Jag fick tidigt lära mig att en av förutsättningarna för att tillfriskna från tvångsmässigt överätande är att tro på en kraft större än din egen. I alla år har jag lärt mig att klara mig själv, utan att ta hjälp, och att det är hårt arbete och lite tur som tagit mig dit jag är idag. Att det skulle vara Gud eller Ödet fanns inte på kartan.
Ganska snabbt svalde jag sanningen om den högre makten. Självklart finns det en makt större än min egen. Insikten slog ner som en bomb. Vem skulle annars göra så att naturen blommade, fåglarna flyttade och årstiderna skiftade? Jag insåg också att jag är fri att göra min egen tolkning. Jag valde att tro på naturens kraft, det goda i varje människa och ödet. Tillsammans utgör detta min Gud, så som jag uppfattar honom.
I samma stund började det hända grejer. Jag såg saker på ett annat sätt, fick någon att luta mig mot och insåg att allt inte längre hänger på mig. Jag bytte självtillit (som så ofta svek mig) mot gudstillit. Släppte taget och fick ett nytt liv.
Vissa dagar har jag "glappkontakt" och får ingen kontakt med gud, känner mig frikopplad och börjar regera själv igen. Det är så ibland och varför saker och ting sker som de gör, ja det vet bara gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar