Love is in the air

Är så kär att jag spricker! En kväll med söta D blev det i alla fall. Längtade för mycket. Snart en hel helg för oss själva :)

Egentid och saknad

Boom. Så kom dagen då jag hellre är själv än med söta D. Efter att ha suttit ihop i snart tre veckor och inte varit ifrån varandra mer än timmarna på jobbet kände jag ett stort behov av att få vara tjejig. Måla tånaglar och baka kaka. Kallade in mina bästa vänner och ställde in kvällen med D.

Visst saknar jag honom. Det gör jag så fort jag inte är med honom men jag måste ladda om. Få sova ostört, få äta utan att någon tittar på mig, få göra mig fin (det tar mer tid än killar tror!) och få snacka skit med mina vänner. Det kommer att bli en balansgång för mig att lära mig att gå på. Jag är inte van att dela mitt liv med någon på det här sättet. Ändå känns det så lätt och rätt. Det har det alltid gjort med söta D.

Jag vill inte förlora honom och då måste jag satsa på mig själv också. Det kan låta konstigt men så är det. Jag hoppas att han förstår det.

I helgen ska vi åka skidor tillsammans. Första gången på fem år för mig jag ska kasta mig ner för en backe. Jag gör det för hans skull. Inte kan jag säga att jag saknat det, inte som solen. Men att se lyckan i hans ögon när vi bestämde att vi skulle ta bilen över helgen och vara i backen en hel dag var värt det. Att se min gos glad gör mig glad.

Gammal favorit!

Flygande Jacob till lunch i låda. Enkelt och gott. Förr med blomkålsris och nu med råris för att orka träna ett tufft pass ViPR ikväll på SATS!

Sluta kämpa - börja leva!

Igår hände något märkligt. Efter en en helt underbar helg med söta D så blev det en hemsk måndag. Alla mysiga stunder tillsammans hade gjort att varken jobbet eller min älskade body pump på måndagar kändes kul länge. Jag ville bara hem till min gos. Det är helt normalt när man är nykär och inte skadligt att för en kort period prioritera varandra men jag ska ju så klart kämpa emot och vara stark. En egen individ som gör som hon alltid gjort.

Sagt och gjort har jag kämpat på med massa träning, fest hos vänner, bokat in mig för middag med familjen, jobbgrejer m.m. Fast allt jag vill är att vara med söta D. Hela tiden. Och det kan ju inte vara bra, tänker präktiga Minna.

Det hela nådde sin kulm igår när jag mest ägnade dagen åt att vara irriterad på andra (fast det var på mig själv egentligen) och sedan vilja börja gråta av tristess på träningen. Väl hemma skiter jag i middagen och äter macka, ringer inte D som lovat och när han väl ringer upp mig (han undrade väl vad jag höll på med) så sätter jag mig ner framför kylskåpet och förklarar för honom att "jag har saknat dig så mycket idag att jag blir arg på mig själv och kan därför inte träffas ikväll." Stackarn fattade nog inte mycket. Summan av kardemumman blev att jag valde att städa toan istället för att låta honom komma över. Jag är ju inte lite knäpp.

Det tog ungefär 10 minuter och några smågodisar från söndagens mys innan jag ångrade mig och ringde in honom. Tillsammans städade vi toan och jag bestämde mig för att sluta kämpa emot och börja njuta av den kärlek som jag faktiskt känner för denna fina man. Och som han känner för mig. Som han ser på mig var det mycket längesedan någon gjorde. Den blicken krossar alla tvivel och när jag vaknade imorse av en puss och ett "du och jag fina" viskat till mig bara smälter jag. Kärlek.

Underbar bantning?

Det känns fortfarande bra med söta D. Vi träffas så mycket vi hinner men jag är noga med att träna och träffa vännerna också. Hoppas att han förstår att jag både vill ha ett eget liv och vara med honom. Det känns så rätt.

En liten bieffekt av kärleken är att jag inte hinner eller vill äta så mycket. Ensamma frossarkvällar finns det inte tid till och när vi äter middag ihop pratar vi mest och glömmer maten. Detta kan nog vara den bästa bantningskuren någonsin! Skämt å sidor, jag ska inte banta och det är viktigt att fylla på med energi när ajg tränar, så därför har jag börjat tänka lite mer på detta och försöker att stoppa i mig lite extra energi när jag är själv. Så att jag står mig när en puss känns viktigare än en potatis ;)

Bara en dag på jobbet känns som en evighet ifrån honom. Nu är det tur att jag har ett roligt jobb som jag trivs på, annars hade det inte varit så lätt. Ska njuta av denna nykära känsla och ta vara på den tiden, den är kort, jag vet. Förhoppningsvis övergår den till en djupare kärlek när förälskelsen är över.

Bor ihop, sitter ihop

Jag och söta D har suttit ihop sedan i fredags. Kläder, kaffebryggare och tandborste har flyttat in hos mig. Trivs så bra med denna karl! Vi skrattar, myser och har kul ihop. Hunnit med en pardejt också :)

Längtar ändå till helgen när vi har all tid i världen ihop <3

Taggar ner

Har inte varit några sura miner eller uppblåst mage denna mens. Varit glad och känt mig vältränad. Så igår, när mensen i princip är slut, slog det till. Magen svullnade upp och jag blev helt plötsligt toksur och irriterad. Ville bara skita i träningen och äta choklad i soffan men var bjuden till grannarna på middag så det gick ju inte. Det blev ingen benträning i gymmet men 30 svettiga minuter booty express i alla fall. Lite bättre kände jag mig efteråt.

Tog på mig mina nya blå byxor (kornblå stretch som jag köpte på rean i söndags för 100kr!) och tog en Alvedon innan jag gick över och var trevlig. Det blev bra men känner fortfarande att jag är lite off. Inte lika glad som vanligt och jag tror det beror på att jag kört på för hårt. Kroppen säger helt enkelt ifrån. Jag gillar ju träning, mycket jobb, mycket planer och vänner. Men även jag har en gräns. Så ikväll, om det inte känns bättre och jag VILL, så skippar jag träningen och myser lite extra med söta D istället.

Nu jobb inkl. lunch med min annonsförsäljare. Fredagsfika och tidig hemgång 👍

Beroende av närhet

Anna skrev här om dagen om beroenden. Att vissa av oss har större behov av kickar från socker, närhet, träning, droger och alkohol. Jag tillhör definitivt dessa. Alkohol lockar inte och droger har jag aldrig provat. Socker och närhet är mina triggers och med hjälp av träning kan jag kompensera, så skulle jag förklara det.

Socker

Min första drog. Redan som liten älskade jag det som var sött och var ett runt barn. I samband med bantning från 11 års ålder gick jag in i en negativ spiral med förbud och skam. Hetsätning och bantning avlöste varandra i många år. Socker lugnade och dövade känslor.

Närhet
Något som på senare tid vuxit sig allt starkare. Killarna avlöser varadra just nu och närheten står i fokus, inte dem. En dag på jobbet är nog för att jag måste fylla på. Komma in i tryggheten och tanka närhet. Pussar, mys och sex. Må bra-pluppar som P kallar det. Och ja, jag mår bra av närhet men det är också krävande att hela tiden längta efter mer.

Träning

Min livlina när de andra två inte levererar. Istället för att äta socker eller få närhet tränar jag. Ett body pump-pass levererar alltid endorfinkickar och gör mig glad. Det sviker inte som killar eller gör mig tjock som godis. Visst kan det vara negativt med för mycket träning men jag ser det inte som något problem. 4 ggr/veckan mår jag som bäst av.

Jag har inget behov av att sluta med något av mina beroenden (om man nu kan kalla det så) men däremot lära mig hantera närheten bättre. Sockret har jag jobbat aktivt med i OA och nu själv det senaste året och känner mig rätt stark inför det. Träningen gör mig glad och det är positivt. Undrar om närhetsbehovet ändras om jag går in  i ett sriöst förhållande och börjar få regelbundet med närhet? Lite som när jag tog bort sockerförbudet och då inte längtade lika mycket efter godis och glass eftersom jag visste att jag kunde äta det när som? Hoppas det.

Du "råkar" inte äta något ...

Läste just en kommentar i en blogg där en tjej skrev att hon "råkande äta kex och godis i kväll och nu hade lite ångest..." Då slog det mig att jag kände så förr men att det inte finns det minsta kvar av det nu. Jag ångrar inget jag äter och inget är "av misstag". Jag råkar inte stoppa en Cookie Dough i magen, den hannar där för att jag köpt hem den, ställt fram dem för att tina, tagit fram min favvosked och sen sätter mig i soffan för att njuta av den. En sådan kväll var det igår.

Visst kan även jag känna att jag inte alltid borde äta hela och att magen känns uppblåst efteråt men på nåt sätt har jag gjort ett val och det får jag stå för. Du "råkar" aldrig äta något. Det är medvetna val.

När jag hade förbud "råkade" jag äta saker hela tiden. Det var som om någon annan bestämde åt mig. Benen hick av sig själv. Hjärnan stängde ner. Men så är det inte nu när jag äter allt. Jag bestämmer nu.

Jag småäter nästan aldrig. Fokus på mina måltider och därefter är jag nöjd. Visst kan jag fika på eftermiddagen men då är det istället för mellis och räknas då som en måltid. Att stå och gavla i skåpet i köket klockan nio på kvällen för att jag är "så sugen" händer sällan längre. Bort med förbud och ta tillbaka kontrollen.

Bakade bullar med söta D för någon vecka sedan. De fick alla följa med till jobbet och göra kollegorna glada.

Träningsplaner för resten av veckan

Det som inte planeras blir inte av sägs det. Jag gillar att kunna vara flexibel och vrida och vända på min träning utifrån vad livet bjuder på. Nu har jag kastat om igen eftersom söta D ville bjuda på middag på fredag och grannarna detsamma på torsdag. Here we go:


Måndag
Vila. Långt heldagsmöte och myskväll med kompis från Göteborg.
Tisdag
1 h efterlängtad Body Pump.
Onsdag
Vila. Fika med en kompis på kvällen.
Torsdag
Gymträning ben/rumpa + 30 min Booty Express. Middag hos grannarna.
Fredag
Gymträning rygg/axlar/triceps. Middag hos söta D.
Lördag
1 h Powerbox med kompis från Sundbyberg som är och hälsar på. Vad resten av dagen och kvällen bjuder på får vi se :)
Söndag
Vila eller prommis med vänner. MYS! 

Stort behov av lugnet

Det går i 110 just nu. Skulle kört till vår verksamhet i Nyköping idag men ställde in på grund av väglaget. Att utsätta mig för olyckor och fara är inte snällt mot familjen efter allt som hänt. Och inte mot mig själv heller för den delen. Jag älskar mitt jobb men säkerheten och familjen måste komma först. Ett möte har vi på telefon och det andra får vi ta i nästa vecka.

Nu när resan blev inställd kände jag hur tröttheten kom över mig. Låg länge i sängen imorse och pillade på telefonen. Ville inte kliva upp. Ville sova mer (blev sent med söta D igår). Ville inte gå till jobbet men nu sitter jag här, med huvudvärk. Jag tror att min kropp försöker säga mig något. "Gå hem och VILA!". Så jag kanske ska göra just det. Gå hem vid lunch och ta resten av dagen hemma i soffan? Utan dåligt samvete? Hm. Ska i alla fall inte gå på maxfart idag. Lång lunch ute med kollegor. Jobba lugnt och fixa sånt som annars inte hinns med nu när jag fick en dag "extra" på kontoret.

Fortsätter att vara hungrigare. Kanske är det ett bra tecken, jag som inte haft aptit sen i somras? Blev äggmackor till frukost idag med.

Återupplivar en gammal klassiker.

Vad skulle du göra om du inte kunde misslyckas?

Den frågan ni! Om du fick välja att göra vad du ville, och du visste att du skulle lyckas med det, vad skulle du göra då? Om inget höll dig tillbaka, vad skulle du satsa på? Det är en fråga som kräver några stunders betänketid. För så är i alla fall inte jag van att tänka. Jag tänker på hinder, sociala så väl som ekonomiska, andra människor, min framtid och min prestation.

Fanny skriver mer om det i sin blogg.

Efterlängtad träning och längtan efter godnattpussar

Ikväll är det äntligen dags för body pump igen. Det finns inget som slår den träningstimmen. Det är roligt, peppande och jag lyfter allt tyngre. Visst trivs jag på spinningscykeln, på expressklasserna och i gymmet men just body pumpen ligger mig extra varmt om hjärtat.

Igår hade jag en kompis från Göteborg på besök. Hon sov över och vi åt god fisk. Trots att jag ätit innan hon kom var jag hungrig igen till halv åtta när hon skulle äta och tog en knäckemacka med leverpastej och smörgåsgurka samt lite te med henne. Undrar om det är mensen? Mensens första dag igår och kanske att kroppen behöver lite mer bränsle. Hur som helst så lyssnade jag på den och åt, likväl tokhungrig imorse. Så jag varierade mig med två hårdbrödmackor med ägg och kaviar till skillnad från min vanliga "kesella och proteinpulver-skål inne på toan när jag sminkar mig" så åt jag dessa framför Nyhetsmorgon medan min vän fortfarande sov.

Nu på jobbet sitter jag med lite fjärilar i magen eftersom min date med söta D i söndags var så mysig. Ett übergulligt sms om hemleverans av godnattpussar värmer i mitt hjärta idag. Därför ska jag njuta av dagen som den är och inte ha bråttom. Så det så. Puss!

Till min stora kärlek

Jag önskar att du kände mig nu. Så som jag är nu var jag inte då. Då hade jag ännu inte blivit den jag är. Den jag är nu. När vi delade livet var livet ungt. Vi var nybörjare och snavade ofta på stigen vi följde. En dag stod vi vid ett vägskäl och du ville gå vidare utan mig. Utan den jag var då. Men du känner inte den jag är nu. Skulle du tycka om henne? Skulle du känna igen mig? Nu när jag är lite mer av mig själv.

Det var så många år sedan och allt var annorlunda. Fragment kommer ibland tillbaka men framför allt känslan av fel tid. Fel val och fel plats. Men ändå så rätt. Varken förr eller senare har det känts så rätt. Jag söker än efter någon så vacker som du. Någon som får mitt hjärta att skutta som du och någon som jag kan vara lika stolt över som dig. Du visste aldrig om det men att vara din var min störta bedrift. Ändå kände du dig aldrig bra nog åt mig, det sa du. Hur kunde det bli så fel?

Åren har gått och vi har båda gått vidare. Ändå kan jag inte hjälpa att tänka på nu och då. Vem jag är nu och vem jag var då. Och hur vi hade varit nu. Om det fanns ett oss i nuet.

Mums!

Har längtat efter leverpastejsmackor i flera dagar nu. Tog mig iväg till affären igår och köpte hem och gjorde två till middag. Tur att man är vuxen och kan bestämma själv :P

Kall dag och varm kväll

En dag på isen. Svinkallt men mysigt med en prommis med två vänner. Fika med cappucino och dammsugare efteråt. Mums!

Nya ljuskupor från förra helgen. Invigs ikväll när söta D kommer över på filmkväll.

Efter träningen-lunch

Mina ben och min rumpa fick vad de tål. Träningsvärk i morgon, check! Nu blir det spagetti och köttfärssås med tomater innan shopping. Nytt prottepulver!!!

Kommer jag någonsin att bli "normal"?

Jag har haft ätstörningar sedan jag var elva. Innan dess spenderade jag stor del av tiden med att känna mig tjock och missanpassad. Visst har det varit mer eller mindre bra. Tiden på Akademiska ätstörningsklinik var bra och fick mig att vakna upp. Tiden i OA gav mig livet tillbaka. Däremellan kan det bara liknas vid kaos och icke-liv. För ett år sen började den riktiga utmaningen - att börja leva "normalt". Jag var trött på att under så många år ha fokuserat på kropp, vikt och sjukdom. Förbannad över alla saker jag missat och på alla chanser jag inte vågat ta på grund av detta. Nu fick det vara nog. När sedan min lillebror dog i somras fanns ingen återvändo. Det kan låta underligt men jag gick direkt och köpte mig två par tighta jeans som jag i vanliga fall tänkt skulle passa på någon smal med långa ben. Att jag tyckte de var snygga och också ville ha dem förträngde jag oftast men inte längre!

Sedan dess har det gått lite upp och ner. Jag har fortfarande dagar då jag skulle kryssa i rutan för mullig i en annons och inte tycker att några kläder passar. Men för det mesta är jag nöjd med kroppen och vet att den är fin. All träning har gjort att jag lärt mig uppskatta den mer och även om jag inte är smalare eller väger mindre nu så är jag tightare och har mer muskler. Det ger självförtroende och peppar mig framåt.

Det finns så mycket annat i livet än kroppsnoja. Kärlek, karriär, resor, familj, vänner, natur och träning. Alla saker som får mig att må bra men som jag någon gång under min ätstörda karriär prioriterat bort för att jag inte känt mig bra nog. No more! Jag ska vara stolt över min kropp.

Sömn allt viktigare

Lördagsmorgon och mys. Sova tills kroppen vill gå upp. Sann lyx och underbar start på dagen. Sömn har blivit ett allt viktigare redskap för mig för att må bra och ha den kropp som jag vill. När jag sover mina timmar är kroppen pigg, vill ha lagom mycket mat, orkar träna och umgås och känns stark och smal.

Nu när jag är utvilad ska jag strax iväg till gymmet för ben/rumpträning i gymmet och sen ett pass Booty Express. Sen kolla in en träningsbutik här i stan för nya träningskläder, modellen satsigare (och säkert dyrare) och även köpa mer proteinpulver som går åt i rasande fart här hemma.

Bjuder på mitt bästa smoothierecept som fick bli en del av dagens frukost:

1 dl proteinpulver (jordgubb)
1 frusen banan i bitar
1 dl frusna hallon och blåbär
250 g kesella, lätt

Blanda proteinpulver och lite vatten (ca 2 msk) till en smet. Lägg i de andra ingredienserna och kör med mixerstav till en glassliknande konsistens. Jag gillar min ganska fast men vill man ha den drickbar så ha i mer vatten alt. mjölk. Njut!!

Min nya favvoblogg

Ni vet hur jag längtar efter ett litet familjeliv och samtidigt brinner för träning och att må gott? Jag har hittar en bra förebild med en underbar blogg: Lofsan. Gå och in och läs!

Glassig kväll mitt i träningsveckan

Det har stått en Cookie Dough i frysen sedan i söndags. En femdagarsträningsvecka som denna passar glassen bra denna torsdag kväll efter spinning och middag. Tröttfia som landat i soffan och bara vill mysa. Kör några maskiner tvätt under tiden (så skönt att ha tvättmaskin och torktumlare hemma!). Mycket träning ger mycket tvätt. Och mycket muskler!!

Imorgon ska söta D laga middag till mig efter min träning med nya kompisen Carolina. Hon tar med mig på Sh'bam som jag aldrig vågat prova förr. Kul med nya bekantskaper och träning på samma gång - två av mina favoriter :) På lördag är det ben-dag med benstyrka i gymmet och sen en halvtimme Booty Express.

Är mycket nöjd med träningsveckan men nästa vecka blir det inte lika mycket träning. Livet kommer emellan, eller snarare jobb och vänner som tar extra tid. Det är som det ska vara. Veckan efter kanske det blir mer igen.

Mer träning åt folket!

Herregud träning är verkligen lösningen på allt. Tänkt på P hela dagen och kännt mig förvirrad, ledsen och tom. Lyckades genomföra två viktiga möten och en intervju. Kaffet var det som puttade mig över kanten och fick mig att ta mig iväg till träningen. Klev in på body pumpen som en deppig tjockis och 60 minuter senare gick (läs skuttade) jag därifrån som en vältränad tjej som ser fram emot resten av veckan!

Träffade en kompis på Ica och tog sällskap hemma. Bubblade på (engelska dessutom) hela vägen och väl hemma lagade jag inte mindre än två storkok (efter att jag ätit förstås för att ge musklerna energi direkt) och nu har jag jobbat i två timmar. Skrivit en artikel av dagens intervju. Sånt jag annars skjutit på hela veckan om jag suttit på jobbet. Skönt.

Jag ställer mig allvarligt frågan varför man inte ordinerar PT till de som är utbrända, arbetslösa eller bara tjocka?! Subventionera kostnaden för träning. Mer endorfiner till folket! Skillnaden mellan mitt humör ikväll och igår kväll är mil. Det är inte bara energin som finns nu utan också ett positivare tänkande. Jag är inte lika ledsen över P och ser fram emot jobbet mer. Två saker som kändes omöjliga när jag klev ur sängen imorse.

Imorgon blir det vilodag och kanelbullebak med söta Danne (som bara är en vän, jag orkar inte med relationer nu). Men resten av veckan blir full av träning. Träffade dessutom en nyfunnen vän efter mitt pass och på fredag ska vi träna tillsammans. Träningen ger även effekt på det sociala livet! Heja, heja!

Vardag!

Vanlig frukost en vanlig måndag. Slut på ledighet. Nu hade jag behövt mera. Men men bara att köra och resa sig igen!

När min kropp mår som bäst

Har ni ett framgångsrecept för när er kropp mår som bäst? Några perioder i livet då du varit nöjd med kroppen? Hur har tillvaron sett ut då? Hur har du ätit och mått? Jag har ringat in mitt beteende som ger mig en nöjd och glad kropp.

• Sömn! Minst 8 timmar sammanhängade sömn, gärna sovmorgon.
• Släpp kontrollen över maten och fokusera på annat. Ingen matplan eller diet utan bara vanlig mat och äta det jag är sugen på. Fokus på mat ger mig bara ångest och stress.
• Inga förbud. Det leder bara till överätning. Lite av allt är bäst för mig (trodde jag aldrig att jag skulle säga).
• Närhet. Min kropp reagerar otroligt fort på mys, puss och kram. Att dela närhet med en annan person är som att ta bantningspiller för mig. Jag rasar i vikt.
• Träning i vardagen. När jag tränar regelbundet (vilket jag gjort de senaste åren) ca 3-4 ggr i veckan mår kroppen som bäst och jag känner att jag kan äta allt.
• Ingen stress. Att vara ledig från jobb och måsten (hur kul det än är) gör att min kropp stortrivs.
• Sol! Är det för att jag är snyggare när jag är brun eller helt enkelt för att kroppen får tanka D-vitamin och det inte krävs lager på lager av kläder när jag går ut? Vem vet jag trivs i alla fall bra i solen.

Alla ovan komponenter har jag haft mycket av under jul- och nyårsledigheten. Det har (tillsammans med magsjuka på semestern) medfört att jag snarare gått ner i vikt under julen i stället för upp som är brukligt. Trots det har jag ätit en hel Paradisask själv för någon helg sen (en per jul har jag lovat mig själv ;)), inte tänkt på vad jag stoppat i mig, snaskat på godis och glass när jag haft lust (har inte alls lika mycket lust när jag inte har förbud) men ändå inte överätit eftersom det inte finns nåt behov av det. Jag kan ju äta gotti när jag vill!

Igår köpte jag en alldeles för stor påse godis på vägen hem från after work med ett kompisgäng. Satt mig i soffan och ville verken ha sällskap eller sysselsättning. Bara få vara själv och andas efter ett par händelserika veckor. Åt inte upp allt men tillräckligt för att må lite illa. Men sen är det bra. Idag myste jag med en lång frukost och ska nu gå och träna. Magen är platt och jag har inte ångest. Förr hade jag fortsatt äta godis hela helgen men nu finns annat att fokusera på. Jag lovar er att innan helgen är slut kommer resten av godiset vara borta men vad gör väl det? Bättre att sprida ut det goda över hela helgen :)

Uppskattar det jag har

De sista veckorna på 2012 var turbulenta och händelserika. Jobbet tog mycket tid och för första gången sedan jag tillträdde den nya tjänsten 1 juni så kände jag att jag kan mer om det jobb jag ska göra, sitter på rätt kompetens och faktiskt har väldigt kul. Att jobba intensivt och ha mycket att göra är för mig ett kvitto på att andra vill ha min hjälp, att jag har flyt och kommer framåt. Efter att ha varit ledig nu 21 dec - 7 jan så kommer jag att rivstarta jobbveckan på måndag med nya projektmöten. Ingen mjukstart på 2013 inte :P

De sista veckorna och även denna första på 2013 har gått i kärlekens tecken. Mycket julmys på jobbet och härliga kollegor, kommit närmare familjen genom vår resa tillsammans (och insett att vi har en sjukt intern humor) men framför allt har jag hörts med en fin grabb som jag hoppats att det ska bli nåt mer med.
Det positiva i detta är att jag uppskattar otroligt mycket det jag har. Min lägenhet, mitt jobb, min tid, min träning och framför allt vännerna och familjen. Jag behöver ingen kille just nu och funderar på att sluta data och lägga ner ett tag. Fokus på träning, jobb och vänner. Visst kommer jag att sakna mys och gos men jag behöver en paus. Ni vet att det varit många försök under det senaste halvåret och att samtidigt som jag hanterat min sorg över lillebror har jag fått hjärtat krossat ett antal gånger och själv även valt bort andra. "Det är inte bra för själen", som mamma sa till mig i skarp ton för ett tag sen.

Nu ska jag gå och träna med en kompis. Hade inte tänkt träna idag eftersom jag spinnade igår och körde Body Pump i förrgår men jag behöver jag träningen. En vän som är intruktör på SATS ska köra igenom ett nytt passs som kommer till våren och bjöd in mig som gäst :) Måste testas ju!!





Så jag sa hej då till honom för att kunna träffa någon annan i framtiden.



Åkte hem till pappa och tittade på granen och fick god mat.



Fick ett ryck här om dagen och bakade kakor till farmor! Har kvar i frysen och det går bra :)

Barnklassiker! Stuvade makaroner och korv. Detta är syrrans tallrik. Jag förstör inte maten med ketchup!