Inom OA finns det något som kallas HALT. Hungry, angry, lonely, tired. Känslor som vi ofta äter på. Mina farliga bokstäver är L och T.
Ensamhet är en stark känsla hos mig som tränger in i min själ likt ingen annan. Den ger en oro och ångest som min hjärna tror går att bota med socker. Hetsätningen håller mig sysselsatt och då likställer min sjukdom det med att jag inte är ensam längre. Sockret är då min vän. Men medan jag är upptagen med att försöka äta mig ur ensamheten passerar livet förbi mig och det slutar med att jag missar så mycket istället.
När jag är trött och överarbetad vill jag gärna äta socker. Krypa upp i soffan med en filt och äta glass. Det låter ju inte så fel, eller hur? Till saken hör bara att om jag äter en bytta glass slutar det inte där... och inte blir jag piggare heller. Det är bara en illusion.
Det bästa man kan göra är att vara vaksam på HALT-känslorna. Ta upp dem till ytan och agera på dem. Inte reagera, som vi ofta gjort med mat så många gånger förr. Agera genom att ringa en vän, ta ett bad, läs en bra bok, sov en stund, gå en promenad eller något annat som fungerar för dig när du är trött eller ensam.
Väldigt intressant att läsa din blogg. Känns som att jag själv har skrivit mycket. Till stor del har vi samma erfarenheter av att inte kunna hantera socker. Tycker att du kämpar på bra och jag hejar på dig (och mig). Klara vi detta, klarar vi Allt. Kram från en annan, Heidi.
SvaraRaderaHej Heidi,
SvaraRaderaJag har förstått att vi matmissbrukare ofta är väldigt lika och har själv kännt många gånger att det lika gärna kunde vara jag som sagt vissa saker som andra matmissbrukare delat. Vi får se det som en styrka i att vi kan hjälpas åt eftersom vi inte behöver känna oss onormala inför varandra.
Hur går det för dig? Jag kämpar på här, men det bästa med att jobba i 12-stegsprogrammet är att jag inte behöver kämpa lika mycket längre. Det kommer av sig själv om jag ber att lämna över, jobbar i stegen och äter på min matplan. Önskar dig en fin och abstinent dag.
Kram Minna
Hej,
SvaraRaderaVissa dagar är såklart bättre än andra. Mitt jobb är väldigt aktivt, står och springer minst 8 h om dagen och försöker träna rätt ofta för att jag mår bra av det, inte i viktminskningssyfte. Ibland är det krångligt att veta om jag underätit eller överätit någon dag. Det kämpar jag mest med. Är inte överviktig, det drar mera åt andra hållet. Men vet att jag är helt maktlös inför sockret. En dag i taget - har idag varit abstinent i en vecka och tröttheten är påtaglig. Känner du att möten du går på är avgjort för om du klarar av att hålla dig abstinent eller inte?
Mvh Heidi
Jag kan verkligen rekommendera att skaffa en matplan, då slipper man undra om man överätit eller under ätit. Det kan verka som en börda men det är den största friheten jag har. Jag slipper dividera med mat och kan fokusera på annat. Jag fick min av Pernilla på soberkonsult.se.
SvaraRaderaMöten är väldigt viktiga för mig. Att träffa andra är guld värt och jag ringer även in på telefonmöten på söndagarna. Om du har chansen så skulle jag peppa dig att gå på möten.
Ha en fin kväll!