måndag 31 december 2012

Gott nytt år!

2012 har verkligen varit ett turbulent år. Mycket sorg den andra delen av året men också mycket kärlek. Livet blir sällan som man tänkt sig men ofta blir det rätt bra ändå :) Kommer ni ihåg målen och önskningarna jag hade i slutet av 2011? Satte ni upp egna och hur ser det i så fall ut för er idag?

Jag har ...

Börjat träffa fina killar på riktigt. Vågat mig ut och prova. Sårat och sårats. Träffar nu en fin Pär och en söt Danne. Får se om någon av dem är min prins.
Fått några nya vänner på sista tiden. Förlorat några gamla ...
Kommit närmare min familj.
Uppnått karriärdrömmar jag trodde skulle ta flera år till.
Köpt mig en fin lägenhet och en liten bil.
Slutat äta på matplan och gått över till vanlig hälsosam mat.
Gjort träningen till en stor och naturlig del av mitt liv.
Lämnat OA bakom mig.

Nu ser jag fram emot 2013 med hoppfullhet, kärlek och mod.




lördag 22 december 2012

Varmt och skönt!

En vecka på Gran Canaria är inte fy skam när det är kallt i Sverige. Sola, bada, löpa/gymma och äta gott är min vardag här :)







tisdag 18 december 2012

Snart reser jag!

Har på allvar börjat packa till resan nu. Hämtade stora resväskan i förrådet, det händer inte ofta. Svårt att packa till ett 20-gradigt Gran Canaria. Det kan vara ljummet och skönt eller svinkallt. Lillebrors fleece som jag ärvt får följa med av flera anledningar.

Att inte behöva tänka på mat till och under resan är underbart. Jag kan äta allt men har packat ner en påse naturella cashews och några skopor proteinpulver att ha efter vi har tränat om dagarna. Det är ett wellnesshotell med stort gym och SATS-klasser varje dag så här ska tränas. Förutom det så vill jag sola, bada och läsa böcker. Hoppas på sol!

lördag 15 december 2012

Julfestligheter istället för träning

Börjat handla lite till resan. Öronproppar och huvudvärkstabletter bland annat haha. Ska dela rum med en överaktiv bror så det kan behövas. Hoppas att vi kommer lägga mycket av energin på träning. Denna vecka har det inte blivit mycket av den varan för mig. Gick på body pumpen i måndags med en stukad fot, hade åtta tjejer här på lussebak på tisdagen så då blev det ingen träning och när det var dags på onsdagen hade jag absolut ingen lust alls. Blä kändes det så jag sket i det. Träning ska vara lustfyllt och ja, ibland måste man tvinga sig men inte om man känner så.

Jag stannade hemma i soffan och åt pepparkakor och kollade tv. Torsdagen spenderades i Nyköping och jag kom hem sent. Träningslusten var inte direkt där då om jag säger så. Så har det fortsatt och inte ens idag, ledig lördag hade jag lust att ta mig till gymmet. Istället köpte jag en Paradisask och la mig i soffan haha. Det är lite ironiskt va? Men jag tänker inte ha dåligt samvete, snart åker jag på träningsläger i en vecka och dessutom är det bra för motivationen att slappa lite. Man kan inte vara på topp jämt. Vad jag dock har märkt är att jag blir mycket mer deppig och sänkt när jag inte tränar. Det är som att min kropp har vant sig med att få endorfinkickar i alla fall fyra gånger i veckan och om den inte får det så blir jag låg. Kan det vara så?

Jag tränar mycket för att jag inte har något annat för mig om kvällarna när det är mörkt och kallt. Därför är mitt motto att om det finns chans att umgås och få närhet går det före. Det finns så många andra tillfällen att träna ändå. I december är det mycket lusse, glögg, fest och fika hit och dit. Då blir det mindre träning och mer mat och umgås. Den ätstörda personen i mig kämpar med den balansen men det går framåt. Ikväll är det julfest med de yngre på jobbet. Hoppas på att nya H inte kommer att vara där ... Det är bäst så.

fredag 14 december 2012

Snabbmat à la Minna

Ensam hemma en fredagskväll och ingen som helst lust att laga mat. Då blir det ofta grillad kyckling. Så bra singelmat.

Såg filmen We bought a zoo med Matt Damon. Fin film och jag grät en skvätt. Åt en bytta Ben&Jerry's och kröp ner under filten. Kände tacksamhet, sorg och hopp. En konstig kombo av känslor.





tisdag 11 december 2012

Svar på frågan "Hur mår du?"

När någon frågar mig hur jag mår, speciellt på morgonen på jobbet, blir jag irriterad. Det har varit så sedan lillebrore dog, som att jag tycker folk är dumma som ens frågar. Fattar de inte det själva?! Hur understår de sig?! Nu har det lagt sig lite men fortfarande ligger just denna fråga kvar och skaver lite grann.

