onsdag 27 mars 2013

Kvällsläsning

En kväll ensam i sängen. Läser mina böcker efter bion "Du gör mig galen". Tänkvärt om att visa sina demoner och sin galenskap. Ska bli bättre på att släppa in söta D och visa min craziness ;)

Vad är egentligen roligt?

Vad tycker du är kul att göra? Vad får dig att må bra och vad längtar du efter? Är det samma sak på vardagen som på semestern?

När jag och söta D har börjat prata om vår semester i sommar och han frågar mig vad jag vill göra inser jag att jag inte vet vad jag gillar. Vad tycker jag är riktigt roligt? Som jag vill lägga tid och pengar på? När är jag riktigt nöjd och glad? Och framför allt: låter jag mina rädslor styra?

Jag gillar sol bättre än snö. Vila mer än aktivitet. Vatten mer än sand. Parsemester mer än gäng. Men mest av allt gillar jag att vara hemma och pyssla. Äta en god frukost, gå och träna, ta en fika på stan, göra mig fin och umgås med vännerna över massa vin. Det är typ en perfekt helgdag för mig. Men hur ser en perfekt semester ut? Och med en respektive? Som ni ser i mitt exempel för en perfekt helgdag finns ingen kille inräknad … Min hjärna är fortfarande inställd på singel mode.

Jag ska allvarligt fundera på vad jag tycker är kul. Att gå tillbaka till sig själv när man var liten är en bra idé. Vad längtade jag efter att göra då? Jag gillade att vara med min familj, dansa och spexa, springa naken och vara fri ute på landet, pyssla, baka osv. Jag är ingen äventyrare som söta D men jag tror också att jag många gånger låter rädsla och fördomar hålla mig tillbaka.

Att sätta stopp och inse begränsningarna

Jag börjar tro mer och mer att jag skulle trivas med en stor lummig trädgård en bit utanför stan. Kunna odla själv och pyssla med huset. Sola toppless och inte störas av oljud. Något som jag aldrig trodde om mig själv. Sedan jag läste om begreppet starkskör förra veckan har många sanningar kommit till mig. Hur jag reagerar på saker och ting har fått sin förklaring. Jag inser mina begränsningar och har börjat tänka om.

Jag kan inte ha för många måsten inplanerade under en dag/kväll, det spelar ingen roll om det är roliga saker. Det tar för mycket av mig att satsa och sen byta fokus. Igår hade jag en frukost med vänner på morgonen, ett möte på dagen, träna rehab på gymmet för första gången på em och sen möta upp D på stan för att köpa present till syster. Efter det förväntas jag vara gullig flickvän resten av kvällen. Det funkar inte. Jag var helt utmattad efter den lilla gymträning som jag fick gjort och oansvarigt hungrig mötte jag upp mannen på stan. Tröttnade efter en stund och ville gå hem, gråtfärdig. Köpte en chokladkaka och satte mig i soffan tills han kom förbi.

Vi pratade lite när vi låg på min säng. Om semestern och att jag måste bli bättre på att berätta hur jag mår utan att känna att jag gnäller. ”Det är ju du och jag nu”, säger han. Så bad jag om att få ligga och samla mina tankar på sängen lite medan han satte sig i vardagsrummet. Efter en liten stund sätter han igång musiken i sovrummet (kan styras från fjärrkontroll i vardagsrummet) och börjar spela låtar för mig. Först en lite rocklig balad som jag inte tidigare hört, sen kom den finaste av alla sånger ”Utan dina andetag” med Kent. Kände hur strupe knöt sig, vad denna man gör för mig. Låg kvar och lyssnade sakta. Då höjde han ljudet och drog på en E-type-låt (intern grej mellan oss) och jag kunde inte låta bli att stiga upp och gå in till honom med ett leende. Denna tokiga man som jag älskar men som får mig att tvivla på om vi är rätt när livet snurrar för fort runt mig. Jag är inte van att dela allt och har alltid klarat mig själv. Det är min naturliga respons nu med, ge mig tid säger jag till honom. Min söta D.

torsdag 21 mars 2013

"Starkskör" är jag

Ni vet hur jag grubblar och hänger upp mig på småsaker, får minilivskriser och hela tiden är orolig. Nu vet jag vad det beror på - jag är "starkskör". Jag är helt enkelt lite mer känslig än andra personer och det innebär att jag har svårt för våldsammma filmer, höga ljud, för mycket intryck och känner av andra sinnesstämning lätt. Det innebär också att jag har lättare att uppfatta om någon behöver extra omtanke, att jag kan känna av "hot" och är bra på att riskbedöma - jag tar hand om "flocken" helt enkelt.

Efter att ha jobbat intensivt nu i några veckor (vilket är kul!) så dippade jag totoalt i tisdags kväll och det sitter i än. Jag har inte lust med nåt, vill bara vara hemma, ifred och slippa prestera. Det funkar inget vidare i ett normalt arbetsliv. Att sitta i kontorslandskap med detta är rena tortyren. Tidigare har jag inte förstått varför det blir så - att efter en kul period kommer alltid en dip, som att jag inte kan hantera lite stress, har jag tänkt. Nu vet jag bättre.

SvD har haft en artikelserie om detta förra våren. Visst tittade jag lite då men först nu är jag mottaglig för vad det innebär. Ska äta matlåda på jobbet nu och sen gå till bibblan och låna boken "Drunkna inte i dina känslor : en överlevnadsbok för sensitivt begåvade".

Fyra sätt att förenkla livet som starkskör
1. Pressa inte in för mycket i din kalender. Du måste ha tid att bearbeta intryck, eftersom du tar in allt djupare och mer intensivt än de flesta andra.

2. Sätt gränser. Låt inte andras känslor invadera dig och försök inte ta hand om alla i din omgivning. Nästa gång du kommer på dig själv med att tänka: ”Men hur mår hon/han egentligen?”, stanna upp, byt tanke och fråga dig : ”Hur mår jag själv just nu?”.

3. Sluta säga: ”Jag inbillar mig nog bara”. Det du känner, känner du. Däremot behöver du inte berätta för omgivningen om allt du läser av och känner.

4. När du överväldigas av en stark känsla – försök inte hindra eller mota bort den. Låt den i stället komma, stegras och plana ut. En känsla som du erkänner och inte ”tjafsar med” varar intensivt i några minuter och sedan planar den ut.

onsdag 20 mars 2013

Ge mig vår NU!

Jag hade glömt hur hopplöst det kan kännas en dag i mars när vinden blåser hårt och isen ligger kvar. Minusgrader ute och inne i mig. Ge mig vår, skriker min kropp. Låt mig gå promenader och vilja vara ute. Låt solen smeka min kind och tina upp mitt humör. Att vara nykär underlättar enormt i kylan men snart är det bara värmen som kan rädda mig.

Efter några veckor hos kiropraktorn så är jag nu redo att börja rehaba på gymmet lite smått. Eventuellt ska jag våga mig dit i eftermiddag och känna lite på vikterna. Längtar till pass men det får vänta. Hur vikten har stuckit iväg ska vi inte prata om. Men D verkar nöjd och jag ska inte säga att jag inte trivs. Det är skönt att släppa helt. Att inte tänka vikt och bantning. För hur jag än säger att jag lever normalt så finns spökena alltid där. Tider, upplägg, kolhydrater och träningspass snurrar i mitt huvud.

Jag gillar att träna, vara aktiv och se välsvarvad ut. Att ha en frisk kropp kommer att bli prio ett nu. Att den håller för framtida utmaningar och livet. Jag längtar tillbaka till rutinerna men samtidigt har det varit skönt att släppa det och få vara med D så mycket som möjligt. Jag har behövt det och säkert fanns det en mening med mitt ryggskott. Ett mellanting ska jag sträva efter.

tisdag 19 mars 2013

Kan man få allt?

Kollar på sex and the city och har en ego-kväll. Total koma efter ett lyckat event på jobbet som jag höll i. Trodde inte att urladdningen skulle bli så total och komma så plötsligt. Efter ca 10-11h på jobbet varje dag i några veckor var det dags att ta en lugn kväll för mig själv. Soffa, serier och sömn.

Som en brev på posten kommer funderingarna på om det är möjligt att få allt? Så kär som jag varit i söta D de senare månaderna har jag aldrig varit i någon. Framtiden känns ljus. Vår framtid.
Jobbet har fått stå tillbaka och inte lockat så mycket. Träning och vänner lika så. Tillfälligt så klart.

Nu har jag lagt in en högre växel i jobbet och direkt känner jag att jag inte räcker till som flickvän. Jobbar länge, tänker mycket jobb och pratar då gärna om det. Aldrig har det känts så rätt och lätt men ändå har jag rädslor. Är det normalt?

Köpte mig en vårblomma i väntan på våren. Kom nu!


Hittat en ny favvotårta. Gillar inte grädde så mycket så denna är perfekt. Car-Gustav heter den.


måndag 11 mars 2013

Hemma från Åre

Borta bra men hemma bäst stämmer denna gång. Visst är skidor nice men vardag är inte fy skam det heller. Speciellt inte med söta D <3 data-blogger-escaped-br="">












tisdag 5 mars 2013

En tankeställare

Dagens konferens avslutades av Leo Razzak som pratade mångfald och helt vände upp och ner på min värld. Jag skämdes när jag gick därifrån. Hur snabbt jag dömer folk. Hur jag kan bete mig på mina höga hästar. Även mot söta D. Usch!

Läs mer om Leo http://www.tidningenresultat.se/1-2013/sl%C3%A5-dem-med-h%C3%A4pnad. Får du chansen så lyssna på honom!

Jag vill bidra, göra skillnad men framför allt vara en bra medmänniska. Det är jag inte alltid och jag vill bättra mig.

En dag kvar

En lååång dag kvar innan jag åker upp till söta D. Konferens hela dagen och kvällen. Tur att det är nära hem. Packad och klar, bussen till Arlanda går 7.40 imorgon.

måndag 4 mars 2013

Många funderingar, stor rädsla hindrar mig

Gamla minnen, inpräntade i mitt omedvetna, får mig att instinktivt reagera. Stänga av och dra mig undan.

Ju mer jag älskar ju räddare blir jag. Från bästa vänner till främlingar. Känner han detsamma? Är detta rätt? Att gå från prat om hur och varför till vad. Vad vi gjort och ska göra. Inte vad vi känner och vill. Tomhet. Tystnad. Mellanrum.

Saknad. Aldrig älskat så mycket. Stora drömmar. Planer om framtiden. Underbara kvällar. Redan fina minnen. Rädslan förstör. Inpräntande gamla minnen från förr gör sig påminda. Kan vi se förbi dem? Låt inte bagaget hindra oss. Alla har det.

Att vara långt ifrån varandra tär. Svartsjuk, avundsjuk, frågande. Osäkerhet men ändå ett förgivettagande. En dålig känsla i magen. De gamla känslorna kommer och spökar igen. Livets läxa - att lära mig att våga älska. Stanna kvar.

Känslig. Sockerchockad. Rädd. En mindre bra mix. Dövar smärta, stänger av känslor, tar mig bort. Snälla älskling, ta mig ifrån det. Ge mig trygghet i din famn. Låt mig slappna av i vår kärlek. Lär mig lita på oss. Låt oss vara bästa vänner och älskande. Allt på samma gång.

söndag 3 mars 2013

Söndag by my self

Älsklingen har åkt till Åre och jag är kvar hemma för att jobba några dagar till innan jag flyger upp på onsdag. Passade på att fika och shoppa med en kompis. Hon berättade oväntat att hon är gravid. Mycket kärlek i luften nu!

Ska försöka spara pengar till semester med söta D men kunde inte låta bli alla fina färger på stan. Nu blir jag fin till våren. Hoppas bara ryggen blir bra snart så jag får träna och känna mig i form.

Nyklippt och slingad, trivs med glasögonen, precis målat tånaglarna och färgat bryn och fransar samt rensat garderoben inför våren. Jag har det väldigt bra ändå! Gäller att hinna med tjejgrejerna även när kärleken finns med i bilden.



fredag 1 mars 2013

Små planer för framtiden

Det blev en mysig, om än lite trevande, eftermiddag och kväll med söta D igår. Det fanns en liten osäkerhet mellan oss men ett snöbollskrig, hämtmat och mys tog bort den. Vi älskar varandra så mycket att rädslan för att den andra inte ska känna samma sak, eller tröttna, finns där. Hur ont det skulle göra och vad som skulle hända då. Jag vet att jag alltid landar på mina två fötter. Med hjälp av vänner, jobb, familj och träning reser jag mig. Nu har jag söta D och när vi promenerade längs vattnet igår i den sista vårsolen (för dagen) passerade vi ett gammalt par som höll hand. "Det är vi om 40 år", säger han. När han gör det slår han mig med häpnad. Att det inte skrämmer någon av oss är det häftigaste.

I helgen blir det ynka sju veckor sedan vi kysste varandra för första gången och jag smälte. Sedan dess har det varit vi och inga konstigheter med det. För var dag som går blir det allt mer självklart men det innebär också att kanske inte är lika putti-nuttiga not varandra hela tiden. Det är en balansgång.

Vi har börjar prata om sommarsemestern. Vad vi vill göra och hur vi vill ha det. Fyra veckor kommer det nog att bli tillsammans i alla fall :) Men vi börjar med en härlig fredagkväll i vår egen regi. Mys, mys, mys! Nu känns det som att jag inte kan få nog igen <3