Egentid gör susen

Halsen känns bättre och även så relationen med söta D. En egenkväll hemma gjorde susen. Städade, renbäddade, åt glass, kollade tv, målade tånaglarna och läste lite bok. Inga måsten, bara jag. Det var för längesen.

Jag måste få ladda om för att kunna vara mitt fantastiska jag. Det går inte att bara köra på hela tiden och förvänta sig att kropp och humör ska hänga med.

För mig stämmer verkligen uttrycket: "Släpp någon fri och de kommer tillbaka till dig." Jag känner så mycket mer kärlek för söta D nu när jag fått ta hand om mig själv också. Att han låter mig ha min egentid betyder mycket och han växer i mina ögon.

Mamma har köpt denna bok till mig. Peak, peak..

Blev förvisso Sia-glass igår men Ben&Jerry's är alltid favoriten.

Det förflutna kommer ikapp

Jag har inte sagt nåt till söta D om OA eller mina problem med ätstörningar. Det hör till det förflutna men samtidigt vet jag att jag fortfarande påverkas av det. Som här om dagen sa jag att jag kände mig lite pluffsig. Söt som han är skojade han om att sätta mig på diet och frågade om jag ville köpa en sallad till lunch. Inte kan han veta vilka tankegångar som drar igång i mitt huvud av en sån kommentar. Eller som igår när jag sa att jag vill fortsätta att träna mycket trots att vi ses. Då sa han att vi nog ska se till att hålla mig igång. Direkt kopplar hjärnan: "tycker han att jag är tjock?".

Det kan ju så kart vara bra för honom att känna till detta samtidigt som det är skönt att få vara "normal" med maten. Förr eller senare kommer det upp. Men inte än.

Jag vet att han älskar min kropp och att han kommer att bli väldigt förvånad när jag berättar detta. Det blir alla. Ingen tror att jag tycker illa om min kropp eller att jag har problem med mat. "Den sista jag trodde det om", "Du som alltid utstrålar sån säkerhet", "Du som alltid trivs bra naken" eller "Du som äter allt". Ja,  jo men det är inte för inte det kallas mitt livs hemlighet. I och med OA blev jag så öppen med mina problem men nu lever jag som "vanligt" och tänker inte på det så ofta själv heller.

Jag har hittat en medelväg som funkar. Det skulle kunna bli bättre dock. Att inte träna mer än 2 ggr/veckan ger mig ångest och att äta socker/onyttigt i veckorna likaså. Så ska det inte vara men jag har kommit en bra bit på vägen och kan numera ta en chokladbit och inte hela asken, behöver inte äta på alla känslor och kan dessutom äta kolhydrater utan att få "sug". Sug är något som inte existerar som något negativt för mig längre. Är jag sugen så äter jag det eller låter bli. Det är en icke-fråga.

Knivar i halsen

Paniken har lagt sig lite idag. Tror att svaret är egentid när det blir för mycket. Söta D är också duktig på att ta ner mig på jorden och inse att städning och sånt inte är så viktigt om vi bara har varandra.

Istället har jag gått och fått ont i halsen. En vän ringde och väckte mig i natt för att fråga om skjuts till Arlanda i snöovädret men jag avböjde snällt. När jag skulle somna om kände jag av öron/hals men tänkte att det berodde på trötthet. Nu blir det bara värre och värre... All denna kollektivtrafik igår haha. Inte bra.

Om jag känner mig själv rätt kommer det att bli tidig hemgång och soffhäng med glass ikväll. Hur jag gör med min andra hälft vet jag inte än.

Panik i vardagen

Jag har levt ensam så länge. Klarat mig själv och gått min egen väg. Nu är vi helt plötsligt två. Det har gått fort men känns så bra! Helgen tillsammans med söta D var den bästa någonsin. Att sitta ihop i över 48 timmar är bara mysigt. Förr kräktes jag på någon som stannade mer än ett dygn.

Så kom paniken nyss. Jag har jobbat på annan ort idag, rest med tågbyten och pressat schema. Presterat och är nu toktrött. Leverpastejsmackor och te i soffan är allt jag orkar med medan tvättmaskin och diskmaskin tuffar på i bakgrunden. Så kommer söta D över strax.

Paniken kommer krypandes. Vardagen gör sig påmind. Lägenheten behöver städas och kylen fyllas. Jag skönhetsfixas och kläderna strykas. Sånt som fått stått tillbaka för kvällar av mys stirrar mig nu i ansiktet och jag undrar hur ekvationen går ihop. Två lägenheter, två jobb och två liv som ska stråla samman, fortfarande på dygnets 24 timmar.

Jag hoppas verkligen att hans mysiga famn kan få mig att glömma paniken och stressen som kommer krypandes.

Love is in the air

Är så kär att jag spricker! En kväll med söta D blev det i alla fall. Längtade för mycket. Snart en hel helg för oss själva :)

Egentid och saknad

Boom. Så kom dagen då jag hellre är själv än med söta D. Efter att ha suttit ihop i snart tre veckor och inte varit ifrån varandra mer än timmarna på jobbet kände jag ett stort behov av att få vara tjejig. Måla tånaglar och baka kaka. Kallade in mina bästa vänner och ställde in kvällen med D.

Visst saknar jag honom. Det gör jag så fort jag inte är med honom men jag måste ladda om. Få sova ostört, få äta utan att någon tittar på mig, få göra mig fin (det tar mer tid än killar tror!) och få snacka skit med mina vänner. Det kommer att bli en balansgång för mig att lära mig att gå på. Jag är inte van att dela mitt liv med någon på det här sättet. Ändå känns det så lätt och rätt. Det har det alltid gjort med söta D.

Jag vill inte förlora honom och då måste jag satsa på mig själv också. Det kan låta konstigt men så är det. Jag hoppas att han förstår det.

I helgen ska vi åka skidor tillsammans. Första gången på fem år för mig jag ska kasta mig ner för en backe. Jag gör det för hans skull. Inte kan jag säga att jag saknat det, inte som solen. Men att se lyckan i hans ögon när vi bestämde att vi skulle ta bilen över helgen och vara i backen en hel dag var värt det. Att se min gos glad gör mig glad.

Gammal favorit!

Flygande Jacob till lunch i låda. Enkelt och gott. Förr med blomkålsris och nu med råris för att orka träna ett tufft pass ViPR ikväll på SATS!

Sluta kämpa - börja leva!

Igår hände något märkligt. Efter en en helt underbar helg med söta D så blev det en hemsk måndag. Alla mysiga stunder tillsammans hade gjort att varken jobbet eller min älskade body pump på måndagar kändes kul länge. Jag ville bara hem till min gos. Det är helt normalt när man är nykär och inte skadligt att för en kort period prioritera varandra men jag ska ju så klart kämpa emot och vara stark. En egen individ som gör som hon alltid gjort.

Sagt och gjort har jag kämpat på med massa träning, fest hos vänner, bokat in mig för middag med familjen, jobbgrejer m.m. Fast allt jag vill är att vara med söta D. Hela tiden. Och det kan ju inte vara bra, tänker präktiga Minna.

Det hela nådde sin kulm igår när jag mest ägnade dagen åt att vara irriterad på andra (fast det var på mig själv egentligen) och sedan vilja börja gråta av tristess på träningen. Väl hemma skiter jag i middagen och äter macka, ringer inte D som lovat och när han väl ringer upp mig (han undrade väl vad jag höll på med) så sätter jag mig ner framför kylskåpet och förklarar för honom att "jag har saknat dig så mycket idag att jag blir arg på mig själv och kan därför inte träffas ikväll." Stackarn fattade nog inte mycket. Summan av kardemumman blev att jag valde att städa toan istället för att låta honom komma över. Jag är ju inte lite knäpp.

Det tog ungefär 10 minuter och några smågodisar från söndagens mys innan jag ångrade mig och ringde in honom. Tillsammans städade vi toan och jag bestämde mig för att sluta kämpa emot och börja njuta av den kärlek som jag faktiskt känner för denna fina man. Och som han känner för mig. Som han ser på mig var det mycket längesedan någon gjorde. Den blicken krossar alla tvivel och när jag vaknade imorse av en puss och ett "du och jag fina" viskat till mig bara smälter jag. Kärlek.

Underbar bantning?

Det känns fortfarande bra med söta D. Vi träffas så mycket vi hinner men jag är noga med att träna och träffa vännerna också. Hoppas att han förstår att jag både vill ha ett eget liv och vara med honom. Det känns så rätt.

En liten bieffekt av kärleken är att jag inte hinner eller vill äta så mycket. Ensamma frossarkvällar finns det inte tid till och när vi äter middag ihop pratar vi mest och glömmer maten. Detta kan nog vara den bästa bantningskuren någonsin! Skämt å sidor, jag ska inte banta och det är viktigt att fylla på med energi när ajg tränar, så därför har jag börjat tänka lite mer på detta och försöker att stoppa i mig lite extra energi när jag är själv. Så att jag står mig när en puss känns viktigare än en potatis ;)

Bara en dag på jobbet känns som en evighet ifrån honom. Nu är det tur att jag har ett roligt jobb som jag trivs på, annars hade det inte varit så lätt. Ska njuta av denna nykära känsla och ta vara på den tiden, den är kort, jag vet. Förhoppningsvis övergår den till en djupare kärlek när förälskelsen är över.

Bor ihop, sitter ihop

Jag och söta D har suttit ihop sedan i fredags. Kläder, kaffebryggare och tandborste har flyttat in hos mig. Trivs så bra med denna karl! Vi skrattar, myser och har kul ihop. Hunnit med en pardejt också :)

Längtar ändå till helgen när vi har all tid i världen ihop <3