Sjukdomen är tredelad

Man brukar säga att vår sjukdom är tredelad. Fysisk, mental och själslig. Likt en pall som hålls uppe av tre ben måste vi jobba med alla tre delarna för att leva i tillfrisknande. Det går inte att bara äta rätt (för din kropp) eller att bara jobba i stegen och tro att när du slutar använda mat som tröst, ångestdämpande eller energihöjare kommer du att kunna äta allt. Tyvärr.

Jag jobbar i de 12 stegen för att tillfriskna från den själsliga och mentala biten och för den fysiska allergin har jag min matplan att följa. Den håller mig borta från det jag inte tål och vägleder mig i min vardag när det kommer till matlagning och middagsplanering, äta ute och hos andra.

Laddar om

Har precis lämnat av en vän vid tåget. Hon kom igår eftermiddag och vi var ute och åt middag senare på kvällen. Jättebra mat och trevligt sällskap. Jag njuter av att kunna ha folk över och kunna gå ut och äta. Att vara normal för en stund. Min vän sov över och idag har vi varit en sväng på stan och tittat på min nya lägenhet som håller på att färdigställas innan jag kan flytta in.

Det har varit ett roligt och härligt dygn men nu behöver jag ladda om innan jag ska träffa några andra vänner för en fika senare i eftermiddag. Vad kvällen bjuder på får vi se. Nu: soffan, en bra bok och titta på regnet som smattrar utanför.

Jag kan inte styra allt

Min första viktiga läxa jag fick lära mig när jag gick med i OA var att det finns en kraft större än min egen och jag kan egentligen inte kontrollera något alls. Uppfriskande för ett kontrollfreak som jag. Jag köpte det direkt och det har varit så skönt att lämna över mina dag, mina problem och funderingar, ja hela mitt liv i guds händer (sådan jag uppfattar honom).

Jag har tidigare berättar om hur jag lämnar över min dag på väg till jobbet och i morse gjorde jag detsamma. Berättade för gud om mina planer och bad honom sedan vägleda mig och visa mig hur jag ska leva mitt liv, fullt medveten om att det inte alltid blir som just jag vill. Övar på att tycka att det kan bli bra ändå.

Inne på kontoret är allt som vanligt men när jag slår på datorn är mappen som jag har allt mitt arbete i tom. Jag ringer vår helpdesk men de kan inte hitta problemet och nu sitter jag här och väntar på att de ska återställa mappen med hjälp av den back up som sker varje natt (tack och lov att jag jobbar för ett stort företag med rutiner). Det är bara att hoppas att allt material som jag och mina kollegor hade där i går att få tillbaka.

Detta var inte alls enligt mina planer och jag ska säga att jag har ont i magen nu (kanske lite för nötterna i går med hihi?) men försöker att ta det lugnt. Allt är som det ska vara. Inget blir bättre för att jag hetar upp mig och stressar. Ska göra mig en kopp te och ringa ett OA-samtal tror jag.

T som i HALT

Jag var trött. Men istället för att erkänna det och ta hand om den känslan, fråga mig vad jag behövde så inbillade jag min in i det längsta att jag skulle träna. Så blev det inte och istället var jag oförberedd inne i mataffären. Det gick ju bra sist funkar inte på oss matmissbrukare. Varje ny gång i en situation med mat kan vara en fälla och jag måste vara beredd. Ta fram mina verktyg. Använda dem och ta hand om mig själv.

En liten påse på 100 g resulterade i en större påse lösviktsnötter på 332 g. Ja det var kanske inte så bra men så länge det inte är socker är det ändå okej att falla dit ibland. Men vill inte att det ska hända för ofta.

Uppdatering: Idag mår jag som jag förtjänar. Uppblåst, fisig och irriterad på mitt snedsteg. Vi ska inte sträva efter fullständig perfektion, visst men så här vill jag inte må och bete mig. Det var inte värt det. Någonstans.

Snabbmat á la LCHF



Wrap/omelett eller pannkaka med fyllnig. Kalla det vad du vill, gott var det!






















Att äta nyttigt behöver inte vara svårt eller ta tid. En wrap kan man fylla med vad man än har i kylskåpet. I denna hade jag färskost vitlök/örter, salami, babyspenat, tomat, paprika och avokado. Toppa med svartpeppar. Mums!

Fiskgratäng med blomkålsmos



Fisk i ugn med dillsås och blomkålsmos. Mums LCHF-mat!






















Har inte gjort denna maträtt sedan jag fick matplanen i april. Gratäng är ju protein blandat med fett (har vissa mängder av dem båda till varje måltid) och därmed svårt att väga. Jag har experimenterat lite och kommit på hur jag ska göra. I med fisk/kyckling/kött eller vad du vill i en långpanna och uppskatta antalet portioner som proteinet räcker till (maten ska vägas tillagad) och häll sedan i valfritt fett för så många portioner. Ofta blir det fyra portioner och då lägger jag bara ner smör, creme fraiche, grädde och kryddor i formen. In i ugenen!

När gratängen är klar så fiskar jag upp proteinet och väger det i portioner. Sedan häller jag i all sås i en bytta och väger det, delar med fyra och potionerar sedan ut anvisad mängd på proteinet (i detta fall fisken). Kan låta krångligt med jag fick fyra måltider av detta vilket betyder att jag inte behöver laga mat på två dagar. Funkar att göra med 1 kilo kyckling med och du behöver inte laga mat på en vecka :)

Omställningsbesvär - inte kul

Idag har jag ätit på min matplan och varit abstinent i en vecka. Efter en knackig semester med många fall är det skönt att vara tillbaka i vardagen och de rutiner som jag mår så bra av. Det går bra för mig och det känns inte svårt. Jag vill ju inte leva det där andra livet, det när jag är gift med hetsätningen och inte friheten.

Dock känner jag av en del omställningsbesvär eller kalla det abstinens från socker om du vill. Jag är trött och orkar inte lika mycket som vanligt, deg i hjärnan efter lunchen (fast jag inte äter kolhydrater) och under en power walk tror jag att jag ska avlida av anträgningen som i vanliga fall är pice of cake. Gillar inte heller att vara småirriterad och ha koncentrationssvårigheter...

Jag vet att det ger med sig, det är bara att hålla ut tills kroppen ställt om sig till fettdrift helt. Men det är inte kul vissa stunder på jobbet att försöka hålla god min och humöret uppe när jag bara vill lägga mig ner och sova.

Adopterar bort kontrollbehovet

Jag tror att jag är född sockerberoende duktig flicka med en känsla av oro som alltid funnits där. Det har med åren lett till ett enormt kontrollbehov och även ett fullt utvecklat matmissbruk. Allt detta för att skydda mig själv mot oro, ångest och omvärlden. Inget kunde vara mer fel. Det har skadat mig långt mycket mer än det skyddat mig. Men som liten är det inte lätt att veta vad som är rätt eller fel. Jag är glad att jag nu fått verktyg för att bryta dessa mönster.

Varje morgon under min promenad till jobbet tänker jag igenom vad dagen och kvällen har att erbjuda, medvetandegör vad jag har för planer både för jobb och fritid och ber sedan att få lämna över min dag till Gud (sådan jag uppfatta honom). Jag har förstått att jag inte kan styra över världen, hur andra människor beter sig och knappt över mig själv heller för den delen. Jag kan bara lämna över det till Ödet, Gud, Livet eller vad man väljer att kalla den högre makten.

Jag har inte alla pusselbitar och kan inte se helheten utan måste lita på att det som sker är för det bästa. Det kanske inte är enligt min vilja men det är okej. När jag kan acceptera detta känner jag ett otroligt lugn inom mig och samtidigt öppnas nya dörrar, vägar som jag aldrig tidigare gått och magkänslan leder mig till platser och personen som jag tidigare inte varit öppen för. Det är häftigt.

Jag saknar inte kontrollbehovet ett dugg. Ibland kommer det på besök men jag försöker att inte släppa in det. Jag är på rätt väg men jag är inte perfekt och det kommer jag aldrig att bli. Vill inte vara det heller. Jag vill vara jag.

HALT

Inom OA finns det något som kallas HALT. Hungry, angry, lonely, tired. Känslor som vi ofta äter på. Mina farliga bokstäver är L och T.

Ensamhet är en stark känsla hos mig som tränger in i min själ likt ingen annan. Den ger en oro och ångest som min hjärna tror går att bota med socker. Hetsätningen håller mig sysselsatt och då likställer min sjukdom det med att jag inte är ensam längre. Sockret är då min vän. Men medan jag är upptagen med att försöka äta mig ur ensamheten passerar livet förbi mig och det slutar med att jag missar så mycket istället.

När jag är trött och överarbetad vill jag gärna äta socker. Krypa upp i soffan med en filt och äta glass. Det låter ju inte så fel, eller hur? Till saken hör bara att om jag äter en bytta glass slutar det inte där... och inte blir jag piggare heller. Det är bara en illusion.

Det bästa man kan göra är att vara vaksam på HALT-känslorna. Ta upp dem till ytan och agera på dem. Inte reagera, som vi ofta gjort med mat så många gånger förr. Agera genom att ringa en vän, ta ett bad, läs en bra bok, sov en stund, gå en promenad eller något annat som fungerar för dig när du är trött eller ensam.

Skönt med möte

Har kommit hem från ett OA-möte för en stund sedan. Det är en skön känsla som sprider sig i min kropp. Gemenskapen vi delar, orden man känner igen sig i, stödet från de andra medlemmarna och hoppet om att kunna leva ett bra liv tar jag med mig därifrån. Det är fantastiskt att det finns en grupp människor som förstår just mina svårigheter och som, genom att dela av sina svårigheter och problem, framgångar och tillfrisknande, hjälper mig i min vardag till ett bättre liv.

Visst är stegarbetet viktigt och min sponsor guld värd men att träffas i grupp är något speciellt.