Redan första veckan på matplanen märkte jag hur jag slappnade av. Jag visste att jag skulle ha en viss mängd protein, fett och grönsaker. Lägg upp det på talltiken och ät. Klart. Inget dividerande i mitt huvud under eftermiddagen om jag ätit för mycket eller för lite till lunch. Behöver jag äta mer, är jag inte lite hungrig? Eller åt jag för mycket och ska hoppa över middagen? Tankar som förr cirkulerat inom mig och som hindrade mig från att vara närvarande i livet var nu som bortblåsta. Jag visste att jag hade fått i mig det jag skulle och blev jag hungrig innan det var dags för middag lärde jag mig att det bara är hjärnspöken, gamla vanor eller sug. Jag kunde vara lugn och invänta middagstid.
Nu har jag ätit på min matplan i snart fem månader och mår toppen av den. Jag väger fortfarande all mat hemma och trivs bäst med det. Ska jag bort på middag eller äta lunch ute med kollegorna lämnar jag oftast vågen hemma. Det ger mig mer ångest att ta med den och behöva förklara och låta sjukdomen hamna i centrum än att veta att jag kanske inte får exakt av alla mängder just denna måltid. Under tidens gång har jag övar upp mitt ögonmått och blir bättre och bättre.
Vågen är verkligen frihet för mig. Jag mår som bäst när jag väger allt och äter på bra tider. Då är det turbo i mig. Och god mat äter jag också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar