Du "råkar" inte äta något ...

Läste just en kommentar i en blogg där en tjej skrev att hon "råkande äta kex och godis i kväll och nu hade lite ångest..." Då slog det mig att jag kände så förr men att det inte finns det minsta kvar av det nu. Jag ångrar inget jag äter och inget är "av misstag". Jag råkar inte stoppa en Cookie Dough i magen, den hannar där för att jag köpt hem den, ställt fram dem för att tina, tagit fram min favvosked och sen sätter mig i soffan för att njuta av den. En sådan kväll var det igår.

Visst kan även jag känna att jag inte alltid borde äta hela och att magen känns uppblåst efteråt men på nåt sätt har jag gjort ett val och det får jag stå för. Du "råkar" aldrig äta något. Det är medvetna val.

När jag hade förbud "råkade" jag äta saker hela tiden. Det var som om någon annan bestämde åt mig. Benen hick av sig själv. Hjärnan stängde ner. Men så är det inte nu när jag äter allt. Jag bestämmer nu.

Jag småäter nästan aldrig. Fokus på mina måltider och därefter är jag nöjd. Visst kan jag fika på eftermiddagen men då är det istället för mellis och räknas då som en måltid. Att stå och gavla i skåpet i köket klockan nio på kvällen för att jag är "så sugen" händer sällan längre. Bort med förbud och ta tillbaka kontrollen.

Bakade bullar med söta D för någon vecka sedan. De fick alla följa med till jobbet och göra kollegorna glada.