tisdag 29 november 2011

Underbart...


En bild säger mer än tusen ord. Eller kanske säger den mer om vad jag tänker på? Kärlek, livet och framtiden. Vill dela det med någon. Snart har jag min nya lägenhet, har redan mitt drömjobb och är äntligen på väg att tillfriskna från mitt matmissbruk. Jag har kärlek att ge <3

Hur det går med mitt nätdejtande? Nja, inget för en tjej som tror på kemi och attraheras mer av personlighet än utseende. Men så igår hittade jag en kille på siten som skrev så härligt. Gillar människor som kan få ord att dansa och mina mungipor att le. Det kunde han. Så hur stöter man på någon på nätet?

Nervös = sug

Ska göra en gottgörelse om en liten stund. Absolut inte den värsta men har ändå blivit riktigt nervös nu. Och som ett brev på posten kommer suget. Vill äta socker. Massor. Men det ska jag inte. Inget blir bättre av det för då kan jag inte fortsätta med mina gottgörelser, inte om jag drogar.

Så tänker att jag gör det NU!

Uppdatering: Tryckte en halv påse mandlar medan jag skrev ner vad jag skulle säga under min gottgörelse. Rent nervösbeteende. Gottgörelsen gick väldigt bra och blev inte allt för känslomässig men det kändes bra efteråt. Och mandlarna (som räknas som fett på matplanen) drog jag av från middagen.  

Att inte gå in i en känsla

Du blir arg, irriterad eller ledsen. Känner dig orättvist behandlad eller sårad. Så är livet. Att leva med de 12 stegen innebär inte att du aldrig mer kommer att känna dessa negativa känslor. Det innebär att du kommer att lära dig att hantera dem. Slippa gå in i dem. Inte låta dem påverka dig negativt eller äta på dem.

Hur gör man för att inte gå in i negativa känslor? Jag vill stå inomhus och se ut genom fönstret på ösregnet utanför, men jag behöver inte gå ut och ställa mig utan regnkläder. Titta, konstatera att det regnar och det gör att jag vill vara inne och sen gör något annat. Tänk: vad är min del i det här, vad står jag för och vad kan jag göra? Inta inte en negativ inställning från början, utan lämna över och se hur det blir. Då släpper det, som helt magiskt!

Det är lättare när det är något bestämt samtal eller händelse och svårare när det händer adhock och du har garden nere. Då har i alla fall jag lätt att tagga till och ska "ta en fight" och "må dåligt". Men om jag då istället lugnt förklarar hur det ligger till för personen, ber om att få lämna över och sedan accepterar utgången som den blir spar jag så mycket energi. Och jag behöver inte bli arg eller irriterad. Men det krävs träning. Är ni med mig på vägen dit?

måndag 28 november 2011

Äntligen hittar julkalender

Jag har letat och letat efter en fin julkalender att hänga upp i köket. Den ska ha små fickor att lägga saker i. I min kalender ska det ligga 24 trisslotter. Inget godis men kanske blir jag rik :) Nu håller vi tummarna att den kommer på posten snart. Bara ett par dagar kvar till 1 december!



Precis vad jag letat efter!
 

Tuff vecka framför mig

Det ser ut att bli en tuff vecka. Deadlines, seminarier, förbereda föreläsning och strategidag med jobbet. På det privata planet väntar minst två gottgörelser, middag hos mig på onsdag och möta upp hemvändande vänner i hemstaden till helgen. Och gå på ett OA-möte när jag ändå är där.

Det är kul när det händer mycket och det som stressar mig är som vanligt inte själva arbetsbördan. Jag vet att jag har en otrolig arbetskapacitet så det här borde jag fixa. Nej, det är det känslomässiga som ofta pressar mig närmare väggen. När saker inte blir som de ska, när någon sätter sig på tvären, när jag inte hinner landa mellan uppgifterna och stressar upp mig eller när någon är missnöjd.

Nu plockar jag fram min verktygslåda för att inte trilla dit i veckan.
  • Jag kommer att vara extra noga med vad jag äter och äta exakt på matplanen. Det ska inte finns något utrymme för tvivel om jag fått i mig för mycket/för lite, det är onödig stress.
  • Träning när jag hinner, för att få ut negativ energi och bli trött så att jag kan slappna av.
  • Sova 8 timmar/natt.
  • Be harmbön för de som sätter käppar i hjulet och för de som stör.
  • Umgås med vänner som ger mig bra enerig - viktigt att tanka sån efter en jobbig dag!
  • Vända mig utåt! Ring OA-vänner och fråga hur de mår, gör något vänligt för någon annan även om jag inte har tid, då försvinner självcentreringen.
  • Lämna över min dag och enskilda händelser flera gånger om dagen. Påminns om vem som har kontrollen, min högre makt. Inte jag. Kontroll är bara en illusion.

Varor från LCHF-butiken

Har precis gjort min första beställning från LCHF-butiken. Kokosnötsmjöl och lakrispastiller. Kokosnötsmjöl ska tydligen vara väldigt bra att baka på och beter sig nästan som vetemjöl. Det ska inte förväxlas med malda kokosflingor, det är inte samma sak.

Jag har alltid älskat att baka. Hos mig fick man alltid de största cupcakes med den bästa frostingen. Bakat med mycket kärlek. Älskar att bjuda men älskar tyvärr också att äta så nu för tiden blir det inte mycket bak i detta hem.

Att kunna baka LCHF är en dröm. Jag vet inte om jag är redo men nu har jag i alla fall beställt hem mjöl för bakning och vill gärna prova på något nu till jul. Dock kommer det att bli halv sats av det mesta och gästerna får nog ta med sig bakverken hem. Socker eller inte, jag kan inte låta bli om det finns hemma. Och det blir ingen sockerersättning i mina bakverk heller. Kör utan det söta till att börja med. Tror att jag kommer att trigga på det annars. Återkommer om resultat!

söndag 27 november 2011

Sockerberoende?


Kostdoktorn visar ett roligt inslag om sockerberoende. Kanske inte riktigt så det går till men det finns även många likheter. Som att vilja bli fri från drogen, smygnadet, skammen och att såra dem som man älskar. Dock behöver vi inte gå till någon langare - vår drog finns överallt i samhället. Mataffärer, caféer, restauranger och kiosker förser oss med vår drog. Och nattöppna mackar och 7 Eleven ska vi inte prata om.

Nu under julen finns det ingen hejd på sockrchocken i matbutikerna. När jag igår stod i kassan på Coop för att betala fann jag mig instängd i ett hav av höga pallar med chokladaskar, storpack med julgodis och praliner. Det går inte att undkomma så nu blir det till att handla mer sällan. Jag vill inte utsätta mig för frestelse i onödan, det räcker som det är. Dock känner jag mig starkare i år och är glad att jag har gemenskapen inom OA att luta mig tillbaka på.

Stämningsfullt

Så var det första advent. Gör mysigt hemma och fokuserar på annat än julmat och julgodis. Julen är en högtid när jag vill vara med familj och vänner, mysa med tända ljus och laga bra mat.

Drömmer om framtida jular med en egen familj. Då kommer jag att gå crazy med pynt, bak och mys. Längtar :)


Hjälp, ett råd tack!

Lämnade lägenheten för festligheter igår kl. 18. Hem i natt och sova efter en rolig kväll. När jag kommer upp i morse (kl.10) så ser jag att kylen står på glänt. En liten springa, jag har glömt att stänga den helt. Fan! Var och storhandlade igår. Hur är det med oöppnad fläskfilé, creme fraiche, turkisk yoghurt och middagsrester? Går det att äta? Snälla hjälp mig om ni vet!

lördag 26 november 2011

Det blir en kväll på stan

Men först ska vi ut i förorten och bada tunna och grilla (!). Ett härligt tjejgäng. Bara en som vet om mitt sockerberoende men är inte orolig för de andra. Det blir knyt och jag har kött och beasås med mig, värdinnan skulle fixa sallad. Klart! Inget konstigt med det :)

Det händer att jag dricker vin ibland. Något glas går bra även om jag känner ett ökat sug dagen efter. Därför väljer jag mina tillfällen. Ikväll blir det Ramlösa rabarber och skivad lime för min del. Jag känner inte för att dricka, det räcker med att vi ska ut och dansa sen och det kommer att bli sent. Jag har lika kul utan alkohol men jag har märkt att jag inte orkar lika länge. Vid ett när alla börjar bli riktigt odrägliga vill jag helst gå hem och sova. Då är jag nöjd :)

Imorgon blir det några timmars jobb så behöver min hjärna i så bra skick som möjligt då! Önskar er en trevlig kväll!

Rihanna – We Found Love

Längtan att vara värdinna smyger sig på igen

Jag bor trångt och det är en av anledningarna till att jag sällan bjuder hem folk på middag, fest eller fika. Mina närmsta tjejkompisar hänger ju här självklart men annars går jag hellre bort än bjuder hem. En annan anledning är maten. Vad ska jag bjuda på för fika? Eller dricka? I mitt hem ska det vara sockerfritt, åtminstånde här ska jag kunna slappna av har jag bestämt. Så det har inte blivit nåt fikabesök på länge.

I januari flyttar jag till en nybyggd tvåa där jag kommer att kunna ha plats för många gäster. Det ska bli underbart. Jag som älskar att bjuda hem folk och vara värdinna. Men redan nu har något inom mig börjat hända. Jag har hittat recept på andra bloggar om saffransbiscotti, pepparkakskaka och nötchokladgodis. Allt sockerfritt (90 procentig choklad, så inte helt). Så nu vill jag bjuda hem familjen på adventsfika med sockerfritt fikabröd, chaite och massa mys i min trånga lägenhet. Ska även ta med mig lite av detta fika när vi firar jul hos en släkting tänkte jag. Helt plötsligt känns det riktigt roligt att bjuda till, och delta vid fikat.

Det är inte själva ätandet som lockar. Jag kommer att ta en sak och sen är det bra. Det är att kunna sitta med och faktiskt fika. Tidigare har jag inte saknat det utan nöjt mig med min kopp te. Men jag har alltid älskat att baka, bjuda andra och kunna delta. Och det kan jag nu. Det är bara jag som satt upp hinder förr. Tankens kraft är stark.

Nytt träningsmellis

Morronträning. Body Pump kl.9. Längtade faktiskt till träningen eftersom jag inte varit där sedan i måndags. Skönt att vilja träna, jag vill inte att det ska bli ett måste. Efter är det viktigt att fylla på med energi i form av protein och fett. Ett ägg med örtsalt brukar vara perfekt. Och kanske en tsk kokosfett.


Mitt vanliga träningsmellis.
Men nu är det som att det vänder sig i magen när jag tänker på kokt ägg med örtsalt. Tog en tugga och höll på att få upp den igen. Så det blev en liten skål med gårdagens middag som mellis istället. Det går ju lika bra men ägg är så smidigt. Hoppas att det inte håller i sig...


Lite fisk, kräftstjärtar och saffransgräddsås efter träningen. Funkar det med!

fredag 25 november 2011

Jag tror på kärleken

Trots alla smällar, brutna löften och brustna hjärtan har jag inte gett upp om kärleken. Jag vill dela mitt liv med någon och kanske till och med få barn en dag. För att kunna göra det håller jag på att rensar bland mitt känslomässiga bråte. Lämnade över min harm och mina rädslor i Steg 4 och nu är jag i Steg 9 då det är dags att gottgöra dem som jag har skadat. Av de som jag känner mest skuld till och som jag känner mig mest redo att be om ursäkt är två av mina ex.

I och med detta tror och hoppas jag att jag kommer att kunna lägga tidigare förhållanden som spökat bakom mig och gå vidare. Träffa någon ny och bli kär igen. Nu har jag bara ett par tuffa veckor framför mig med gottgörelser innan jag är fri.

Jordin Sparks – Tattoo

Fortsätter med den gula maten

Smaksatt med särongens krydda, saffran. Passar jättebra till fisk. Helst lax men i frysen hade jag hokie så det fick bli det. TIllsammans med kräftstjärtar, morötter och överbliven blomkål. Kryddor och grädde. Hade jag haft vitt vin hemma hade jag haft i det med. Till detta smörstekt vitkål som behövde räddas från kylen. Till er som äter kolhydrater är färsk pasta kokt någon minut underbart till denna rätt!

Lika gott som lussekatt!

När vila och när köra?

Vad gör du när du är trött och orkeslös? Vilar, slappar eller tar en tupplur kanske. Men ibland handlar inte trötthet om för lite sömn eller en slutkörd kropp. Man kan bli lika trött av understimulering och för lite positiva saker i livet. De dagar då jag inte gjort något speciellt är jag ofta mer seg och degig i huvudet än de dagarn när jag har haft fullt upp. Sätter jag mig i soffan blir jag ofta mer orkeslös än jag var innan. Det borde vara tvärtom, kan man tycka.

Sömn och vila är för återhämtning. Om du har sovit lite och haft det tufft och stressigt ett tag behöver du varva ner och inte ha några måsten. Tankar ny energi det gör jag sedan genom att umgås med vänner, träna, utmana mig själv och prova nya saker. Det går inte att sova sig till energi på samma sätt som du får av aktiviteter. Bjud över en vän. Sitta och skratta, prata minnen och fula er och du ska se att du känner dig energifylld och varm inombords när hon går hem sen. Fulltankad med positiv energi. Det är viktigt för abstinensen.

torsdag 24 november 2011

Middag - snabbt och gott

Kokt blomkål, färdiggrillad kyckling, grädde och curry. Klart! Snabbt, enkelt och gott.


På väg hem

Sitter på ett tåg hem från en heldag i Nyköping. Hållig möte och jobbat lite. Givande att komma ut och se verksamheten men är alltid lika nervös och spänd när jag ska hålla i något. Skillnaden då och nu är att jag lämnar över dagen till min högre makt och försöker inte styra de människor som jag träffar. Det som sker, det sker. Kanske pratade vi lite mer om det ena än det andra på mötet, men då får det vara så. Då lättar pressen och självklart gick dagen bra. Kan hända att jag skulle vilja ha det lite mer si eller så men om jag kan behålla lugnet är jag ändå nöjd i slutänden. Att slippa leka Gud är verkligen sinnesro!

Fortfarande inte så mycket aptit hos fröken. Idag blev det kassler, annanas, sås och sallad till lunch i matsalen där jag höll möte. Säkert var det lite socker i kasslern (äter inte det annars) och vad det var i såsen vet jag inte men den smakade okej. Det går bra om det händer så här ibland men jag har inte alls samma avslappnade känsla som när jag följer matplanen. Direkt kommer känslor som "har jag fått i mig det jag ska?", "har jag ätit för mycket?". Skönt att slippa dem i vanliga fall. Hur gör du när du är på kundbesök/möte/bortbjuden?

Jag brukar göra en avvägning av vad som ger mig mest olustkänslor och även göra en riskbedömning. Om jag frågar öppet vad det är i maten eller om jag har med mig vågen i ett jobbsammanhang, kommer det att ge mer än vad det tar? Eller är det tvärtom? I böjan när matplanen och OA var nytt för mig vägde jag maten hela tiden, ute också. Nu har jag fått ett ögonmått och en annan säkerhet så nu tar jag inte med vågen ut på kundbesök och restaturang. Men går jag hem till nära vänner tar jag gärna med den, då slappnar jag av mer. Hur gör du?

tisdag 22 november 2011

Julen gör sig påminnd

Överallt ser jag jul i form av socker. I reklamblad, i affären, i bloggar och på fik finns det lussebullar, pepparkakor, glögg, julgodis och allt annat som hör julen till. Jag tror att jag behöver ta en paus från bloggar och andra forum som frestar mig med att man visst kan baka LCHF-julgott. Jag är inte redo för det än. Om någonsin.

Förra julen införde jag veckohandlingar, alltså storhandlade endast en dag i veckan för att slippa bli utsatt för alla frestelser som affärerna radar upp så här års. Tror att det är dags igen för denna ritual. Visserligen känner jag mig starkare denna jul eftersom jag har OA-gemenskapen men kan ändå vara tufft för en nyabstinent tjej som inte äter socker.

Hur gör ni för att undvika att falla dit under julen?

Tips på lättsmält mat?

Jag fortsätter att ha dålig aptit. Är inte sugen på någon mat alls och när jag tänker på vad jag kan laga vänder det sig i magen. Nu kom jag på att jag skulle vilja äta nåt med svamp ikväll. Troligen blir det kyckling med svampsås och grönsaker. Är inte ett dugg sugen på kyckligen ... Och ägg har jag börjat rata, min vanliga standardföda. Protein som är så viktigt nu när jag tränar. Är dock lite sugen på oxfilé. Hehe, inte så ekoniskt att vara äta det.

Snälla hjälp mig med fler förslag på lättsmält mat som inte är allt för avancerad att laga. LCHF-vänlig :)

Vad gör du för dina medmänniskor idag?

Flyttar du fokus från dig till andra händer något. Problem lättar och bleknar, känslan att vara behövd och att hjälpa till läker många sår och för en stund handlar inte allt om dig - det är rätt skönt.

Varje dag försöker jag att göra något för någon annan. Det kan vara små saker som att ge en komplimang, ta hand om en arbetsuppgift, lyssna på en vän som behöver prata, le, göra något oväntat som glädjer en annan person eller göra service inom OA.

Idag när jag kom till jobbet haglade tillfällen att hjälpa andra över mig. En kollega ville ändra en mening på intranätet, en annan hade en trasig dator och ville få ett mail skickat till sig och en tredje behövde få tag i någon inom organisationen som kunde hålla ett föredrag på kort varsel. Jag kunde hjälpa dem alla och inte tog det många minuter heller men det gav så mycket.

Vad kan du göra för människorna i din omgivning idag?

måndag 21 november 2011

Tårarna sprutar

Mina första gottgörelser ikväll. Två mycket nära vänner som fick en mer generell ursäkt för mitt beteende som kanske har sårat och förvirrat dem under tiden då jag varit aktiv i min sjukdom och inte haft verktyg för att hantera livet och känslorna. Den ena bad jag även om ursäkt för att jag stulit sockerprodukter ur hennes frys när jag lånade lägenheten i somras. Det var tufft men allt ska ut. Tårarna kom och nu efteråt finns det ingen hejd på dem.

Fick bra mottagande och jag vet att dessa var de "lätta". There is more to come... Men en i taget. Fokus, lämna över och be. Det känns bättre efteråt. Som att ta ett bad och bli riktigt ren. Prova du med. Be någon genuint om ursäkt för något som du känner skuld, skam och ånger inför. Lättnaden efteråt är skön och känslan av att livet kanske kommer att ordna sig till slut infinner sig.

När är kärlek fel?

Har en vän som jag känner mer än vänskap för. Han känner detsamma. Men jag kan inte lova något och jag vet inte hur länge jag vill vara med på tåget. I min process som pågår nu inom mig, och med gottgörselser som väntar, behöver jag vara fullkomligt ärlig och kärleksfull.

Jag vill men vill inte såra. Vill inte inleda något som jag inte vet om det kan bestå. Troligen blir det inte vi i det långa loppet men är det fel att få och ge kärlek av varandra under en tid, om vi båda vill?

Som han säger: "Vi kan väl öva på varandra?". Sötis. Är ändå rädd att jag kommer att såra honom och förvirra mig själv. Har inte råd med något av det om jag vill leva ett bra liv.

REO Speedwagon – Can't Fight This Feeling

Kloka ord från i somras

Hittade det här inlägget om att gå från inställningen "får inte" till "vill/behöver inte". Så känner jag verkligen idag. Jag vill inte och behöver inte socker. Vad som än händer i livet är det inte värt det. Jag hamnar direkt i det svarta hålet och dit vill jag inte igen.

Det kommer att vara tufft att göra alla gottgörelser fram till jul men åh så skönt efteråt. Vad de för med sig vet bara min högre makt. Spännande och nervöst hihi. Lämnar över, tackar för min abstinens och att livet för mig framåt. Jag lever idag och vill göra det bästa av det. Hakuna matata!

söndag 20 november 2011

Shaken not "störd"

Omskakande dag. Lagt upp schema för gottgörelser, börjar i veckan. Tuffare än vad jag trodde. Omskakande möte med en viss man som jag inte borde känna vad jag känner för. Ännu jobbigare blev det när jag insåg att jag skulle bli tvungen att göra en jobbig gottgörelse till mitt ex via telefon eller face to face efter noll kommunikation på tre år. Mitt förslag, ett brev, röstades ner av min sponsor och så här i efterhand kan jag förstå. Ska det ta och ska jag kunna lämna det bakom mig behöver jag ta det ordentligt.

Ett intensivt dygn är snart slut och trots berg och dalbana med känslorna är jag abstinent. Det går och jag är så tacksam för det. Nu ska jag sova och smälta allt som hänt i helgen. Och be till min högre makt för vägledning.

Dagens visdomsord: Alla bygger luftslott men det är bara sjuka människor som flyttar in i dem.

Aldrig mer äta godis?

Har du tagit första steget? Insett att du är maktlös inför maten och inte längre kan hantera ditt liv. Bra. Men första steget är så mycket mer än så. När du inser att du har problem med mat och kanske till och med är sockerberoende är det mycket som behöver förändras för att du ska tillfriskna. En sak är att acceptera att du troligen aldrig mer kommer att kunna äta sötsaker som andra människor. Inte godis på lördagen, inte knäck till jul, inte marsipan till påsk och inte jordgubbstårta till midsommar.

När det sjunker in träffas man ofta av en stor sorg. Och det är en stor sorg. Vi lägger så mycket vikt vid mat och socker vid sociala tillställningar och traditionsfirande. Det sitter djupt och är väl rotat att äta den där kolan framför Kalle på julafton eller att köpa en påse chips till fredagsmys. Och om det stannar där så är det väl okej men för oss gör det sällan det och därför måste vi avstå helt, hålla oss abstinenta som vi kallar det.  

För mig är det för stort att tänka "aldrig mer". Jag tar en dag i taget och dagarna blir till veckor osv. Jag är ödmjuk inför att jag kan må piss imorron och vilja överäta men tackar gud för att jag mår bra idag och är stark nog att låta bli sockret. Men jag kan inte gå runt och lura mig själv med tankar om att "nästa jul då kommer jag att kunna äta allt det jag vill men bara inte nu". Då kommer jag att gå på vita knogar och inte känna frihet. Det gäller att kapitulera, be om hjälp och börja leva - då kommer frihetskänslan. Om jag inte  tartag i problemet på allvar och inser inte det seriösa i min situation uteblir sinnesron och framstegen. Och om jag fortsätter att äta som jag har gjort förr kommer jag att dö.

Knepet ligger i att hitta din väg. Den du mår bra av. Då kommer det att vara lättare att stå emot socker och trugande släktingar. Vid midsommar äter jag färska jordgubbar och vispad grädde när de andra äter tårta men vid jul tar jag inte till substitut (har inte gjort hittills i alla fall). Där får du känna dig fram om det känns naket att vara sitta med en kopp te/kaffe eller om du klarar det eftersom du fokuserar på sällskapet. Du är unik.

I am what I am - Gloria Gaynor

lördag 19 november 2011

God morgon lördag!

Har en fullspäckad lördag framför mig. Många stopp, tre städer och tre sällskap. Men först städa lägenheten och träna överkropp på gymmet. Vad gör ni denna härliga lördag?

Morgonens låt!

De senaste dagarna har jag inte varit särskilt sugen på mat. Har ätit för att jag ska men igår kväll kändes det verkligen inte bra. Ingen hunger och illamående efter maten. För mycket fett?

Så nu bröt jag av min vanliga äggfrukost med yoghurt, bär och min müsli. Och te med mjölk. Egentligen för lite, skulle behöva ett ägg till det men det får bli efter träningen, får inte i mig mer nu. Har ni hört talas om en matmissbrukare som tappat aptiten? Det är nästan skrattretande ;)

Matyoghurt, grädde, blåbär (egenplockade från i somras) och nöt/kokosmüsli.

Underbar blandning. En fröjd för både mage och öga :)

fredag 18 november 2011

Snabb nyttig middag

Snabbmat så här på fredagen. Skönt att inte laga mat idag. Men snabbt behöver inte vara onyttigt, snarare tvärtom när man äter LCHF.

6 msk majonnäs
1 dl creme fraiche
2 msk dill
2 dl skalade räkor
citronsaft
ev. löjrom

Hemgjord skagenrörd, avokado och ägghalvor. Skippade grönt idag.

Gör din egen müsli

Då var det dags för sista delen i "Gör det själv". Säkerligen kommer jag tillbaka med fler tips senare men nu avslutar jag serien för denna gång - nu med müsli.

Ibland blir jag trött på min ägg-frukost och då är turkisk yoghurt med en skvätt grädde ett bra alternativ. TiIl det vill jag ha något crunchy och gör min egen müsli. Smaksätt din yoghurt med bär eller kanel. Mums!





Nötmüsli
Linfrön
Solrosfrön
Sesamfrön
Pinjenötter
Pekannötter
Hasselnötter
Kokos
Pumpakärnor
Sötmandlar

Gör så här Blanda mycket på samma gång, förvara i en burk med lock. Enkelt & gott!

Nervositeten kommer smygnade

I eftermiddag leder jag ett viktigt seminaruim. Har sedan länge släppt det och lämnat över till min högre makt. Nu är dagen här och jag känner hur nerverna börjar göra sig påminda. Hur reagerar du när du blir nervös? Jag har iaktagit mitt eget beteende här på förmiddagen och gillar inte det jag ser. Irriterad på allt som kollegorna gör, fjärilar i magen, oro inför vad jag ska säga. Men det hade kunnat vara mycket värre. Förr nojjade jag över såna här saker i veckor och hade enorma prestationskrav. Så är det lyckligtvis inte längre.

Ska bjuda på sockerchock och kaffe halvvägs in i seminariet, när jag lämnar över till en extern föreläsare. Det bekommer mig inte och jag har inte bakat halva natten som jag gjorde förr. Huvudfokus ligger på att få fram budskapet och att få deltagarna att delta i diskussionerna så att det blir meningsfullt för alla. Hur jag ser ut, vad kakan smakar eller var vi är - det är mindre viktigt.

Nu gäller det att släppa kontrollen, släppa fram de andra deltagarna och släppa min självcentrering. Lita på att jag kommer att klara detta galant. Ingen vet ju egentligen vad jag ska säga ;)

torsdag 17 november 2011

Min utmaning - och lösningen

Jag har känt mig fri, ärlig och hel sedan jag lämnade över mitt fjärde steg. Inte ett problem i hela världen, inte en tanke på att överäta och för första gången på mycket länge har jag känt riktig lycka. Så i början av denna vecka kände jag att jag hade börjat samla småsten i den ryggsäck som jag för snart två veckor sedan dömde på några rejäla bumlingar. Lägger jobbiga saker på hög och oroar mig, som telefonsamtal och saker som jag behöver ta upp med min chef. Så vill jag inte ha det.

Jag vill fortsätta att ha den här bra känslan av lättnad i mig. Så jag berättade detta för en vän och lovade att illa kvickt boka in ett möte med min chef. Jag skrev ner alla saker som jag ville ta med henne, stort som smått, och under tiden jag väntade ringde jag alla jobbiga samtal. Mitt tips; bara gör (men glöm inte att be att lämna över till din högre makt innan)! Låt inte saker bli till en gnagande oro för det kan fälla en. Sedan finns det vissa större beslut som behöver gro ett tag men när det kommer till rädslor som i detta fall så trotsa dem och bara gör. Samtalen gick bra och chefen godkände tre av fyra förfrågningar. Och min magknip gick därmed över.

Sedan kom nästa smäll under eftermiddagen. Min kusin som jag inte har pratat med på länge och som ofta suger energi av mig hade ringt. Jag såg det missade samtalet och undrade hur jag skulle agera. Klumpen i magen kom direkt. Precis efter detta får jag ett mail från min pappa som river upp en del känslor (det gör han alltid) och i det står det att han vill prata med mig om en sak när vi ses på lördag. Genast börjar tankarna flyga i huvudet. Vad kommer han att vilja säga? Hur kommer jag att reagera? Klarar jag det här?

Först drabbades jag av panik. Ville gråta och ringa/träffa någon som jag litar på (fortfarande inte en tanke på att överäta dock). Men så fann jag mig efter att jag lugnat mig. Samtalet med pappa kan jag inte göra något åt nu, det som sker sker först på lördag. Då ska jag be om att lämna över vårt samtal till min högre makt, lita på att Gud är med mig och jag bara får det som jag kan hantera. Oavsett vad som händer har jag ett starkt skyddsnät av vänner, OA-vänner och familj, det är viktigt.

Med min kusin blev lösningen att slå min mamma en signal för att fråga om råd. Eftersom min kusin inte svarat på mina samtal det senaste halvåret så kunde jag skita i att ringa upp men vid min andra tanke insåg jag att det kan jag inte alls. Jag har avlagt ett löfte om att behandla min omgiving med vänlighet och kärlek. Att vara ärlig, orädd och osjälvisk. Så precis som min mamma rådde mig ringde jag upp kusinen när jag kom hem från jobbet. Ingen idé att låta det ligga och gro, det kan vara ett frö till hetsätning. Det visade sig att det var min kusins dotter på dryga året som ringt mig. Snacka om högre makt! Nu fick vi i alla fall prata lite och jag måste erkänna att ännu en sten föll från mitt bröst.

Vad gjorde jag sen då för att inte låta denna tuffa dag (som jag hanterade bra) ställa till det för mig? Jo, jag gick och tränade <3

Livet utmanar - det går inte att ducka

Du kan äta på din matplan, ringa dina OA-samtal, ha en sponsor och till och med börja träna. Men hur perfekt OA-medlem du än är och hur villig du än må vara så kommer du falla om du inte lär dig hantera livet. Det är svårigheterna att hantera livet som fått oss att bli matmissbrukare (och en medfödd känslighet för kolhydrater), när inget annat hjälpte flydde vi in i maten för att söka skydd. En plats där ingen kunde skada oss men där vi skadade oss själva.

Visst är det nummer ett att få bukt med hur, vad och när du ska äta. Skaffa en matplan och en sponsor som kan guida dig. Väg helst maten och sluta dividera med dig själv om mängder och kalorier. Men så snart det är på plats gäller det att hitta verktyg för att hantera livet. För livet går upp och ner, hit och dit. Det kommer att komma skitdagar, lyckorus, känslostormar och relationsproblem. Det går inte att undvika och det gäller att rusta sig inför dem.

Tidigare har vi inte haft de rätta verktygen för att kunna hantera livet. Det är inte vårt fel men nu kan vi ändra på det. De tolv stegen uppfostrar oss på nytt och vår sponsor är som en förälder som vi kan fråga om råd, som vi lär oss att lita till och som lära oss om vad som är rätt och fel.

Lite senare tänkte jag dela med mig av min utmanande eftermiddag och hur jag hanterade den med de verktyg som jag har fått i programmet.

Gör din egen coleslaw

Ett av mina bästa tillbehör. Jag får i mig både grönsaker och fett och behöver bara tillsätta protein, till exempel kyckling, köttbit, laxfilé eller färsbiff.  

Coleslaw
2 dl riven vitkål (riv med osthyveln)
1/2 dl riven morot (använd rivjärn)
1 dl majonnäs (fullfet)
1/2 dl crème fraiche (34%)
1 msk vinäger
1 msk dijonsenap
salt och grovmalen svartpeppar








Världens godaste burgare. Sallad, tomat, lök, saltgurka, tomatpuré och coleslaw.
Vem behöver bröd?!

Snabbmat: coleslaw och färdiggrillad kyckling.

onsdag 16 november 2011

Måste dela en sak med er

Jag tror att jag har ätit för lite de senaste dagarna. Har mindre energi och har dessutom tränat mycket och det är ingen bra kombination. Ikväll gjorde jag mat precis efter matplanen så att jag har tre måltider framåt så det ska nog ordna sig. Men vill inte hålla det inom mig. Då kan det slå fel. Inte underäta, inte gå ner i vikt för snabbt. Det är roligare att orka träna och vara glad.

Jag har inte varit hungrig eller så men som sagt lite orkeslös. Imorgon blir det smörstekt vitkål (jag vet, det blir ofta men det är gott, nyttigt och billigt) och "pastasås" av makrill/tonfisk på burk, cocktailtomater, mycket smör, grädde/creme fraiche, arabisk krydda från Rom, sambal oelek, vitlök och kryddor. Det ska jag nog stå mig på :)

Hoppas ha energi till ett Body Pump-pass imorron kväll. Ikväll blev det aerobic bas men det var mer ett dans intensiv. Först blev jag irriterad och fick gråten i halsen när jag inte hängde med. Sen körde jag på och tänkte att man får faktiskt ta det i sin takt. Gjorde så gott jag kunde och efter ett tag gillande jag tränare lite bättre. Hon avslutade med riktigt bra magövningar. Vet inte om jag kommer att gå tillbala till hennes klass men försöker att inte döma utan bara se det som ett vanligt, svettigt pass. Det passar  nog mig bättre när jag blivit lite mer vältränad.

Gör ditt eget kryddsmör

Förr var det farligt att äta animaliskt fett men nu vet vi bättre. Det mättar bra, det gör maten godare och vi (iaf jag) går ner i vikt av att äta det som fettkälla. Passar till kött, fisk, skaldjur och grönsaker. Och det går att variera i oändlighet. Här kommer några förslag.

Variera i oändlighet!

Pepparrotssmör
Smör
Pepparrot
Salt
Vitpeppar

Cajunsmör
125 g smör
½ tsk cayenne, malen
½ tsk svartpeppar, finmalen
½ tsk timjan, torkad
½ tsk basilika, torkad
½ tsk chiliflakes
2 st viklöksklyftor, krossade
½ tsk worchestershiresås

Solsmör

125 g smör
½ dl soltorkade tomater
1 tsk tomatpuré
1 st vitlöksklyfta, pressad
Salt
Svartpeppar, malen

Vitlöks- och persiljesmör

Vitlök
Persilja
Smör
Salt
Vitpeppar

Örtsmör

200 g rumstempererat smör
2 msk hackad persilja
1 msk finhackad gräslök
1 msk finhackad basilika
1 msk finhackad timjan
saft av citron
ev. salt

tisdag 15 november 2011

Substitut för socker = träning

Det har varit en rätt krävande dag med utmaningar, hög stressnivå och krav. Då får jag svårare att lämna över till min högre makt, lite som en glappkontakt. Jag går in i gamla mönster och vill kontrollera allt men så kommer jag på mig själv och ber sinnesrobönen istället. Kanske till och med går undan en stund för att landa. Ingenting blir bättre av att jag stressar upp mig och mailen som jag väntar på kommer inte trilla in i inkorgen bara för att jag stirrar på den varannan sekund. Det blir som det är menat. Punkt. Glad att jag har fler verktyg nu för tiden att ta till när jag kommer in i en stress-/prestationsloop.

En sak som gör mig väldigt glad är att det inte finns en tanke på att överäta. Trots stess, prestation och längtan efter närhet som gjort sig påminnd de senaste dagarna vet jag att socker inte löser någonting, snarare tvärtom. Det är som att jag fick en lobotomi när jag lämnade över mitt fjärde steg. Hoppas verkligen att den håller i sig ;)

Vad gjorde jag då för att lätta på trycket och kunna slappna av ikväll (det som socker gjorde för mig förr)? 20 min intervaller på löpbandet + 5 min uppvärmning och 5 min nedvarvning. Helt slut efteråt och kunde knappt ta mig hem, men åh så skönt för kroppen att bli lika trött som huvudet. Återställer balansen och blir säkerligen en bättre vän till min kompis som kommer över ikväll.

Här hittar jag mina må-bra-hormoner!

Dagens mat

Turkisk yoghurt med lite grädde och vaniljpulver. Blanda i blåbär och hallon
och blandade nötter. Till det en kopp te med mjölk.

Kokt ägg med lite kaviar.

Räksallad med ägg och örtcreme.

Avsluta med baconröra.

Big mistake

Vet ni vad, idag har jag gjort en riktig felbedömning. Tog på mig både tröja och byxor som är för små. När jag dessutom har mens! Och till det stringtrorsor (som jag aldrig annars använder). Ja, ursäkta om det blev för mycket information men behöver få ur mig. När jag har för små kläder känns allt fel. Jag har svårt att koncentrera mig, det skaver och gör ont. Får svårt att lämna över till min högre makt och vill bara gå hem och byta om.

Hur har ni det idag? Och vad gör man åt situationen "för små kläder"?

Vad som händer i hjärnan när jag äter socker

Jag reagerar inte som andra. I min hjärna händer det andra saker när jag äter socker och kolhydrater. Jag blir lugn, avslappnad och mår prima. Äter jag lite till blir jag hög, får storhetsvansinne och äter jag ytterligare lite till mår jag illa, blir svullen om magen och det värsta av allt jag kan ändå inte sluta.

Vanliga människor kan äta socker med måtta. Visst ibland trycker de en hel påse godis och mår illa efteråt. Då undviker de godis en tid framöver eftersom det gav dem obehag. För oss är det tvärtom. Jag får en skön rekation i kroppen av för mycket socker och har svårt att bryta mönstret, trots illamående och konsekvenser.

Det enda som hjälper för mig att undvika socker och kolhydrater (äter grönsaker och mjölkprodukter). Avhållsamhet är nycklen för att tillfriskna fysiskt (andligt och själsligt är det 12-stegsprogrammet). Om jag inte äter socker kommer min hjärna sakta men säkert att återgå till normaltillstånd (18 månader brukar man prata om) och anpassa nivårerna av dopamin och serotonin till mina normala nivåer. Men det tar tid eftersom jag har gett min hjärna så mycket sinnesförändrande medel (socker) så att den inte släpper ut serotonin och dopamin som den ska. Jag har trubbat av systemet med socker.

Dock kommer mina nivåer inte att bli som "normala" människors. Jag är född med en känslighet och har troligvis lägre nivåer av serotonin än andra människor. Detta är något som jag måste lära mig leva med. Utan att självmedicinera med socker och överätning.

måndag 14 november 2011

Gör din egen tacokrydda

I dag kan du köpa det mesta färdigpackat, färdig skuret och färdiglagat. Dock kommer det med en hake. De kallas e-nummer, tillsatt socker och transfetter. Vill du undvika detta kan du med små enkla medel, på kort tid, göra mycket av det som finns i affären själv. Jag kommer under veckan att ge dig några exempel på tillbehör som jag tidigare köpte utan att titta på innehållsförteckningen och nu när jag har gjort det gör jag dem hellre själv.


Visste du att tacokryddan som du kan köpa i affären innehåller 30 procent socker? Druvsocker är den den första ingrediensen i kryddblandningen och det betyder att den innehåller mest av detta. Hemska tanke! Och dessutom är det ett gäng e-nummer som slinker med i din tacomiddag om du använder färdiga kryddblandningar. Gör din egen istället, det är busenkelt! Gör en stor laddning om du vill och spar i en burk.


Tacokrydda
1,5 tsk salt
1 tsk vitlökspulver
2 tsk chilipulver
1 tsk spiskummin
1 tsk lökpulver
2 krm cayennepeppar
2 tsk paprikapulver

Tuff love funkar inte

När jag är nere och har det kämpigt är det sista jag vill höra "ryck upp dig", "tänk positivt" eller "det var ju bäst det som hände, det vet du ju". Tuff love funkar inte på mig. Jag behöver vägledas, försiktigt, och själv få komma på att ja, det var ju inte bra för mig och ja, det är nog dags att rycka upp sig nu. Hur är det för dig?

Inom OA får vi lära oss att vi ska krossa vår egenvilja och att vi ska lyssna på dem som gått före. Eftersom vi ofta är självständiga människor som gjort och fått som vi velar större delen av livet blir det svårt för oss att ta order från någon annan, ofta en sponsor. Men det är nödvändigt för det som vi gjort hittills har ju inte fungerat vidare bra, eller hur? Och det funkar om det görs på rätt sätt. För mig funkar det som sagt inte att bli tillsagd hur jag ska känna eller tänka men jag kan däremot tänka mig att prova att göra något som funkat för någon annan och av det få resultatet i positiva känslor. Men att säga till mig hur jag ska känna ger motsatt effekt.

Det är viktigt att hitta en sponsor som kan ta en och som förstår hur just du fungerar. Kanske behöver du tuff love när du är i ett återfall, få ett ultimatum eller bli tillsagd hur du ska agera. Kasnke får det dig att slå bakut. Jag är otroligt tacksam för att jag har hittat en underbar sponsor (min andra) som förstår hur jag fungerar och som är ganska lik mig, vilket underlättar.

Jag hoppas att du hittar en sponsor som är rätt för dig, det är guld värt och har varit en viktig del i alla fall för mig i mitt tillfrisknande. Har du ingen sponsor? Det finns sponsorlistor som går runt inom OA, bara att sätta sig att ringa. Fråga på nästa telefonmöte!

Vägen är inte alltid rak

Jag trodde nog när jag kom till OA att jag nu skulle jag bli frisk, det var min sista chans. Riktigt så dramatiskt är det inte och inte heller är det så lätt. Det krävs hårt jobb, brutal ärlighet och en stor villighet. Och det är inte alltid roligt att upptäcka sanningarna om sig själv, se på sina relationsmönster eller låta någon annan säga till dig hur du ska leva ditt liv.

Vägen till tillfrisknande kan vara krokig och lång men läxorna ovärdeliga och när du är framme - vilken lycka!

Rascal Flatts – Bless The Broken Road

söndag 13 november 2011

Nu och då

Hittade ett inlägg från i somras. Hopplöshet, förvirring, förtvivlan och olycka kommer fram mellan raderna. Jag visste varken in eller ut, hur jag skulle ta mig ur allt det jobbiga. Och att äta socker gjorde det hela ännu värre för det finns ingenting som får mig att känna mig så tömd på hopp som en sockerorgie. Den drar ut det sista av min energi, tar alla mina fina egenskaper och får mig att tro att jag inte är värd bättre.

Visst har det gått lite upp och ner under hösten också men sommaren var öken för mig. Törstade efter vatten och såg hela tiden hägringar. Illusioner om att jag kunde vara som alla andra och att det var okej att ta återfall lite då och då. Det är det inte. Inte om du vill må bra. Jag har insett det nu men kämpar fortfarande varje dag med den insikten och att acceptera att jag inte tål socker, det är en sorg på sätt och vis.

Vill bara säga till er som är i återfall eller ännu inte hittat det tillfrisknande ni behöver, ge inte upp! Jobba på i stegen, ring OA-vänner och be om hjälp. Det fungerar, men det kan ta lite tid. Vi får det vi behöver när vi är redo för det och ibland kan resa kännas oändligt lång. Men det är helt klart värt det.

Årets julklapp!

För oss som väger maten har jag hittat den perfekta lösningen. Köksvåg och köksvåg i ett. Här hittar du denna smarta uppfinning.


Eller min personliga favorit. Frozzypack. Matlådan som har en kylklamp till lock. Håller maten kall i 7 timmar. Perfekt för oss som ska ha med oss mat.




Pizza, är det tillåtet?

Efter att ha suttit med vid en pizzalunch (te för mig eftersom jag redan hade ätit) blev jag sugen på att släga ihop en smarrig LCHF-pizza till middag. Mjölfri deg, tomatpuré, lök, bacon (stek det innan det hamnar på pizzan), grön paprika och massor med ost. Det är supergott att toppa med ruccola när pizzan är klar eller varför inte servera med lite bea-sås? Visst är det underbart att få njuta av så god mat och ändå gå ner i vikt och må bra ;)

Vem har sagt att pizza måste vara onyttligt?

Jag är inte rädd, jag kan flyga

Den senaste tidens positiva utveckling gör mig rädd. Kommer det att ta slut? Kommer jag att hamna i avgrunden igen? Min sponsor sa till mig igår när vi pratade: "Den euforsika känslan kommer att avta men du har påbörjat något nytt nu och du kommer inte att gå tillbaka till de gamla känslorna och mösterna om du fortsätter att jobba i stegen." Skönt att höra.

På konventet igår var det flera som sa att de riktiga känslorna av lättnad, euforisk energi och frihet kommer efter gottgörselserna. Vi får se hur det blir efter det då. Har som mål att gottgöra alla på listan innan nyår så att det verkligen blir en nystart i och med 2012.

Självklart kommer de positiva känslorna inte att hålla i sig om jag äter socker. Då kommer jag på nolltid att vara nere på botten igen. Tar en dag i taget. Fick med mig en fin mening från igår:

"Den som vaknade först i morse är den som varit abstinent längst. En dag i taget är det som räknas."

Fars dag

Idag är det pappas dag. Min pappa och jag har alltid haft en knepig relation. Jag kan inte säga att han känner mig eller att jag känner honom fullt ut. Jag har harmats, blivit sårad, känt mig oälskad och gråtit över honom. Han är själv sockerberoende men kan inte hantera det och vill inte ha hjälp. Därför har han svårt att ta till sig min sjukdom och vill ibland inte lyssna på vad jag har att säga om mat, socker och mående eftersom han lever i en sådan djup förnekelse.

I och med stegarbetet har märkliga saker börjat hända. Små små förändringar gör att relationen förbättras. Idag kommer han och min styvmamma över på lunch. Vi får se hur det går. Hur firar du din pappa idag?

Uppdatering: Åt lunchen hemma och följde sedan med pappa, styvmamma och syster till en italiensk restaurang där de åt pizza och jag drack te. Det gick bra och ingen sa något om det. Jag fokuserade på sällskapet och vi bestämde oss för att ses nästa helg, i deras stad. Ett steg på rätt väg. Små små steg framåt mot en bättre relation, även om jag inte kan slappna av till 100 procent än.

lördag 12 november 2011

Gör något för andra och släpp självcentreringen

Roten till våra problem med mat är den själsliga sjukdomen och en del i detta är vår självcentrering. Det är jag, mig, mitt som står i centrum och det ställer till en hel del problem. För att komma bort från detta (förutom att jobba i de 12 stegen och vara abstinent) kan göra saker för andra människor. Ställ upp för en vän, umgås med din gamla mormor för att du vet att hon blir glad eller anmäl dig till en hjälporganisation.

Inom OA kan man göra service, det är ett av våra verktyg för tillfriksnande. Det kan handla om att öppna möteslokalen, sponsra en annna OA-medlem, engagera sig i SSR som är vårt Sverige-råd eller varför inte verka för att sprida budskapet om tillfrisknande vidare till de som fortfarande lider?

Idag på mötet pratades det mycket om service och hur viktigt det är att kliva ut ur sin självcentrering och hjälpa andra - det påverkar tillfrisknandet i rätt riktning. Jag ska ta till mig av detta och så snart jag har tillräckligt lång abstinens ska jag anmäla mig till lite olika uppdrag.

OA för hela slanten

I dag har Anonyma Överätare i Sverige haft heldagskonvent i Stockholm. Jag sitter på tåget hem och är trött men nöjd med dagen. Möten på temat  "en tredelad lösning" och det pratades mycket om hur man tar sig ur återfall och lever abstinent hela livet. Träffade många härliga människor och lärde mig mycket. Sinnesro till er alla!

Nu ska jag hem till en vän och mysa framför hennes brasa. Det börjar bli kallt och jag har frusit hela dagen så nu behöver jag tina upp.

fredag 11 november 2011

Fredagsmys på hög nivå

Har en kompis här från min f.d studentstad. Vi har köpt plockmat som passar oss båda. Nöjda och mätta degar vi i soffan. Ska sno åt mig extra mycket kramar ikväll, känner att jag behöver närhet.

Kyckling, avokado, skagenröra, parmaskinka, salami, tomat och gurka. Mums!

Det finns en lösning

Varje dag på väg hem från jobbet köper du godis, glass, kakor, bullar och snabbmat. Och varje morgon lovar du dig själv att idag ska det bli annorlunda. Idag ska jag äta nyttigt, gå och träna och låta bli socker och snabba kolhydrater. Hela förmiddagen känns det bra, du är fast besluten om att klara detta och det känns ju inte ens jobbigt. Tjoho! På lunchen äter du din matlåda och känner dig nöjd och glad. Allt frid och fröjd.

Vid två-tre-tiden börjar det kännas annorlunda. Tanken på socker kommer upp för första gången. "Inte är det väl så farligt med en chokladbit?", "Alla andra äter ju godis, varför skulle inte jag kunna göra det?", "Något gott förtjänar jag att unna mig med efter en sån här dag...". Och så fortsätter det tills du finner dig själv framför godishyllan på ICA på vägen hem. Du som inte alls skulle falla för frestelsen sitter och trycker i dig mer än någonsin denna vardagskväll. Hur gick det till? Men framför allt - hur kan du göra för att ta dig ur det?


Ditt kvällsfika?

Så här var det för mig:

  • Lade jag om kosten till LCHF eftersom alla kolhydrater triggar mitt sötsug och får mitt blodsocker att åka berg-och-dalbana och att stå emot socker då är omöjligt för mig som matmissbrukare.
  • Gick med i Anonyma Överätare och insåg att det var livet som jag hade problem med, maten var bara ett symtom.
  • Skaffade en sponsor och började jobba med min självutveckling. Insåg att jag inte kan styra över någonting och fann min högre makt som jag lämnar över till och slipper bära världen på mina axlar. Rätt skönt :)
  • Fick hjälp med att lägga upp en matplan för hur mycket, vad och när jag ska äta. Kan låta jobbigt men det är den ultimata friheten att inte behöva dividera med mig själv vid varje måltid och däremellan.
  • Fick verktyg för hur jag skulle göra när suget slår till.
  • Hittade friskfaktorer, saker som får mig att må bra (träning och mer träning, fredagskaffe, leva ett socialt liv, ta tag i oro och ouppklarade saker på en gång samt acceptera alla mina känslor.
  • Lever och arbetar i de 12 stegen - det är verkligen nyckeln till tillfrisknande.

Dagens lunch

Ja det ser inte vidare gott ut kanske men mums var det. Creme fraiche i botten av en form, grön paprika på det, tacoköttfärs, skivade tomater och toppa med ost. Låt gotta till sig i ugnen ungefär en kvart. Fyra matlådor i ett naffs!

I vanliga fall brukar jag göra tacotallrik på köttfärsen och det funkar ju hur bra som helst med gucca och grönsaker, vem behöver chipsen?
Tacoos för LCHF:are. Underbart gott!

torsdag 10 november 2011

Bröd utan kolhydrater

Ibland vill jag har något att lägga pålägg på. Förr hette det bröd och i och med LCHF trodde jag att det var slut med brödmumsandet men det finns ju en uppsjö av bröd att baka själv. De som säljs i butiker som "Low carb" tror jag inte på.

Vill du bara sesambröd så kommer receptet här.

1 msk fiberhusk
2 dl skalade sesamfrön eller 2 ½ dl mandelmjöl
1 tsk bakpulver
2 dl riven ost
3 ägg

Gör så här
Blanda alla torra ingredienser plus ost. Tillsätt äggen och rör ihop till en jämn massa. Häll massan på en bakpappersklädd plåt. Bred ut massan tunt (min kaka blev 38x24 cm) med en slickepott eller använd en bit plastfolie och brödkavel. Grädda i 225 grader i 8 min. Låt svalna och skär i lämpliga bitar. Torka i ugn på 75 grader om du vill ha hårt bröd.

Fungerar toppen att frysa in och ta ut en och en när du vill.


På min smörgås lägger jag gärna ägg/kaviar eller salami/grön paprika.

Destruktiva relationer förstör

Att umgås med människor som inte får mig att må bra eller känna mig trygg är inte bra för mig. Jag känner ofta irritation, aggression och blir sårad av dessa människor. Det kanske kan fungera för andra men för oss matmissbrukare är det rena giftet, en tvivelaktig lyx som vi inte har råd med. Känslorna som kommer i och med dessa relationer förstör så mycket och jag faller in i gamla dåliga mönster igen.

Nu för tiden är jag bättre på att se dessa relationer och möster tidigare än förr. Då kunde jag finna mig själv i soffan med ett paket glass innan det gick upp för mig vad det var för känslor jag åt på. Det gäller att hitta andra sätt att "pysa ut" och komma i kontakt med sina känslor.

onsdag 9 november 2011

Kvällens låt

Efter ett lyckat träningspass, telefonsamtal först med en vän och sen med min sponsor och en Skype-dejt med en f.d. kollega är jag ganska trött. Får se reprisen av Grey's på söndag (missade Desperate igår med så det passar bra) och lägga mig tidigt nu istället. Det är mycket som händer nu och jag behöver mina timmar.

Lyssnar på denna låt innan läggdags. Jag känner lite för mycket för en person som jag inte borde känna alls för just nu. Har alltid haft känslorna på ytan och svårt att dölja dem. Sov gott!

När du känner dig trött, orkeslös och deppig hjälper...

... träning! Inte det man vill höra men det är sant. Var inte allt för pigg idag på vägen hem från jobbet. Flera stora projekt som strandat lite, mörkt ute och soffan lockade. Slog bort tankarna och gick till ett aerobic-pass. Nu är inte min koordination den allra bästa men jag tycker att det är kul. Sket i hur jag såg ut och verkligen körde. Högröd i ansiktet och toksvettig gav jag allt. Efteråt? Den känsla av lugn och tillfredställelse som jag har i kroppen nu kan ingen chokladbit i världen åstadkomma. Tänk på det nästa gång du står med Karamellkungens påse i högsta hugg. Vad känns bäst efteråt - godis eller träning? Quick fix eller må bra långsiktigt?

Vi sockerberoende har ju inte samma sunda tankemönster som "normala" personer när vi står där på ICA klockan halv sex efter jobbet och "bara ska in och handla mjölk" men finner dig själv framför glassdisken eller godishyllan. Att ha karakär och stå emot när tankarna redan börjat mala och kroppen skriker efter socker för att lugna nervererna är inte lätt. Jag skulle säga näst intill omöjligt. Det gäller att jobba med sig själv, sina verktyg och livet långt innan du hamnar i den situationen. 12-stegsprogrammet är ett underbart verktyg som hjälper oss tillbaka till livet när vi varit på botten och erkänt att vi är maktlösa inför maten och inte längre kan hantera våra liv.

När vi jobbar i stegen slipper vi stå och stampa i kassan på ICA, med famnen full av choklad, och var rädd att någon vi känner ska komma på oss. Vi behöver inte skämmas när vi tittar kassörskan i ögonen och vi handlar livsmedel som är bra för våra kroppar. Låter det för bra för att vara sant. Det är det inte.

Hur äter du på fest?

"Du kan ju inte äta någonting!", "Vilken diet går du på?" eller "Dig får man ju inte bjuda på någonting". Vanliga fraser som vi sockerberoende får höra när det vankas fest, bjudning eller fika. Det anses helt okej att hacka på den som inte deltar i sockerorgien och vill man dessutom inte ge sig in i en diskussion om sina matvanor så är man en utböling. Egentligen handlar det ju om deras osäkerhet inför det som är främande och kanske spelar även ett sting av dåligt samvete över den egna sockerkonsumtionen in.

Jag har turen att ha vänner och familj som aldrig trugar eller tjatar på mig att äta socker. De har tagit min sjukdom på allvar och agerar istället skyddnade. Som när jag och en vän beställde in en espresso efter maten och på kaffekoppsfatet låg en liten kaka. Blixtsnabbt ryckte min vän åt sig kakan, innan jag ens hade hunnit tänkt tanken på om jag skulle smaka på den eller inte. Detsamma när det var släktfika hemma hos mamma. Jag stod och tittade ut genom fönstret och bredvid mig på diskbänken låg allt fikabröd uppradat. Mamma kommer fram, tar tag i mitt huvud med båda händerna och vrider det bort från kakor och bullar och skickar in mig i vardagsrummet istället. De bryr sig och och tar det på allvar, något som jag är tacksam för.

Annat är det med jobbarkompisar och personer som inte känner till mina svårigheter. De kan ta hemskt illa vid sig av ett nej till fika eller annan kolhydratrik mat. Att jag dessutom tackar nej till alkohol de flesta gångerna gör inte saker bättre. Men för mig är inte det festliga maten. Det är sällskapet, atmosfären, relationerna och att få klä upp sig och känna förväntan inför en trevlig kväll. Vad är festligt för dig?

När jag blir bortbjuden kalasar jag på te/kaffe om det är fika, nötter och något glas vin om det är fest samt protein- och fettrik mat om det är middag. Inga konstigheter alls. Men den dagen då det anses normalt att avstå socker får vi nog vänta lite på och tills dess är det tur att vi har varandra.

Är det buffé så är det mycket lättare att äta ute/hos andra eftersom
man inte blir satt under lupp då.

tisdag 8 november 2011

Hur vet du om du är medberoende?

När jag hör ordet medberoende tänker jag på familjemedlemmar till en missbrukare, oftast akoholister eller drogmissbrukare. Fru (eller man för den delen) och barn till någon som lever med en sjukdom som påverkar hela familjen. Inte tänke jag att jag som "bara" växt upp med skilda föräldrar som inte riktigt hade tid och förmåga att se hela mig kunde vara medberoende.

Familjens dysfunktionella beteende har gjort att jag lätt tar på mig mammas, styvpappas och brödernas problem och känslor. Det dåliga samvetet och oron trodde jag hörde till storasysterrollen. Vad det gjorde med mig hade jag heller inte reflekterat över förrän i helgen när jag lämnade över mitt fjärde steg och min sponsor upplyste mig om att jag var väldigt medberoende till min familj, speciellt mammas sida, den delen av familjen som jag har växt upp med.

Vad kan man då göra åt detta? Ja till att börja med kan jag åter igen inse att jag inte är Gud och varken kan eller ska lösa deras problem. Det är inte upp till mig. Jag kan finnas där och erbjuda dem min historia om de vill lyssna men kan inte tvinga dem att ta tag i sina problem eller tränga mig på med lösningar som de inte har bett om. Och är jag medberoende i det tysta, oroar mig och inte vill träffa familjen, drabbar det bara mig själv. Det bästa jag kan göra för dem är att tillfriskna och sedan visa hur bra jag mår och berätta om resan och att det finns en väg till att må bättre (har tre yngre syskon som har en del problem med mat och en annan som inte tål alkohol vidare bra).

Istället för att reagera med harm och olust när jag träffar min familj på grund av all oro på skilsmässa, missbruk (socker och alkohol) och dysfunktionella relationer kan jag ge dem kärlek. Det är allt jag har att ge. Villkorslös kärlek, utan krav varken från dem eller mig att lösa något, bara finnas där. Tänk om någon hade gjort det för mig, vilken gåva.

Jag skrev tidigare om medberoende, då för mina OA-vänner. Där kom jag underfund med ganska snabbt vad jag höll på med och är inte längre medberoende till dem men med familjen sitter det djupt. 26 år av samma beteende bryter man inte över en natt.

Gör lite mysligt hemma nu när det är mörkt utanför fönstret.

Skönt gung och dagens mat

Det håller i sig. Jag känner mig gladare, mer positiv och har inte en tanke på att hetsäta. Det behövs liksom inte eftersom det inte finns något att ha ångest över. Allt är som det ska och jag får det jag behöver. Ibland kan det komma något jobbigt och hemskt men då tänker jag att jag behöver öva på just detta och att det är därför jag har fått det till mig, för vem vet vad som händer i framtiden och om jag behöver dessa erfarenheter för min eller någon annans skull då. Jag vet att det låter flummigt och konstigt men jag kan bara uppmana er som lider av hetsätningsproblematik att ta tag i roten till problemet. Maten är bara ett symtom. Det är andra bakomliggande orsaker som gör att du måste dämpa ångest och oro med mat och socker.

För mig blev det väldigt tydligt att det handlar mycket om min uppfattning av framgång är, att jag är medberoende med min familj och att jag harmas på folk som har det som jag vill ha (smala, rika och lyckade) istället för att se dem som en inspirationskälla som kan hjälpa mig dit jag vill. Med de nya insikterna vet jag vad jag ska jobba med nu och kan börja gå framåt. Livet känns lättare. Som när jag kom på att jag är sockerberoende och inte bara knäpp. Det går lättare när man vet varför och vad man kan göra åt det.

Idag har det varit mycket på jobbet. Fullt upp, precis som jag vill ha det och har fått fina komplimanger av en kollega också för mitt jobb :) Därför blev det tre snabba favoriter i repris till frukost, lunch och middag. Nyttigt, snabbt och gott!


Frukost

Lunch

Middag

måndag 7 november 2011

Tränad och klar!

I'm on fire! Hoppas det håller i sig. Body Pumpad och klar. Snart kommer en vän över. Släpper självcentreringen, jag behöver det nu, och ser fram emot hennes sällskap. Vad hittar du på ikväll?

Känslostormar och trötthet

Mycket känslor just nu. Min högre makt tycker nog att jag behöver öva på just detta för hux flux har mina ex börjat höra av sig med bara några dagars mellanrum, en efter en, och jag har även avslutat en inte allt för bra relation under gårdagen som höll på att utveckla sig till mer än mitt samvete tålde. Nu under eftermiddagen på jobbet, när jag är lite småtrött och mörkret faller utanför fönstret, kommer känslorna som ett brev på posten.

Jag måste ha fått en mindre lobotomi under helgen för jag är inte deppig, påverkad eller orolig inför dessa känslor. De finns där och visar sig just nu i form av saknad, närhetsbehov och minnen. Mer än då behöver det inte vara. För jag har ju städat ut det gamla. Vad som händer i framtiden, det är en annan sak ... ;)