprika. Funkar fint både för mage och plånbok :) Det behöver inte vara svårt att äta bra mat. Inte heller behöver det vara nobelmiddagar varje kväll. Har du lite tid eller pengar funkar det bra med stekt ägg, lite smör och grönsaker. Svårare än så behöver det inte vara! Så länge jag är abstinent så är magen glad :)

Tror du på en kraft större än din egen?

Jag fick tidigt lära mig att en av förutsättningarna för att tillfriskna från tvångsmässigt överätande är att tro på en kraft större än din egen. I alla år har jag lärt mig att klara mig själv, utan att ta hjälp, och att det är hårt arbete och lite tur som tagit mig dit jag är idag. Att det skulle vara Gud eller Ödet fanns inte på kartan.

Ganska snabbt svalde jag sanningen om den högre makten. Självklart finns det en makt större än min egen. Insikten slog ner som en bomb. Vem skulle annars göra så att naturen blommade, fåglarna flyttade och årstiderna skiftade? Jag insåg också att jag är fri att göra min egen tolkning. Jag valde att tro på naturens kraft, det goda i varje människa och ödet. Tillsammans utgör detta min Gud, så som jag uppfattar honom.

I samma stund började det hända grejer. Jag såg saker på ett annat sätt, fick någon att luta mig mot och insåg att allt inte längre hänger på mig. Jag bytte självtillit (som så ofta svek mig) mot gudstillit. Släppte taget och fick ett nytt liv.

Vissa dagar har jag "glappkontakt" och får ingen kontakt med gud, känner mig frikopplad och börjar regera själv igen. Det är så ibland och varför saker och ting sker som de gör, ja det vet bara gud.

Träning gör gott

Gymmet och den nyfunna vännen joggingen ger mig motivation att leva abstinent. När jag tränar känner jag hur jag vill vara. Jag vill vara en aktiv person som har en kropp som orkar med livet. Jag vill vara hälsosam och snäll mot min kropp.

Tack för en abstinent dag. Mycket tack vare passet på gymmet men också de nya träningstopparna som jag köpte på vägen hem från jobbet och som peppade mig dit.

Affärslunch

Nu ska jag iväg på en affärslunch tillsammans med en kollega. Vi ska träffa ett annat företag som bett om detta möte och därför har de även bestämt restaurang. Jag har tittat igenom menyn och känner mig relativt lugn. En rostbiffsallad med (chili)coleslaw ska nog passa mig om jag ber om den neutral och tillsammans med lite olivolja.

Det kan verka tråkigt och ospontant men planering är A och O för att jag ska vara abstinent. Det är med hjälp av framförhållning som jag kan koppla av och vara närvarande i mötet och inte fokusera på maten.

Dock alltid en fara när jag äter med folk som inte känner till mina svårigheter. Vi hoppas att det går vägen :)

Uppdatering: Även om man planerar ska man veta att det alltid kan ske förändringar. Nu blev det inte sallad som jag hade tänkt, det blev bättre :) Laxfilé, skirat smör, pepparrot och sedan bad jag om en skål med grönsaker. Underbart gott!

Allergi var ordet

Jag har utvecklat en allergi. Jag ser på det så. Det gör det hela väldigt enkelt. Äter jag det jag inte tål finns risken att det leder till en förtidig död. Sen om det är nötter, gluten eller socker är mindre relevant - jag har en allergi och den måste jag ta på allvar. Kanske är det också lättare för min omgivning att förstå om jag beskriver det så. Jag får ont i magen, blir gasig, svullen, trött och deppig av socker och kolhydrater. Inte skulle du väl då bjuda din vän på det då?

Det har tagit år av sockermissbruk att komma dit jag är idag men jag är också född med en känslighet för kolhydrater som gjort att jag inte kunnat stå emot. En människa som inte hade denna känslighet hande troligen inte hamnat där jag är idag. Men jag är också själsligt sjuk vilken har lett till att jag självmedicinerat med socker och därmed gått från känslighet till beroende. Över tid blir jag bara sämre, även om jag inte är aktiv. Sjukdomen är progressiv men vi ska komma ihåg att så är även tillfrisknandet.

Likt en nörallergiker måste jag läsa innehållsförteckningar, undvika vissa livsmedel och fråga vad det blir för mat när jag ska hem till vänner. Men det är ett litet pris att betala om jag får må så bra som jag gör när jag är abstinent.

Från "får inte" till "vill inte"

Jag har verkligen insett att jag inte tål socker och kolhydrater. Det handlar inte längre om att jag går upp i vikt och att jag inte kan sluta äta när jag väl börjat. Min kropp gör uppror både fysiskt och psykiskt av det. Blir paranoid, trött, manisk, får ångest, bli orolig, svullen, törstig och deppig. Det är typiskt drogbeteende. Jag har skadat min hjärna till den grad att den nu är en fullfjädrad beroendehjärna. Den reagerar på socker som en narkoman på droger och en alkoholist på alkohol. Kanske hade förloppet kunna hejdats när tid ännu fanns men uppenbarligen var konsekvenserna inte tillräckligt svåra för att jag skulle vilja sluta.

Viljan och önskan om ett bättre liv driver mig framåt. Jag vill leva. Inte sitta levande död hemma i min soffa med mina falska vänner Ben&Jerry. De gör mig inte lycklig, det är bara ett skådespel som ångesten och oron har komponerat ihop. En show för gallerierna där jag lurar skiten ut nära och kära för att få missbruka ifred. Om natten kommer vansinnet och manin på besök. De gör att jag inte kan sova. Svettas som om jag kan fly ur min egen kropp. Inte en dag till.

Idag efter jobbet var jag ute och sprang efter jobbet. Njöt av att vara abstinent och påminner mig själv om helvetet jag beskrev ovan och som länge var hela min värld. Endorfiner fick jag av träningen och blev även nöjd av den underbart goda köttfärssåsen som landade gott i min mage efter joggingrundan. Likt Bamse som tar dunderhonung får jag en energikick av rätt mat. Det är som att sätta på en turbo efter att jag ätit medan jag ser på när mina kollegor får besök av Herr Tretrötthet. Ett liv jag inte vill tillbaka till. Jag vill leva abstinent. För resten av mitt liv.