Jag önskar att du kände mig nu. Så som jag är nu var jag inte då. Då hade jag ännu inte blivit den jag är. Den jag är nu. När vi delade livet var livet ungt. Vi var nybörjare och snavade ofta på stigen vi följde. En dag stod vi vid ett vägskäl och du ville gå vidare utan mig. Utan den jag var då. Men du känner inte den jag är nu. Skulle du tycka om henne? Skulle du känna igen mig? Nu när jag är lite mer av mig själv.
Det var så många år sedan och allt var annorlunda. Fragment kommer ibland tillbaka men framför allt känslan av fel tid. Fel val och fel plats. Men ändå så rätt. Varken förr eller senare har det känts så rätt. Jag söker än efter någon så vacker som du. Någon som får mitt hjärta att skutta som du och någon som jag kan vara lika stolt över som dig. Du visste aldrig om det men att vara din var min störta bedrift. Ändå kände du dig aldrig bra nog åt mig, det sa du. Hur kunde det bli så fel?
Åren har gått och vi har båda gått vidare. Ändå kan jag inte hjälpa att tänka på nu och då. Vem jag är nu och vem jag var då. Och hur vi hade varit nu. Om det fanns ett oss i nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar