Mentala modeller och luftslott

Har precis haft en timmes intervju med vår globala personalchef som pratat om ledarskap. En mycket intressant man som inte var rädd att säga som det är. Han pratade om de mentala modeller som ofta sätter krokben för oss och om rädslan för att misslyckas och bli idiotförklarad som två anledningar till att människor inte går efter det som de vill ha. Ofta har man satt upp sina egna hinder och byggt luftslott som man sedan flyttat in i för att slippa hantera verkligheten. Att skylla på någon annan är också en idiotsäker metod för att slippa ta tag i sitt liv och komma framåt.

Efter att ha lyssnat till honom insåg jag att jag själv sitter på mågna mentala modeller som hindrar mig att leva mitt liv till fullo. Att jag relativt ofta låter min rädsla för att misslyckas, bli idiotförklarad eller förlöjligad hindra mig från att satsa på det jag vill ha. För när det kommer till praktiska saker som jobbet, lägenheten, ekonomin m.m. så har jag inga problem med att fatta beslut, ta plats och agera efter vad jag vill ha. De mjukare sakerna som kärlek, drömkroppen eller nya bekantskaper är svårare. När det är känslor inblandade är jag räddare att göra bort mig, få ett nej eller verka dum.

Mat på bordet

Blev klassiker till lunch: pannbiff, potatismos och kokt morot och ärta. Bra pre-workout meal. Body pump kl 16.30!

Igår fick jag en liten skyddsängel av mamma. Lovade att ha den på mig och funderar nu på hur den kan passa i vardagen :)

Yr i bollen

Hämtat ut nya glasögon. De gamla skaffade jag för fyra år sedan när jag kom på att jag behövde brillor. Har för visso bara dem när jag kör bil, ser på tv/bio och möten på jobbet. Men skulle behöva ha dem jämt. I ett försök att börja använda glasögon oftare beställde jag ett par nya för någon vecka sedan och idag kom de äntligen. Eftersom jag tidigare inte haft några problem med mina glasögon tog jag glatt på mig de nya och världen började snurra. Illamåendet kom på en gång och jag var tvungen att ta av dem.

Eftersom jag ska spendera kvällen med nya H och ett annat gäng som ordnar after work på jobbet vill jag inte riskera att må dåligt. Nu är jag tillbaka vid datorn på jobbet och mår piss. Det snurrar och jag mår illa. Hoppas verkligen att det går över och att jag kommer att vänja mig vid de nya glasen. Optikerna sa att jag ska ha dem jämt men det var inte min plan ...

Trivs bra i dem men vill inte ha dem jämt.

Bruna bågar passar mig som är blond. Svart blir för hårt.

Resa bokad

Familjen och jag åker bort över jul. Glömmer att det är jul och satsar på sol, bad och träning. Sats-instruktörer och stort gym är toppen! Vuxenlyx (inga barn tillåtna) och egentid. Böcker och bad. Tror att det kan bli riktigt bra :)

En tradig familj som helst vill glömma. En man kort. Det går inte att förneka. You can run but you can't hide. Men vi försöker.

Att resa bort med familjen hoppas jag gör mig gott. Sol, träning, böcker och god mat.

Här kommer jag att ligga i jul :)

Hallo sugar!

Åh vad jag är godissugen! En påse lösgodis i soffan lockar men jag är bokad torsdag, fredag och lördag kväll så det blir inget av med det. Lika bra är väl det men vad jag vill komma till är att mitt "sug" nu ser helt annorlunda ut än när jag var med i OA och gick på matplan. Då var det djävulen som knackade på och ville och nu är det med ett större lugn som jag väljer om jag vill köpa mig en påse godis eller inte - det är inte hela världen. Sen finns det fortfarande stunder då jag tappar kontrollen och "hetsköper" socker men då av helt andra anledningar, oftast ensamhet. En påse hit eller dit spelar ingen roll för vikten har lilla jag även fattat. Så länge jag håller i träningen försvinner det snabbt vilket är en skön tröst för en ätstörd person som försöker vara normal.

Kanske är det så ändå att när man förbjuder saker blir de mer spännande? Den äldsta tekniken i världen för att få det man vill ha på många plan. Kärlek, träning och mat blir alla mycket mer spännande och intressanta om du fått ett nej, är sjuk eller bantar. Face fact. För mig funkade inte förbud i längden men under en tid (mitt år i OA) var det vad jag behövde för att komma framåt. Nu skulle det förstöra allt. Livet förändras och våra vanor, behov och kroppar med det. Inget är som det var och kanske är det skönt det också ibland...

The Killers – The Way It Was

Heliga stunder

Det finns två heliga stunder för mig i veckan. Just nu i alla fall. Måndagar 17.30-18.30 är det Body Pump. Ett bra sätt att starta träningsveckan. Och lite senare i veckan, torsdag närmare bestämt, är det serien Revenge mellan 21-22 på tv3. Har du några heliga stunder då du inte vill bli störd eller vill boka in något på?

Nu håller mitt gym på att bygga om och under några veckor kommer därför Body pumpen att flyttas till 16.30. Då blir frågan; ska jag skippa den och träna nåt annat eller gå från jobbet pinsamt tidigt på måndagar ett tag framöver? Denna måndag löser jag det med att gå tidigt. Sen får vi se. Det är viktigt med rutiner och nu när jag inte känner mig som mest stabil är pass viktiga för mig. Har inte energi och motivation nog att träna på egen hand i gymmet och behöver någon som skriker på mig och visar mig igenom ett upplägg.

P.S. Hade precis en dålig chatt-konversation med den söta killen från mässan. Hm, inte vad jag behövde. Stel och konstig. Men då kanske jag kan fatta att jag ska sluta bete mig så konstigt. Och bara vara MIG!

Power söndag

De senaste söndagarna har jag varit bakis, ensam och ledsen. Ofta ätit för mycket socker och legat inne framför tv:n. Idag är jag nöjd med gårdagskvällens lugna mys med ett par tjejer och pasta hos mig. Visserligen gick de hem efter tolv men jag sov ut idag.

Gick på en lång power walk med en kompis på 1 1/2 timme i riktigt rask takt. Med hennes långa och mina korta ben blir det alltid svettigare för mig. I nya löpartröja hade jag energi. Väl hemma igen tog jag en proteinshake för att ens orka duscha innan jag fyllde på med mat. Nu: soffläge med gott samvete! Kanske även en film och ben&jerry senare ikväll - utan söndagsångest.

Efterlängtad korv

Det blir inte allt för mycket mat lagat i detta hus. En rätt per vecka ungefär och då blir det storkok. Sen äter jag ute resten av tiden.

Nu blev jag sugen på en gammal klassiker - falukorv i ugn och potatismos. Efter att ha legat i kylen några dagar fick den nu komma in i ugnen. Med dijonsenap, chilisås (jag äger ingen ketchup) och ost mellan.

Och potatismos!! En riktig favorit men som jag inte ätit på evigheter. Blomkålsmos blev det på lchf-tiden och det är ju också gott men åh potatismos alltså!! Mums!

Längtar redan till lunchen i morgon :)

Längtar redan till morgondagens matlåda ...

Så fick majskolvsfatet jobba extra som falukorvshållare. Perfekt!

Är något på spåren

När jag träffar en kille som jag verkligen gillar händer något med mig. Jag börjar tänka på hur jag beter mig, vad jag säger, hur jag ser ut, ja jag går helt enkelt ifrån att vara den där härliga spralliga tjejen till att vara någon som jag tror att han vill ha. En flickvän.

Jag har analyserat (jag vet att jag inte borde) mitt mönster och ser det tydligare och tydligare. Först möter jag en kille som tycker att jag är en härlig, rolig och självständig tjej. Han vill träffas igen. Jag blir nervös och tappar mycket av det härliga, roliga och självständiga. Vi fortsätter att träffas och jag snör in mig allt mer i något som jag inte är, på grund av att jag beter mig som jag tror att han vill ha mig mer än som jag är. Missförstå mig inte, jag är mig själv, men bara lite mer kontrollerad och censurerad. Så kommer vi in i den sista fasen - jag försöker förtvivlat att vara mig själv men det slår bakut och jag blir mer stel och har än mindre att prata med honom om. Jag vill bara hem och tillbaka till mitt singelliv.

Till råga på allt ska jag gärna visa killen att jag verkligen inte behöver honom. Jag klarar mig helt själv, don't you worry mister. Hur kul är det att data någon som inte behöver dig, inte har något att säga dig och som verkar rätt stel och tråkig? Nej ni ser. Så de tackar för kaffet och lämnar helt enkelt. Jag fattar ofta ingenting, förutom att det fick fel.

Frågan är nu vad jag ska göra åt detta mönster? Jag vill vara med killar som jag är med min kompis Karin. Helt ocencurerad, lite cynisk (läs: mycket), har mycket åsikter, är kärleksfull, omtänksam och glad. Med henne tänker jag inte på vad jag gör eller hur jag säger saker. Att få pankik på vägen upp i en brant rulltrappa för att jag tror att jag ska tippa framåt, att berätta intima detaljer om mig själv och säga saker så chokerande att hon håller på att trilla av stolen, ja det är inga problem. Problemet är bara att dessa saker vill jag kunna göra med min kille också.

Summan av kardemumman är att jag troligen skulle må bäst av att bli tillsammans med en vän. Nu har jag få killkompisar och de jag har är antingen gamla ex eller kompisars pojkvänner. En annan sak som jag tror hjälper mig ur förhäxningen väl den satt igång är ärlighet. Med ärlighet kan jag döda det falska, oäkta och stela. Genom att säga vad jag tänker, är rädd för, hur jag upplever den andra personen, oss, vad jag vill och drömmer om river jag mina murar och blottar mig. Det är f-n inte lätt men jag vet att det är det enda rätta.

Sluta bete dig som ett offer

Jag kan vara många mindre trevliga saker; offerkofta, martyr och pessimist är de vanligaste och också de värsta. Nu har jag tyckt bra synd om mig själv ett tag. Varför lämnade fina P, kommer jag någonsin träffa någon och varför, varför vill ingen vara med mig?? Ja ni har ju läst om det ett tag nu ...

Sover aldrig en hel natt nu för tiden. Vaknar alltid en sväng mellan 2-4 och somnar sen om till 7. Den korta stund jag är vaken är mina tankar ofta glasklara. Där och då kommer jag på storhet. I natt var det just insikten om att sluta vara ett offer som kom till mig. Herregud, vad håller jag på med?! Om man nu drar till sig mer av det man tänker, känner och föreställer sig, ja då bådar det inte gott. Mer tycka synd om mig själv, älta killar och känna mig ensam?! Nej tack.

Idag har jag en lovande lunch med en kille från mässan i Göteborg. Vi jobbar i samma hus men har inte träffats innan vi sprang på varandra i vår monter. Efter 24/7-häng i tre dagar blev det tomt när jag kom hem. Insåg att jag saknade honom. Träffades på aw i fesaga och bokade lunch idag. Som vänner. Om det blir mer eller inte vet jag inte än, det är för tidigt att säga plus att det är många herrar som har skymt min sikt denna helg. Nu fokus på mig själv, träning, jobbet och den lilla lunchen. Först - gå upp ur sängen kvinna!!!