Taggar ner

Har inte varit några sura miner eller uppblåst mage denna mens. Varit glad och känt mig vältränad. Så igår, när mensen i princip är slut, slog det till. Magen svullnade upp och jag blev helt plötsligt toksur och irriterad. Ville bara skita i träningen och äta choklad i soffan men var bjuden till grannarna på middag så det gick ju inte. Det blev ingen benträning i gymmet men 30 svettiga minuter booty express i alla fall. Lite bättre kände jag mig efteråt.

Tog på mig mina nya blå byxor (kornblå stretch som jag köpte på rean i söndags för 100kr!) och tog en Alvedon innan jag gick över och var trevlig. Det blev bra men känner fortfarande att jag är lite off. Inte lika glad som vanligt och jag tror det beror på att jag kört på för hårt. Kroppen säger helt enkelt ifrån. Jag gillar ju träning, mycket jobb, mycket planer och vänner. Men även jag har en gräns. Så ikväll, om det inte känns bättre och jag VILL, så skippar jag träningen och myser lite extra med söta D istället.

Nu jobb inkl. lunch med min annonsförsäljare. Fredagsfika och tidig hemgång 👍

Beroende av närhet

Anna skrev här om dagen om beroenden. Att vissa av oss har större behov av kickar från socker, närhet, träning, droger och alkohol. Jag tillhör definitivt dessa. Alkohol lockar inte och droger har jag aldrig provat. Socker och närhet är mina triggers och med hjälp av träning kan jag kompensera, så skulle jag förklara det.

Socker

Min första drog. Redan som liten älskade jag det som var sött och var ett runt barn. I samband med bantning från 11 års ålder gick jag in i en negativ spiral med förbud och skam. Hetsätning och bantning avlöste varandra i många år. Socker lugnade och dövade känslor.

Närhet
Något som på senare tid vuxit sig allt starkare. Killarna avlöser varadra just nu och närheten står i fokus, inte dem. En dag på jobbet är nog för att jag måste fylla på. Komma in i tryggheten och tanka närhet. Pussar, mys och sex. Må bra-pluppar som P kallar det. Och ja, jag mår bra av närhet men det är också krävande att hela tiden längta efter mer.

Träning

Min livlina när de andra två inte levererar. Istället för att äta socker eller få närhet tränar jag. Ett body pump-pass levererar alltid endorfinkickar och gör mig glad. Det sviker inte som killar eller gör mig tjock som godis. Visst kan det vara negativt med för mycket träning men jag ser det inte som något problem. 4 ggr/veckan mår jag som bäst av.

Jag har inget behov av att sluta med något av mina beroenden (om man nu kan kalla det så) men däremot lära mig hantera närheten bättre. Sockret har jag jobbat aktivt med i OA och nu själv det senaste året och känner mig rätt stark inför det. Träningen gör mig glad och det är positivt. Undrar om närhetsbehovet ändras om jag går in  i ett sriöst förhållande och börjar få regelbundet med närhet? Lite som när jag tog bort sockerförbudet och då inte längtade lika mycket efter godis och glass eftersom jag visste att jag kunde äta det när som? Hoppas det.

Du "råkar" inte äta något ...

Läste just en kommentar i en blogg där en tjej skrev att hon "råkande äta kex och godis i kväll och nu hade lite ångest..." Då slog det mig att jag kände så förr men att det inte finns det minsta kvar av det nu. Jag ångrar inget jag äter och inget är "av misstag". Jag råkar inte stoppa en Cookie Dough i magen, den hannar där för att jag köpt hem den, ställt fram dem för att tina, tagit fram min favvosked och sen sätter mig i soffan för att njuta av den. En sådan kväll var det igår.

Visst kan även jag känna att jag inte alltid borde äta hela och att magen känns uppblåst efteråt men på nåt sätt har jag gjort ett val och det får jag stå för. Du "råkar" aldrig äta något. Det är medvetna val.

När jag hade förbud "råkade" jag äta saker hela tiden. Det var som om någon annan bestämde åt mig. Benen hick av sig själv. Hjärnan stängde ner. Men så är det inte nu när jag äter allt. Jag bestämmer nu.

Jag småäter nästan aldrig. Fokus på mina måltider och därefter är jag nöjd. Visst kan jag fika på eftermiddagen men då är det istället för mellis och räknas då som en måltid. Att stå och gavla i skåpet i köket klockan nio på kvällen för att jag är "så sugen" händer sällan längre. Bort med förbud och ta tillbaka kontrollen.

Bakade bullar med söta D för någon vecka sedan. De fick alla följa med till jobbet och göra kollegorna glada.

Träningsplaner för resten av veckan

Det som inte planeras blir inte av sägs det. Jag gillar att kunna vara flexibel och vrida och vända på min träning utifrån vad livet bjuder på. Nu har jag kastat om igen eftersom söta D ville bjuda på middag på fredag och grannarna detsamma på torsdag. Here we go:


Måndag
Vila. Långt heldagsmöte och myskväll med kompis från Göteborg.
Tisdag
1 h efterlängtad Body Pump.
Onsdag
Vila. Fika med en kompis på kvällen.
Torsdag
Gymträning ben/rumpa + 30 min Booty Express. Middag hos grannarna.
Fredag
Gymträning rygg/axlar/triceps. Middag hos söta D.
Lördag
1 h Powerbox med kompis från Sundbyberg som är och hälsar på. Vad resten av dagen och kvällen bjuder på får vi se :)
Söndag
Vila eller prommis med vänner. MYS! 

Stort behov av lugnet

Det går i 110 just nu. Skulle kört till vår verksamhet i Nyköping idag men ställde in på grund av väglaget. Att utsätta mig för olyckor och fara är inte snällt mot familjen efter allt som hänt. Och inte mot mig själv heller för den delen. Jag älskar mitt jobb men säkerheten och familjen måste komma först. Ett möte har vi på telefon och det andra får vi ta i nästa vecka.

Nu när resan blev inställd kände jag hur tröttheten kom över mig. Låg länge i sängen imorse och pillade på telefonen. Ville inte kliva upp. Ville sova mer (blev sent med söta D igår). Ville inte gå till jobbet men nu sitter jag här, med huvudvärk. Jag tror att min kropp försöker säga mig något. "Gå hem och VILA!". Så jag kanske ska göra just det. Gå hem vid lunch och ta resten av dagen hemma i soffan? Utan dåligt samvete? Hm. Ska i alla fall inte gå på maxfart idag. Lång lunch ute med kollegor. Jobba lugnt och fixa sånt som annars inte hinns med nu när jag fick en dag "extra" på kontoret.

Fortsätter att vara hungrigare. Kanske är det ett bra tecken, jag som inte haft aptit sen i somras? Blev äggmackor till frukost idag med.

Återupplivar en gammal klassiker.

Vad skulle du göra om du inte kunde misslyckas?

Den frågan ni! Om du fick välja att göra vad du ville, och du visste att du skulle lyckas med det, vad skulle du göra då? Om inget höll dig tillbaka, vad skulle du satsa på? Det är en fråga som kräver några stunders betänketid. För så är i alla fall inte jag van att tänka. Jag tänker på hinder, sociala så väl som ekonomiska, andra människor, min framtid och min prestation.

Fanny skriver mer om det i sin blogg.

Efterlängtad träning och längtan efter godnattpussar

Ikväll är det äntligen dags för body pump igen. Det finns inget som slår den träningstimmen. Det är roligt, peppande och jag lyfter allt tyngre. Visst trivs jag på spinningscykeln, på expressklasserna och i gymmet men just body pumpen ligger mig extra varmt om hjärtat.

Igår hade jag en kompis från Göteborg på besök. Hon sov över och vi åt god fisk. Trots att jag ätit innan hon kom var jag hungrig igen till halv åtta när hon skulle äta och tog en knäckemacka med leverpastej och smörgåsgurka samt lite te med henne. Undrar om det är mensen? Mensens första dag igår och kanske att kroppen behöver lite mer bränsle. Hur som helst så lyssnade jag på den och åt, likväl tokhungrig imorse. Så jag varierade mig med två hårdbrödmackor med ägg och kaviar till skillnad från min vanliga "kesella och proteinpulver-skål inne på toan när jag sminkar mig" så åt jag dessa framför Nyhetsmorgon medan min vän fortfarande sov.

Nu på jobbet sitter jag med lite fjärilar i magen eftersom min date med söta D i söndags var så mysig. Ett übergulligt sms om hemleverans av godnattpussar värmer i mitt hjärta idag. Därför ska jag njuta av dagen som den är och inte ha bråttom. Så det så. Puss!

Till min stora kärlek

Jag önskar att du kände mig nu. Så som jag är nu var jag inte då. Då hade jag ännu inte blivit den jag är. Den jag är nu. När vi delade livet var livet ungt. Vi var nybörjare och snavade ofta på stigen vi följde. En dag stod vi vid ett vägskäl och du ville gå vidare utan mig. Utan den jag var då. Men du känner inte den jag är nu. Skulle du tycka om henne? Skulle du känna igen mig? Nu när jag är lite mer av mig själv.

Det var så många år sedan och allt var annorlunda. Fragment kommer ibland tillbaka men framför allt känslan av fel tid. Fel val och fel plats. Men ändå så rätt. Varken förr eller senare har det känts så rätt. Jag söker än efter någon så vacker som du. Någon som får mitt hjärta att skutta som du och någon som jag kan vara lika stolt över som dig. Du visste aldrig om det men att vara din var min störta bedrift. Ändå kände du dig aldrig bra nog åt mig, det sa du. Hur kunde det bli så fel?

Åren har gått och vi har båda gått vidare. Ändå kan jag inte hjälpa att tänka på nu och då. Vem jag är nu och vem jag var då. Och hur vi hade varit nu. Om det fanns ett oss i nuet.

Mums!

Har längtat efter leverpastejsmackor i flera dagar nu. Tog mig iväg till affären igår och köpte hem och gjorde två till middag. Tur att man är vuxen och kan bestämma själv :P

Kall dag och varm kväll

En dag på isen. Svinkallt men mysigt med en prommis med två vänner. Fika med cappucino och dammsugare efteråt. Mums!

Nya ljuskupor från förra helgen. Invigs ikväll när söta D kommer över på filmkväll.