... träning! Inte det man vill höra men det är sant. Var inte allt för pigg idag på vägen hem från jobbet. Flera stora projekt som strandat lite, mörkt ute och soffan lockade. Slog bort tankarna och gick till ett aerobic-pass. Nu är inte min koordination den allra bästa men jag tycker att det är kul. Sket i hur jag såg ut och verkligen körde. Högröd i ansiktet och toksvettig gav jag allt. Efteråt? Den känsla av lugn och tillfredställelse som jag har i kroppen nu kan ingen chokladbit i världen åstadkomma. Tänk på det nästa gång du står med Karamellkungens påse i högsta hugg. Vad känns bäst efteråt - godis eller träning? Quick fix eller må bra långsiktigt?
Vi sockerberoende har ju inte samma sunda tankemönster som "normala" personer när vi står där på ICA klockan halv sex efter jobbet och "bara ska in och handla mjölk" men finner dig själv framför glassdisken eller godishyllan. Att ha karakär och stå emot när tankarna redan börjat mala och kroppen skriker efter socker för att lugna nervererna är inte lätt. Jag skulle säga näst intill omöjligt. Det gäller att jobba med sig själv, sina verktyg och livet långt innan du hamnar i den situationen. 12-stegsprogrammet är ett underbart verktyg som hjälper oss tillbaka till livet när vi varit på botten och erkänt att vi är maktlösa inför maten och inte längre kan hantera våra liv.
När vi jobbar i stegen slipper vi stå och stampa i kassan på ICA, med famnen full av choklad, och var rädd att någon vi känner ska komma på oss. Vi behöver inte skämmas när vi tittar kassörskan i ögonen och vi handlar livsmedel som är bra för våra kroppar. Låter det för bra för att vara sant. Det är det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar