Jag tror att jag är född sockerberoende duktig flicka med en känsla av oro som alltid funnits där. Det har med åren lett till ett enormt kontrollbehov och även ett fullt utvecklat matmissbruk. Allt detta för att skydda mig själv mot oro, ångest och omvärlden. Inget kunde vara mer fel. Det har skadat mig långt mycket mer än det skyddat mig. Men som liten är det inte lätt att veta vad som är rätt eller fel. Jag är glad att jag nu fått verktyg för att bryta dessa mönster.
Varje morgon under min promenad till jobbet tänker jag igenom vad dagen och kvällen har att erbjuda, medvetandegör vad jag har för planer både för jobb och fritid och ber sedan att få lämna över min dag till Gud (sådan jag uppfatta honom). Jag har förstått att jag inte kan styra över världen, hur andra människor beter sig och knappt över mig själv heller för den delen. Jag kan bara lämna över det till Ödet, Gud, Livet eller vad man väljer att kalla den högre makten.
Jag har inte alla pusselbitar och kan inte se helheten utan måste lita på att det som sker är för det bästa. Det kanske inte är enligt min vilja men det är okej. När jag kan acceptera detta känner jag ett otroligt lugn inom mig och samtidigt öppnas nya dörrar, vägar som jag aldrig tidigare gått och magkänslan leder mig till platser och personen som jag tidigare inte varit öppen för. Det är häftigt.
Jag saknar inte kontrollbehovet ett dugg. Ibland kommer det på besök men jag försöker att inte släppa in det. Jag är på rätt väg men jag är inte perfekt och det kommer jag aldrig att bli. Vill inte vara det heller. Jag vill vara jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar