Visst saknar jag honom. Det gör jag så fort jag inte är med honom men jag måste ladda om. Få sova ostört, få äta utan att någon tittar på mig, få göra mig fin (det tar mer tid än killar tror!) och få snacka skit med mina vänner. Det kommer att bli en balansgång för mig att lära mig att gå på. Jag är inte van att dela mitt liv med någon på det här sättet. Ändå känns det så lätt och rätt. Det har det alltid gjort med söta D.
Jag vill inte förlora honom och då måste jag satsa på mig själv också. Det kan låta konstigt men så är det. Jag hoppas att han förstår det.
I helgen ska vi åka skidor tillsammans. Första gången på fem år för mig jag ska kasta mig ner för en backe. Jag gör det för hans skull. Inte kan jag säga att jag saknat det, inte som solen. Men att se lyckan i hans ögon när vi bestämde att vi skulle ta bilen över helgen och vara i backen en hel dag var värt det. Att se min gos glad gör mig glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar