Stort behov av lugnet

Det går i 110 just nu. Skulle kört till vår verksamhet i Nyköping idag men ställde in på grund av väglaget. Att utsätta mig för olyckor och fara är inte snällt mot familjen efter allt som hänt. Och inte mot mig själv heller för den delen. Jag älskar mitt jobb men säkerheten och familjen måste komma först. Ett möte har vi på telefon och det andra får vi ta i nästa vecka.

Nu när resan blev inställd kände jag hur tröttheten kom över mig. Låg länge i sängen imorse och pillade på telefonen. Ville inte kliva upp. Ville sova mer (blev sent med söta D igår). Ville inte gå till jobbet men nu sitter jag här, med huvudvärk. Jag tror att min kropp försöker säga mig något. "Gå hem och VILA!". Så jag kanske ska göra just det. Gå hem vid lunch och ta resten av dagen hemma i soffan? Utan dåligt samvete? Hm. Ska i alla fall inte gå på maxfart idag. Lång lunch ute med kollegor. Jobba lugnt och fixa sånt som annars inte hinns med nu när jag fick en dag "extra" på kontoret.

Fortsätter att vara hungrigare. Kanske är det ett bra tecken, jag som inte haft aptit sen i somras? Blev äggmackor till frukost idag med.

Återupplivar en gammal klassiker.