lördag 21 april 2012

Det som kallas livet

Så var jag själv hemma igen. Han har åkt tillbaka till sin stad och lägenheten ekar tom. Visst är det märkligt att det går så fort att vänja sig vid att ha någon vid sin sida? Vi människor är verkligen inte gjorda för att vara ensamma. Vi är flockdjur och jag mår bäst när jag har människor runt mig som jag älskar. Visst njuter jag av egna stunder också, med de ska vara självvalda.

Nu har jag lite tid att landa och sen ska jag iväg till vänner för en middag ikväll. Det blir en lugn kväll för nya äventyr imorgon.

Min sponsor sa till mig "du ville ju leva lite, så gör nu det". Jag log inombords för hon har rätt. Det är känslor, relationer och svängarna som kallas livet. Även om de tvära kasten ibland också kan svida till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar