måndag 31 oktober 2011

Forskningen går framåt

Idag skriver SvD om sockerberoende. Kul att ämnet är så akuellt men synd att det fortfarande finns de som inte tror på oss.

Som alla andra

Usch idag vill jag bara ge upp och vara normal. På ett friskt sätt köpa en påse smågodis på vägen hem från jobbet för att jag är lite nere och det är dåligt väder. Men det kanske inte är så friskt när jag tänker efter? Det är ju faktiskt att döva känslor med socker som vanliga människor håller på med, även om de inte får samma konsekvenser som oss andra. De inser att sockret inte kunde bota deppet och äter inte tills det är slut och de mår illa. Och de springer defenitivt inte till affären igen efter en halvtimme för att köpa mer.

Jag vill ju inte ha konsekvenserna. Vill inte må illa, bli tjock, trögtänkt och irriterad. Därför vill jag inte ha socker. Men ändå vill jag. Vara som alla andra. Om så bara för en sekund. Då brukar jag tänka att de har andra defekter, sånt som jag klarar varje dag utan problem kanske är något jättejobbigt för en annan person som kan äta socker i måttliga mängder. Vi är alla olika. Det finns inget som heter normalt eller "som alla andra".

What doesn't kill you

Dagens pepp-låt. Kelly Clarkson – What Doesn't Kill You (Stronger). Tjejen kan konsten att få mig att sträcka på mig lite extra och känna att "nu jävlar ska jag klara det".

Lite rörigt både på jobbet och i privatlivet just nu. Ett Body Pump-pass får råda bot på det hela.

söndag 30 oktober 2011

Suget kom över mig

Hade planerat att cykla till Coop Extra för att storhandla idag. En rutin som jag tycker mycket om. Kan gå i timmar bland hyllor och pallar. Tycker att det är mysigt och det känns bra att bunkra upp med ny nyttigheter inför veckan. Idag kände jag mig lite skör. Vet ni hur jag menar? Inte vidare snygg, blek, orkeslös och med känslorna bubblande direkt under ytan.

När jag kom till affären strosade jag en stund vid grönsakerna och allt kändes bra. Märkte hur jag började irritera mig på folk runt om mig. Tog omvägar för att få vara ifred. Kände mig virrig och började titta på sånt som jag inte kan äta. Kände tankarna komma och plötsligt var han där - Sug. "Lite glass en söndag är väl inte fel?" "Köp nötter, mörk choklad och annat LCHF-tillåtet" "Ett par hundra gram Marabou vore inte fel...". Så dök en bekant upp. Jag såg henne och sökte genast skydd. Det kan låta märkligt men när jag är på sånt humör vill jag inte träffa någon. Skulle helst se att de hade tömmt affären på folk innan jag klev in haha.

Det som från början varit en trevlig upplevelse förvandlades till en mardröm. Jag fann mig själv stå framför hyllan med mörk choklad. "2 för 30 kr". Gick sedan till hyllan med nötter och stirrade på den en stund. Tog mig samman, gick till kassan och betalade veckans hälsosamma mat. That was it.

Hur gjorde jag då för att stå emot suget? För det första var det inget monstersug. Jag hann stoppa det innan det blev det. Göd inte tankarna utan fokusera på handlingen. Se till att bli klar och gå därifrån. Men framför allt så ställde jag mig frågan: "vad kommer att bli bättre om jag köper nötter/choklad/glass/godis?". Inget. Absolut ingenting. Snarare tvärtom. Det är inte alltid lätt att vara rationell i en sådan situtaion men ifrågasätt åtmindstånde dina tankar så har du kommit en bit på väg och just idag var den biten tillräcklig för att jag skulle låta suget vara.

Uppdatering: mat

Återigen har jag fått bevis på att jag inte kan styra någonting och att jag inte har en aning om vad som kommer att hända i mitt liv. När jag väl kom till Stockholm igår för att gå på Cosmonova säger min vän att han har köpt mat till oss som vi kan äta. Jag som i mitt stilla sinne hade planerat att vi skulle äta på restaurangen haha.

Det funkade såklart jättebra med medhavd matsäck och det sköna med att umgås med min OA-vän är att jag inte behöver oroa mig för att det inte ska finnas mat som jag inte tål - vi äter samma sorts livsmedel. Det är skönt att för en liten stund kunna släppa garden och låta någon annan ta över rodret. Det är ovanligt i mitt liv även om jag hela tiden lämnar över till min högre makt så behöver jag hålla koll på vad maten innehåller när jag äter ute, vad det kommer att serveras hos vänner och vilka möjligheter det finns för mig att få i mig rätt mat vid rätt tid.

Kvällens fest gick galant. Italiensk buffé med en massa gott som passade mig. Mozzarella, tomat, prosciuttoskinka, salami, ruccola, oliver, tapenade och rött vin. Mätt och glad. Ingen oro. Hade ätit en lite påse pecannötter på tåget hem eftersom det blivit lite för lite fett under dagen och jag misstänkte att även middagen skulle sakna vettiga fettkällor. Stolt över min planering men framför allt mitt lugn. Igår var inte mat en central del av mitt liv - det var människorna och äventyren.

Min högre makt spelade mig ytterligare ett spratt igår. Mitt ex hörde av sig till mig. Berättade förut att jag tänkt en del på honom. Så livet kan vara. Hur det blir, och om det blir, får vi se längre fram.

lördag 29 oktober 2011

Utflykt till Cosmonova

Idag åker jag och en vän till Cosmonova. Det var längesen jag var där och det ska bli jättekul. Att sitta i biosalongen och känna sig en del av djurlivet i djungeln eller naturkatastroferna långt bort är mäktigt.

Vad gäller maten (lunch i detta fall) så finns det en fin restaurang som heter Fossilen. De serverar varm och kall mat och jag är säker på att vi kommer att hitta något som passar oss LCHF-ätare. När vi går ut och äter har vi oftast med oss ett litet paket smör. Det är inte att hoppa kolhydrater som är det svåra utan att få i sig tillräckligt med fett för att hålla sig mätt. Då kan man behöva hjälpa restaurangerna på traven.

Till kvällen fyller en annan vän jämt och har hyrt ett ställe i stan för sin fest. Det blir buffé och nu för tiden oroar jag mig inte för sådana tillställningar. För ett halvår sedan hade jag ont i magen flera dagar innan men nu litar jag på min högre makt, ser till att vara förberedd (mentalt men också kanske ha med lite nödproviant), och fokuserar på sällskapet.



Filmer som jag vill se på Cosmonova.

fredag 28 oktober 2011

Träning minskar sug

Efter jobbet tog jag mig an löpbandet på gymmet. Det blev drygt 20 min av riktigt hårda intervaller. Mådde illa den sista minuten och hade svårt att ens komma av bandet hehe. Svetten rann när jag gick hem de 300 m som jag har från lägenhet och gym. Jag noterade att jag inte var ett dugg hungrig. Bara tanken på mat eller socker kändes motbjudande.

Favvomat just nu. Köttfärssås med stekt vitkål, tomat och några klickar smör. Blanda!




















Efter en dusch, en inställd aw och väl i myskläder kunde jag äta min redan färdiga middag. En riktig favorit just nu. Köttfärssås (med några klickar smör i efter tillagning) och stekt vitlåk. Enkelt, smarrigt och nyttigt. Men tanken på socker lockade fortfarande inte. Inte ens nötter var jag sugen på. Helt underbart. Kroppen hade verkligen fått det som den behövde och jag kände hur hela jag var i balans. Träning minskar verkligen sug för mig och om det är må-bra-duschen av olika signalsubstanser som gör det eller om det snarare handlar om att jag är stolt och inte vill sabba det spelar ingen roll. Huvudsaken är att det känns så här bra.

Så om ni känner sug om kvällarna. Ut och spring, gå till gymmet och kör hårt eller utmana dig själv på något annat sätt. Jag önskar dig en trevlig kväll!

Skillanden mellan hunger och sug

Hunger är ibland förklätt sug. Du tror att du ska dö om du inte får i dig något men så är inte fallet om du äter tre ordentliga mål mat om dagen och då kan vi utesluta att det beror på hunger. Och då förvinner ofta suget. Skillnaden mellan sug och hunger är att sug går över om du gör något annat eller jobbar med tankarna. Ringer du en vän och pratar så kanske du inte känner sug efter en halvtimme i telefon men är du hungrig så är du lika (om inte mer) hungrig efter den där halvtimmen i telefon. Därför är det bra att byta miljö eller aktivitet när du känner sug. Det är inget fel på vita knogar när suget är som värst.

En annan skillnad mellan hunger och sug är vad du vill stoppa i dig. Är du riktigt hungrig kan du tänka dig att äta nästan vad som helst för att stilla din hunger. Medan ett sug är ofta på en viss sorts mat eller livsmedel. Du vill ha choklad, glass eller pasta. Skulle kunna gå över lik för en ostmacka eller en dajmglass. Men är du riktigt hungrig tar du det som mättar. Punkt.

Harmbön vid konflikter

Nyss fick jag en utskällning via mail av vår avdelningsassistent. Helt obefogat enligt mig skrev hon en urladdning (hennes rubrik) om hur fjantigt resonemanget i ett projekt som jag drivit var. Att vi ens orkade diskutera sådana frågor. Och såg till att klargöra att så som vi gjort tidigare minsan fungerar bra och att det är så vi kommer att fortsätta driva saker här på avdelningen, punkt. Har god lust att visa detta för mig chef men låter bra för husefridens skull. Tror att det bara skulle orsaka mer skada än nytta i detta fall.

Hon ville sätta mig på plats och jag tror att hon känner sig hotad. Mitt vapen i dessa lägen är att be harmbön. Ibörjan tog det inte så mycket men allt eftersom har det hänt saker. I en sån här situation behöver jag nu inte ens be innan tanken på att det är hennes problem och att hon är en själsligt sjuk människa kommer upp. Föreställer mig att jag likt vatten låter det rinna av mig. Säkerligen mår hon mycket sämre än jag men vet bara inte hur hon ska hantera det.

Jag ber: Detta är en själsligt sjuk människa, på vilket sätt jag kan jag hjälpa henne? Gud, hjälp mig att inte bli arg. Ske din vilja. 

Härliga fredag!

Har verkligen lagt deppigheten bakom mig nu men tar inget för givet. I detta mörker som råder utanför fönstret, även kallat höst, är det lätt att falla tillbaka. Idag känns det bra :) Det är ju fredag! Det betyder jobb, sen träning i form av snabba intervaller på löpbandet, en cappuciono och avsluta med after work. Klassisk fredag för mig. Hur spenderar du din fredag?

torsdag 27 oktober 2011

Hur smakar kaffet på jobbet?

Att lära känna sig själv är ett kraftfullt vapen. Vägen till lycka rent av skulle jag säga. Jag har upptäckt att på ett fönster av en och en halv timme, ungefär mellan halv två och tre, är jag som tröttast. Då tänker jag trögare, har mindre energi och vill inte tänka eller jobba med något alls. Sen går det över.

Om jag inte ger efter och gör dåliga val under denna tid klarar jag mig bra och håller ofta gott humör resten av dagen. Eftersom jag har varit på jobbet sedan kl.6 imorse så är jag jättetrött nu. Och mitt "trött-fönster" blir ännu värre. Kände hur det kom emot mig för en stund sedan och jag ville bara somna inne på toaletten en stund. Helst gå hem men i mitt förvirrade tillstånd funkar en nap på toa bra det med ;)

Ikväll ska jag ta med en kollega och gå på mingel på stadens slott. Ett par företag har flyttat in i de anrika lokalerna och har bjudit in oss som jobbar med dem. Blir nog trevligt om jag kan hålla ögonen öppna. Ingen alkohol för min del. Däremot ska jag utropa en fika på avdelningen nu och slå till på en kaffe. Jag som aldrig provat det berömda Selecta-kaffet i automaten kanske piggnar till bara av chocken.

Håller mig vaken med kaffe på jobbet.

Recension: Vitt begär

Förra helgen streckläste jag boken Vitt begär av Gunilla Sahlin. Berättelsen om hennes sockerberoende - hur det var förr och hur det är nu. På många ställen kände jag igen mig mycket och på andra fick jag aha-upplevelser och tips.

Det är en relativt tunn bok som kommer att förändra livet för många människor. Det finns så många personer där ute som kämpar med sockerberoende och överätningsproblematik och som tror att de är ensamma och känner inte till vilken hjälp det finns att få. Gunilla blottar sina defekter för att sätta ljus på problemet och hjälpa andra. Det är modigt.

Jag gillar de konkreta tips som finns i boken. För efter att läsaren börjat inse att detta handlar ju om mig/min vän/familjemedlem behöver denne en väg vidare till tillfrisknande. Och jag tycker att de tär härligt att boken andas tillfrisknande. Det är ingen klagosång, inte för en sekund.

Nu när jag har läst boken står flera vänner redan på kö för att låna den. Den uppmärksamhet som boken har väckt hoppas jag kan hjälpa oss sockerberoende till en lättare vardag i framtiden genom att fler och fler förstår (eller i alla fall försöker förstå) problematiken som vi har.


Uppe med tuppen

När jag gick till jobbet i morse var det bäcksvart ute, helt öde på gatorna och det regnade lite så där mystiskt. Visserligen var klockan sex men det var förvånandsvärt tomt på folk. De som pendlar borde väl vara ute så där dags?

Det är rapport på företaget och vi jobbar lång dag. Lite spännande hur det går för oss. Nu skrek kollegorna till. Mackorna har kommit. Yippi (not)! Jag stekte mina ägg och åt med smör som vanligt imorse och hoppas kunna stå mig till lunch på det. Mackor gör mig bara hungrig, slö och sugen. Låter dem mumsa ifred.

onsdag 26 oktober 2011

Tankens kraft del två

Visste du att du bara kan tänka en tanke i taget? Tänker du en negativ tanke och ersätter den med med en positiv vinner den positiva. Fortsätter du att tänka positivt skapar du en god cirkel och detsamma om du tänker negativt, men då en negativ spiral. Det kan låta klyschyigt, jag avskyr när någon säger till mig att tänka positivt. Jag behöver ta det i min takt och på mitt sätt men tar gärna hjälp på vägen från de som gått före.

När jag får ångest eller känner oro kommer tanken på socker direkt. Om jag bara kan känna efter vad jag egentligen behöver eller känner så kan ersätta den tanken. Ofta behöver jag gå ner i varv eller säga till mig själv att det är okej att inte prestera på max hela tiden. För ofta är det min prestationsångest som skapar sug. Om jag kan klara av tillräckligt många sådana situationer så kommer tankarna sakta avta och jag lär mig att se vad jag egentligen känner.

När du äter tas blod från resten av kroppen och går ner i magen för att kunna smälta maten. Automatiskt går du ner i varv och blir lugn. Jämför det med "paltkoma" som du får när du har ätit för mycket, hur loj du blir då. Om kroppen lär sig att den blir lugn av att äta kommer den automatiskt förelå att du ska äta när du är orolig eller har ångest. Utan att tänka känner du sug i en jobbig situation. Det är kroppens sätt att säga att du ska äta så att du kan bli lugn. Men låt dig inte luras. Vänj av kroppen från det beteendet så kommer suget gradvis att minska.

LCHF-fika på jobbet

Varje fredag serveras det sockerstinna bullar och torra vetelängder på avdelningen. Jag äter aldrig av fikabrödet och mina kollegor frågar inte längre varför. Ibörjan hade jag ont i magen varje fredag inför fikat och visste inte vad jag skulle säga till mina kollegor om de frågade. Peppade mig själv men det var aldrig någon som frågade rakt ut utan det kom bara en massa antydningar och rynkade näsor.

Idag har vi en extern kollega på besök och hon hade med sig naturella nötter och mörk choklad till fikat. Hon äter LCHF och det är så härligt med likasinnade. Jag har ju även två andra kollegor som äter LCHF men lite mer livberalt. Ingen vet om min ståndpunkt med maten och idag njöt jag lite i smyg under fikat :)

Det går framåt :)

Med tankens kraft kommer man långt. Idag tänker jag inte så mycket, mer gör och känner efter om det känns bra. Har bestämt mig för att inte vara rädd för att lyckas på jobbet och arbetar på i ett rysligt tempo nu. Finns det inte tillräckligt med stimulans frågar jag en kollega om jag kan hjälpa till med något.

Två viktiga saker för att lyckas och trivas på jobbet är 1. att inte skjuta upp saker och låta surdegarna bli liggande - det tar bara energi. 2. Variera arbetsuppgifterna. Idag har jag tillexempel gjort väldigt basic saker som jag tycker är kul och rogivande, varvat med svåra samtal som handlar om strategi och upplägg kring projekt. Jag behöver då och då få vila i det jobb jag känner mig trygg i och det är viktigt att tillåta sig det med.

Det blev en härligt lunchpromenad på 40 min med en kollega. Hösten är så underbart vacker just nu att vi var tvugna att stanna upp och bara andas in den flera gånger. Och solen lyser! Ja ni hör, jag har fått tillbaka lite energi ;)

Nu blir det till att jobba på några timmar till och sen sluta lite tidigare för att få lite kvalitetstid med min bästa vän som är ledig idag. Inte ofta vi har en eftermiddag/kväll för oss själva - hopppas att vi båda kan tanka lite energi.

tisdag 25 oktober 2011

Nya tag!

Fick rådet av min vän att "bara sluta med det", när jag sa att jag var deppig. Lättare sagt än gjort, tänkte jag. Men jag tror att hon har rätt. Det handlar om inställning för mig. Jag trodde att jag höll på att bli sjuk men är frisk som en nötkärna. Jag trodde att det berodde på att jag hade för lite att göra på jobbet och fick äran att leda ett nytt projekt. Jag trodde att det handlade om att jag inte hade tillräckligt med spänning i mitt liv men nu träffar jag någon som jag verkligen inte borde träffa. Jag trodde att det var höstdepp men hur mycket jag än peppar med mycket endorfiner från träningen försvinner det inte. Det måste vara en mental grej. Inställning. 

Jag är rädd för att lyckas. Rädd för att vara lycklig. Tänk vilka stordåd jag kan åstadkomma om jag tillåter mig. Men jag vågar inte. Det behöver jag öva på. Små steg i taget. Lyckas och landa i det. Våga ta mig an nya utmaningar. 

Jag är i alla fall stolt över att jag inte ätit på min deppighet. Det har varit mycket ångest som sköljt över mig de senaste dagarna men jag har stått emot. Bara gör funkar bäst! Nu vänder vi denna skuta och börjar om på en ny kula imorgon. Är ni med mig?

Vad eller vem är energitjuven?

Lite mer energi idag. Men är långt ifrån som jag brukar vara. Vad är det som drar energi? Eller vem? Är rätt less på jobbet just nu och det får man väl vara ibland. Nya projekt, mer ansvar och trevliga kollegor hjälper inte. Kanske behöver jag bara ha en 15 minutersdepression. Man kan ju inte vara på topp hela tiden.

Jag trivs inte alls med att må så här. Ni vet när ingenting är roligt. Jag påverkas inte alls av vad som händer, känner mig helt avtrubbad. Behöver jag mer spänning i mitt liv eller få stänga av ett litet tag och slippa alla krav på att vara rolig? Omstart.

Jag skönter i alla fall maten. Även om jag har sug när jag mår så här kämpar jag på. Träningen räddar mig och speciellt att jag nu har en träningskompis som drar iväg mig. När mörkret faller glömmer jag annars ofta allt vad muskler och viktnedgång heter. Hur tar ni er iväg till träningen?

måndag 24 oktober 2011

Trötter rapporterar

Jag måste säga att jag är rätt trött på mig själv. Ingen energi what so ever. Helt orkeslös är jag. Och det är tredje dagen som jag känner så här. Det kom från ingenstans och verkar inte vilja ge med sig.

Det är så klart påfrestande för abstinensen eftersom jag går och känner mig halvdeppig hela tiden. Utmaningarna på jobbet är inte spännande, har ingen energi att träna och vill inte träffa mina vänner. Vad kan det vara? Snäll hjälp mig att knäcka denna irriterande nöt.

Ikväll ska jag i alla fall gå och träna med en vän. Bara för att jag har lovat tar jag mig iväg. Kanske är det bra för mig.

Ny vecka - nya utmaningar

Nya utmaningar på jobbet från och med denna vecka. Jag har fått i uppgift att leda ett viktigt projekt som jag dessutom brinner mycket för. Projetplan, enkät och tema ska utformas. Spännande!

Matmässigt är det kantareller för hela slanten som gäller. Kantarellsås och paj. Skogens guld är en tacksam smakförstärkare.

Mest trattisar :)

Blir nog en och annan kantarellpaj i höst.
Ikväll ska jag följa med en kompis på ett aerobic dans-pass. Jag som älskar att dansa har inte gjort det på länge och är lite nervös. Att testa nya saker och tänja gränser är en del av tillfrisknandet och livet. Jag är glad och tacksam att jag vågar. Glad för att jag är abstinent.

söndag 23 oktober 2011

Vänder blad

Den senaste tiden har det börjat ploppa upp saker från mitt förflutna. Med saker menar jag män. Jag har hört att det händer de mest märkliga saker när man jobbar i 12-stegsprogrammet och visst är det så. Lagom till att jag börjat med min sex- och skadelista har flera ex kommit in i mitt liv igen. En har tagit kontakt, en annan okuperar mina tankar eftersom en gemensam vän nyss berättade att han blivit singel igen och en tredje dyker upp på samma tåg som mig en morgon. Är det inte lite skumt? Men detta är ett återkommande tema sedan jag börjat jobba i de 12 stegen. Det finns verkligen en makt större än min egen och vi får det vi ska ha när vi är redo för det.

Det finns en anledning till att de är just ex. Av olika orsaker fungerade det inte mellan oss och de är inte vad jag söker i en livspartner. En kall och ensam höstkväll är det ibland svårt att komma ihåg vad som gick fel och istället dras till längtan efter närhet, en trygg och välbekant famn och löftet om att denna gång är det på riktigt. Men jag vill ha mer. Så jag vänder blad, som kungen säger.


Instruktioner för livet

Ibland är det bra att ta råd från andra. De som gått före. Speciellt om de levt ett helt liv.


lördag 22 oktober 2011

Vill inte göra det jag har planerat

Det är alltid samma sak. Stora planer för helgen, högtiden eller semestern. Längtan, förhoppningar och glädje. När dagen, resan eller vad det nu är kommer så vill jag inte längre. Vill stanna hemma och dra ett täckte över huvudet eller göra något helt annat. Har jag bokat in fest och dans vill jag titta på film och mysa. Har jag bokat in mys vill jag dansa. Ja ni förstår. Alltid samma visa.

Varför är det så här? Någon som känner igen sig? I min värld som beroendeperson är det svart eller vitt. Antingen är jag tokpå eller helt off. Finns inte så många mellanting men jag jobbar på det. Att kunna sänka förväntningarna och få kul trotts att jag inte vill gå. För ofta handlar det om förväntningar. Jag har längtat och förstorat upp något under en tid så när det väl är dags kommer rädslan om och griper tag i mig: "Tänk om det inte blir så kul som du tror. Tänk om det blir fiasko!". Och så vill jag inte mer.

Jag hanterar mina rädslor genom den rädslolista jag gör i 12-stegsprogrammets fjärde steg. De ska upp på listan, ut i ljuset och bort från mig. Genom att medvetandegöra dem och sedan dela med mig av vad som skrämmer mig tar jag ett stort steg. Att sedan analysera varför jag är rädd och vad jag kan göra istället är en del av mitt tillfrisknande. Vad är du rädd för?

Viktblues och skogsfeelings

God morgon! Vaknade tidigt och gick på ett Body Pump-pass. Så skönt!! Efter det ett ägg och en dusch. Nu har jag packat matsäck och ska ut i skogen med ett par vänner för att leta svamp. Skön avkoppling så här en lördag. Ikväll lagar vi middag ihop och det blir nog en lugn kväll. Vad hittar ni på idag?

Just nu slåss jag med jobbiga känslor. Vikten har under sommaren skenat iväg och jag kan inte ha många kläder i garderoben. Jag försöker ta detta med ro, träna och äta bra, för det är det enda jag kan göra. Klart som korvspad att jag gått upp i vikt av alla återfall jag haft under sommaren men det är inte förrän nu, när jeans och kavajer ska på som det verkligen märks. Under klänningar går det att dölja och känna sig rätt smärt. Så min strategi är att fortstätta ha klänningar så mycket det går. Löst sittande och sköna. För det finns bara en sak som är värre än att veta att man gått upp i vikt och känner sig tjock - att klämma in valkarna i för små kläder. Snacka om att känna sig obekväm.

Nu när vi ska ut i skogen tog jag fram mina fritidskläder. Överdragsbyxor, baggy pants och stora jenas. Problemet var bara att jeansen inte var så stora och byxorna inte så baggy ... Sitter nu med ett par överdragsbyxor som stramar över låren på. För inte ska vikten få hindra mig. Skogen here I come!

fredag 21 oktober 2011

Yes!

Fredagsmys. Cappucino. Nu after work.

Jag är så blödig

Jag har alltid varit en sån person som har känslorna utanpå kroppen och som har nära till både skratt och gråt. Sedan jag har börjat i 12-stegsprogrammet och jobbar med mig själv har det blivit värre (eller bättre?). Känslorna ligger hela tiden under ytan och spökar för att bubbla över om det händer något särskilt. Och det kan vara hur litet som helst.

Idag på lunchen pratade min chef om att hennes styvbarn inte hjälper till hemma och att det tär på boendesituationen. Då berättade jag att jag flyttade hem till pappa och hans familj när jag var 16 år och att det var en stor omställning eftersom jag aldrig levt med honom tidigare. Vi hade en liten duskussion om hur man undviker de värsta smällarna och efteråt ville jag bara ringa min mamma.

Sagt och gjort så fick jag tag i henne när hon satt och åt lunch. Med gråten i halsen sa jag att jag bara ville tacka för att jag fått lära mig tvätta, städa, laga mat och vara tacksam. Jag hörde hur hon log på andra sidan luren. Kanske är detta ett kvitto för henne på att hon har gjort ett bra jobb och ett erkännande för alla bråk vi hade under tonåren? Säkert skönt för ett mamma-hjärta. Efteråt tog jag någon minut för mig själv, instängd i ett konferensrum på jobbet, storgråtandes och känslosam. Kände mig rätt löjlig men också väldigt tacksam för att vi kommer varandra närmare.

Det blev uppenbart för mig att mina känslor hela tiden finns där, så nära, så nära. Jag är verkligen ingen robot som klarar mig helt ensam i denna värld. Jag behöver kärlek, närhet, umgänge och tvåsamhet. Och det är okej.

Mitt fredagsmys

För ett tag sedan fick jag i uppgift  av min sponsor att hitta ett alternativt fredagsmys till mitt tidigare godis/glass-mys. Det behövde inte handla om mat utan kunde gärna vara en aktivitet, huvudsaken att jag såg fram emot det, mådde bra av det och kunde ha det som en skön fredagskänsla.

Jag tänkte direkt på att gå och simma, hyra en bra film, ta hämtmat, träffa vänner över en middag eller gå på bio. Sedan har det fått gro och de senaste fredagseftermiddag/kvällarna har jag varit tillsammans med vänner för fika, after work eller middag ute. Underbart att börja helgen så, det blir på något sätt längre :) Har ni tips på vad jag kan mysa med den fredagen då alla vänner är upptagna och jag ska vara ensam?

En liten, liten sak som jag har infört som fredagsritual är min cappuccino. Varje fredag unnar jag mig en kaffe och det var något som jag började med i Rom. Innan dess drack jag inte kaffe men att smaka på en riktigt välgjord cappucino var en ny upplevelse för mig som jag tog med mig hem till Sverige. Så fredagar är nu kaffedag. Energi i en kopp. Fredagsmys. Prova!

Det var här, i Rom, som jag lärde mig uppskatta cappucino och har nu gjort
 det till mitt fredagsmys.

Rätt sorts energi

Igår kände jag mig rätt utpumpad när jag gick hem från jobbet. Tänkte träna men hade ingen lust alls och då tvingar jag inte dit mig. Gick hem, men nåt fattades. Imorse på vägen till jobbet kom jag på vad det var. Jag hade behövt närhet och att umgås med någon, det var det jag längtade efter och ofta är det ju så. Det är svaret på mycket; sänker blodtrycket, ger må-bra-känsla och minskar stress.

Ofta är det så för mig. Det en bytta glass kan åstakomma kan även en kram göra. Eller i alla fall få mysa en liten stund i soffan med någon, det ger lika bra känsla som vilken sockerkick som helst. Och utan viktuppgång, bakfylla och ångest.

torsdag 20 oktober 2011

Dags för träning!

En tesked av detta och ...

... en skål med detta ger mig energi för att klara ett pass på gymmet!

Det kommer smygandes

Jag känner sug. Efter godis, glass och fikabröd. Har varit på lunch med en OA-vän och vet inte om det var något jag fick i mig eller om det är psykiskt. Det är inte toksug än men är rädd för vad som kommer att hända när jag går hem från jobbet. Planer på att träna Body Pump och hoppas att det håller. Vad gör ni när suget slår till?

Kroppsnoja

Prestationsångesten som jag känner över min kropp kan vi lätt härleda tillbaka till min mulliga barndom och alla reklamkampanjer med smala tjejer som sätter idealet. Min strävan efter en perfekt kropp är det som har gett mig den beroendesjukdom jag har idag tyvärr. 

Kakförbud och bantning redan vid 10 års ålder satte sina spår. I tonåren var det bantningspiller och hetsträning. Morötter och hårt bröd utan smör levde jag på. Tills det slog över. Med överdriven träning och minimalt med mat orkar inte kroppen hur länge som helst. Jag började "pysa ut" på helgerna med matorgier. De växte sig allt värre och till slut handlade det om varje dag istället för på helgen. Jag hade tappat kontrollen. Sökte och fick hjälp på ätstörningskliniken på Akademiska sjukjhuset i slutet av tonåren. Men min kroppssyn var den samma. Och ekorrhjulet fortsatte år efter år ...

Jag behöver tycka om min kropp för det som den är - se att mina ben bär mig, jag har två händer och fötter som fungerar och en hjärna och ett hjärta som mår ganska bra. Inget annat betyder något. Hur tjejerna på tv ser ut eller att min bästa vän drar storlek 25 på jenas är inget som ska bekomma mig. Men det gör det, och jag jobbar med det varje dag.

Att ha kläder som passar och är bekväma är ett av mina bästa tips. Jag har massor av fina kläder hemma i garderoben som inte passar och tiden för dem kanske kommer, eller så gör den det inte. Huvudsaken är att jag mår bra. Säkert måste jag göra mig av med min bild av hur jag ska se ut, för den stämmer inte.

Tidig morgon

Är på jobbet tidigt idag. Vaknade av mig själv 50 min före klockan och tänkte att det var lika bra att gå upp. Sitter själv på kontoret och njuter av tystnaden. Snart kommer alla kollegor med smattrande klackar, papper i högsta hugg och jäktade "god morgon". Det får mig att tänka på en scen i Lejonkungen. Först sitter Simba där i kajonen och väntar på en överraskning, allt är helt tyst. Sen kommer flocken av gnuer springades på avstånd och man hör hur ljudet accelererar tills de närmar sig och nästan springer över honom. Så känns det ibland en dag på jobbet. Någon som känner igen sig?

Det blev i alla fall en lyckad after work igår. Känns som att vi kom varandra närmare och hade riktigt trevligt. De som drack vin blev lite på lyset men vi andra hade minst lika kul :)

onsdag 19 oktober 2011

Middagslängtan

Sugen på att laga dessa små godingar till middag i veckan :) Vad äter ni ikväll?

Lax- och spenatpaj i miniformat. Med pepparrot.

Uppdatering: Sent igår kväll gjorde jag lax- och spenatpaj med färskost-fyllning (vitläk och örter) istället för pepparrot. Man tager vad man haver. Har lunchdejt idag men till middagen sitter minipajen fint. Gjorde i mina nya vita miniformat så de ser lite mer aptitliga ut än de på bilden ovan.

Surpuppa?

Har en mindre bra dag på jobbet. På grund av ett möte som jag just höll. Det kändes inte bra och jag är inte nöjd med de nej-sägare som satt med men vet inte vad jag ska göra åt det. Som vanligt handlar det mycket om min prestationsångest.

Det krävs krafttag för att vända detta. Min medicin: 80-talsmusik och en 40 min lång och svettig lunchprommis med en jobbarkompis.

Ikväll kör vi after work på jobbet som jag är med och ordnar. Ska bli spännande. Jag har beställt sallad och mineralvatten - de andra kör på pizza och öl/vin men för mig är det stort att kunna vara social nog att vara med på allt, något som är vikigt för mig. Sen vad jag eller de äter spelar mindre roll. Vad hittar ni på ikväll?

tisdag 18 oktober 2011

Kvällsfika

Vid fyra gav jag upp jobbet och gick till gymmet. Sprang på löpbandet i 20 min, intervaller. Ville få kroppen lika trött som huvudet. Skönt. Och stolt var jag över mig själv efteråt :)

Nu sitter jag i soffan med en bok, tv:n på och med en kopp rött  te och lite solrosfrön. Kvällsmys.

Rött te med mjölk och en skål med lite solrosfrön.

Can't survive on candy

Jag har ju tidigare berättat att jag har snöat in helt på Gavin Degraws låtar. Och det är en klok man. Lyssna på texten till låten Candy så förstår du.

Just nu är jag lite avtrubbad och trött. Har precis lämnat tidningen jag jobbar med till tryck och känner inte riktigt för att sätta igång med nästa nummer direkt. Behöver lite andrum för att kreativiteten ska komma. Dessvärre är det redaktionsråd redan imorron så det är bara att hugga i.

När jag känner så här kommer suget direkt. Att känna mig trött, avtrubbad och ointresserad på jobbet har ofta förr lett till en kväll med hetätning. Det är på något sätt mitt sätt att få upp energi eller kanske snarare att slappna av. Ikväll ska jag hem till en vän för lite mitt-i-veckan-mys så det blir inget med sockerorgien och tur är väl det. För jag mår så bra i kroppen ju nu och vill inte sabba det.

Kontrollbehov och prestationsångest - två riktigt fula ord

Vissa lider av bokstavssjukdomar och andra av olika allergier. Roten till mina problem stavas kontrollbehov och prestationsångest. De har vuxit med åren men redan i första klass satt jag inne på rasterna för att rita den perfekta pricken över i. Fröken manade mig att ut och leka med de andra barnen och mamma fick komma på krismöte. Så har det fortsatt. Vad strävan efter att vara perfekt kommer ifrån vet jag inte. Det är som att jag är född med den men jag är lite sugen på att en dag ge mig i kast med att rota lite mer i detta tillsammans med någon proffesionell.

På jobbet är det som värst. Jag har hela tiden orimliga förväntningar på mig själv och tror att jag ska prestera på topp hela tiden. Även när jag gör det är jag aldrig nöjd. Det är för att min självkänsla är styrd av min prestation, inte min person. Hur mycket bra jag än gör tycker jag inte mer om mig själv. Det enda som kan ändra på detta är att fortsätta att jobba med mig själv och nå andliga framfångar - det är dem som kommer att stärka min självkänsla på riktigt.
Kontrollbehovet har kommit starkt på senare år. Ju snabbare livet snurrar ju mer kontroll behöver jag föra in. Men kontroll är bara en illusion. Vi har aldrig kontroll för vi kan varken strya världen eller andra människor. När jag kom till OA och insåg det hände något inom mig. Jag släppte taget och accepterade att jag inte kan styra allt, jag är inte Gud, och lämnade samtidigt över mitt liv till en kraft större än min egen. Det kan låta flummigt men det är underbart skönt att slippa spela Gud.

Jag kontrollerade min mat, för att släppa taget då och då och hetsäta när pressen blev för stor. Jag kontrollerade min pojkvän, som till slut inte klarade av alla krav och lämnade mig. Jag kontrollerade mina vänner, med följden att vi aldrig hade roligt tillsammans. Jag kontrollerade hela mitt liv och trivdes inget vidare med livet. Nu försöker jag istället att tänka på alls fina olikheter, hur ödet styr mitt liv och att jag inte alltid vet bäst - det är väldigt uppfriskande för ett kontrollfreak med prestationsångest att bara luta sig tillbaka och lita på att allt kommer att ordna sig på nåt sätt, för om du tänker efter så gör det ju alltid det.

måndag 17 oktober 2011

Att reparera en skada

Jag har tidigare berättat att jag håller på med en mental storstädning. Efter att ha gått igenom min harm (irritation, aggrission, känslor av orättvis behandling, ilska och missunsamhet), mina rädslor och mina relationer grundligt är det nu dags att göra en så kallad skadelista. Alla som jag har skadat eller sårat ska upp och jag ska skriva ner min skuld i det hela (spelar ingen roll vad de har gjort, detta är min städning) och sedan gå igenom när jag har varit självisk, oärlig och hänsynslös.

Och det ger resultat. Det är inte kul kan jag tala om. Prova att analysera en situation då du känner att det inte blev helt rätt mellan dig och en vän/familjemedlem/partner/jobbarkompis och se din del i det hela. Det är rätt jobbigt att svälja så många sanningar om sig själv. Men om jag inte tar fram dem i ljuset ligger de där under ytan och pys, till jag äter på dem.

Om ni har sett på komediserien My name is Earl så vet ni att jag sedan kommer att få reparera den skada som jag åstakommit. Alla personer som står på min lista kommer jag att be om ursäkt till och gottgöra efter bästa förmåga. Läskigt som fan rent ut sagt ...

Dagens snackis

På fikarasten alldeles nyss pratades det sockerberoende med stor okunnighet: "Den där tjejen som var på Nyhetsmorgon i morse, det var ju inte klokt. Att äta socker från morgon till kväll, det går ju inte. Och att förbjuda socker, det är ju helt sjukt. Äta lagom är bäst".

Jag satt helt tyst. Inte öppna munnen nu, upprepade jag för mig själv. De malde på ett tag samtidigt som de skickade runt pistagelängden från i fredags för att mumsa i sig när tre-tröttheten slagit till. Suck.

Måndagsmorgon - so far so good

Ännu en dag med energi. Jag tackar och bockar. Hoppas att det håller i sig. Hur mår ni denna måndagsmorgon?

Jag har en ny klänning på jobbet och bara en sådan liten sak gör mycket. Att känna sig fin, ha kläder i rätt storlek och inte vara någon man inte är. Jag har ett gäng kläder i garderoben som är underbart fina men som inte passar längre. Jag kan säkert klämma in mig i några av dem men hur skönt kommer det att kännas? Jag kommer inte trivas i alla fall och därför säkert se alldeles förstoppad ut.

Såg ni Gunilla Sahlin på Nyhetsmorgon i morse? Hon var jätteduktig och det är så bra att sockerberoende kommer upp på agendan och att vi som lider av det får göra vår röst hörd. Väntar spänt på hennes bok nu och hoppas att den dimper ner i brevlådan vilken dag som helst :)

söndag 16 oktober 2011

Efterlängtad korvstroganoff

Jag har längtat efter korvstroganoff ett tag men inte gjort det eftersom det är en del tveksamheter i falukorv och det dessutom är rätt svårt att väga mat som lagas i en gryta. 

Som ett led i mitt mer avslappande förhållningssätt till mat gjorde jag i alla fall en stor laddning korvstroganoff. Till det serveras blomkålsris. Sex måltider framåt säkrade. Härligt med mycket mat i kylen som bara går att värma. 

Nu ska jag ta bussen till grannstaden för att träffa en OA-vän och sen gå på OA-möte. Härliga söndagsaktiviteter men samtidigt känner jag att jag bara skulle vilja vara hemma och "skrota" idag. Det får bli nästa söndag. Kvällsmaten är i alla klar :)

lördag 15 oktober 2011

Kvällens outfit

Nu är jag redo för en kväll på stan. Hoppas på massa skoj och troligtvis blir det ett glas rött eller en cappucino också. Har upptäckt att jag blir lika speedad på kaffe som vin och det är ju toppen :) Önskar en er trevlig kväll!

Att leva det sociala livet

Nyckeln till mitt tillfrisknande ligger mycket i att kunna leva ett socialt och aktivt liv. Jag vill inte känna mig begränsad av att jag äter på ett visst sätt, ser ur som jag gör eller har en ätstörning och beroende. Jag vill vara mig själv och kunna vara med mina vänner och familj som vanligt.

Det är något som jag har vänt och vridit på under min tid i OA. I början såg jag det som omöjligt att leva ett normalt liv och kände stor hopplöshet men allt eftersom jag lärde mig vad jag kan äta och inte, hur jag ska göra på resor och i oförutsedda situationer, när jag blir bortbjuden och så började det kännas bättre. Sedan en tid tillbaka går jag ofta ut på affärsluncher, äter middag ute, väger maten hemma men inte alltid och framför allt - jag ser inte hinder. Visst tycker jag fortfarande att det är lite jobbigt att åka bort en hel helg och jag måste alltid förbereda mig och fråga mer än andra, men så är det för de med nöt- eller glutenallergi också. Inget konstigt med det.

Det handlar nästan enbart om inställning. Hur jag ser på livet och vad jag gör med det. I början var det självklart svårt att gå utanför trygghetszonen och så får det vara de första månaderna. Så mycket nytt ska läras in innan det sitter, så ge det tid. Allt har sin tid.

Ikväll ska jag ut med ett tjejgäng och äta tapas och sen blir det bowling (som jag är så dålig på ;)) och ev. utgång. Jag mår så bra av att kunna göra sådana saker och framför allt håller det mig abstinent. Jag har ingen anledning att sitta hemma ensam och tröstäta. Jag är ute och lever livet istället.

Härliga lördagsmorgon!

fredag 14 oktober 2011

Happy friday

Är läskigt på topp idag. Det är fredag, fint väder, tidningen jag ansvarar för är snart klar för att gå till tryck och vi har fått in jättefina bilder till omslaget, det kan verkligen göra min dag. Hoppas få hålla i detta nu. Planer på after work med bästa vännen i kväll och resten av helgen är också rätt bokad med kul saker.

OA-möte i grannstaden på söndag. Här i min stad har tyvärr OA-mötena upphört p.g.a för få deltagare. Tur att det finns kollektivtrafik och andra eldsjälar. Även om jag har haft mina funderingar som ni vet så är jag inte redo att ge upp OA. Det har gett mig så otroligt mycket själsligt att hitta dit. De vänner som jag lärt känna är jag mest tacksam för. Och min sponsor.

Dagens låt passar min energinivå.

torsdag 13 oktober 2011

Tacksam för lugnet

Enkelt och så gott. Dagens middag:
grillad kyckling och hemgjord coleslaw.





















Det har varit en bra dag. Och det är jag så glad över. Det har inte varit många sådana på sista tiden. Men idag har jag haft ett annat lugn över mig. Vet inte om det beror på att jag pratade med min kloka sponsor igår eller om det är andra faktorer som spelar in. Att ha en sponsor är något av det finaste som finns. Hon finns där för att lyssna och komma med råd. Hon är ingen övermänniska utan en person med egna fel och brister men hon har lärt sig leva med det och hjälper nu mig på min väg. Det är en fantastisk gåva att ge till någon. Att vi fann varandra tror jag helt var den högre maktens förtjänst. När vi har pratat om det så är det så mycket som har att göra med timing och att veta vad man söker i en sponsor/sponsee.

Tog mig iväg till träningen idag. Body Pump 60 min. Jag trodde på allvar att jag skulle dö. Svor över den dagen jag upptäckte Ben & Jerry's glass och att jag satt i mig så många i sommar att jag inte hade ett uns av muskler kvar under det nytillkomna fettet. Jag tänker inte skriva att det ska bli ändring på det nu för jag tar en dag i taget, vad som kommer imorgon vet jag inte och det ska jag heller inte oroa mig för. Jag är nöjd med idag. Nöjd med träning, god mat, ett fint samtal med en OA-vän och en bra jobbdag. Men framför allt är jag tacksam för lugnet i själen som jag känner nu. Vad är du tacksam för?

Insnöad

När jag hittar något som jag gillar, oavsett om det är mat, musik eller vänner så vill jag ha det hela tiden. Jag får inte nog men till slut tröttnar jag ju så klart. Förr har jag trott att detta var ett sjukligt beteende och i och med att jag började i OA och skulle lära mig vad jag kunde äta och inte blev jag rädd när jag hade lagat "för" god mat. Tänk om jag skulle överäta när det är så gott? Men efter ett tag kom jag på att det är ju bara en del av livet. Att förälska sig i bland annat saker, mat, vänner, män, musik och dofter. Det är normalt. Insnöad eller inte, jag är sådan. Och jag har lärt mig att uppskatta den sidan hos mig.

Just nu snöar jag in på musik. Först var det Gavin Degraw och nu är det Peter Jöback. Jag lyssnar tills jag tröttnar. Det fina med det är att dessa låtar senare förknippas med just denna tid i mitt liv eftersom de har spelats så ofta under en period påminner de mig om hur jag kände just då när jag sedan tar fram dem om några månader. Jag lägger mycket känslor och minnen i musik.

Är det här platsen?

Solen håller på att gå upp och jag sitter på jobbet. Det är ett helt annat lugn över den här dagen. Dagen efter presentation och tokjobb. Njöt av mina stekta ägg i morse som om det var första gången jag åt dem. Min kopp te har aldrg smakat så gott. Det finns en känsla av hopp. Jag är vid gott mod :)

Lyssnade på denna låt i morse till frukosten.

onsdag 12 oktober 2011

Mindre kontroll - färre återfall?

Förbud, kontroll och ett inrutat liv har fungerat dåligt för mig på sista tiden. Det leder till att jag blir rebellisk och jag tar återfall. Jag kan inte vara perfekt hela tiden och vill inte sträva efter det. Men jag har en känslighet för socker och mår inte bra av att äta det och det måste jag ta med i beräkningarna. Dessutom vill jag gå ner i vikt och måste tänka på det också. Men jag vill leva. Kan jag inte göra det spelar det ingen roll om jag går ner i vikt eller är abstinent.

Strikt med matplan eller leberal LCHF - det är frågan?

Jobbeli jobb

Har jobbat, jobbat och jobbat. Somnat med presentationer, läst texter och tyckt till. Inte en minut över till annat. Idag höll jag den viktiga presentationen och nu kommer det bli lite lugnare veckan ut.

Bjuder på min middag.
Snabbmat i brådskande jobbtider. Bacon, broccoli, paprika, lök, creme fraiche,
grädde och färskost med vitlök/örter.

söndag 9 oktober 2011

Listar

Intensiv söndag. Läser en bra bok som hela tiden drar men jag har annat att göra nu. Efter att ha pratat med min sponsor har jag börjat på sex- och skadelistan. Jag ska lista alla personer som jag har skadat eller sårat och sen se min skuld och mina karaktärsfel i det. Tufft men nödvändigt. Ska bli intressant och se vad det kommer att leda till och om det kommer att ändra mitt mönster.

Nu måste jag gå till jobbet ett par timmar för att göra klart en presentation och förbereda inför veckan som kommer att bli minst sagt stressig. Wish me luck.

lördag 8 oktober 2011

Vad är hönan och vad är ägget?

Vad är det som jag inte kan hantera - livet eller sockret? Var ligger mitt beroende, är det i sockret eller i situationen. Kommer lugnet av de fysiska reaktionerna som sockret ger i min hjärna eller dämpar jag ångesten psykiskt genom att genomföra ritualen hetsätning?

Det har varit mycket upp och ner för mig sedan jag gick med i OA och insåg att jag var sockerberoende i mars 2011. Det var skönt att få en diagnos och även att få kontakt med andra. Jag var på botten och ville upp. Villig att prova allt. Övertygad om att sockret var boven och det som gjorde livet ohanterligt.

Idag vet jag att sockret är ett utlopp som så många andra. Som alkohol, droger, spel eller relationer. Det är livet jag inte kan hantera och sockerorgierna är mitt sätt att stänga av, dämpa ångest och släppa taget för en liten stund. Är det då sockret i sig som ger denna tillflykt eller är det beteendet? Vad är hönan och vad är ägget?

Jag tror på att jag är född med en känslighet för kolhydrater. Jag har alltid älskar mackor, mumsat kakor och ätit upp mitt godis före alla andra. Kan inte spara och finns det något sött hemma äter jag oftast upp det. De gånger i mitt liv när jag har lyckats leva "normalt" är då jag har haft mycket vänner runt om mig, funnit en mening i mitt liv men framför allt haft roligt. Unnat mig själv att släppa taget om perfektionismen och bara leva för den jag är. Då har även maten funkat. Jag har ätit mindre kolhydrater än andra för att jag mår bra av det men det har inte varit maniskt.

Jag vill inte spendera hela livet med att banta och vänta på att livet ska börja. Jag vill leva nu och framför allt - jag vill ha roligt. Allt behöver inte vara så dödsallvarligt hela tiden och prestationsångesten tycker jag kan gå och gömma sig för det är ingen som gillar vad den gör med mig. Jag inser att jag har en del sökande kvar att göra på min väg till tillfrisknande. Hur det blir får vi se. Just nu är jag abstinent och det är skönt.

fredag 7 oktober 2011

Spännande läsning - boktips

Nej jag pratar inte om någon deckare utan om Gunilla Sahlins bok "Vitt begär - en personlig berättelse om sockerberoende" som kommer ut i dagarna. Jag har förbeställt boken och väntar spänt på att den ska landa i min brevlåda.

En annan bok som är bra för oss socker junkies att läsa är "Sockerbomben - i din hjärna" av Bitten Jonsson. Otroligt erfaren kvinna som berättar lite mer om vad som händer i vår hjärna när vi äter socker och hur vi skiljer oss från andra icke-beroende.

En annan bok som jag uppskattar och läser varje dag är "Food for thought" av Elisabeth L. Dagliga reflektioner om sockerberoende och förloppet som en beorendesjukdom ger.

Bara gör

Kan låta lite norrländskt och barskt men det är det enda rådet som jag fått och som fungerar. Bara gör. Tänk inte. Ät på matplanen som om det inte fanns annan mat att tillgå. Ring OA-vänner och gå på möten som om det var din enda syssla. Gå förbi godishyllan på ICA som om den inte existerade. Bara gör. Till slut kommer det att kännas lättare och du kommer att vilja leva det abstinenta livet. Tills dess är det inget fel på vita knogar eller att göra det för någon annans skull.

torsdag 6 oktober 2011

Nytt boende

Nu ska jag iväg och titta på min nya lägenhet. Ska bli spännande även om den troligtvis bara består av betongväggar än så länge. JM låter oss komma in och titta i våra respektive lägenheter trots att det inte är inflytt förrän i januari.

Jag har köpt en helt ny lägenhet och det betyder att jag har fått välja allt själv. Härlig känsla att skapa sitt hem. Mitt hem är min borg, ibland till och med lite för mycket. Där vill jag trivas och bjuda hem vänner och familj. Hoppas att jag kommer att känna så i den nya lägenheten.

onsdag 5 oktober 2011

Helt sjukt

Såg just en hemsk reklam på tv som gör mig upprörd. Milda Guld - med en smak av smör görs det reklam för nu. Varför i hela världen köper man inte bara riktigt smör istället för denna konstgjorda sörja?! Det gör mig så förbannad. Inte för att jag inte kan avgöra vad som är äkta vara och inte men för att det finns så många okunniga människor som aldrig får en chans att göra hälsosamma val med marknadsföring som denna.

Margarin är billigare än smör eftersom det är skit (rent ut sagt) som de gjort smörkopior av och som inte smakar hälften så gott inte inte är en bråkdel så nyttigt. Det är många som inte vet skillnaden mellan smör och margarin och som bara ser till priset. Min mamma bland annat. Jag är uppvuxen på Minilätta och visste inte förrän jag kom i kontkat med LCHF för tre år sedan vad skillanden var. Med falsk marknadsföring som Mildas är det heller inte så lätt att förstå vad som är bäst för kroppen.

Först kände jag inte skillnad på smör och margarin men allt eftersom att smaklökarna vaknade till liv med LCHF-mat blev det uppenbart vad som var äkta vara och vad som var kemisk smörja. Idag ser jag till och med skillnad med blotta ögat och vad gäller smak och konsistens går det inte att lura mig.

Låt er inte luras eller fällas av smörbristen. Välja äkta vara, välj smör och gör din kropp en tjänst. Margarin ska ingen behöva äta.

Träna utan kolhydrater?

Många säger att kroppen och hjärnan behöver kolhydrater för att fungera. Så är det inte alls. Kroppen kan producera den energi som den behöver av fett och protein. Punkt.

Det är även många som är rädda för att börja med LCHF för att träningen ska bli lidande. För inte kan man väl träna hårt utan kolhydrater? Jo då. Det kan man. För mig är det som tuffast från dag 3-14 ungefär, sen vänder det när kroppen ställt om sig. Sedan blir det bara bättre och bättre. Löpning, styrka och uthållighet blir bättre när jag inte äter en massa onödligt och ger kroppen det som den är gjord för.

Jag vill ha en vältränad kropp och jag vill skola om och per automatik ta en runda i spåret eller ett pass på gymmet istället för en bulle när jag är upprörd. Det är min vision.

Iväg och träna nu! Och glöm inte proteinet efteråt så att kroppen kan bygga muskler ordentligt.


Ett kokt ägg med östsalt på. Perfekt före eller efter träning!


tisdag 4 oktober 2011

Ensam är inte stark

Det är så lätt att isolera sig och tänka att detta klarar jag själv. Men det gör jag inte. Jag behöver perspektiv på vissa frågor som jag inte kan förhålla mig till och ett liv som jag ibland inte ser klart på eftersom jag är mitt uppe i det.

Genom åren har jag stundtals trott att jag kan klara det mesta själv och är även fostrad som en självständig ung dam som fixar det mesta galant. Så att ta hjälp har inte varit självklart. Inte alls. Det är något som jag övar på varje dag. Sträcker ut en hand till de som står mig närmast och har även blivit bättre på att ringa OA-vänner som jag inte känner. För de förstår. Och kan komma med bra tips, synpunkter och lyssnar. Även om det fortfarande är läskigt att ringa en okänd person och fråga om man kan prata om den innersta hemligheten.

Ensamhet är just nu mitt största hinder. Jag äter fortfarande på de känslorna, de är så starka. Själslig så väl som social ensamhet, verklig eller inbillad. Samma känsla. Sockerchock.  

Var vid gott mod

Lite sentimental idag. Har brutit isoleringen och hetsätningen men ensamheten kvarstår. Den måste jag lära mig hantera och kanske till och med göra något åt. Men jag är vid gott mod.

Min f.d. pojkvän hade en tatuering med orden "var vid gott mod" på sin underarm. När vi var tillsammans kunde jag inte ta in orden riktigt men nu betyder de mycket för mig. För det mesta handar om inställning. Hur man ser på saker och om man bara är vid gott mod så ordnar sig det mesta.

Idag saknar jag honom. Sjukdomen var en stor del till att det tog slut tidigare i år. Detta var innan OA, matplan och de 12 stegen. Innan jag blev den jag är idag. Kan inte hjälpa att tänka att det kanske kunde fungera nu när jag kommit en bit på väg. Och inser vad gott mod egentligen handlar om...

Gavin DeGraw – More Than Anyone

måndag 3 oktober 2011

Beroende eller ätstörd?

För tio år sedan gick jag i ätstörningsterapi. KBT och tallriksmodellen skulle göra mig fri från hetsätning och konstig kroppsuppfattning. Visst underlättade det lite och jag lärde mig mycket om mig själv under de två åren men jag var för ung för att ta in allt och livet förändrades så mycket de kommande åren att de verktyg jag fått inte hjälpte. Då och då var jag tvungen att "pysa ut" med en ensamkväll av godis, glass och bakverk, lätta på trycket när livet blev för tufft. Jag var inte fri.

Jag levde i två olika relationer under de kommande fem åren. Lyckliga sådana men jag var inte lycklig. Att vara smal, banta, matvägra och hetsäta skymde min sikt och kontrollbehovet knäckte till slut den sista relationen som jag trodde skulle vara för alltid. Ett ätstört kontrollfreak som inte visste hur man har kul i livet - det var jag. Tills nyligen då jag fick lära mig att jag har ett beroende. Ett sockerberoende som är roten till mina problem om som jag måste lära mig leva med.

Efter att ha jobbat i 12-stegsprogrammet i ett halvår har jag kommit långt i min andliga utveckling. Kontrollbehovet är inte lika starkt, jag vill inte längre ta semester från mig själv och livet är inte en kamp varje dag. Mitt mål nu är att ha kul och acceptera mig själv för den jag är och de förutsättningar jag har. Men jag har fortfarande en störd syn på min kropp. Hur jag än ser ut är jag aldrig smal nog. Så jag undrar - är jag beroende eller ätstörd? Eller både och kanske. Hur ser ni på det?

Ljuvlig ångest

Det finns inget ljuvligt med dagens ångest. Det är måndag, jag är vattenfylld, svullen och deppig. Det är läskigt hur livet kan förändras på någon dag. Från att ha haft mer hopp om livet än någonsin i fredags till att nu vara nere på botten. Sockret har den effekten och det är skrämande.

Imorse stod vd:n för livsmedelsföretagen i Nyhetsmorgon och sa att det inte finns något som heter sockerberoende eftersom det inte finns några studier som stödjer det. Men det jag känner idag behöver jag ingen studie på för att veta att det är på riktigt. Det är helvetet.

När sockret kommer in i mitt system blir jag någon annan. Den där som först är glad och sprallig, oövervinnerlig och framåt. Sedan kommer ångesten krypande och sprickorna i fasaden blir tydliga. Verkligheten knackar på med våldsam kraft och jag slungas tillbaka från min vadderade drömvärld till avgrunden. Sockret gör mig manodeprisiv skulle man kunna säga. Upp ch ner, hit och dit, fram och tillbaka. Tänk om det fanns ett piller mot sockerbeorende så som det finns för bipolär sjukdom.

En liten önskan denna mörka måndag. En dag som om jag avhåller mig från socker kommer att leda till en lite ljusare tisdag och en ännu bättre onsdag. Jag vet hur det funkar vid det här laget. Avstå för att få leva.

söndag 2 oktober 2011

Att jag aldrig lär mig

Känner mig som ett barn som hela tiden ramlar av hästen. Faller och tar mig upp, faller och tar mig upp. Om och om igen. Börjar fundera över om detta med OA och LCHF verkligen är vägen till ett friskare liv utan överätande? Kan dessa bokstavskombinationer verkligen ge mig ett drägligare liv? Eller handlar det i slutänden om att försöka att äta så "normalt" som möjligt? Att lära sig att inte döva känslor med mat och skaffa mig ett mer givande liv men ändå äta som de flesta andra. Vad är rätt och vad är fel?

Jag vet att jag är unik och du är unik. Finns det ett mellanting eller är vägen svar eller vit? Vad tror du och vad fungerar för dig? Jag trivs ju med min matplan och maten ger mig massor av energi men jag vill träna och jag har inte tålamod att vänta i tre - fyra veckor innan kroppen ställt om sig varje gång jag gjort avsteg.

Det sägs att man ska ha en målbild och min är verkligen ett svettigt jag under en klass på gymmet. Så vill jag vara - träningen ska vara en del av mitt liv. Är jag ensam, uttråkad, sugen eller restlös vill jag gå till gymmet eller ut och springa en runda, inte ta en kaka. Kan jag få det livet med lågkolhydratkost? Jag brukade tro det men nu är jag inte så säker...

Lockar fram känslorna med godis

Söndagshelvetet började med en ensam lördagskväll. Hade inte en tanke på att jag skulle sitta själv hemma i soffan medan sommaren spriade utanför fönstret. Vill ut och leva livet men ödet ville annorlunda och för att döva ensamheten satt jag där helt plötsligt med en påse godis, lite glass och naturgodis. Ingen jätteöverflöd men inte alls bra. Inbillade mig att det var "normalt", att vem som helst skulle gjort detsamma i min situation och det skulle de säkert. Känt ensamhet och köpt glass på Ica. Skillanden mellan mig och dem är att jag äter upp fast jag mår illa och att jag dagen efter blommar ut ännu mer i mina sockerorgier.

Visste det redan när jag vaknade i morse. Idag skulle jag fortsätta. Hade planer på att gå på ett Body Pump-pass och annat skoj men ensamheten satt i och jag fruktade för en hel dag till själv. Cyklade till Coop och skämndes i kassan när jag langade upp min droger. Ändå är det värt det, är det inte sjukt!

Så här sitter jag hemma och mår illa. Jag är själv men sockret är min följeslagare och minskar min ensamhet. Vill inte att det ska vara så. Jag vill ha riktig närhet, skratta, dela livet med andra och älska. Lyssnde på denna låt nyss och allt kom över mig. Hur mycket kärlek jag har att ge och vill få och hur det bara kommer fram efter att jag proppat i mig en massa skräp och det känns hopplöst. Då längtar jag efter kärlek och kan inse hur mycket jag vill ha det. Är det för att jag vet att jag just då, i detta tillstånd inte kommer göra något ¨åt det eftersom jag har gravidmage och illamående? Då är jag "säker" och kan inte bli sårad. Säkert så min sjuka hjärna resonerar men det kunde inte vara mer fel. Om man inte satsar jag man inte vinna.

lördag 1 oktober 2011

Lördagsmorgon

Kokt ägg, 5 min!
Lördagsfrukost. Som jag har längtat. Vaknade tidigt och kunde inte somna om så det blev en lång mysmorron.

Har precis kommit hem från en vända på gymmet nu. Känns grymt skönt.



Kokt ägg, kaviar, matyoghurt med lite grädde och vaniljpulver i, toppad
med hallon/blåbär och nötmüsli. Till det självklart en kopp te!