Idag är det pappas dag. Min pappa och jag har alltid haft en knepig relation. Jag kan inte säga att han känner mig eller att jag känner honom fullt ut. Jag har harmats, blivit sårad, känt mig oälskad och gråtit över honom. Han är själv sockerberoende men kan inte hantera det och vill inte ha hjälp. Därför har han svårt att ta till sig min sjukdom och vill ibland inte lyssna på vad jag har att säga om mat, socker och mående eftersom han lever i en sådan djup förnekelse.
I och med stegarbetet har märkliga saker börjat hända. Små små förändringar gör att relationen förbättras. Idag kommer han och min styvmamma över på lunch. Vi får se hur det går. Hur firar du din pappa idag?
Uppdatering: Åt lunchen hemma och följde sedan med pappa, styvmamma och syster till en italiensk restaurang där de åt pizza och jag drack te. Det gick bra och ingen sa något om det. Jag fokuserade på sällskapet och vi bestämde oss för att ses nästa helg, i deras stad. Ett steg på rätt väg. Små små steg framåt mot en bättre relation, även om jag inte kan slappna av till 100 procent än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar