Stannar borta

Vad ska jag hem och göra i en tom (om än mycket fin :)) lägenhet i påsk? Nej jag stannar hos mamma istället. Nu när jag har bilen kan jag ju åka hem när jag vill :) Minsta brorsan utbrast under lunchen idag att "det var säkert fem år sen jag satt där!". Det är elva år mellan oss och sju sen jag flyttade hemifrån så inte så lätt för honom att hålla koll, men budskapet gick fram - jag ska komma oftare och bara vara. För det har jag lyckats med här idag.

Vaknade i morse och hetsade inte upp för att äta på en gång, låg kvar tills mamma klev upp så åt vi tillsammans. Körde upp lilla pärlan till styvpappa som snällt bytte till sommardäck och sen tvättade jag bilen både utvändigt och invändigt.

Har även hunnit med en lååång prommis med familjen (sprang en bit också, kunde inte låta bli!) och nu precis vaknat upp efter en tupplur. Life is good!

Har en för stor kofta på mig (mammas) och en mjukiskjol och inser hur skönt det är med kläder som inte sitter åt och vad det gör för mitt välbefinnande att inte hela tiden tänka på utseende. Det har blivit lite mycket sånt på sistone och även bantningsstressen som liksom finns inbygd inom mig vaknar då. Jag är ju med i OA för att slippa banta, tänka på ytliga ting och lära mig älska mig själv som jag är och allt vad det innebär.