måndag 31 december 2012

Gott nytt år!

2012 har verkligen varit ett turbulent år. Mycket sorg den andra delen av året men också mycket kärlek. Livet blir sällan som man tänkt sig men ofta blir det rätt bra ändå :) Kommer ni ihåg målen och önskningarna jag hade i slutet av 2011? Satte ni upp egna och hur ser det i så fall ut för er idag?

Jag har ...

Börjat träffa fina killar på riktigt. Vågat mig ut och prova. Sårat och sårats. Träffar nu en fin Pär och en söt Danne. Får se om någon av dem är min prins.
Fått några nya vänner på sista tiden. Förlorat några gamla ...
Kommit närmare min familj.
Uppnått karriärdrömmar jag trodde skulle ta flera år till.
Köpt mig en fin lägenhet och en liten bil.
Slutat äta på matplan och gått över till vanlig hälsosam mat.
Gjort träningen till en stor och naturlig del av mitt liv.
Lämnat OA bakom mig.

Nu ser jag fram emot 2013 med hoppfullhet, kärlek och mod.




lördag 22 december 2012

Varmt och skönt!

En vecka på Gran Canaria är inte fy skam när det är kallt i Sverige. Sola, bada, löpa/gymma och äta gott är min vardag här :)







tisdag 18 december 2012

Snart reser jag!

Har på allvar börjat packa till resan nu. Hämtade stora resväskan i förrådet, det händer inte ofta. Svårt att packa till ett 20-gradigt Gran Canaria. Det kan vara ljummet och skönt eller svinkallt. Lillebrors fleece som jag ärvt får följa med av flera anledningar.

Att inte behöva tänka på mat till och under resan är underbart. Jag kan äta allt men har packat ner en påse naturella cashews och några skopor proteinpulver att ha efter vi har tränat om dagarna. Det är ett wellnesshotell med stort gym och SATS-klasser varje dag så här ska tränas. Förutom det så vill jag sola, bada och läsa böcker. Hoppas på sol!

lördag 15 december 2012

Julfestligheter istället för träning

Börjat handla lite till resan. Öronproppar och huvudvärkstabletter bland annat haha. Ska dela rum med en överaktiv bror så det kan behövas. Hoppas att vi kommer lägga mycket av energin på träning. Denna vecka har det inte blivit mycket av den varan för mig. Gick på body pumpen i måndags med en stukad fot, hade åtta tjejer här på lussebak på tisdagen så då blev det ingen träning och när det var dags på onsdagen hade jag absolut ingen lust alls. Blä kändes det så jag sket i det. Träning ska vara lustfyllt och ja, ibland måste man tvinga sig men inte om man känner så.

Jag stannade hemma i soffan och åt pepparkakor och kollade tv. Torsdagen spenderades i Nyköping och jag kom hem sent. Träningslusten var inte direkt där då om jag säger så. Så har det fortsatt och inte ens idag, ledig lördag hade jag lust att ta mig till gymmet. Istället köpte jag en Paradisask och la mig i soffan haha. Det är lite ironiskt va? Men jag tänker inte ha dåligt samvete, snart åker jag på träningsläger i en vecka och dessutom är det bra för motivationen att slappa lite. Man kan inte vara på topp jämt. Vad jag dock har märkt är att jag blir mycket mer deppig och sänkt när jag inte tränar. Det är som att min kropp har vant sig med att få endorfinkickar i alla fall fyra gånger i veckan och om den inte får det så blir jag låg. Kan det vara så?

Jag tränar mycket för att jag inte har något annat för mig om kvällarna när det är mörkt och kallt. Därför är mitt motto att om det finns chans att umgås och få närhet går det före. Det finns så många andra tillfällen att träna ändå. I december är det mycket lusse, glögg, fest och fika hit och dit. Då blir det mindre träning och mer mat och umgås. Den ätstörda personen i mig kämpar med den balansen men det går framåt. Ikväll är det julfest med de yngre på jobbet. Hoppas på att nya H inte kommer att vara där ... Det är bäst så.

fredag 14 december 2012

Snabbmat à la Minna

Ensam hemma en fredagskväll och ingen som helst lust att laga mat. Då blir det ofta grillad kyckling. Så bra singelmat.

Såg filmen We bought a zoo med Matt Damon. Fin film och jag grät en skvätt. Åt en bytta Ben&Jerry's och kröp ner under filten. Kände tacksamhet, sorg och hopp. En konstig kombo av känslor.





tisdag 11 december 2012

Svar på frågan "Hur mår du?"

När någon frågar mig hur jag mår, speciellt på morgonen på jobbet, blir jag irriterad. Det har varit så sedan lillebrore dog, som att jag tycker folk är dumma som ens frågar. Fattar de inte det själva?! Hur understår de sig?! Nu har det lagt sig lite men fortfarande ligger just denna fråga kvar och skaver lite grann.

Jag vill fräsa "jo men jag jag är ensam, nedstämd och lite smådeppig" även fast det inte alls är hela sanningen. Det är en del av allt jag är och resten är en glad tjej som vet att många älskar henne, som trivs med sitt liv och har allt hon kan önska (utom en partner). Allt är inte alltid svart eller vitt och det är du som väljer vad du vill visa och framhäva till andra. Ofta har allt två sidor. Vilken vill du visa?

måndag 10 december 2012

Träning mot deppighet

Ni vet mitt motto: träning löser (nästan) allt. När jag behöver det som mest vill jag oftast inte gå till gymmet alls, utan mer hem till soffan och moffa godis. Just därför ska jag och min vrickade fot ta oss till gymmet efter jobbet. Denna kalla, mörka och deppiga dag ska inte få hindra mig. Body pump är alltid bra! Du ångrar aldrig ett träningspass. Bara de som inte blev av.

Satsar stenhårt på The Secret nu. Du blir vad du tänker och känner. Så om jag hänger upp mig på min hjärtesorg över nya H så kommer jag troligen att få mer av det. Om jag istället fylls av den kärlek som jag har från vänner, kollegor och familj så borde jag locka till mig mer kärlek, eller hur? Det är inte alltid lätt ska gudarna veta. Jag fastnar lätt i självömnkan och offerkofta när det är ensamt. Dock borde fokus på tvåsamhet leda till tvåsamhet, eller hus?

Ont i hjärtat

Vaknade ensam och rädd efter mardrömmar. Inte roligt alls och det tog lång tid att ta mig ur sängen. Väl uppe gjorde jag minsta möjliga och unnade mig själv att komma sent eftersom jag åt frukost framför Lois&Clark på tv6. En liten hemlig passion jag har dragits med i flera år, den tv-serien är så underbart töntigt bra haha. Undrar återigen hur det kommer att vara den dagen jag lever ihop med en man, han kommer ju att skratta ihjäl sig åt mina konstigheter ;)

På vägen till jobbet tänkte jag på nya H. Usch, vill inte alls det, och nej vi har inte hörts alls sen vi bröt upp för snart två veckor sedan. Så klart hinner jag bara komma till ingången när jag ser honom kliva ur bilen. Rusar in fort som f-n och sen dess har hjärtat gjort ännu ondare ....

Han flyttar snart och tur är väl det. Så slipper jag se honom på jobbet, på vägen till jobbet, på efter worken m.m. Allt är ett minfält just nu.

lördag 8 december 2012

Fyllt på skafferiet

Tog hem lillebrors vikter för att kunna träna hemma men imorse gjorde jag en power frukost (smoothie i cocktailglas och äggmacka) och begav mig till gymmet i alla fall. Vill lyfta tungt men tappar teknik och måste då sänka vikt och lyckas då inte trötta ut muskeln. Att investera i nån PT-timme är nog inte så dumt!

Efter träningen gick jag en vända på stan för att fylla på förråden och hämta dunjackan från kemtvätten. Sommarsmaken på proteinpulver fanns inte kvar så det blev jordgubb som vanligt. D-vitamin och en "naturlig" lakritsgodis följde också med hem.

Nu har jag ätit rester och gjort fint i lägenheten. Snart kommer 10-15 pers hit på fest! Hoppas på en kul kväll. Ny klänning också!







torsdag 6 december 2012

Gå ner i vikt med tanken kraft

Väldigt intressant blogginlägg som fångade min uppmärksamhet i morse. Som ni vet tror jag på tankens kraft och detta lät ju verkligen rimligt. Med lite eftertanke så slår det mig att de tider i livet då jag varit som smalast är då jag helt skitit i vikten men ändå ätit och tränat bra (inte överdrivet) för att jag också mått bra. Att inte aktivt tänka på att gå ner i vikt för att du ogillar din kropp utan för att du gillar din kropp är alltså tricket.

Läs mer här.

Högtidligt julkul med jobbet

Gårdagens julmiddag med jobbet blev över förväntan. Underbar lokal, supergod mat, liveband som spelade för oss hela kvällen och kul aktivitet. Dock hade jag lite matångest.

Ett tecken på att jag inte är "frisk" och "som alla andra" är att jag inte gillar att äta trerätters och dricka alkohol mitt i veckan. Det känns som att jag blir tjock av det och visst var magen en balkong när jag kom hem. Längtade bara till träningen och "min" mat. Fast jag tog det lugnt med både mat och alkohol blev det ändå glögg och vin, mat, efterträtt och godis.

Så här är nåt att öva på: när saker inte följer mallen. Att gå utanför trygghetszonen. Att lita på att jag inte blir tjock av en kväll. Det hela spädes på av att jag köpt en jättetight klänning till på lördag som jag vill se bra ut i ...









onsdag 5 december 2012

Mellis innan julkul

Ett möte drog ut på tiden och allt blev senare än vanligt. Men vad gör väl det? Tog kesella och äpple nu istället. Snart julkul med jobbet!

Barnmat är inte fy skam

Här om veckan hade en kollega färdiga köttbullar, spagetti och ketchup i matlådan. Något som jag inte ätit på flera år och plötsligt väcktes lusten för att laga det. Det är inte den bästa maten rent näringsmässigt men ack så gott det kan vara ibland. Just detta är något jag jobbat på - att maten inte behöver vara perfekt. Syftet med den kan ibland vara att den ska vara god. På dagar då jag inte tränar eller efter en hård träning (spinning igår) så tycker jag att sådan mat är helt okej. Det blir inte varje dag och inte inför uppladdning av musklerna heller.

En del i att övervinna ätströrningarna är just att lära sig äta allt. Utan att döma maten och utan att kategorisera den som nyttig eller onyttig. Det är inte alltid så lätt men det går framåt.

Så igår bjöd jag över en kompis på Felix köttbullar, spagetti och chilisås (äger ingen ketchup). Till det gjorde jag morotsstavar och så drack vi vatten. En helt ok middag ändå och underbart sällskap. Det må vara lite barnmat över vår middag men vad gör väl det? Gott var det och jag njöt!



tisdag 4 december 2012

"A ray of sunshine"

På twitter följer jag The Secret. Dagliga små kloka ord som peppar och ger perspektiv. Idag stod det att man ska vara som "a ray of light" för att som man träffat. En liten solstråle helt enkelt. Lys upp andras tillvaro så kommer din egen automatiskt att förbättras. Det ligger något i det.

Dock är det svårt att vara glad och positiv hela tiden. Jag måste aktivt tänka på det just nu för att klara köld, adhoc-uppgifter på jobbet, omfullkastade planer och ensamhet. Dock är jag väl medveten om att om jag ger så får jag tusen gånger tillbaka.

Köpte mig en fin klänning på lunchen. Från Bik Bok. Satt som ett korvskinn men denna korv börjar bli ganska fit nu så det är okej. Ska ha lite party hos mig på lördag och på fredag är det julfest med nya jobbet, dock är den nog lite för utmanande för den. Spar till lördagens bravader istället ;)

Nervös början på dagen

Om en timme ska jag ta bilen till vår verksamhet utanför stan för att hålla ett föredrag om hur vi jobbar med kommunikation samt fota den lokala ledningsgruppen. Jag som inte är bästa vän med kameran försöker att lära mig för att jag inser att om det skulle bli neddragningar så duger det inte att komma med "jag kan ju projektleda". De kommer att vilja ha hands on skils då.

Så jag, kameran, en lånad blixt av pappa och min dator innehållandes en power point-presentation ska snart bege oss. Och jag är så klart nervös. Och jag har så klart inte övat in presentationen tillräckligt. Suck. Likadant varje gång. Kanske gör jag så för att jag vet att det brukar gå bra ändå och att jag alltid får höra att jag pratar så bra inför folk och att det låter klokt det jag säger?! Kanske.

Håll tummarna! Ska öva lite nu.

måndag 3 december 2012

Kicked as och är så nöjd

Sockerdeppet klingade av och jag gick till mitt älskade body pump-pass efter jobbet. Och jag kicked as! Jäklar vad jag tog i! Känner att kombon med fria vikter i gymmet gör mig starkare (och mer vältränad). Orkar mer och mer och idag var det benen som fick sig en extra omgång.

Väl hemma gjorde jag omelett på paprika, bacon och soltorkade tomater. Sakta men säkert börjar jag laga mat igen. Bra för både välmåendet och plånboken. Keep it up!



Hur jag reagerar på socker

Jag lär känna min kropp mer och mer. När jag ätit mycket socker/kolhydrater under en kväll ter sig följande: jag har svårt att somna och komma till ro, blir irriterad och rastlös. Sover sedan oroligt och vaknar otroligt torr i munnen, värre än efter en alkoholfylld kväll. På morgonen efter är det ingen större fara med vikten men de kommande dagarna lägger jag på mig vätska (och fett?) och svullnar upp. Förbätränningen går också upp, jag är varmare än vanligt och orkar mer på gymmet.

Dagen efter sockerschocken funderar jag på att skita i träningen och äta godis och krypa upp i soffan istället. Tankar som annars lyser med sin frånvaro. Jag blir orolig, allt känns stort och jobbigt samtidigt som livet känns grått och trist. Jag vill fly verkligheten och vilket är mitt medel då? Socker. Och så börjar det om igen.

Även om jag inte kallar mig själv för sockerberoende nu för tiden och äter "normalt" så kan min kropp inte hantera större mängder socker, den klarar helt enkelt inte det efter alla år av missbruk, den reagerar direkt som att det är gift i systemet. En påse godis eller en bulle eller en bytta glas går bra men att börja mixa bland dessa ger ofta negativ effekt.

Nu kan det tyckas underligt att jag äter socker över huvud taget med dessa reaktioner. Det frågar jag mig också ibland. Jag lär mig mer och mer var min gräns går och vill inte begränsa mig mer. Dock undviker jag större mängder för att jag vet att det inte fungerar längre.

söndag 2 december 2012

Nya tag

Det känns lite motigt just nu. Ensamheten äter upp mig och alla bara skriver om adventsmys i sociala medier. Blä, offerkofta på. Nya tag i morgon! Träning, jobb och vardag. Det gillas.

Köpte glass på Ica idag och eftersom ben&jerry's Cookie Dough inte fanns provade jag två nya smaker från Triumfglass. Ska det va gotti så ska ska det va, ingen gör glass som ben&jerry's. Punkt. Efter att ha provat båda sorterna slängde jag byttorna i soporna. Får invänta nästa helg och Cookie Dough.

Att slänga glass eller ha överblivet godis hemma i skåpen är något jag aldrig klarade förr. Då hetsåt jag upp allt, oavsett vad det smakade eller om jag var mät eller illamående. Nu funkar det rätt okej men för att vara på den säkra sidan vill jag inte ha så mycket gotti hemma i veckorna. Dumt med frestelse. Det är få som kan stå emot en mörk vardagskväll om man känner dig lite nere och ensam.



Från sockerberoende till allätare

Det är snart nio månader sedan jag gick i från min LCHF-matplan och vågade mig ut och prova nya livsmedel och råvaror. Under ett år var jag helt säker på att jag var sockerberoende och sökte mig därför till OA för att få hjälp. Och hjälp fick jag i form av matplan, sponsor, 12 steg och gemenskap. Utan den resan hade jag aldrig kommit dit jag är i dag.

Lika snabbt som jag bestämde mig för att hopppa, gå med och lämna över mig helt kom även beslutet att lämna OA. Jag tror inte längre på deras lösning om att utesluta vissa livsmedel och ha förbud. Det ger mig bara mer prestationsångest och kontrollbehov. Sen finns det andra delar av OA som jag tycker alla borde prova på men jag kunde inte ha det ena och inte det andra så då fick jag tacka för mig.

Jag var så säker på att jag var sockerberoende och tvångsmässig överätare för att jag helt enkelt inte kunde sluta äta när jag väl börjat. Att låta bli socker och kolhydrater hjälpte mig att hålla suget i skick. Jag trodde att det var lösningen men det var den själsliga lösningen, jobbet med mig själv, att förstå varför jag dövade ångest med mat och självmedicinerade mig med socker när saker och ting inte kändes bra. Att inse att  bakom vikthetsen låg en rädsla för att inte bli älskad om jag inte var perfekt, snygg och rolig. Idealen jag satt upp för mig själv önskar jag ingen. För att bli frisk var jag tvungen att sluta banta och börja leva. Det finns mer i livet än tankar på mat, vikt, utseende och träning. Tänk så många år jag slösat bort.

Nya mål började växa fram. En längtan växte sig allt starkare: jag vill ha en liten familj. Jag vill vara tvåsam och inte ensam. Tidigare har mina demoner gjort det enklare för mig att leva själv men nu ska de inte få hålla mig tillbaka. Jag kan resa var jag vill, träffa vem jag vill och göra vad jag vill. Jag kan äta allt och den friheten är underbar. Ändå kommer det inte naturligt för mig att vara våghalig och äventyrlig. Kanske är det så jag är eller så tar det tid att ställa om. Jag tror dock att jag skulle må bättre av att vara lite mer spontan och leva lite mer nu när jag inte längre är sockerberoende utan allätare :)