onsdag 31 augusti 2011

Digital frihet

När min sponsor sa att jag borde skaffa en matplan höll jag inte alls med. Jag åt LCHF och visste att det var bra för mig. Jag höll mig ifrån tillsatser och allt gick bra. Inte ville jag begränsa mig mer än jag måste. Det räcker väl med att undvika kolhydrater, alltid ändra rätter på restaurang och fråga om maten när jag går bort. Inte skulle väl någon annan få bestämma hur mycket jag ska äta och att dessutom behöva väga maten skrämde skiten ur mig.

Redan första veckan på matplanen märkte jag hur jag slappnade av. Jag visste att jag skulle ha en viss mängd protein, fett och grönsaker. Lägg upp det på talltiken och ät. Klart. Inget dividerande i mitt huvud under eftermiddagen om jag ätit för mycket eller för lite till lunch. Behöver jag äta mer, är jag inte lite hungrig? Eller åt jag för mycket och ska hoppa över middagen? Tankar som förr cirkulerat inom mig och som hindrade mig från att vara närvarande i livet var nu som bortblåsta. Jag visste att jag hade fått i mig det jag skulle och blev jag hungrig innan det var dags för middag lärde jag mig att det bara är hjärnspöken, gamla vanor eller sug. Jag kunde vara lugn och invänta middagstid.

Nu har jag ätit på min matplan i snart fem månader och mår toppen av den. Jag väger fortfarande all mat hemma och trivs bäst med det. Ska jag bort på middag eller äta lunch ute med kollegorna lämnar jag oftast vågen hemma. Det ger mig mer ångest att ta med den och behöva förklara och låta sjukdomen hamna i centrum än att veta att jag kanske inte får exakt av alla mängder just denna måltid. Under tidens gång har jag övar upp mitt ögonmått och blir bättre och bättre.

Vågen är verkligen frihet för mig. Jag mår som bäst när jag väger allt och äter på bra tider. Då är det turbo i mig. Och god mat äter jag också!

Min matdag

Så här kan en matdag i mitt liv se ut, allt enligt min matplan.

Klockan 07: Två steka ägg, 2 msk smör, 25 g paprika.
En kopp svart te med mjölk i.
Klockan 12: Matlådan bestod av 100 g kryddstark korv med hög kötthalt
och inga tillsatser, 100 g blomkål mixas tillsammans med 2 msk smör.
Serveras med dijonsenap och tomatpuré.

Klockan 17.40: 100 g fläskfilé i ugn, 60 g kokt broccoli. 40 g katareller och
0,8 dl grädde + 1/2 msk smör + sherry = kantarellsås.

Fragment från förr

Ibland kommer det tillbaka. Jag minns hur livet var när jag var aktiv. Pratade med en vän som är inne i skiten igen och hon är inte sig själv. Man blir en annan person när man missbrukar, det spelar ingen roll vad det är för drog, socker som alkohol eller heroin. Personförändrad, manisk, hög v.s. trött, deppig och paranoid. Tappar kontakten med den högre makten, vänner och familj men framför allt med sig själv. Allt går ut på att döva ångest, stänga ute oro, slippa känna och bara flyta omkring i en dimma. Livet passerar och du missar det. Vill inte tillbaka dit. En dag i taget för att inte falla, det är det enda som fungerar.

Dagens låt:
Gavin DeGraw – I Don't Want To Be

tisdag 30 augusti 2011

Intensiva dagar med god mat

Det är intensiva dagar på jobbet nu. Snart får jag en ny kollega som ska läras upp och det känns roligt även om det kommer ta lite extra tid. Dessutom verkar det som att alla kommit in i normal-tankt efter semestern nu och allt rullar på. Dock märker jag en stor skillnad på mig själv. Jag stressar inte upp mig lika mycket nu när jag lämnar över min dag till Gud på morgonen, försöker släppa kontrollbehovet och vet att det löser sig på ett eller annat sätt. Undrar om kollegorna märker denna förändring?

Jag måste bara berätta om min underbara kvällsmat (tyvärr hann jag inte fota den innan den hamnade i magen). Snabbt, enkelt och supergott! Stekte en wrap av 1 ägg, 2 tsk fiberhusk, 3/4 dl vatten och 0,2 dl grädde. Samtidigt fick bacon puttra i pannan bredvid och till det hade jag i broccoli, rödlök, färskost med vitlök/örter-smak, grädde och creme fraiche + lite oregano. Lär röran sjuda lite innan jag vräkte över den på wrapen som jag sedan stängde och njöt. Abstinent mat kan vara himmelsk!

måndag 29 augusti 2011

Äta tillsammans med de som inte vet

Att ta sig utanför sin bekvämlighetszon är ibland nödvändigt och dessutom ofta väldigt givande. Men för oss som behöver ha lite extra koll på maten är det också en utmaning och ibland en påfrestning. Just nu är det, och har varit under sommaren, många resor planerade. Dessutom toppar jag detta med en del hel- och halvdagar på annan ort  i olika jobbsammanhang.

Jag stressar inte upp mig över detta längre. Visst känner jag en liten orosgungning i magen inför att äta tillsammans med andra som inte "vet". Från gång till gång avgör jag om jag behöver beställa specialmat, komplettera med eget mat eller om det går bra att bara köra. Bufféer är det bästa, då är det ingen som reagerar på vad man plockar på tallriken vilket är skönt.

Nu har jag en resa till Rom inbokad och tre utbildningsdagar med jobbet i september (utspridda på olika datum). Utlandsresan känns bara bra eftersom jag åker med ett sällskap som känner till mina matrutiner och behov. Då är det bara att plocka med egen mat för att komplettera och jag behöver inte tänka lika mycket. Värre är det i jobbsammanhang. Där har jag en yrkesroll och känner mig inte alls lika bekväm i att berätta om mina problem med mat. Som det ser ut nu behöver jag ta reda på vad som serveras på de olika dagarna och då berätta för några kollegor (och ta frågor från de som sedan undrar) om hur det ligger till.

Visserligen är det skönt att kunna vara mig själv. Ibland tänker jag att jag borde säga till alla på jobbet som det är för att slippa oron inför gemensamma måltider. Vad tycker ni? Hur gör ni med maten på jobbet och i andra sociala sammanhang?

fredag 26 augusti 2011

Tager vad man haver

Lunchlådan idag bestod av kokt ägg, avokado, hemgjord skagenröra, cocktailtomater och grön paprika. Funkar fint både för mage och plånbok :) Det behöver inte vara svårt att äta bra mat. Inte heller behöver det vara nobelmiddagar varje kväll. Har du lite tid eller pengar funkar det bra med stekt ägg, lite smör och grönsaker. Svårare än så behöver det inte vara! Så länge jag är abstinent så är magen glad :)

Tror du på en kraft större än din egen?

Jag fick tidigt lära mig att en av förutsättningarna för att tillfriskna från tvångsmässigt överätande är att tro på en kraft större än din egen. I alla år har jag lärt mig att klara mig själv, utan att ta hjälp, och att det är hårt arbete och lite tur som tagit mig dit jag är idag. Att det skulle vara Gud eller Ödet fanns inte på kartan.

Ganska snabbt svalde jag sanningen om den högre makten. Självklart finns det en makt större än min egen. Insikten slog ner som en bomb. Vem skulle annars göra så att naturen blommade, fåglarna flyttade och årstiderna skiftade? Jag insåg också att jag är fri att göra min egen tolkning. Jag valde att tro på naturens kraft, det goda i varje människa och ödet. Tillsammans utgör detta min Gud, så som jag uppfattar honom.

I samma stund började det hända grejer. Jag såg saker på ett annat sätt, fick någon att luta mig mot och insåg att allt inte längre hänger på mig. Jag bytte självtillit (som så ofta svek mig) mot gudstillit. Släppte taget och fick ett nytt liv.

Vissa dagar har jag "glappkontakt" och får ingen kontakt med gud, känner mig frikopplad och börjar regera själv igen. Det är så ibland och varför saker och ting sker som de gör, ja det vet bara gud.

torsdag 25 augusti 2011

Träning gör gott

Gymmet och den nyfunna vännen joggingen ger mig motivation att leva abstinent. När jag tränar känner jag hur jag vill vara. Jag vill vara en aktiv person som har en kropp som orkar med livet. Jag vill vara hälsosam och snäll mot min kropp.

Tack för en abstinent dag. Mycket tack vare passet på gymmet men också de nya träningstopparna som jag köpte på vägen hem från jobbet och som peppade mig dit.

Affärslunch

Nu ska jag iväg på en affärslunch tillsammans med en kollega. Vi ska träffa ett annat företag som bett om detta möte och därför har de även bestämt restaurang. Jag har tittat igenom menyn och känner mig relativt lugn. En rostbiffsallad med (chili)coleslaw ska nog passa mig om jag ber om den neutral och tillsammans med lite olivolja.

Det kan verka tråkigt och ospontant men planering är A och O för att jag ska vara abstinent. Det är med hjälp av framförhållning som jag kan koppla av och vara närvarande i mötet och inte fokusera på maten.

Dock alltid en fara när jag äter med folk som inte känner till mina svårigheter. Vi hoppas att det går vägen :)

Uppdatering: Även om man planerar ska man veta att det alltid kan ske förändringar. Nu blev det inte sallad som jag hade tänkt, det blev bättre :) Laxfilé, skirat smör, pepparrot och sedan bad jag om en skål med grönsaker. Underbart gott!

onsdag 24 augusti 2011

Allergi var ordet

Jag har utvecklat en allergi. Jag ser på det så. Det gör det hela väldigt enkelt. Äter jag det jag inte tål finns risken att det leder till en förtidig död. Sen om det är nötter, gluten eller socker är mindre relevant - jag har en allergi och den måste jag ta på allvar. Kanske är det också lättare för min omgivning att förstå om jag beskriver det så. Jag får ont i magen, blir gasig, svullen, trött och deppig av socker och kolhydrater. Inte skulle du väl då bjuda din vän på det då?

Det har tagit år av sockermissbruk att komma dit jag är idag men jag är också född med en känslighet för kolhydrater som gjort att jag inte kunnat stå emot. En människa som inte hade denna känslighet hande troligen inte hamnat där jag är idag. Men jag är också själsligt sjuk vilken har lett till att jag självmedicinerat med socker och därmed gått från känslighet till beroende. Över tid blir jag bara sämre, även om jag inte är aktiv. Sjukdomen är progressiv men vi ska komma ihåg att så är även tillfrisknandet.

Likt en nörallergiker måste jag läsa innehållsförteckningar, undvika vissa livsmedel och fråga vad det blir för mat när jag ska hem till vänner. Men det är ett litet pris att betala om jag får må så bra som jag gör när jag är abstinent.

tisdag 23 augusti 2011

Från "får inte" till "vill inte"

Jag har verkligen insett att jag inte tål socker och kolhydrater. Det handlar inte längre om att jag går upp i vikt och att jag inte kan sluta äta när jag väl börjat. Min kropp gör uppror både fysiskt och psykiskt av det. Blir paranoid, trött, manisk, får ångest, bli orolig, svullen, törstig och deppig. Det är typiskt drogbeteende. Jag har skadat min hjärna till den grad att den nu är en fullfjädrad beroendehjärna. Den reagerar på socker som en narkoman på droger och en alkoholist på alkohol. Kanske hade förloppet kunna hejdats när tid ännu fanns men uppenbarligen var konsekvenserna inte tillräckligt svåra för att jag skulle vilja sluta.

Viljan och önskan om ett bättre liv driver mig framåt. Jag vill leva. Inte sitta levande död hemma i min soffa med mina falska vänner Ben&Jerry. De gör mig inte lycklig, det är bara ett skådespel som ångesten och oron har komponerat ihop. En show för gallerierna där jag lurar skiten ut nära och kära för att få missbruka ifred. Om natten kommer vansinnet och manin på besök. De gör att jag inte kan sova. Svettas som om jag kan fly ur min egen kropp. Inte en dag till.

Idag efter jobbet var jag ute och sprang efter jobbet. Njöt av att vara abstinent och påminner mig själv om helvetet jag beskrev ovan och som länge var hela min värld. Endorfiner fick jag av träningen och blev även nöjd av den underbart goda köttfärssåsen som landade gott i min mage efter joggingrundan. Likt Bamse som tar dunderhonung får jag en energikick av rätt mat. Det är som att sätta på en turbo efter att jag ätit medan jag ser på när mina kollegor får besök av Herr Tretrötthet. Ett liv jag inte vill tillbaka till. Jag vill leva abstinent. För resten av mitt liv.

söndag 21 augusti 2011

Sjukdomen är tredelad

Man brukar säga att vår sjukdom är tredelad. Fysisk, mental och själslig. Likt en pall som hålls uppe av tre ben måste vi jobba med alla tre delarna för att leva i tillfrisknande. Det går inte att bara äta rätt (för din kropp) eller att bara jobba i stegen och tro att när du slutar använda mat som tröst, ångestdämpande eller energihöjare kommer du att kunna äta allt. Tyvärr.

Jag jobbar i de 12 stegen för att tillfriskna från den själsliga och mentala biten och för den fysiska allergin har jag min matplan att följa. Den håller mig borta från det jag inte tål och vägleder mig i min vardag när det kommer till matlagning och middagsplanering, äta ute och hos andra.

lördag 20 augusti 2011

Laddar om

Har precis lämnat av en vän vid tåget. Hon kom igår eftermiddag och vi var ute och åt middag senare på kvällen. Jättebra mat och trevligt sällskap. Jag njuter av att kunna ha folk över och kunna gå ut och äta. Att vara normal för en stund. Min vän sov över och idag har vi varit en sväng på stan och tittat på min nya lägenhet som håller på att färdigställas innan jag kan flytta in.

Det har varit ett roligt och härligt dygn men nu behöver jag ladda om innan jag ska träffa några andra vänner för en fika senare i eftermiddag. Vad kvällen bjuder på får vi se. Nu: soffan, en bra bok och titta på regnet som smattrar utanför.

fredag 19 augusti 2011

Jag kan inte styra allt

Min första viktiga läxa jag fick lära mig när jag gick med i OA var att det finns en kraft större än min egen och jag kan egentligen inte kontrollera något alls. Uppfriskande för ett kontrollfreak som jag. Jag köpte det direkt och det har varit så skönt att lämna över mina dag, mina problem och funderingar, ja hela mitt liv i guds händer (sådan jag uppfattar honom).

Jag har tidigare berättar om hur jag lämnar över min dag på väg till jobbet och i morse gjorde jag detsamma. Berättade för gud om mina planer och bad honom sedan vägleda mig och visa mig hur jag ska leva mitt liv, fullt medveten om att det inte alltid blir som just jag vill. Övar på att tycka att det kan bli bra ändå.

Inne på kontoret är allt som vanligt men när jag slår på datorn är mappen som jag har allt mitt arbete i tom. Jag ringer vår helpdesk men de kan inte hitta problemet och nu sitter jag här och väntar på att de ska återställa mappen med hjälp av den back up som sker varje natt (tack och lov att jag jobbar för ett stort företag med rutiner). Det är bara att hoppas att allt material som jag och mina kollegor hade där i går att få tillbaka.

Detta var inte alls enligt mina planer och jag ska säga att jag har ont i magen nu (kanske lite för nötterna i går med hihi?) men försöker att ta det lugnt. Allt är som det ska vara. Inget blir bättre för att jag hetar upp mig och stressar. Ska göra mig en kopp te och ringa ett OA-samtal tror jag.

torsdag 18 augusti 2011

T som i HALT

Jag var trött. Men istället för att erkänna det och ta hand om den känslan, fråga mig vad jag behövde så inbillade jag min in i det längsta att jag skulle träna. Så blev det inte och istället var jag oförberedd inne i mataffären. Det gick ju bra sist funkar inte på oss matmissbrukare. Varje ny gång i en situation med mat kan vara en fälla och jag måste vara beredd. Ta fram mina verktyg. Använda dem och ta hand om mig själv.

En liten påse på 100 g resulterade i en större påse lösviktsnötter på 332 g. Ja det var kanske inte så bra men så länge det inte är socker är det ändå okej att falla dit ibland. Men vill inte att det ska hända för ofta.

Uppdatering: Idag mår jag som jag förtjänar. Uppblåst, fisig och irriterad på mitt snedsteg. Vi ska inte sträva efter fullständig perfektion, visst men så här vill jag inte må och bete mig. Det var inte värt det. Någonstans.

Snabbmat á la LCHF


Wrap/omelett eller pannkaka med fyllnig. Kalla det vad du vill, gott var det!





















Att äta nyttigt behöver inte vara svårt eller ta tid. En wrap kan man fylla med vad man än har i kylskåpet. I denna hade jag färskost vitlök/örter, salami, babyspenat, tomat, paprika och avokado. Toppa med svartpeppar. Mums!

onsdag 17 augusti 2011

Fiskgratäng med blomkålsmos


Fisk i ugn med dillsås och blomkålsmos. Mums LCHF-mat!





















Har inte gjort denna maträtt sedan jag fick matplanen i april. Gratäng är ju protein blandat med fett (har vissa mängder av dem båda till varje måltid) och därmed svårt att väga. Jag har experimenterat lite och kommit på hur jag ska göra. I med fisk/kyckling/kött eller vad du vill i en långpanna och uppskatta antalet portioner som proteinet räcker till (maten ska vägas tillagad) och häll sedan i valfritt fett för så många portioner. Ofta blir det fyra portioner och då lägger jag bara ner smör, creme fraiche, grädde och kryddor i formen. In i ugenen!

När gratängen är klar så fiskar jag upp proteinet och väger det i portioner. Sedan häller jag i all sås i en bytta och väger det, delar med fyra och potionerar sedan ut anvisad mängd på proteinet (i detta fall fisken). Kan låta krångligt med jag fick fyra måltider av detta vilket betyder att jag inte behöver laga mat på två dagar. Funkar att göra med 1 kilo kyckling med och du behöver inte laga mat på en vecka :)

Omställningsbesvär - inte kul

Idag har jag ätit på min matplan och varit abstinent i en vecka. Efter en knackig semester med många fall är det skönt att vara tillbaka i vardagen och de rutiner som jag mår så bra av. Det går bra för mig och det känns inte svårt. Jag vill ju inte leva det där andra livet, det när jag är gift med hetsätningen och inte friheten.

Dock känner jag av en del omställningsbesvär eller kalla det abstinens från socker om du vill. Jag är trött och orkar inte lika mycket som vanligt, deg i hjärnan efter lunchen (fast jag inte äter kolhydrater) och under en power walk tror jag att jag ska avlida av anträgningen som i vanliga fall är pice of cake. Gillar inte heller att vara småirriterad och ha koncentrationssvårigheter...

Jag vet att det ger med sig, det är bara att hålla ut tills kroppen ställt om sig till fettdrift helt. Men det är inte kul vissa stunder på jobbet att försöka hålla god min och humöret uppe när jag bara vill lägga mig ner och sova.

Adopterar bort kontrollbehovet

Jag tror att jag är född sockerberoende duktig flicka med en känsla av oro som alltid funnits där. Det har med åren lett till ett enormt kontrollbehov och även ett fullt utvecklat matmissbruk. Allt detta för att skydda mig själv mot oro, ångest och omvärlden. Inget kunde vara mer fel. Det har skadat mig långt mycket mer än det skyddat mig. Men som liten är det inte lätt att veta vad som är rätt eller fel. Jag är glad att jag nu fått verktyg för att bryta dessa mönster.

Varje morgon under min promenad till jobbet tänker jag igenom vad dagen och kvällen har att erbjuda, medvetandegör vad jag har för planer både för jobb och fritid och ber sedan att få lämna över min dag till Gud (sådan jag uppfatta honom). Jag har förstått att jag inte kan styra över världen, hur andra människor beter sig och knappt över mig själv heller för den delen. Jag kan bara lämna över det till Ödet, Gud, Livet eller vad man väljer att kalla den högre makten.

Jag har inte alla pusselbitar och kan inte se helheten utan måste lita på att det som sker är för det bästa. Det kanske inte är enligt min vilja men det är okej. När jag kan acceptera detta känner jag ett otroligt lugn inom mig och samtidigt öppnas nya dörrar, vägar som jag aldrig tidigare gått och magkänslan leder mig till platser och personen som jag tidigare inte varit öppen för. Det är häftigt.

Jag saknar inte kontrollbehovet ett dugg. Ibland kommer det på besök men jag försöker att inte släppa in det. Jag är på rätt väg men jag är inte perfekt och det kommer jag aldrig att bli. Vill inte vara det heller. Jag vill vara jag.

tisdag 16 augusti 2011

HALT

Inom OA finns det något som kallas HALT. Hungry, angry, lonely, tired. Känslor som vi ofta äter på. Mina farliga bokstäver är L och T.

Ensamhet är en stark känsla hos mig som tränger in i min själ likt ingen annan. Den ger en oro och ångest som min hjärna tror går att bota med socker. Hetsätningen håller mig sysselsatt och då likställer min sjukdom det med att jag inte är ensam längre. Sockret är då min vän. Men medan jag är upptagen med att försöka äta mig ur ensamheten passerar livet förbi mig och det slutar med att jag missar så mycket istället.

När jag är trött och överarbetad vill jag gärna äta socker. Krypa upp i soffan med en filt och äta glass. Det låter ju inte så fel, eller hur? Till saken hör bara att om jag äter en bytta glass slutar det inte där... och inte blir jag piggare heller. Det är bara en illusion.

Det bästa man kan göra är att vara vaksam på HALT-känslorna. Ta upp dem till ytan och agera på dem. Inte reagera, som vi ofta gjort med mat så många gånger förr. Agera genom att ringa en vän, ta ett bad, läs en bra bok, sov en stund, gå en promenad eller något annat som fungerar för dig när du är trött eller ensam.

måndag 15 augusti 2011

Skönt med möte

Har kommit hem från ett OA-möte för en stund sedan. Det är en skön känsla som sprider sig i min kropp. Gemenskapen vi delar, orden man känner igen sig i, stödet från de andra medlemmarna och hoppet om att kunna leva ett bra liv tar jag med mig därifrån. Det är fantastiskt att det finns en grupp människor som förstår just mina svårigheter och som, genom att dela av sina svårigheter och problem, framgångar och tillfrisknande, hjälper mig i min vardag till ett bättre liv.

Visst är stegarbetet viktigt och min sponsor guld värd men att träffas i grupp är något speciellt.

Dagens utmaning: kollegorna

Redan förra veckan var jag tillbaka på jobbet och det var skönt att komma tillbaka till bra rutiner, träning och matlådor. Vi var ett litet glatt gäng som jobbade tillsammans den första veckan och försökte behålla semesterkänslan.

Idag är resten av gänget på kontoret tillbaka. Det innebär en del utmaningar för mig. Det harklas, hostas och snörvlas. Och det handlar inte om förkylningar. De har olika tics för sig hela bunten. När man sitter  20 personer i ett kontorslandskap kan det vara väldigt påfrestande. Det stör mig ofta och innan jag började jobba med mig själv i 12-stegsprogrammet gjorde det mig galen. Nu försöker jag ta det med ro men vet inte hur jag någonsin ska komma över det egentligen...

lördag 13 augusti 2011

Klockren förrätt som ska serveras på sekunden


Stek på hög värme tillsammans med lite smält smör. Mums!

Smörstekt halloumiost är verkligen den enklaste och en av de godaste förrätterna jag vet. Älskar att bjuda på den salta osten men även att göra en liten förrätt till mig själv.

God morgon!

Klockan är tio och jag har redan hunnit med en god frukost, diskat, dammsugit, storhandlat och planera matsedel. Nu blir det gymmet och mitt styrkepass. Älskar att jag hinner med så mycket när jag är abstinent. När jag hetsäter sitter jag bara i soffan och låter livet passera förbi.

Idag blir det även en del OA-relaterade saker. Ska ringa några vänner, läsa lite i Stora boken och framför allt jobba vidare med min rädslolista. Det är underligt hur mina rädslor flyger ut genom dörren i och med att jag tar fram dem i ljuset och jobbar med dem. Det här programmet fungerar verkligen.

fredag 12 augusti 2011

Så god mat


Älskar att ha i cocktailtomater i maten just nu!
Tänk att jag får äta så god mat när jag är abstinent. Vill verkligen inte ha skräpet just nu och hoppas att det håller i sig.

Jobbar och lever i 12-stegsprogrammet mer nu. Ringer andra, ber att få lämna över, läser i litteraturen, äter på matplanen och försöker lyssna på kroppen (gick hem på lunchen och sov middag eftersom jag jag trött i kroppen). Känner sinnesro till och från, stressar upp mig ibland men då gäller det att stanna upp, lämna över, be om vägledning och släppa det som inte är i nuet. Ofta oroar jag mig över saker som ska hända om flera veckor. Det stjäl energi från mig i nuet och bara att släppa. Det går framåt men jag är ödmjuk, vet att jag kan falla när som helst om jag inte ser upp.

Idag har jag ätit

Frukost
2 stekta ägg, 2 msk smör och 25 g gurka. En kopp te med mjölk i.
Lunch
100 g supergoda färsbiffar, 100 g smörstekta haricots verts och 2,5 msk paprika/chili-kryddsmör.
Middag
100 g kyckling från grillen, 100 g ugnsrostade grönsaker (zuccini, cocktailtomater, rödlök och paprika), 2,5 msk kryddsmör (samma som lunch).

Det känns bra men släpper inte garden

Just nu är jag på en bra plats i mitt abstinenta liv. Det känns bra att lämna över min dag och inte behöva ta alla tuffa beslut på egen hand, allt är som det ska och det känns skönt att veta. Jag tror att detta är början till sinnesro men jag har fortfarande mycket tankar på mat och i min vision av sinnesro finns inte besattheten av mat, oavsett och om det är abstinent mat eller inte.

Tålamod är min bästa vän i dessa lägen. Det kan vara svårt men inget blir bättre av att jag hetsäter, det är en sak som är säker. Det löser inga problem, det för mig bara djupare ner i hopplösheten. Sinnet börjar klarna nu och jag är glad över att vara tillbaka på jobbet, semester var en tuffare utmaning än vad jag kunnat föreställa mig.

Trots att det just nu, i denna stund, känns bra i både kropp och själ så får jag inte släppa ner min gard. Beroendesjukdomen finns där hela tiden och tar varje chans den får att påminna mig om hur gott det är med vissa livsmedel och att jag visst kan äta dem och vara "normal". Men normal för mig är att följa min matplan, jag vet inget annat som fungerar för mig. Att lyssna till min kropp; är den trött så vila, är jag uttråkad så ring en vän, ge den motion och njut av livet.

torsdag 11 augusti 2011

Kantarellpaj

Skogens guld i mina nya pajformar.
Ikväll blev det kantarellpaj i mina nyinköpta pajformar. Enkelt och gott. Knepet är att ha i en skvätt sherry när du steker svampen i smöret. Denna är LCHF-vänlig så klart och utan skal, går minst lika bra. Till detta serverade jag sallad och nystekt halloumiost. Underbart!

Ärlighet varar längst

Om jag inte kan vara ärlig kommer jag inte att tillfriskna. Det är när jag ljuger för mig själv och tycker att det är "okej" att köpa en påse nötter, äta bär eller ta något extra som jag tar ett steg närmare ett återfall. Det som inte står på min matplan, det ska jag inte äta. Punkt. Men ack så svårt ibland... För visst kan jag tycka att det är bättra att mumsa på nötter istället för smågodis, då håller jag mig i alla fall borta från sockret. Men den är oärligheten i att göra avsteg och inte berätta det, gå utanför matplanen och börja dividera som gör att jag steg för steg förlorar kontrollen.

Idag har jag en bra dag och hoppas att den fortsätter så. Funderar på träning ikväll, annars blir det mys med en nya bok och en kopp te. Inga avsteg.

onsdag 10 augusti 2011

Känslostyrd

Jag är en känslomänniska och styrs i hög grad av mina känslor. Visst finns det logik med i spelet som gjort att jag har ett bra jobb, köpt en fin lägenhet och separerat när förhållanden inte fungerat. Men tar jag ett beslut måste det kännas rätt i mage och hjärta.

I kampen mot sockret och hetsätningsdjävulen kan känslostormar både hjälpa och själpa. När det blir för mycket press på mig och jag känner ångest och oro, då tar jag lätt till sockret för jag vet att det ger en snabb lindrig för mina närver och dämpar ångest (som kommer tillbaka i full kraft efteråt). Det mönstret vill jag bryta.

Att leva i en känsla är inget farligt ändå reagerar kroppen som om den skulle dö om jag inte tog mig ur situationen. Att leva innebär att känna och det ser jag som en gåva, inte som ett hinder. Det gäller bara att lära sig kontrollera gåvan så att den inte blir ett hot för min hälsa.

Musik, bilder, dofter och intryck är saker som påverkar mina känslor. Både negativa och positiva. De är bra medel för mig att ta till när jag vill hetsäta. Påminna mig om fina platser jag varit på med underbara människor, locka fram en känsla av liv och lust en kall morgon, ja det är det som håller mig borta från sockret. Lyssna på en låt som betyder mycket för dig, titta på gamla bilder och dröm tillbaka, eller köp den där parfymen som du förknippar med framgång och bär den på jobbet. Det finns små knep att ta till.  

söndag 7 augusti 2011

Kvällsgotti

Igår kväll mixade jag ihop en tillåten efterrätt. Tittade på en film och njöt av ensamheten. Ibland är det skönt att inte gå ut att dansa en lördagkväll eller känna att man måste vara social. Det har tagit tid för mig att inse det men mitt eget sällskap kan vara nog så bra. Och tillsammans med en bärsmoothie och en bra film blev det ännu bättre.


Egenplockade blåbär tillsammans med ICA:s hallon,
en klick turkisk yoghurt och en skvätt gädde. Mums!


lördag 6 augusti 2011

Lata semesterdagar

Nu är det bara ett fåtal dagar kvar av mina fyra veckors semester. Det har varit lata matdagar. Vissa bra och andra mindre bra. Det har gått relativt bra men jag inser att tillståndet semester är väldigt annorlunda från vardagen. Jag behöver andra verktyg och kan inte släppa allt som andra kan. Maten måste stämma. Men en liten envis röst inom mig har sagt "det är ju ändå semester, du har hela hösten på dig att träna och äta rätt". Visst kanske det funkar så för vanliga människor men för oss sockerberoende är innebär den första tuggan tuggan katastrof. Sakta men säkert åt jag mig till isolering, ångest och dålig mage. Steg för steg tog jag mig ett återfall som jag länge förnekade eftersom det var ju semester.

Även om jag nu är tillbaka på banan igen ska det bli skönt med vardag på måndag. Matlådor, träningspass, promenader, bra tider och arbete. Kan låta skummt att längta till det men det är i vardagen jag finner de lyckligaste stunderna.


Lata sommardagar passar en räksallad bra!