Har mina funderingar...

De senaste 14 månaderna i OA har varit precis vad jag behövt. Hjälp att prata om mina problem, äta på en matplan, lära mig att jag inte kan kontrollera allt och alla (inget egentligen) och lära mig att leva på nytt. Jag är evigt tacksam för allt som jag har fått.

För ett år sedan hade jag aldrig klarat att börja äta mer kolhydrater och vara mindre strikt med matplanering, råvaror och mängder. Men nu går det bra. Provar mina vingar och inser att jag klarar mer än jag tror. Det får mig att fundera...

På måndag är det sista april och jag ska på stort traditionellt firande i Uppsala (tionde året nu!). Förra året ställde jag in i sista sekund för att det kändes så jobbigt med maten. Var, när, vad skulle vi äta? Många tjejer i samma lägenhet, anpassa mig efter andras rutiner, ja det blev helt enkelt övermäktigt för mig så jag stannade hemma.

Det känns fortfarande läskigt att vara borta ett vilt spontant dygn men i år tror jag att jag är bättre rustad för det. Kul ska det bli i alla fall!

Slut som artist

Om man sitter tillräckligt länge på jobbet hinner det gå från sol till storm och regn. Heeregud vilken dag jag har haft, ni skulle bara veta. Man kan lugnt säga att mattiderna inte har blivit vad de ska men det har gått bra. Har nog varit lite hög på endorfin och adrealin. Nu ska jag dock slita mig från jobbet och stänga ner datorn.

Nu blir det after work med en kollega. Rött eller vitt?

God morgon!

Efter träning-mellis

Kesella, lite turkisk yoghurt, gojibär, kanel, nötmüsli.

Skakis i musklerna efter Body Pump. Då satt det fint med russin på vägen hem. Känner mig som en femåring när jag nu börjat köpa dessa små paket men de är perfekt att ha i träningsväskan.

Regn hos mig

Har ni också regnrusk hos er? Det känns lite skönt för då kan jag jobba länge och sen gå och träna med gott samvete. När solen lyser längtar jag bara ut och då blir det mindre jobbdiciplin och inneträning. Har precis tryckt i mit ett ägg och en banan som mellis innan träningen. Och en kopp äckligt kaffe som behövdes efter ett möte som gjorde mig deppig.

Det värsta jag vet är att gå från möten med känslan av att vara ensam om alla uppgifter som ska göras. Att inte ha hjälp och stöd från arbetskompisar för att alla har så mycket att göra. vad är det med världen nu för tiden? Alla bara springer på alla bollar, stressar på jobbet och så finns det människor som är arbetslösa och som gladeligen skulle komma in och ge oss överstressade personer en hjälpande hand. Det är lite snefördelning.

Blev sugen på Flygande Jacob nu och ska nog plocka upp en grillad kyckling på vägen hem från träningen. Det är så enkelt att göra och så gott med blomkålsris. Trots att jag nu börjat äta kolhydrater väljer jag hellre blomkålsris framför råris. Jag har inte saknat ris, potatis, pasta och bröd alls under min LCHF. Visst är det kul att kunna lägga in lite mer "vanlig" mat nu men ärligt talat så är det godare med gräddsås än quinoa ;)

Shirley Clamp – Regn hos mig

Ensam morgon

Tidiga morgnar får mig att känna mig ensam. Det är tyst och mörkt ute. Kroppen vill inte riktigt samarbeta, går mer på autopilot. Musiken påverkar mina känslor. Jag känner ensamhet och vill bara gråta. Men det kan jag inte göra för i dag är det kvartalsrapport på företaget och jag ska vara där om 10 minuter.

Det här med ensamhet, ledsamhet och kärlek är nig världens svåraste nöt att knäcka. Varför kan vi inte bara älska varandra? Träffa någon och så är det klart? Men det är ju sällan enkelt att leva med någon heller ;)

Jag tror att jag kommer behöva leva ensam tills jag finner ro i att vara själv, är stark nog att inte påverkas (för mycket) av omgivningen och kan älska mig själv fullt ut för allt jag är. Gud sätter mig på prov för mitt eget bästa och när jag är redo kommer han att stå där, min prins.

Nu tar jag mina matlådor med dagens mat och går till jobbet. Råris, korvstroganoff, paprika och ett ägg till mellis i eftermiddag. Ha en fin dag allihopa!

Vårsol

Att ha uteplats har sina fördelar! Efter löning blir det en grill och bambuväggar för att rama in underverket.

Min vision - The Secret

Nu har jag sett den, filmen The Secret, och ska se den om och om igen när jag behöver kraft. Gjorde genast upp en vision om mitt liv, min träning och mitt jobb. Tänkte dela den första med er.

"Tidig morgon i mitt underbara liv
Jag smyger upp tidigt denna måndagsmorgon. Brunbrända ben, vita hotpants och ett vitt linne är allt jag har på mig, jag trivs med min kropp. Vill inte väcka min prins som sover i rummet intill så jag stänger dörren och sätter telefonen på ljudlös. Börjar fixa med frukosten, äggröra, te, grovt bröd med skinka, salami och grönsaker. Som så många mornar ringer telefonen och jag stoppar i snäckan i örat. Jobbet. Samtidigt som jag vant fixar äggröran och hanterar jobbsamtalet kommer min nyvakna prins upp och lägger armarna om min mage för att ge mig en kram. Jag ler och ger honom en ljudlös puss. Jag har en lägenhet som jag inrett efter eget tycke och smak, ett jobb som jag känner passion inför, en man som älskar mig och en kropp som jag trivs med. Jag är lycklig med mitt liv. "

Saken är den att det du tänker på drar du till dig. Negativt som positivt. Men det räcker inte med att tänka på hur underbart det skulle vara att vara rik, smal, ha ett bra förhållande, ett nytt jobb eller den där läckra bilen, du måste föreställa dig känslan som du skulle ha om du hade allt det där. Tänk dig att du nu sitter i din nya bil och trycker ner gasen och backar ut från parkeringen. Hur känns det? Behåll den känslan och återkom till den flera gånger om dagen. Det är då det börjar hända saker. Paralellt med detta ska du vara tacksam för det du har - då drar du till dig mer av det positiva.

Vem är du?

När jag startade den här bloggen den 19 juni 2011 var jag på en mörk plats, mitt i ett återfall och behövde skriva av mig. Då var det bara jag som läste det jag skrev men sakta men säkert blev vi fler. Nu är ni ungefär 100 personer som läser här varje dag och jag är nyfiken på vilka ni är. Det vore jättekul om ni ville lämna en kommentar om varför du läser den här bloggen och hur du hittade hit.

Mer ny mat

Mer ny mat introduceras. Sånt som inte hade varit möjligt för ett år sedan. Då var jag helt beroende av matplanen, noll kolhydrater, strikta rutiner och vågen. Nu ser livet lite annorlunda ut och det är inget som någon skulle kunnat sagt eller gjort för att påskynda denna process, den kommer när du är redo. Vi är alla olika, och under olika tider i livet ser behoven olika ut. Nu funkar denna mat toppen för mig. Förr gjorden den inte det. Vad som har förändrats? Insida, själen, självförtroendet, min tro, att jag fått hjälp, insett hur jag vill leva, vem jag vill vara och vad som betyder något. Då kom maten av sig själv.

Lax, wokgrönsaker, quinoa och yoghurtsås med pesto.

Älskar vattenkastanjer!

Knäckemackor med ägg och lite kaviar. Te med mjölk och en kiwi till det. Mumsfrulle!

Mer gröt!

En till variant på gröten med havregryn och bovete. I gröten finns också krossade linfrön och torkade gojibär som blir så där härligt mjuka när de kokas med gröten.

Jordgubbarna smakar väl kanske inte så där somrigt som de gör om någon månad men det känns ändå lyxigt att ha jordgubbar och stora blåbär till frukosten.

Äter bären som de är med några nötter till så blir det ett bra mellanmål enligt den nya matplanen.

Jag tänker inte nöja mig

"Du lever i en drömvärld", sa mamma till mig ofta. "Det kan inte alltid vara som på film", fortsatte hon. Men jag kan inte acceptera det och vill inte nöja mig med mindre. Kärleken ska vara självklar, stark och pirrande. Livet ska inte handla om måsten, ångest och bitterhet. Veckan ska inte vara en transportsträcka till helgen och att det är inte okej att inte skratta varje dag. Jag kan inte nöja mig. Inte när jag vet vad vi kan åstadkomma om vi kämpar för det.

Jag vill leva med en man som älskar mig för alla mina tokigheter, inte trots dem. Jag vill längta till mitt jobb på måndag morgon, äta den mat som kroppen mår bra av, få tid över till att vara spontan och inte ruta in mitt liv i rädsla om att jag annars inte kan hantera svängarna. Jag vill njuta av de små ögenblicken och se människorna i mitt liv precis som jag också vill bli sedd. Det kan inte alltid vara så här. Vissa dagar regnar det, och andra kommer deppet på besök. En tredje äter jag för mycket av det goda och bråkar med mamma. Men att nöja mig med att leva med en man som inte riktigt uppskattar allt jag är och gör, eller stanna på ett jobb där jag inte trivs, det är inte för mig. Då är jag hellre singel och byter jobb.

Jag trivs bra med livet. Pusselbitarna börjar falla på plats och då finns det ingen anledning till att släppa in någon som inte riktigt hör hemma här. Jag syftar så klart på helgens date. Med mottot att jag alltid vill göra allt som står i min makt för att inte ångra skrev jag ett gulligt sms till honom efter att han rest hem. Tack för mys och hoppas på att ses snart igen, var kontentan av det. "Vi får se till att hitta en dag som passar oss båda snart", fick jag tillbaka. Efter den kallduschen gick det upp för mig: någon som är kär eller vill ses igen skriver "vad gör du imorgon, dagen efter det eller nästa helg?". Det pratas inte om datum och planer, då ångrar man att man klev på det där tåget hem och tankarna handlar bara om hur man kan komma på tåget igen.

"It makes no sense to be second in someone's life, when you know you're good enough to be first in someone else's."

Det var en ganska skön känsla av visshet som kom över mig. Självklart vill jag inte nöja mig med detta. Skönt att veta så att jag kan gå vidare. Kanske ses vi igen men om det inte blir mer engagemang än detta så kan det kvitta. Jag är nöjd som det är och snart, mycket snart, tror jag att mister right står där. Jag känner det på mig hihi.

De smakar inte som svenska men åh vilken lyx med jordgubbar! På gröten, i yoghurten, till grädde eller bara som de är :)

Ingen idé att fly

Att fly från känslor och kärlek löser inga problem. Att fylla sitt liv till bredden för att man är rädd för ensamheten eller att ständigt vara uppbokad för att slippa möta sina innersta tankar. Inte heller det kommer göra dig lycklig. Men vi känner alla någon som lever på det sättet. Var slutar det?

I perioder har jag varit denna person för att slippa känna, slippa bli sårad och inte hantera det jobbiga. Men den känslomänniska jag är kommer känslorna alltid ikapp mig rätt fort. Förnekelse är inte riktigt min grej. När jag nu ser detta beteende hos en person i mitt liv blir det väldigt tydligt för mig att jag inte vill leva mitt liv på det sättet.

Du kan välja hur du vill se på en oplanerad fredagskväll. Som en fruktansvärt ensam kväll, en behövlig stund för dig själv eller kanske som ett oskrivet blad? En kväll där allt kan hända. Om du ständigt är uppbokad finns det ju ingen plats för spontanitet och nya saker.

Filmsöndag

Min date har åkt hem men hans förkylning stannade tyvärr kvar hos mig. Tur att jag har fina vänner och att en av dem kom över med en riktig tjejfilm till mig. Bäddat ner mig i soffan och tackar för att det är skitväder ute så att jag inte behöver ha dåligt samvete för att jag ligger inne.

Det som kallas livet

Så var jag själv hemma igen. Han har åkt tillbaka till sin stad och lägenheten ekar tom. Visst är det märkligt att det går så fort att vänja sig vid att ha någon vid sin sida? Vi människor är verkligen inte gjorda för att vara ensamma. Vi är flockdjur och jag mår bäst när jag har människor runt mig som jag älskar. Visst njuter jag av egna stunder också, med de ska vara självvalda.

Nu har jag lite tid att landa och sen ska jag iväg till vänner för en middag ikväll. Det blir en lugn kväll för nya äventyr imorgon.

Min sponsor sa till mig "du ville ju leva lite, så gör nu det". Jag log inombords för hon har rätt. Det är känslor, relationer och svängarna som kallas livet. Även om de tvära kasten ibland också kan svida till.

Påminner mig själv

Inför kvällens middagsdate hos mig...

You spinn my head round round

Kl.15: Peppad inför kvällens spinningpass. En kopp kaffe och möte.

Kl.16.30: Äter mitt ägg och är lite trött efter mötet som förde med sig livliga diskussioner.

Kl.17.30: Packar ihop på jobbet och beger mig till gymmet. Inte så pepp alls längre. Tänker att det blir nog bra ändå.

Kl.18.00: Spinningen sätter igång och första låten är okej, vad andra låten bestämmer jag mig för att inte gå på spinning mer, det är inte min grej.

Kl.18.15: Jag är inne i träningen, svetten rinner och flåset är på max. Lite kul är det ändå....

Kl. 18.30: "Är ni med?!", skriker spinnledaren. "Jaaaa!!!", hör jag mig själv vråla. Vad hände med aldrig mer spinning, jag segar mig igenom detta pass så är det bra sen?

Kl.18.40: Sista låtarna tar jag i för kung och fosterland. Det finns inga gränser för hur svettig och flåsig jag är men man I feel good! Sista låten är en favvo från body pumpen och ingenting kan stoppa mig nu.

Kl.18.50: Passet är slut och jag är så nöjd, glad och lugn. Stretch oh hem och fylla på med mat.

Träning ger mig energi. Dagar då jag är trött och slut när jag går från jobbet är farliga. Då kan det hända att jag måste "unna" mig nåt och det ena leder till det andra. Träningen hjälper mig att bli lika slut i kroppen som jag är i huvudet efter en jobbdag och på något sätt hamnat jag då på noll och får massa energi. Fråga mig inte hur men jag älskar det.

Att vara mänsklig

Att vara mänsklig innebär att vara en människa med fel och brister. En som inte är perfekt och inte vet allt. En som gör fel och ber om ursäkt för det. En som älskar efter bästa förmåga och som förlåter så ofta det går. En som gör sitt bästa och det är bra nog.

Detta faller sig inte naturligt för mig. Jag har alltid hackat på mig själv, tryckt ner mig själv, sett andra som bättre och inte tillåtit mig att njuta av livet. Bantat, lämnat relationer, pushat mig till utmattning, krävt mer av mig själv och min omgivning än vad som är rimligt och inte stannat upp för att skörda det som jag sått.

På senare tid har jag börjat kunna älska mig själv på ett annat sätt. Ge mig själv den mat som min kropp mår bra av, den vila som jag behöver, den uppskattning som jag förtjänar och tillåta mig att göra fel och misstag. Att vara mänsklig helt enkelt.

Lyxmiddag

Testar mitt nya osötade fullkornsbröd med surdeg och gör räkmacka :) Mums!

Bra grejer

Har tipsat om Maria Helanders blogg förr men kan inte låta bli att länka er till detta underbara inlägg. Du är inte en känsla, du har en känsla, skriver hon. Det är så sant. Ofta förvirras jag av mina känslor och tror att bara för att jag känner mig värdelös och ful så är jag det. Det är jag inte alls! Det är bara så jag känner i stunden och i nästa stund kanske jag känner mig vacker och stark. Känslor kommer och går, det viktiga är att inte gå in i dem utan att titta på dem, utan att döma, och sedan välja om du ska agera på dem eller släppa det.

Så bara för att jag upplever något på ett visst sätt behöver inte verkligheten se ut så. Därför hjälper det mig mycket att bolla saker med andra människor för att få lite perspektiv på livet. Det värsta jag kan göra är att isolera mig när jag mår dåligt.

Ge och ta energi

Pissväder rent ut sagt ute. När jag kom ut i morse för att springa min runda var det snöfall och sen har det bara fortsatt med gråväder och regn. Jag är nog lite väderkänslig för jag blir trött, depp och seg av sånt här väder. Energin bokstavligen rinner ur mig. Lösningen? Hm, sola solarium, äta d-vitamin, krypa upp i soffan och ta tillvara på myset som kommer med dåligt väder kanske.

Har i alla fall utmanat mig själv lite alldeles nyss och det brukar vara en bra boost oavsett väder. Det ger energi. Att gå utanför trygghetszoonen. Det är läskigt men utvecklande. Ska fortsätta att vara på tå denna dag och se om det hjälper mot det tråkiga vädret. Och sen ska jag åka och handla mat efter jobbet för på fredag har jag en middagsdate hos mig ;)

Grötfrulle

Hälften havregryn och hälften bovete. Hemgjord nötmüsli agerade strössel och så banan och mjölk till det. Och så klart ett ägg och en kopp te!

Nya matplanen är här!

Bovete, quinoa, råris, frukt, havregryn, rotfrukter, surdegsbröd och frön/nötter är nyheter i min kost. Fettmängden har minskat, protein ökat, kolhydrater tillagt och grönsaker ungefär detsamma. Min tidigare matplan var utformad för träning 1 gång i veckan och nu tränar jag 4-5 ggr/veckan. Det säger sig själv att jag behöver mer mat och detta känns så rätt!!!!

Så imorgon blir det havre/bovetegröt med skivad banan, nötkross och mjölk. Till det ett kokt ägg och en kopp te med mjölk. Mums! Innan frukost 30 min lugn löpning :) Ser redan fram emot att vakna upp hehe.

Nu gäller det att bli vän med den nya maten och hitta på goda recept. En ny värld öppnar sig eftersom det blir lättare att äta ute/borta i och med att kolhydrater kommer in och en del fett försvinner. Mmm smoothies ska jag göra kom jag på!! Kesella, yoghurt, mjölk, frukt och bär.

Kiwi - en del av den nya maten!

Prestation, prestation, prestation

Jag har sagt det förr och säger det igen; jag är en prestationsdriven person som mår dåligt av krav och press. Ser det tydligare och tydligare att så fort det är en situation där jag ska bli bedömd, som på jobbet, när jag håller en middag/fest, ska på date eller går på möten, ja då kommer prestationsångesten. Och med den också suget. Vill fly, vill gömma mig, vill inte vara med längre. Bakom suget och prestationsångesten gömmer sig rädslan. Den lilla flickan som sitter där bakom och är rädd för att inte bli älskad och accepterad. Det är hon som ställer till det för mig.

Jag har alltid varit så här. Satt inne på rasterna i förstaklass för att mina prickar över i:et inte var raka. Mamma kallades till skolan och vi pratade press hemifrån och hon såg ut som ett frågetecken. För hon har aldrig pushat mig, tvärtom (önskar att hon hade det ibland). Om jag nu ska psykoanalysera mig så bottnar det nog snarare i en frånvarande pappa som jag sökt bekräftelse hos och det faktum att jag alltid varit ett knubbigt barn som fått höra att "en bulle räcker för dig". Tids nog spred detta sig till frågan om killar och senare, i jobbet.

För ett år sedan drog jag i handbromsen och fick genom OA hjälp att hantera mina prestationskrav och mitt kontrollbehov. Men det är inget som försvinner över en natt. Det är något som jag jobbar med varje dag. Just nu är det viktiga för mig att komma ihåg två saker; det finns alltid snälla och fina människor som kommer att finnas där för mig om jag misslyckas med en prestation och Gud är den som styr och inte jag.

Det blir bättre och bättre och nu när jag ser det så tydligt kan jag också göra något åt det. För det är första steget - att erkänna sina problem. För mig handlar det om så mycket mer än bara mat och socker.

Status: kris

På jobbet. Har haft krissituation och jag har varit inblandad i krisgruppen på jobbet och fått släppa allt som jag tänkt göra idag och bara jobba med detta som påverkat hela företaget som jag jobbar på. Hann i alla fall få i mig mina måltider och tog även en lugn lunchprommis på lunchen ner till vattnet och tittade på båtarna för att komma ut lite. Dock fortsatte det hela under eftermiddagen och först nu pustar jag ut och inser att jag är helt slut.

I dessa tider är jag glad för alla verktyg som jag fått det senaste året. Att jag inte stressar upp mig lika mycket, kan ta en paus och se på situationen och inte få sug av det. Nu blir det mellis innan träningen som nog är mer än välbehövlig en dag som denna när det är äppelmos i huvudet.

Catch me if you can

Fredag. Morgonlöpning på 4,5 km. Inspirerande möten och spännande vändningar på jobbet. Sluta tidigt. Cappucino. Ta en sväng med bilen för att hämta upp en tavla till lägenheten. Hyra en film. En lugn och mysig kväll. Frihet.

Vill du verkligen sluta?

Handen på hjärtat, vill du verkligen sluta hetsäta? Det är en trygghet samtidigt som det är ett helvetet. Men vem är du utan hetsätningen och hur ska du hantera det jobbiga i livet om du inte äter på det? Om man ska göra en förändring krävs det lite tankearbete innan du sätter igång. Villighet och styrka.

Alla har vi olika stora konsekvenser av hetsätningen. Vissa går upp i vikt, andra inte, vissa gör det bara ibland och andra varje dag. Vissa isolerar sig totalt och andra lever på ungefär som vanligt. Är konsekvenserna tillräckligt stora för att du ska göra det mentala grovjobb som faktiskt krävs för att tillfriskna?

Jag var osäker och har varit det stundtals. För det var så skönt att hetsäta. Att avskärma mig från världen, stänga av krav och måsten, bara vara jag för en stund. Men det kostade pengar, energi och vänner. Det förstörde min kropp, självkänsla och mina relationer. Det var inget liv. Därför var det, och är fortfarande, viktigt att jag hittar andra sätt att stänga av krav och måsten, bara få vara jag för en stund, utan hetsätning. Det kräver nya verktyg och vanor - efter ett år i OA jobbar jag fortfarande på det. För det tar tid. 20 år av hetsätning raderas inte bara ut av ett år i tillfrisknande.

Bonnie Raitt – I Don't Want Anything To Change

Mellis på jobbet

Nu gör vi en snabbcheck här. Äter ni mellanmål på jobbet? I så fall, vad äter ni då? I min nya matplan kommer jag att få mellanmål och det har jag inte haft förr. Tycker det är smidigt att inte ha det samtidigt som jag förstår att det är bra för mig när jag tränar mycket.

Vi fikar klockan 14.30 på jobbet, kanske vid 15 någon dag. Men jag ska inte äta mitt mellis förrän runt 16-tiden så det rimmar illa. Någon som har erfarenhet här? Äta vid skrivbordet i kontorslandskapet? Gå undan och äta i fikarummet ändå? What to do?

Förmiddagen är enklare. Frukt finns på jobbet jämt och i mitt skåp har jag en liten burk med nötter, det är ett bra mellis på förmiddagen och kan intas antingen vid fikat 9.30 (om jag inte har möten förstås) eller vid skrivbordet lite senare beroende på när jag kan gå på lunch.

Vinden har vänt

På väg upp efter ett par dagar i mörker. Ibland blir det så och jag måste nog lära mig att leva med att vissa perioder går jag under isen, för att sedan ha riktigt bra perioder. Jag är ingen lagom-människa och kommer heller aldirg att bli. Det är lika bra att inse det. Det finns inget med mig som är medelmåttigt och det jag gör är heller aldrig medelmåttigt - det är antingen kasst eller fantastiskt. Sällan är jag en i mängden eller inte har en åsikt om något. Ofta vem folk vem jag är eller så ser jag till att det blir så. För att sedan dra mig undan ett tag och grunna lite på livet och komma underfund med vad jag vill. Ställa in och rensa i kalendern. Av och på.

Efter ett par dagar utan träning och med lite sämre mat så är jag nu sugen på att riva av ett svettigt body pump-pass ikväll och laga matlådor så att frysen blir full. Efter regn kommer solsken. Även så med vädret utanför. Efter ett par dagar med pissigt väder som ger noll energi kom i dag solen och med den en spännande workshop på jobbet, lunch med en ny bekant och ett mycket välbehövligt samtal med min närmsta chef (annars hade jag nog slutat efter hur det har varit den senaste veckan).

Jag brottas lite just nu med om jag ska lyssna på min magkänsla eller om jag ska göra det som man "ska". Jag väljer magen eftersom det inte ska finnas några måsten i livet - det är jag alldeles för ung för som en vän sa här om dagen ;)

Error

Blev ingen morgonprommis/jogg eftersom det var regn och rusk ute. Dessutom vaknade jag inte av väckningsmusiken så jag hoppade motionen trots den peppade lappen på nattduksbordet med "I'm only a workout away from a good mood". Det straffade sig. Låg kvar över en halvtimme i sängen och surade. Ville inte gå upp, ville inte gå till jobbet, blä blä blä. Vet inte vad det är med mig.

Hur som helst gick jag i alla fall upp och åt frukost och klädde mig i sköna kläder och traskade till jobbet. Just nu vill jag inte sitta i det öppna kontorslandskapet med hostande och harklande kollegor så jag tar långlunch och springer sen intervaller på löpbandet efter jobbet istället. Hoppas att jag hittar mitt goda humör där.

I can not make you love me

Är glad för att jag fått tillbaka en kär vän i helgen. Efter en liten fnurra på tråden känns det bra igen :) Vänskap mellan en tjej och en kille kan vara lite svårt ibland och ofta måste man komma till ett vägskäl där man bestämmer om man bara ska vara vänner eller om det finns nåt mer där. Han ville satsa men jag ville inte. Vi bröt men nu är vi på väg tillbaka till vänskapen igen, vilket glädjer mig, speciellt eftersom det är en OA-vän.

Stärkt av vårt fina samtal tänkte jag Att jag kanske var stark nog att ringa N. Men nej, där är det mitt hjärta som vill mer och tills glöden slocknat kan vi inte vara vänner. Trots att känslor och kärlek kan vara meckigt och svårt är jag så tacksam för all kärlek jag har fått ge och fått tillbaka. En dag står han där, min prins, men tills dess övar jag mig på att bli mitt bästa jag så att jag inte tappar bort mig själv i vår relation, som det så lätt blir när man blir kär.

Bonnie Raitt – I Can't Make You Love Me

”I’m only a workout away from a good mood”

Medicinen är träning. Imorgon bitti blir det en power walk eller jogging. Sedan hoppas jag på nåt kul efter jobbet också. Funderar på att inviga simhallen efter två år i denna stad. Kanske får med mig en kompis också om jag har tur.

Så länge jobbet känns trist gällder det att fokusera på det som är bra. Träningen är en bidragande faktor till mitt välbefinnande, bra mat en annan och en färdiginredd lägenhet och ny bil det tredje. Focus on the good stuff!

Hemmafru?

Första dagen tillbaka på jobbet efter påskledigheten. Jag tror jag snarast måste hitta en rik man och bli hemmafru. För allt jag vill är att pyssla i hemmet, laga god mat, träna och fika med vänner. Är inte alls inne i ett jobbstim nu tyvärr. Funderar på om det är en svacka för att vi på avdelningen har det tufft med det mjuka frågorna och saknar ledarskap eller om det helt enkelt är dags för mig att gå vidare och söka nytt jobb. Inget jag behöver bestämma nu men jag är en tjej som vanligtvis trivs bra på jobbet och ger gärnet så detta känns inte kul.

Jag skulle gladerligen gå ner till halvtid om jag fick och hade råd. Nu är det inget alternativ på min avdelning och jag skulle inte klara ekonomin då men drömma kan man ju ;)

Nu är det nära

Nya matplanen är klar. Vi har dock inte hittat någon tid som passar för att prata om den och lämna över den. Hoppas det kan bli i veckan. Är spänd på att komma igång med den! Mer kolhydrater, mer grönsaker, mindre fett och mer protein känns helt rätt.

Njuter av solen

Jag hade en dröm om en alldeles egen plats att lapa sol på. En plats som var bara min och där jag inte behövde känna mig i vägen eller fel. Nu sitter jag här på min uteplats och njuter av den första vårsolen.

Solstolarna som jag fick av morfar igår kommer till användning. medan fräknarna blir allt fler tar jag mig en till funderare på det här med kroppsform, bantning och matbesatthet. Livet ska inte behöva vara en kamp mot vikten och utseendet. Vad vill jag med livet? Inte vill jag att det ska stå på min gravsten "Minnas stora önskan var att vara smal". Jag är så mycket mer än det och det är dags att jag börjar plocka fram det och slutar låta vikt, mat och klädstorlekar styra mitt liv.

Väljer att njuta idag. Vad det innebär och vad dagen bjuder på visar sig :)

Sluta banta!

Sedan jag var 11 år har jag bantat. Knäckebröd utan smör och ett glas vatten var mitt första bantarmål och när mamma upptäckte det tvingade hon mig att vara hemma från skolan den dagen. Det hjälpte tyvärr inte. Simma en kilometer före frukost (som jag sen ändå hoppade över) och äta så lite som möjligt och röra på mig så mycket som möjligt var min strategi i högstadiet. Tyckte det var ganska skönt att slippa äta och för att toppa formen beställde jag bantningspiller på internet och knaprade i mig. Efter denna period hade jag min första hetsätning. Kroppen var utsvulten så det var inte så konstigt. Sen var karusellen igång med överträning och fettsnålt gymnasiet igenom, varvat med helger av sockerorgier. Efter det blev det två år i KBT och ätstörningsterapi.

Så sexton år efter den första bantarfrukosten är jag fortfarande fast i bantarträsket. Blir arg när jag tänker på hur många år jag gett vikthetsen och matbesattheten. De flesta skulle inte kalla mig tjock och innerst inne vet jag att jag inte är det. Problemet är att jag satt likamedtecken mellan att vara smal och omtyckt.

Nu har jag fått nog. Det är för f-n dags att sluta banta. This is as good as it gets och det jag ser i spegeln är inte fy skam. Hittills har jag aldrig fått några klagomål från det motsatta könet, snarare tvärtom. Varför kan inte jag bara acceptera hur jag ser ut?! Vad är det som säger att man blir lyckligare om man är smal som en sticka eller söt som en modell? Inget alls. De perioder jag varit som lyckligast har utseende varit sekundärt och mat en icke-fråga.

Acceptera det jag inte kan förändra = min kroppsform. Mod att förändra det jag kan = träna och äta bra mat för att min kropp ska må så bra som möjligt. Förstånd att inte skillnaden = sluta banta och njut av livet!

Stannar borta

Vad ska jag hem och göra i en tom (om än mycket fin :)) lägenhet i påsk? Nej jag stannar hos mamma istället. Nu när jag har bilen kan jag ju åka hem när jag vill :) Minsta brorsan utbrast under lunchen idag att "det var säkert fem år sen jag satt där!". Det är elva år mellan oss och sju sen jag flyttade hemifrån så inte så lätt för honom att hålla koll, men budskapet gick fram - jag ska komma oftare och bara vara. För det har jag lyckats med här idag.

Vaknade i morse och hetsade inte upp för att äta på en gång, låg kvar tills mamma klev upp så åt vi tillsammans. Körde upp lilla pärlan till styvpappa som snällt bytte till sommardäck och sen tvättade jag bilen både utvändigt och invändigt.

Har även hunnit med en lååång prommis med familjen (sprang en bit också, kunde inte låta bli!) och nu precis vaknat upp efter en tupplur. Life is good!

Har en för stor kofta på mig (mammas) och en mjukiskjol och inser hur skönt det är med kläder som inte sitter åt och vad det gör för mitt välbefinnande att inte hela tiden tänka på utseende. Det har blivit lite mycket sånt på sistone och även bantningsstressen som liksom finns inbygd inom mig vaknar då. Jag är ju med i OA för att slippa banta, tänka på ytliga ting och lära mig älska mig själv som jag är och allt vad det innebär.

Koppla ner från krav och press

Jag vill ofta försvinna från jorden yta och önskar att jag hade ett hus på månen där ingen kunde nå mig. Längtar ofta efter att stänga av mobilen och inte säga till någon vad jag gör. Att bara vara, utan krav och press. Jag funderar på varför jag känner så här. Är det en motreaktion mot statusuppdateringar, den ständiga uppkopplingen och att kunna bli nådd dygnet runt? Är det mina egna krav som jag behöver jobba med eller är det andra som sätter orimliga förväntningar på mig? Troligen är det lite av allt.

Oavsett orsak är det vad jag väljer att göra åt det som betyder något. För i över tio år har jag hetsätit på dessa känslor. Då, först då, har jag tillåtit mig att stänga av mobilen, inte berätta för någon vad jag gör, frigöra mig från måsten och krav och inte bry mig om vad andra tycker. Jag är i min bubbla då, där ingen kan skada mig. Där bara jag skadar mig själv, men det tänker jag inte på just då. Just då flyr jag bara verkligheten.

Hur kan jag skapa samma känsla utan socker och hetsätning? Tillåta mig att vara bara jag med mina fel och brister och att det är okej. Att inte alltid vara tillgänglig eller ha koll på vad andra har för sig. Jag har inte det svaret än men jag jobbar vidare på det. Motion ger mig lugn och får mig att känna att annat är mindre viktigt så det är ett steg i rätt riktning men annars är det nog också bara att göra. Stäng av telefonen efter jobbet eller under helgen en stund. Ta en promenad och lämna mobilen hemma. Titta på en film istället för att städa och tvätta om det är det som jag mår bäst av just då.

Jag blir galen av alla dessa krav jag känner och all press jag sätter på mig själv. Det äter upp mig innifrån och får mig att vilja slå bakut och skita i allt. Bortom maten så finns det en helt annan sida av sjukdomen sockerberoende och tvångsmässig ätare. Det finns rädslor, självförakt, hat, harm och ofta också ett litet barn inom oss som bara vill bli älskat.

Jag är rädd

Jag är ofta rädd. För ensamhet, rastlöshet och lugn. För andras tycke om mig, att göra dåligt ifrån mig, att vara tjock och ful. Att inte bli älskad, vara utanför, bli sårad och tappa hoppet. Jag är rädd och det kommer ut som harm, irritation och självförakt. Ibland leder det till hetsätning och ibland bara till deppighet.

Rädslan ligger bakom så mycket hemskt här i världen. Krig, trasiga familjer, fattigdom, missbruk och missär. Allt bottnar i människors rädsla och får oss att fatta beslut som blir ödesdigna för andra människor eller för oss själva. Som en svart hinna förpestar rädslan allt som kommer i dess väg. Hur ska vi då göra för att sluta vara rädda? Precis som mamma sa när man var liten, titta under sängen, det finns ingen där. Stirra rädslan rakt i ansiktet och inse att det finns inget att vara rädd för. Du kommer klara det här galant. Inget att oroa sig för.

Nu under påsken var jag rädd för att vara ensam i en stor lägenhet. Ville vara ledig från jobb och måsten men innerst inne var jag rädd för att vara ensam. Inte detsamma som att vara själv. Ensam kan jag vara under påsken fast jag sitter tillsammans med en hel familj och äter påskmiddag. Ensamhet har inget med att vara själv (vilket jag trivs med) att göra. Det är en känsla och inte något man gör. Jag var också rädd för att laga mat. Konstigt nog. Hade varit och storhandlat en massa bra mat under veckan men kom mig liksom inte för att börja tillaga den. Stressen för att den skulle bli gammal och behöva kastas kom och gjorde det ännu svårare att ta tag i matlagningen. Så idag gjorde jag det äntligen. Så skönt och inget att vara rädd för.

Ofta bygger vi upp murar som inte finns. Hittar på spöken som inte existerar. Låter gamla rädslor finnas kvar trots att vi gått vidare. Och så äter vi på det. För inget lugnar som socker. Det är också en gammal myt som jag har svårt att släppa. Idag fick dock 4,5 km löpning lugna mig. Det funkar bättre :).

Viktigare än någonsin

För att jag ska må bra och leva abstinent krävs att jag tar tag i saker på en gång. Inte låta något ligga och gro, ingen oro får slå rot och ingen irritation bli för stor. Då faller jag. Måste påminna mig om detta om och om igen. Det är viktigare än någonsin. Jag känner nu att det är för mycket som har samlats på hög.

Det har varit mycket med nytt jobb, ny lägenhet och nu ny bil. Ekonomin är i botten om man säger så men jag börjar äntligen komma upp med huvudet över vattenytan. Nu tänker jag njuta av det nya ansvaret, den fina lägenheten och den nya friheten i form av lill-bilen. Det är dags att skörda det som jag sått. Under påsken kommer jag troligen också att få min nya matplan :)

Idag tog jag bilen till shoppingcentret och handlade det sista. Lampa till vardagsrumsbord, köksklocka, ramar, blomma, duk, ljus, lysrör, sopborste och sladdar. Utemöbler räckte de sista pengarna inte till men det blev i alla fall två caféstolar (hade ett litet bord sedan innan som får duga) och två prydnadskuddar för 19 kr styck på Hemtex rea som får agera stolsdyna. Nu får det vara nog. Nu är hemmet klart. Imorgon kommer foto-pappa hit med tavor också. Nu ska jag bo in mig och njuta. Att vara pank känns nästan som en befrielse efter alla inköpslistor, tusenlappar och sömnlösa nätter som avverkats de senaste tre månaderna.

Glad påsk!

Nu tar jag lite påskledighet! Familj, vänner, shopping, träning, vila och sömn samt matlagning (tomt med matlådor i frysen nu!) står på agendan. Men mest av allt ska jag vara ledig från jobb, måsten och dåligt samvete. Vi ses efter helgerna. Ta det lugnt med godiset gott folk... ;) Ägg är bättre för oss!

Så här ser det ut i vårt fikatrum på jobbet från och med idag. Inte många som kan hålla fingrarna borta ;)

Njuter av mitt eget sällskap

Vet ni, det är okej att vara själv och att vilja vara själv. Just nu är jag inne i en period då jag njuter av mitt eget sällskap. Jag känner mig inte ensam, jag gillar bara att umgås mer med mig själv nu. Sen kommer det tider då jag är sjukt rastlös och vill ha folk runt om mig hela tiden. Men nu vill jag ta tid för mig själv att njuta av den nya lägenheten, lilla bilen och den frihet som den ger, att maten känns bra och jag äter det som jag mår bra av och ta tid till att träna - det som min kropp mår så bra av. Då får andra saker stå tillbaka.

Vänner, familj och jobb är självklart viktiga för mig med. Utan det skulle jag inte ha något liv men just nu väljer jag hellre en kväll på träningslokalen än en dejt med en vän. Eller hellre en kväll framför tv:n med te, filt och favvoiprogram än en middag med familjen. Och det är okej. Jag lär mig just nu att inget jag gör, tänker eller tycker är fel. Det finns vissa beslut som är mindre bra men att klanka ner på mig själv kommer inte att göra mig lyckligare.

Det ekar tomt ...

... i mitt kylskåp. Måste gå och handla i kväll efter träningen. Mår inte bra när det är dåligt med mat hemma. Det känns på något sätt otryggt. Gillar när veckans mat är planerad och kylen full av bra mat. Nu när det närmar sig påsk är det kanonpriser på alla mataffärer så det är bara att passa på och fylla frysen också när jag ändå är igång!

Tunga steg

Hm, ni vet den där veckan i månaden som inte är så trevlig. Den har jag nu och blir lite hormonstinn och slö. Tappar motivation för träning och aktivitet och vill bara vara hemma och mysa och fixa. Som om jag får en lobotomi för jag känner inte igen mig själv. Åkte i alla fall och köpte en dvd i söndags (med nya bilen) och skippade träningen igår så det blev mys för hela slanten. Helst skulle jag vilja skippa jobbet dagar som dessa också men det går ju inte. Heja påskledighet, snart är du här!

Idag känns det lite bättre även om stegen är tunga. Vet mycket väl att fysisk aktivitet är det bästa för mig i dessa lägen även om det inte känns så. Av det slappnar kroppen av och sinnet känns lättare. Så idag får det bli någon form av träning efter jobbet och en kombinerad prommis/ärendetur på stan med löpskor under lunchen. Annars handlar det dessa dagar om att vara extra snäll mot mig själv. Ta pauser på jobbet, inte lägga i den högsta växeln och lyssna på kroppen. Än har jag inte riktigt lärt mig hur jag ska hantera denna vecka fast på bästa den kommit en gång i månaden i sjutton år.

Äntligen min!

Har köpt mig frihet idag.

En bra start på dagen

Eftersom det inte blev några utsvängningar igår kväll så vaknade jag tidigt och bestämde mig för att ge mig ut på en power walk innan frukost. Brukar inte vilja det eftersom jag alltid är så hungrig när jag vaknar men stärkt efter den fina rundan i Jönköping med syster förra helgen var jag sugen. Minus fyra grader visade termometern och jag tog lager på lager, mössa och vantar. Efter några några minuters prommis tänkte jag att jag skulle löpa lite lätt, det kunde ju vara skönt. Och vipps var jag hemma igen. Utan att jag märkt det hade fem km passerat. Har aldrig varit med om att det varit så skönt att löpa - ensam på vägarna, solen som gick upp och lagom varmt ute. På slutet började mina problemfötter göra sig påminnda så nu ska jag boka in en tid hos en ortoped för att utreda dem en gång för alla så att jag kan fortsätta på den väg jag har slagit in på.

Frukosten smakar aldrig så gott som efter en motionsrunda :)