söndag 26 maj 2013

Färg!!

Helgen var välkommen. Vin med söta D och hemmamys på fredagen. Kalas i Stockholm på lördagen och älsklingen fixade bra "gå bort"-blomma - en chiliplanta som vi planterade i en korg. Mycket uppskattat!

Idag snubblade jag över prickiga kökshanddukar som jag letat efter och köket är nu komplett med lite mer färg. Fint! 

Hemma hos D nu och njuter av jordgubbar och te. Mår verkligen så bra utan socker! Inte lika kärlekskrank och deppig. Inte lika hungrig och uppblåst. Varför ska det vara så svårt att komma ihåg?! Ska försöka hålla detta ett tag nu. Också med tanke på min återkommande underlivssvamp som håller sig borta när jag är sockerfri (ätit nån bit tårta och lite mörk choklad när det bjuds men stor skillnad mot mina tidigare chokladorgier varje dag). 






fredag 24 maj 2013

Lite sen sist

Jobbat som en tok! Nu känns det lite bättre och jag firar med lite färg på kläderna.

Fick nog av det flängande och äta mat ute som jag och D gjort de senaste månaderna. Så denna vecka har bo jagat mat och bott hos mig. Nästa vecka hos honom? 

Har tyvärr haft ont i ryggen och trots stretch på matta på kvällar, power walks och pass på sats blir det inte bättre. Vem kan hjälpa?!?!?! Känns som att hela kroppen är paj :( 

Iväg till jobbet nu. Det är ju fredag! Fredag med söta D :)




torsdag 16 maj 2013

En ändring måste till

Jag måste få mina humörsvängningar, min svartsjuka och min deppighet under kontroll. Annars kommer det att kosta mig både jobbet och söta D. Misstänker att socker och dålig matrutin är em stor bov. Jag är helt enkelt för känslig efter alla år av missbruk, kroppen triggar direkt. Träning hjälper till att balansera och om jag trivs med mig själv och min kropp mår jag bättre med andra.

När söta D ska göra nåt utan mig blir jag hemskt svartsjuk. Om det dessutom involverar alkohol kan jag inte dölja min irritation och surhet. Varför?! Det är så killar umgås, över en öl och en bit mat. Vi tjejer dricker vin och äter smågodis. Denna missunnsamhet kommer att stå mig dyrt om jag inte passar mig. Vem vill bli fasthållen och känna sig låst?! 

Jag vill vara en öppensinnad, rolig och tillåtande flickvän. Det ska vara okej för honom att ha ett eget liv om jag har det, ok för oss båda att göra misstag och ingen behöver vara perfekt. Om han inte kräver det av mig, varför ska jag göra det av honom? Skärpning! 

tisdag 14 maj 2013

Egenplockad mat är godast

Till sjuklingens lunch blev det omelett. Plockade själv tomaterna och oreganon på min uteplats. Lyx!





Byter fokus

Blev förkyld och fick byta fokus. Vad är bäst för mig? Jobbar hemma på förmiddagen och åker till Göteborg med jobbet på eftermiddagen. Tagit Alvedon och Ipren, ätit en riktig boost till frukost (gammal favvo med proteinpulver, kesella, gojibär, bär och lite egengjord müsli) och pysslar hemma. Skriver på en intervju och längtar lite efter träningen. Det var längesen den längtan fanns. Känns kul och känns bra!

Det har varit mycket fokus på söta D på sistone. Med all rätt, jag vill verkligen få detta att funka. Har nog glömt bort mig själv lite i processen. Funderar på om jag ska bjuda hit honom på lunch när jag är hemma och är sjuk när det borde vara han som kommer förbi med lunch till sin sjukling. Har på sista tiden känt mig mer och mer som en morsa som tar alla beslut. Tog upp det lite efter resan, att jag vill att han bestämmer mer, men vet inte om det gick in. 

Ska ta ett steg tillbaka och ta hand om mig själv lite mer nu. Motionera, äta bra, ta hand om kroppen, träffa vänner, satsa på jobbet och laga mer mat hemma. Jag tror att det kommer gynna oss också faktiskt. Att jag mår bättre, är starkare och han inte tar mig för givet. 



Berlin baby!

Hemma från Berlin nu och slappar på uteplatsen. Söta D har gått hem till sig och packar upp, jag behövde vara själv lite. Vi har haft det jättebra och när vi inte synkar med tankar så gör vi det med hunger, sömn och humör. Sjukt hur det kan vara mellan två människor <3

Väl hemma sprider sig oron i magen. Att fortsätta flytta mellan våra boenden och jonglera jobb och kärlek är svårast. Visst pratar vi om "vår lägenhet" ofta och det är sagt att D flyttar in här efter sommaren. Hur bra det än känns så känner vi inte varandra tillräckligt än. Bara att resa tillsammans så här visar det. Det har gått över förväntan och vi är långt ifrån trötta på varandra men de middagsdiskussioner vi haft gav nytt ljus på ämnet resor. Jag insåg att jag trivs bäst hemma och han vill resa rätt mycket, gärna bo med andra, vilket jag absolut inte vill. Visst är olikheter charmigt men jag hoppas att vi kan få det att fungera. Han säger sig vara klar med långresor och sovsalar och för en 34-åring hoppas jag det. Jag bygger hellre på drömmar om hus och familj, något som han säger sig dela med mig men som jag inte än vågar tro på. 

Att älska någon så mycket gör mig skör. Den staka tjej som klarat så mycket på egen hand ger vika för att släppa in en annan människa på djupet. Det är läskigt, ovant men alldeles underbart också <3 









torsdag 9 maj 2013

Frukost själv

Det var längesen jag åt frukost själv nu. Har drömt om en ensam helgmorgon i smyg men nu lockar det inte direkt när söta D varit borta sen i måndags kväll. Leverpastejsmackorna är vår grej och det blir inte detsamma själv. 

Ringdes nyss och snart kommer han över innan bussen till Berlin går. Det värsta är att han ska hålla på att spela så stark, att han snart blir frisk och att allt är bra. Dela med mig istället för att stänga mig ute!! 

Nu åker vi i all fall snart till Tyskland över helgen. Första gången för båda. Också vår första utlandssemester tillsammans :)




onsdag 8 maj 2013

Gamla mönster skrämmer

Söta D är tokförkyld och imorgon åker vi till Berlin. Han har varit hemma hos sig i två kvällar nu och jag ensam hemma. Skönt tyckte jag först eftersom det var längesen jag var själv och bara pyssla hemma och kolla tv. Självklart ville jag ha nåt sött att mysa med. Köpte naturgodis igår efter en pw och tryckte i mig för mycket och sket i middagen. Hm..

Imorse mådde jag inte bra av det. Längesen jag gjorde så och blev lite skrämd. Så säger D att han blir hemma ikväll med för att kurera sig vidare. Vad gör jag då? Köper mer naturgodis och sätter i mig istället för middag. Som att jag måste passa på. Hallå?! Fiskminne?! 

Nu ligger jag här i soffan och jäser. Visst blev det inte så mycket men det är bara själva grejen, att jag måste äta för att mysa eller slappna av. Gamla mönster visar sig fort. Det gör mig livrädd, att jag ska stöta bort D som jag gjort med andra när jag var sjuk med maten förr. Vill inte vara trött, tjock, sugen och smyga. Vill vara frisk, pigg och öppen. Att ryggen gör ont bidrar tyvärr till min inaktiva livsstil men även det går att gå runt med rehabträning och promenader - om jag vill. 


Att våga släppa ut känslorna

Jag har cencurerat mig, hållit inne med vad jag tycker och tigit. Allt för länge. Ska öva på att säga det jag känner mer, speciellt när det kommer till sårade känslor. Att då visa sig arg, svag, rädd, ledsen eller liten är svårt. Ofta kommer ett spontant "det gör inget" följt av några tårar i min ensamhet.

Tidigare har jag trott att jag måste kontrollera mina känslor, att det är då jag är psykiskt frisk, men jag börjar tro att det är när man kan släppa ut dem och inte rädas över det som man bli bra.

Upprörd över chefen på jobbet och så kom tårarna av ren ilska. Inför kollegorna i kontorslandskapet dessutom. Men ändå skönt att få ur sig det. Och kunna gå vidare. Nu känns det lite bättre.

"Bryt ihop och kom igen" är inte ett så dumt ordspråk. Bara det är för en kort stund och det resulterar i mindre ältande.

Att sedan göra det varje dag med en andra hälft är svårare. Han får ju ta så mycket känslor men å andra sidan många bra också. Jag är femtio nyanser av regnbågen :P

Nyttiga favoriter!



Mörk choklad, russin, gojibär, valnötter och pumpafrön. Mums!


Vattenmelontårta till sommaren. Med kokosgrädde och madelflan. Mums!


Hittade ett nytt knäcke på affären. Smakar ljuvligt! Prova!

torsdag 2 maj 2013

Snart vänder det

Var precis och lyssnade till en föreläsare i presentationsteknik. Mycket lärorikt. Väl tillbaka på jobbet kallsvettas jag och hjärtat slår snabbare. Jag vill mest gå hem. Är inte dum och förstår att det beror på stress i jobbet. Att det sitter så djupt att till och med lokalerna påverkar. Sån tur är har jag två jobb, imorgon åker jag till min arbetsplats utanför stan och hoppas att det känns bättre.

Har precis ätit en smörgås som söta D gjorde till mig imorse och druckit en kopp Selecta-kaffe. Gör mig redo att om en timme gå till SATS och riva av ett pass. Hoppas att det vänder lite då med mitt depp. Redan nu känns det lite bättre. Ingen choklad än så länge och en matig sallad till lunch gör sitt. Försöker tänka på vad som ger energi, långvarig sådan också.

Längtar hem till min söta gos. Dagarna på jobbet känns ibland övermäktiga utan honom. Efter vårt samtal igår om att bara kunna vara tillsammans utan måsten känns det så mycket bättre. Och jag är inte lika irriterad idag på allt – då är jag lättare att vara med också. Längtan sitter så djupt i min kropp. Jag vet att det inte alltid kommer att vara så men just nu är den där och jag vill inget annat är att vara med honom. Hela tiden.

Vårdepp?

Alltså någonting är det, allt är inte som det ska. Jag är irriterad på kollegor, vill bara vara ifred, är toktrött och somnar hela tiden, känner mig skör och svag i kroppen, är hungig och äter som en häst men går inte direkt upp i vikt.

Kanske är det bara vårdepp? Trött på att kämpa med ryggont och misstänker att underlivssvampen kommit tillbaka för en tredje gång (tog ett piller mot det igår) bidrar säkert. Kraven på att vara lyckad, roligt och sexig när solen skiner ute gör sig påminda. Pratade med söta D om det igår, hur jag känner. Inte lätt för honom att förstå alls men han försöker. Hur någon som är så glad och söt plötsligt kan känna sånt mörker och bli så apatisk är nog underligt för honom.. Han säger i alla fall att det inte förändrar något och att om han bara får vara med mig så är han nöjd. Vi får hoppas det..

Vi gjorde i alla fall en liten utflykt igår till min hemstad och träffade pappa och styvmamma, tog en lång fika i solen och promenerade runt i stan för oss själva. Det var mysigt men jag var helt slut i kroppen efteråt. Somnade i bilen innan vi lämnat stan bakom oss. Vaknade och kände press över middag. Det blev hamburgare från gatukök och vipps mådde jag lite bättre. Att släppa pressen och att äta mer regelbundet är nog nyckeln.

I kväll ska jag gå på min vän B:s pass på SATS och hoppas att det ger mer i form av endorfiner än vad det skadar ryggen (är inte så rörlig i den än). Träningen är en viktig komponent för att jag ska må bra och jag vill verkligen ha tillbaka den. Även D ser hur jag lyser upp efter ett pass och hejar på mig till SATS.

Planen:
  • Äta regelbundet och bättre kvalitet (blivit lite mycket godis istället för mat på sista tiden)
  • Träna mina härliga pass på SATS (så gott det går) som ger endorfiner och samtidigt fortsätta med promenader och rehabgym för ryggen.
  • Skippa pressen över att vara så rolig och påhittig kommande vår- och sommarkvällar. Chill!
  • Lägg mindre fokus på jobbet, gå dit och gå hem, inte lägga så mycket värdering i det.
  • Lyssna på bra musik och peppas av den!
  • Träffa bara mina sanna vänner och inte de ytliga som inte ger nåt, det finns det verkligen inte plats för nu.