Jag minns hur det var. Efter varje måltid letade jag ursäkter att äta socker. Så att ingen skulle märka hur manisk jag var att få i mig det söta giftet. Smög, gömde och trugade. Jag var alltid på jakt efter socker. Fick aldrig nog. Tog varje tillfälle att fira med godis, glass eller kaka. Tyckte inte att det var konstigt att gå på ICA och köpa 700 g lösgodis en tisdagseftermiddag för att trycka i sig efter x antal varma mackor till middag. Skräpmat hela tiden. Som mycket när det gäller mig - svart eller vitt. Tokträna och äta på diet, slappa och hetsäta när jag ville, jobba till väggen var nära eller skita i att engagera mig och bara göra det jag måste. Ja ni förstår.
Nu är det så skönt att jag har en matplan som jag vet inte triggar mig på socker. Det jag äter på den vet jag inte kommer ge mig sug. Håller jag mig till mängder och produkter jag tål kommer jag att må bra fysiskt. Att jobba med den andliga och känslomässiga biten av sjukdomen det är ett annat kapitel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar