Vad blir det nu?

Jag saknar inte OA, jag känner mig fri. För första gången på länge känner jag att jag kan andas. Ingen som bevakar, ingen tid att passa, ingen att förklara mig inför och inga regler att följa vad gäller mat och beteende. Så mycket fint har jag fått med mig av min tid i OA och mycket av det praktiserar jag fortfarande dagligen. Men det var tid att lämna. Jag tror inte längre på lösningen även om jag tycker att metoden är bra.

Uppenbarligen har jag fortfarande problem med mat och socker. Jag har kommit en bra bit på väg och vet nu att mitt sug är psykologiskt och att jag har betingat många situationer. Jag försöker äta som andra människor och lär mig för första gången i mitt liv vad som är "normalt". Ingen människa är väl normal men ni förstår vad jag menar. Jag tycker att det går bra. Jag smakar, utvärderar, tillåter och njuter. Med vänner, familj och jobbarkompisar. Det är härligt.

Men när ensamheten slår till eller när jag blir sjuk, då tarjag gärna till sockret som medicin. När det är synd om mig eller det ska mysas, då ska det bullas upp. Problemet för mig är när jag äter i ensamhet. Då tar det lätt överhand. Tillsammans med andra har jag inga problem längre att ta en bit tårta eller en portion glass. I OA har jag lärt mig att det är sällskapet och inte sockret som står i centrum och det lever kvar.

Så kanske att jag skulle behöva gå i någon form av KBT-terapi för att jobba vidare med de bitar som jag fortfarande har problem med? OA har hjälpt mig med mycket men inte allt. Det finns fortfarande ett jobb kvar att göra. Och i slutänden är det bara jag som kan göra det.

Varannan vecka

Så har det sett ut för mig. Ena veckan sköter jag maten och träningen tipp topp och andra veckan är det katastrof. Varför? Jag vet ju vad jag mår bra av. Vilken mat som funkar och hur bra jag mår när jag tränar. Det blir en ond och och god cirkel. Den onda är svår att bryta. Ensamheten är det som fäller mig. Jag använder socker på fel sätt. Det är min medicin för att lindra smärta. Det dövar för stunden. Vad jag egentligen skulle behöva är en kram.

Ibland är ångesten så stark att jag inte kan stå emot. Pressen som ligger på mina axlar lättar bara av en sockerkväll i soffan. Men det är inte sant. Den lättar också genom träning. Men det är snäppet jobbigare att ta sig ut på. Därför segrade sockret i går. Igen.

Ikväll är det bio med jobbet. Hur det kommer att gå för mig med maten ikväll vet vi inte än. Hoppas på att kunna bryta den här onda cirkeln nu.

Om du fick göra vad du ville?

Du har vunnit 50 miljoner och behöver aldrig jobba igen. Vad skulle du ägna dagarna åt? Skulle du ha samma jobb som idag? Eller göra något helt annat?

Vi spenderar mer tid på jobbet än någon annanstans. Klart man ska trivas på jobbet! Som ni vet älskar jag mitt jobb och i och med nya utmaningar från och med fredag är jag ett steg närmare drömmen. Men pressen äter ibland upp mig. Från alla håll känner jag den; vänner, familj, chef, kollegor, medarbetare, mig själv och "omgivningen". Mycket är i mitt huvud men jag är också en person med ansvar, en person som många räknar med och tror på. Med de kraven kommer press. Jag måste bara blir bättre på att hantera den.

Om jag vann pengar och fick göra vad jag ville skulle jag nog vara kvar inom min genre. Skriva böcker, starta en tidning och träffa intressanta människor skulle jag ägna dagarna åt. Och träna!

Vad skulle du göra?

Redo för veckan!

Ännu en händelserik vecka framför mig. Mycket jobb, olika events och en del träning innan jag åker till Jönköping över helgen. Effektiviserar med en stor pastasallad som varieras med olika såser. Redo!

Springa, sola, bada!

Som en skänk från ovan var förmiddagen lite svalare i grannstaden dit jag åkte för att hälsa på familjen. Mamma cyklade och jag joggade fram 6 km i bra tempo. Spurtade på slutet och mamma hejade på haha. Första gången jag springer med sällskap. Blev ett dopp i poolen efteråt!

Nu är solen tillbaka och jag njuter på pooldäck medan jag hör hur ett gäng spelar paintboll i skogen. Kanske ska bjuda in dem till ett svalkande dopp... ;)

Tillbaka till barndomsminnen när vi grillade korv till lunch. Senap, ketchup och bostongurka till ost- och lammkorv med hög kötthalt i korvbröd, mums!

Jag har det så bra

Efter kvällens 2,3 mil på cykel och middag i det gröna vaknade jag upp och längtade efter gröt. Solen har ännu inte hittat till uteplatsen men det är skönt att äta frukost ute ändå.

Har satt på mig bikini och ska ta bilen ut till mamma och bada i poolen. Planerar även att ta dagens löprunds på grusvägarna där om det inte är för varmt - då blir det en pw istället.

Jag är så tacksam just nu. Just här och just nu känner jag sådan glädje. För sommaren, för att jag fått chansen med nya jobbet, min fina lägenhet som jag har slitit för att kunna köpa, alla underbara vänner och familj som finns där fast jag ibland inte tror det, min kropp som tar mig dit jag vill och som må inte vara perfekt men den är jag. Sist men inte minst är jag tacksam över att kunna njuta av maten jag äter.

Köpte två nya bikini i veckan. Brukar ha vånda av det men nu hade jag sett flera som jag trodde skulle passa mig bra i Åhléns katalog. Deras kläder och bikinis är mer för kvinnor och de på H&M är mer för tjejer, i alla fall kroppsmässigt. Tog två delar i rätt storlek, inte klämma i sig i 36 och känna sig obekväm, och de satt jättefin t! Jobbar vidare på att vara nöjd med min kropp här och nu, inte vad den var eller kan bli.

Glad sommar allihopa, önskar se en fin dag var ni än är!

Sommarkväll på klippan

Say no more.

God morgon!

Så var det äntligen klart med nya jobbet. Taget och handskakat. Jag blir kommunikationsansvarig för en stor del av vårt företags verksamhet och det ska bli jättekul att komma närmare verksamheten. Jag fick inte den lön som jag önskade och det känns surt. Just nu kan jag inte vara 100 procent glad men det kommer. Bryt ihop och kom igen är ju min melodi.

Soliga dagar

Kräver en picnic! Måste passa på att njuta av vädret :)

Inspiration: hälsa

Bortbjuden på pasta

Har fortfarande lite svårt att inte se pasta som "förbjuden" mat. Det är okej efter träning men inte annars. Jag jobbar vidare på detta och tror inte på att värdera mat som bra eller dålig, det är det som leder till problem.

Nyss fick jag en inbjudan av min nya vän och granne, som jag träffade i lördags, att komma över på middag till henne och hennes sambo om en stund. Det blir pasta skrev hon. Så nu får jag ytterligare chans att öva. Dock tänker jag inte lika mycket på maten när jag äter den med någon annan.

Trötta ben och rester

Efter jobbet skulle jag följa med en kompis på träning i amerikansk fotboll men hon vart tvungen att jobba och ställde in. Det var ju fint väder så jag drog på mig löparskorna och drog ut. Efter måndagens Vårrus och tisdagens body pump var benen inte pigga alls. Efter ett tag var det bara att ge upp och gå en bit innan jag kunde fortsätta. På slutet tog jag rygg på en annan joggare och lyckades ta mig hem i skaplig takt. Phhuu!

Nu blir det vila! Hittade en lchf-gratäng med lax, spenat och pepparrot i frysen som jag värmde till middag med en hal banan och lite wokgrönsaker. Funkar fint!

Tager vad man haver-middag

Innan pumpen behöver jag energi. Överbliven chili-bea, råris och kycklingfilé. Och en stubbe gurka. Middag. Check.

Jag kan ju äta ute. Lyx!

Paus mitt på dagen

Supermycket på jobbet nu. Kommer vid sjutiden och stannar till kvällen men jag har kul! Det är en sådan skillnad på att sitta av tiden och känna att man bidrar. Helt plötsligt har dagen bara gått och så gillar jag när det är. Men jag behöver en paus. Som tur är har vi en underbar park precis bredvid jobbet som jag smyger ut till för en kvart i solen och hämtar ny energi.

Är för övrigt mätt och glad idag. Lördagens rester i matlådan; pastasallad, chilibea och grillad kyckling. Mums!

Lämnar OA

Det har växt fram och nu är beslutet taget. Jag lämnar OA. Tror inte längre på lösningen som de förespråkar. Känner mig låst av alla regler och måsten. Jag väger inte min mat längre och har provat på sånt som anses förbjudet.

Visst kan det vara ett konstigt valt tillfälle att kliva av eftersom jag haft bakslag den senaste veckan men är jag inte i det helhjärtat så hjälper det inte ändå. Mer stjälper.

Jag kommer att fortsätta min resa mot tillfrisknande men ser mig själv mer som ätstörd än sockerberoende. Jag överäter på känslor inte på vissa produkter. Sen är det klart att jag har svårt att sluta äta ur en godispåse men vem har inte det?! Att tänka ett steg till i vad som är normalt beteende och vad som är sjukt. Att få vara icke-perfekt och inte ställa orimliga krav på sig. Jag klarar i alla fall inte mer än tre månader på matplan sen är nyhetens behag borta och ersätts med handbojor. Tror inte på förbud längre utan på att göra det som känns bra för kroppen. Vad det är kommer nog att ändras allt eftersom i livet.

OA finns kvar och kanske hittar jag tillbaka dit en dag. Men som det känns nu vill jag inte stanna. Känner mig inte hemma med filosofin. Kan tänka mig att börja träffa en KBT-terapeut istället om jag vill ha mer hjälp.

Tack för att ni följt mig på min resa. Kommer troligen fortsätta att blogga här men med en lite "friare" inriktning.

Ny återhämtningsbricka

Denna gång inte från socker utan från en festkväll. Invigningen av grillen blev till en hejdundrande fest och vipps var vi 20 pers här. Jag som älskar att vara värdinna stortrivdes. Alla glas, tallrikar och stolar gick åt så vi fick vara lite påhittiga men det går ju det med ;)

Jag fick en ny vän igår. Hon bor i porten bredvid så jag hoppas vi kan ses lite. Så jag inte behöver känna mig så ensam.

Äter ett alldeles underbart mörkt bröd med nötter och annat gott i som jag och kompisen i Sundbyberg bakade tillsammans när jag var där i torsdags. Hembakt är godast!

Inte kul alls

Jag vet att det är mycket vattenvikt men det känns fortfarande inte kul. Ser väldigt gravid ut och vet inte vad jag ska ha på mig. Kommer ungefär tio pers hit och ska grilla om två timmar. Solen lyser så klänning känns som ett tacksamt val för en val som mig.

Det blev en löptur på 5,88 km men det gick segt på slutet. Att ladda med godis och glass som vissa gör funkar inte för mig. Jag springer bäst några timmar efter en bra frukost och en god natts sömn.

Återhämtningsbricka

Det är ingen prinsessa som vaknar idag. Sockerbakis, med sjukt lågt blodsocker, deppig, svullen och ångerfull. Varför? Hur tänkte jag egentligen?!

Har hela veckan sett fram emot att försöka slå mitt distansrekord idag på 5 km. 7 km var planerade. Nu känns det svårt med allt skit i kroppen. Förhoppningsvis får jag en extra skjuts av mina fyllda kolhydratsdepåer.

Återhämtar mig med kesella innan löpningen. Och te, vitaminer och vatten. Är lika torr i munnen som efter en natt på krogen.

I'm not home

I ärlighetens namn

Så går det åt helvete för mig just nu. Sockerknarkare nummer ett är tillbaka. Det är stressen, ensamheten och pressen som lockar fram henne och nu vet jag inte hur jag ska få henne att lämna mig ifred. Det tråkiga är att jag inte längre känner mig hemma i OA och att jag kan vända mig till den gemenskapen. Eftersom jag nu äter "allt" och provar mig fram med nya matplanen känner jag inte att de förstår.

Den mat jag äter nu funkar jättebra och jag trivs med den. Det är det känslomässiga ätandet som är kaos. Så fort det kommer minsta lilla motgång nu så stoppar jag nåt i munnen. Orkar inte ens stå emot... Den här veckan har varit hemsk. Jag dövar ensamhet med socker. Punkt. Så är det just nu.

Det blir en ond cirkel. Jag tror att sockret är min vän och väljer därför bort mina riktiga vänner och det gör att jag känner mig ännu mer ensam. Men de sviker mig och sockret finns alltid där. På gott och ont. Jag vet att det är fel och jag vill inte leva så här. Trots två löprundor och ett styrkepass denna vecka ser jag ut som en blåsfisk. Det går superfort för mig att lägga på mig när jag väl sätter igång...

Imorgon har jag bjudit över vänner på grillkväll. Det känns okej. Hoppas på att vara på lite bättre humör till dess och hitta en klänning som passar. Så här kan jag ju inte hålla på!

Ledig dag!

Ska åka lilla pärlan till en kompis i Sundbyberg eftersom tågen inte går. Äter lunch hemma först. Frågade henne när jag ringde nyss om jag skulle äta hemma eller om vi äter lunch när jag kommer fram. "Oj, jag planerar ju aldrig mat så...", sa hon. Vad skönt det vore att inte hela tiden planera måltider, tänka på mat, livsmedel, kalorier, antal måltider, tider osv! Visst kan mat vara en icke-fråga för mig men jag måste fortfarande tänka på att det inte blir för långt mellan måltiderna, vad jag ska äta och hur mycket.

Det blev i alla fall jättemycket mat över från gårdagens event på jobbet så jag bjuder oss båda på basilikakyckling ikväll. Check!

Visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag klädde mig nyss. Jeansen sprack!!! Helvete! Men det får gå idag ändå. Jag är ju ledig men kanske ska börja leta efter ett par nya ljusa jeans snart haha. Känner inte mig må vidare smärt nu kan jag säga ;)

Bryt ihop i små doser

Ja, alltså det kanske inte är nåt att önska men jag ska förklara vad jag menar. Jag mår inte bra av att hålla mina känslor inom mig. Jag är en känslomänniska och mår bra av att gråta på hallgolvet ibland, skrika och slita mitt hår över jobbiga vänningar i livet, ta ett glas rött en tisdagskväll med en vän efter en tuff arbetsdag eller kramas med någon lite för länge när jag känner mig ensam. Lite av detta och jag har balans i livet. Men nu på senare tid har jag bara kört på och det leder till isolering, att jag försöker klara allt själv, biter ihop och bara kör på, blir som en robot och varken njuter av livet eller bryter ihop i de små doser som jag mår bra av.

Jag behöver släppa loss. Känna känslorna, lita på att någon finns där om jag sträcker ut en hand, vara ärlig och våga möta känslorna. Det mesta i livet är bra och jag har inget att klaga på men jag är inte riktigt jag om jag inte lever i mina känslor.

Ta en dusch lite för länge, stirra på en film, krypa ner under en filt i soffan, gå och lägga mig tidigt, gå på en planlös promenad, köra för fort och le åt en främling. Förstår ni känslan? Att bara vara lite i mig själv för en stund. Lite egen. Bara jag.

Surpuppan rapporterar

Har et djävulskt sug nu. Det bara kom så här på eftermiddagen. Suget från helvetet. Vill bara gå och köpa en påse godis, gå hem och dra täcket över huvudet. Så jag misstänker att det har att göra med prestationsångest. Att behöva fly från krav och press.

Möjligen har det med presentationen jag ska hålla imorgon, och som inte är klar än, att göra. Eller det faktum att alla mina kompisar numera är sambo och aldrig har tid att umgås vilket i söndags gjorde att jag fick nog av att vänta och istället drog iväg på en annan sak istället för att möta upp dem som planerat. Som ett surt barn, jag vet. Men det kunde inte hjälpas. Nu vill de åter igen boka in mig på ett hörn och jag borde kanske vara glad över det men känner mest sorg över den timme jag får nu som tidigare var spontana dagar och långa fikasnack.

Man kan tro att jag har PMS. Men så är inte fallet. Vad det är vet jag inte riktigt. Jag är bara lite avig. Slår bakut när det är för mycket krav på mig. Nya jobbet, det misslyckade dateförsöket, hårt tryck på jobbet, pressen att vara smal till sommaren (samma visa varje år!) och maten som ska skötas prickfritt. Med lite knäll, en dos träning och att kunna släppa kraven brukar lösa saken. Återkommer när jag är på lite bättre humör...

Just do it!

4 km lätt löpning innan frukost imorse. Klockan ringde 05.55 och jag var utanför dörren 06.06. Musik på  och så bara köra den vanliga rutten. Inte tänka. Så fort tankarna på D kom så slog jag undan dem genom att tänka på träning eller den presentation som jag ska ha imorgon bitti. Ska hålla en heldag med presentaion och seminarier så att tänka på hur jag totalt ägde där inne på scenen gav extra fart i benen.

Sov oroligt inatt, drömde och vaknade livrädd att det var någon i lägenheten. Vet inte var det kom från men åh vad skönt det hade varit med en varm famn att krypa upp i då. Å andra sidan var det grymt skönt att inte ha någon som störde mig och mitt tempo i morse. Var på jobbet till 7.30.

Inspiration: sommar

Inspireras av Jenny som gör denna goda och nyttiga isglass. Vet att mamma har några isglassformar som hon inte använder och som jag tror att jag ska åka dit och låna mycket snart. Kiwi och vattenmelon lät smarrigt det!

No more LCHF

Det är konstigt hur kroppen vänjer sig, anpassar sig och säger till vad den vill ha. Åt enligt LCHF i ett och ett halvt år och min kropp älskade det. Jag mådde så bra och tänkte att så här ska jag alltid äta, det finns inga alternativ. Tills en dag så min kropp sa stopp. Jag behövde mer energi och valde att prova lägga in lite mer kolhydrater. Kroppen reagerade med uppblåst mage och vattensamling men efter en vecka försvann det och energin kom tillbaka. Succesivt har jag nu infört mer och mer kolhydrater i maten och kroppen mår toppen.

Nu kan jag inte tänka mig att äta två stekta ägg och två matskedar smör till frukost. Det vänder sig i magen bara av att tänka på det. Underligt hur saker förändras. Det man trodde var för alltid är sällan det. Nu längtar jag till mina knäckemackor eller min gröt på morgonen, produkter som jag tidigare överåt på men som idag är en bra start på min dag och som håller mig mätt och nöjd länge. Och som jag orkar träna på.

För det var nog den stora delen i kostomställningen. Att jag gick från att träna en gång i veckan till 4-5 ggr/veckan. Valde att satsa mer på träning för att må bättre och då behöver kroppen mer energi. Visst kan man få det av LCHF-kost, det är jag säker på, men för mig funkade det inte längre. Men vem vet hur det blir i framtiden?

Att det ska vara så j-a svårt!

Nu blir jag förbannad. Att det ska vara så jävla svårt, rent ut sagt, att hitta rätt i denna djungel som kallas kärlek. Fel, fel, rätt, fel, rätt, rätt. Men likväl spricker det ändå. Och nu det senaste, att allt ser bra ut på "papperet" men i verkligheten har vi inget att säga till varandra. Vi har lika värderingar, vill samma sak, båda anstränger sig och försöker men som två rädda harar vågar vi inte prata om det som verkligen spelar någon roll. Tills dess är vi i ingemansland. Kallprat.

Jag vill inte leva så. Har man haft det andra så kan man inte nöja sig. Att kunna ligga uppe hela natten och prata om oss och framtiden är ju det som betyder något. Inte vad andra gör, hur det är på jobbet eller vad vi har gjort. Helt orelevant. Men vem man kan prata öppet med verkar vara en gåta. Sist var det en främlig över några timmars nattpromenad under Valborg. Innan dess mitt ex som jag försökte igen med i julas. Vi kunde ligga i timmar och prata om allt. Det fanns inga spärrar och det är så häftigt när det händer!

Okej det här är ingen kärleksblogg men jag behöver ventilera mig innan jag spricker. Det känns som att det är så så nära nu. Han finns där runt hörnet. Allt jobb jag har gjort kommer snart att ge utdelning. Jag vet det med hela mitt hjärta. Han finns där ute, min prins.

Tomas Ledin – Nyckeln till dej

Dagens lunch

Inte så glamoröst men lunchlåda på jobbet stod på agendan. Köttfärsbiffar, råris, aivar-sås och sallad.

Min söndag

Frukostgröt är grejer det ...



... med ett kokt ägg till för protein.



Löprunda! Minst fem kilometer är målet.



Efter-träning-mellis. Kesella, yoghurt, gojibär och banan. Energi in!

Lunch! Flygande Jakob med blomkålsris.



  

Mellis: ägg! Världens bästa livsmedel och ...


   


.. bär.













Kräftstjärtsallad till middag.



Kvällsmål. En kiwi och en kopp te.

Längtar hem

Mellanlandar på central innan tåget går hem. Känslomässigt slut och vill bara hem. Det är bra att kasta sig ut ibland men åh så skönt att komma tillbaka till boet. Hem till vänner. Vara sig själv. Skratta, gråta, skoja och vara knäpp. Klarar jag inte det med en kille går han bort. Livet är för kort för att vara med någon som inte får mig att slappna av, trivas och vara mitt knäppa, härliga jag.

Urvriden disktrasa

Japp, det är jag. Det spöregnar ute och jag känner mig som en urvriden disktrasa efter den här veckan. Intensiv är bara förnamnet. Men ni vet att jag inte gillar när livet står still. Nu sitter det fint med en mysig middagsdate ikväll :)

Gillar inte att jag till slut blir låg när jag har för mycket att göra. Det går inte att köra på hur länge som helst. Så nu ställer jag in resten av helgens festplaner och tar det som det kommer. Laddar ny energi med killen ikväll och hoppas på att en sovmorgon kommer att få mig tillbaka på banan. Inga nyheter om det nya jobbet än, väntar spänt.

Gårdagens kurs i Stockholm bjöd på detta skratt som jag vill dela med er. Trevlig helg!

Ännu en vision

Som jag sagt förr drar vi till oss det som vi tänker och känner. Om du ser tillbaka så inser du nog att det är sant. Jag har många exempel på personer som dykt upp i mitt liv efter att jag tänkt på dem ett tag, saker som helt magiskt fixat sig eller när något går åt skogen. Allt har jag dragit till mig. Därför är det så viktigt med visioner. För att dra till sig rätt saker. Här kommer en till. Detta vill jag dra till mig. Vad vill du dra till dig?

Springer mot målet
Jag vaknar tidigt. Solen lyser in genom fönstret och jag kan inte sova, det är ju en solig lördagsmorgon. Varför inte leva livet? Jag smyger upp, vill inte väcka min prins, och drar på mig mina nya korallfärgade löparshorts och en svart topp, sätter upp håret i en svans och laddar iPhonen med spellistan Hög på endorfiner. De nya löparskorna är verkligen superbra, jag känner inte längre av mina problemfötter. Jag kliver rakt ut i ett sommarland och drar in ett andetag samtidigt som jag börjar jogga. Jag springer längs vattnet och kommer in i andra andningen. Stegen känns lätta och 1 mil senare är jag hemma igen. Hemma hos min älskling som gjort frukost till oss. Livet leker.

To be continued ...

Det går i 110 knyck just nu. Intensivt är bara förnamnet. Så jag avslutade dagen med 30 min (spy)intervaller på löpbandet efter jobbet. Nollställa huvudet och trötta ut kroppen. Ni skulle sett vilken tomat som gick därifrån haha! Mascaran hade jag smetat ut men det kunde jag inte bry mig mindre om. Stolt och glad sitter jag nu och försöker att få i mig middagen. När det är mycket får jag svårt att hitta ro att äta. Men försöker!

Hade ett bra samtal med mina chefer idag. Sa att jag inte tänker ta jobberbjudandet som det är nu, det blir för mycket och jag kommer inte att kunna göra ett bra jobb. De höll med och vi diskuterade fram en lösning som de ska undersöka. Att slita ut sig för ett jobb är det inte värt. Men det ser ut som att det blir nya utmaningar i alla fall :) To be continued...

I'm not affraid of a challenge...

Working 9-5?

Igår eftermiddag kallade min chef ner mig till hennes rum. Och erbjöd mig ett nytt jobb. Jag kommer att ha kvar det jag gör idag men dela det med en annan tjej för att ha tid att ta mig an det nya. Det är en utmaning som heter duga och jag kommer att få jobba mer och hårdare, speciellt i början. Är det vad jag vill? Är det vad kroppen och skrattet mår bra av? Kommer det göra mig mer tillfreds och föra mig närmare mina drömmars mål? Det är vad jag ska fundera ut.

Bad om att få veckan ut att tänka igenom saken. Det är bra att inte säga ja eller nej på en gång. Hade fått en liten heads up från en kollega så jag visste vad som väntade och kunde agera med lugn. Dessutom sitter jag i en position som gynnar löneförhandling, men pengar är inte allt.

Så jag ska prata med mina nära och kära, för att få tips och råd, men också för att vrida på mina argument. I slutändan är det ändå hjärtat som kommer att segra. Det som jag mår bra av kommer jag att välja. Jag har jobbat så hårt med mig själv under det senaste året att jag inte har råd att bara kasta bort det för ett jobb. Mer press, stress, längre dagar, alltid tillgänglig, mer att göra. Men också nya utmaningar, mer flexibilitet, högre lön, teamarbete, roliga uppgifter, mycket att lära, nya kollegor och en annan arbetsplats några dagar i veckan.

I did it!

Mötet gick bra! Svettig om handflatorna tänke jag innan att det är bara nu som jag behöver gå igenom detta, en engångsgrej. Så under samtalet föreslog han att jag skulle boka in möte med alla andra chefer under honom för att skaffa mig ännu mera kunskap. Hm, fler prövningar alltså. "Bring it on bara" får bli min attityd om jag ska överleva hehe. Samtidigt är jag sjukt glad över förtroendet att få vara en del av teamet. Att lilla jag räknas. Vad jag tycker. Inte illa. I did it!

Som ni förstår var jag rätt speedad efteråt och tog därför en svettig lunchprommis med en jobbarkompis. Kan rekommenderas efter en prestation. Att kroppen får komma i fatt intellektet. Plus minus noll. Nu blir det mer intensivt jobb och sen ett body pump-pass för att komma i balans igen.

P.S Någon som jobbat hårt i helgen tydligen eftersom mitt mellis som jag glömde i fredags (och tänkte äta idag) var borta!

Pepp pepp

Om trekvart är det dags för mig att ha ett mycket viktigt möte. Jag ska träffa den högst uppsatta personen på vårt företag och prata om mitt jobb samt genomföra en intervju med honom. När jag vaknade i morse kände jag mig inte på topp. Sov oroligt, var svettig, vaknade mycket och drömde en hel del. Nerverna spökade.

Så kom jag på att jag hade laddat ner en "pepp app" tidigare och plockade fram min telefon. Passande fanns det ett spår som hette "inför viktigt möte" så jag spelade upp den när jag stod och gjorde mig i ordning i badrummet. Först kändes det lite löjligt men jag spelade upp den igen. Och igen. Till slut kände jag mig riktigt peppad men framför allt, som det sas, lugn, säker och trygg. Det går inte att misslyckas. Du kan lära dig av dina misstag men misslyckas gör du bara om du inte genomför det som du lovat dig själv och andra, sa rösten. Sant.

Så nu sitter jag här. 31 minuter kvar. Tittar igenom frågorna och undrar i mitt stilla sinne och det är jag eller han som ska vara nervös. Det är ju trots allt han som ska svara på frågor. Som alla 10 000 medarbetare ska läsa svaret på. Men jag är också nervös eftersom att han bett om att få veta lite mer om mig och hur jag ser på mitt jobb. Så prestation även för mig. "Lugn, säker och trygg". "Och glöm inte bort att le", spelas upp i mitt huvud. Innan jag går ska jag lyssna på pepp-appen en gång till. Ladda ner den du med, finns massor med intressanta spår!



Finns att ladda ner i App Store.



Sunny side up

Min lunch i solen. Kycklinggryta med krossade tomater, heta kryddor, lök och morot serveras med råris. Lär mig att sås och tillbehör inte alltid måste vara grädde och andra feta mejeriprodukter. LCHF sitter i än. Jag är fortfarande lite rädd för kolhydrater. Jobbar på det med.

Fortfarande sol på uteplatsen (ca 9-16, vilket kap jag gjorde!) så längtan att gå in för att montera ihop grillen infinner sig inte riktigt haha. Men nu kommer gästerna och två timmar så jag vet min tidsgräns i alla fall ;)

Allt jag någonsin drömt om

Föreställde mig ofta förr hur jag satt på min uteplats och njöt av solen. Ingen som störde och ingen som undrade vad jag gjorde där. Den skulle vara bara min. Och nu är den det.

Har just ätit min första (sena) frukost här ute. Solen skiner, det är lugnt omkring och jag lyssnar på musik. Det är allt jag någonsin drömt om! Och ikväll har jag vänner över på grillpremiär :) Kött, kött, kött!

Igår såg jag The Secret igen. Ser det som en utbildningsfilm och för varje gång jag ser den lär jag mig något nytt. Det här med visioner är jätteviktigt! Precis som jag gjort med min uteplats långt innan jag hade den (eller visste att jag skulle köpa lägenhet): föreställ dig att du sitter där i solen och äter frukost. Var i den känslan och det är den känslan som du sänder ut i universum. Det är det du tänker och känner som du kommer att dra åt dig med The Law of Attraction.

Tänker du hela tiden: "jag kommer aldrig få en uteplats!" eller "varför måste jag bo i en lägenhet utan balkong?!" så är det budskapet som du sänder ut och också det du kommer att få mer av. Därför är visioner och positivt tänkande så viktigt.

Detsamma gäller med maten. Sedan jag bestämde mig för att börja äta den mat som min kropp mår bra av har något hänt. Jag har inte ändrat särskilt mycket i min kost men min kropps reaktion är annorlunda. Jag har mer energi, mår bättre, känner mig mer i form. Förr tänkte jag mer "jag kan inte äta det där, det där och det där" och kände mig begränsad och låst. Så tänk på hur du vill att mat, sömn och träning ska få din kropp att må, hur du vill må. Och det är det du kommer att dra till dig.

Det lilla extra

5,36 km på 37 minuter. För första gången någonsin sprang jag fem kilometer. Nu har jag en tid att slå, wiiie! Som sagt är jag lite extra känslig idag så en kaffe med bästis och skön löprunda fick sen sällskap av en biltur till grannstaden (som jag aldrig varit i förr men inte var så mycket att se). Ville bara köra och lyssna på musik. Så det var precis vad jag gjorde. Skönt.

Nu fortsätter jag att ta hand om mig själv och lyxar till mellanmålet. Smoothie på kesella, mjölk, frysta hallon, blåbär och banan. Ett bra tips om bananerna börjar bli bruna: skiva upp dem och frys in! Ta fram lite i taget när det är dags att göra smoothie. Servera gärna i fint glas för det lilla extra :)

Det är okej

Sovmorgon. Vaknade och kände mig lite förvirrad av alla drömmar. Vaknade på den känsliga sidan, kände det direkt. Försökte peppa mig själv att idag är det dags för ett efterlängtat löppass. Kollade på en motivationsvideo och lyssnade på bra musik där jag låg och gosade i sängen. Ute försökte solen kämpa sig fram mellan molnen men lyckades inte riktigt.

Någonstans där gav jag mig. Jag kapitulerade. Det är okej att vara ledsen, att sörja att det inte blev som man tänkt och att göra det är att vara mänsklig. Det är okej att stanna upp, sänka garden och fälla en tår. Det är okej att känna och stanna kvar i ensamheten. Den går över. Det blev inte tvåsamhet denna gång heller fast jag var så säker. Det är okej att vara ledsen, uppgiven och sårad över det.

Att bekräfta mina känslor och inte se dem som något fult är bra för självkänslan. Att jag duger som jag är, inte för vad jag presterar. Jag lär mig att trösta mig själv och kommer då lättare ur jobbiga situationer. "Bryt ihop och kom igen" har fått en ny innebörd för mig.

Nu kommer snart en vän över så jag tänkte ta rygg på henne och följa med en stund på stan. Sen blir det den där efterlängtade löpturen. Idag siktar vi mot att klara 5 km, oavsett fart. Den 21 maj är det Vårruset och då vill jag vara redo :) Vad resten av dagen bjuder på får vi se. Jag kommer nog att fortsätta vara känslig men det är okej. Man behöver inte deppa för det.

Jag önskar er en fin dag och kom ihåg att allt som du känner är okej. Inget är fint eller fult. Det är bara du.

Gamla favoriter

Just nu, men den nya matplanen som tillåter mer variationer, håller jag på att upptäcka gamla favoriter. Mat som jag inte ätit på väldigt länge och som jag "förbjudit" och tyckt varit "dålig" mat håller jag på att lära mig att äta igen. Missförstå mig rätt, det är inte svårt att äta den maten, utan det är efteråt som det dåliga samvetet kommer. "Kommer jag att bli tjock nu?", "Det där skulle jag ju inte äta" m.m.

Jag tror att nyckeln till det hela för mig ligger i att inte värdera mat som bra eller dålig. Det bidrar bara till att jag bli mer ätstörd och viktnojjig. Jag lär mig varje dag att ha ett mer avslappnat förhållande till mat och det går framåt. Speciellt bra har det gått nu sedan jag börjat återupptäcka gamla favoriter, mat som jag en gång älskat men inte tillåtit mig. Frukt, yoghurt, olika sorters bröd, råris, russin (efter hårda träningspass), havre/bovetegröt med kanel, lasagne, kaffe, müsli (hemgjord), fil, kokta rödbetor och andra rotfrukter. Listan kan göras lång och det känns så jäkla bra.

Sakta men säkert vågar jag prova ny mat och får mer och mer självförtroende när jag ser att det går bra och att jag inte går upp i vikt av den utan faktiskt mår bra av att äta mer varierat. Det är också en enrom frihet att kunna gå bort till folk, äta ute och bjuda på mat utan att tänka på varje ingrediens och mått. Ett steg i taget leder mig framåt :)