Jag vill fräsa "jo men jag jag är ensam, nedstämd och lite smådeppig" även fast det inte alls är hela sanningen. Det är en del av allt jag är och resten är en glad tjej som vet att många älskar henne, som trivs med sitt liv och har allt hon kan önska (utom en partner). Allt är inte alltid svart eller vitt och det är du som väljer vad du vill visa och framhäva till andra. Ofta har allt två sidor. Vilken vill du visa?

måndag 10 december 2012

Träning mot deppighet

Ni vet mitt motto: träning löser (nästan) allt. När jag behöver det som mest vill jag oftast inte gå till gymmet alls, utan mer hem till soffan och moffa godis. Just därför ska jag och min vrickade fot ta oss till gymmet efter jobbet. Denna kalla, mörka och deppiga dag ska inte få hindra mig. Body pump är alltid bra! Du ångrar aldrig ett träningspass. Bara de som inte blev av.

Satsar stenhårt på The Secret nu. Du blir vad du tänker och känner. Så om jag hänger upp mig på min hjärtesorg över nya H så kommer jag troligen att få mer av det. Om jag istället fylls av den kärlek som jag har från vänner, kollegor och familj så borde jag locka till mig mer kärlek, eller hur? Det är inte alltid lätt ska gudarna veta. Jag fastnar lätt i självömnkan och offerkofta när det är ensamt. Dock borde fokus på tvåsamhet leda till tvåsamhet, eller hus?

Ont i hjärtat

Vaknade ensam och rädd efter mardrömmar. Inte roligt alls och det tog lång tid att ta mig ur sängen. Väl uppe gjorde jag minsta möjliga och unnade mig själv att komma sent eftersom jag åt frukost framför Lois&Clark på tv6. En liten hemlig passion jag har dragits med i flera år, den tv-serien är så underbart töntigt bra haha. Undrar återigen hur det kommer att vara den dagen jag lever ihop med en man, han kommer ju att skratta ihjäl sig åt mina konstigheter ;)

På vägen till jobbet tänkte jag på nya H. Usch, vill inte alls det, och nej vi har inte hörts alls sen vi bröt upp för snart två veckor sedan. Så klart hinner jag bara komma till ingången när jag ser honom kliva ur bilen. Rusar in fort som f-n och sen dess har hjärtat gjort ännu ondare ....

Han flyttar snart och tur är väl det. Så slipper jag se honom på jobbet, på vägen till jobbet, på efter worken m.m. Allt är ett minfält just nu.

lördag 8 december 2012

Fyllt på skafferiet

Tog hem lillebrors vikter för att kunna träna hemma men imorse gjorde jag en power frukost (smoothie i cocktailglas och äggmacka) och begav mig till gymmet i alla fall. Vill lyfta tungt men tappar teknik och måste då sänka vikt och lyckas då inte trötta ut muskeln. Att investera i nån PT-timme är nog inte så dumt!

Efter träningen gick jag en vända på stan för att fylla på förråden och hämta dunjackan från kemtvätten. Sommarsmaken på proteinpulver fanns inte kvar så det blev jordgubb som vanligt. D-vitamin och en "naturlig" lakritsgodis följde också med hem.

Nu har jag ätit rester och gjort fint i lägenheten. Snart kommer 10-15 pers hit på fest! Hoppas på en kul kväll. Ny klänning också!







torsdag 6 december 2012

Gå ner i vikt med tanken kraft

Väldigt intressant blogginlägg som fångade min uppmärksamhet i morse. Som ni vet tror jag på tankens kraft och detta lät ju verkligen rimligt. Med lite eftertanke så slår det mig att de tider i livet då jag varit som smalast är då jag helt skitit i vikten men ändå ätit och tränat bra (inte överdrivet) för att jag också mått bra. Att inte aktivt tänka på att gå ner i vikt för att du ogillar din kropp utan för att du gillar din kropp är alltså tricket.

Läs mer här.

Högtidligt julkul med jobbet

Gårdagens julmiddag med jobbet blev över förväntan. Underbar lokal, supergod mat, liveband som spelade för oss hela kvällen och kul aktivitet. Dock hade jag lite matångest.

Ett tecken på att jag inte är "frisk" och "som alla andra" är att jag inte gillar att äta trerätters och dricka alkohol mitt i veckan. Det känns som att jag blir tjock av det och visst var magen en balkong när jag kom hem. Längtade bara till träningen och "min" mat. Fast jag tog det lugnt med både mat och alkohol blev det ändå glögg och vin, mat, efterträtt och godis.

Så här är nåt att öva på: när saker inte följer mallen. Att gå utanför trygghetszonen. Att lita på att jag inte blir tjock av en kväll. Det hela spädes på av att jag köpt en jättetight klänning till på lördag som jag vill se bra ut i ...









onsdag 5 december 2012

Mellis innan julkul

Ett möte drog ut på tiden och allt blev senare än vanligt. Men vad gör väl det? Tog kesella och äpple nu istället. Snart julkul med jobbet!

Barnmat är inte fy skam

Här om veckan hade en kollega färdiga köttbullar, spagetti och ketchup i matlådan. Något som jag inte ätit på flera år och plötsligt väcktes lusten för att laga det. Det är inte den bästa maten rent näringsmässigt men ack så gott det kan vara ibland. Just detta är något jag jobbat på - att maten inte behöver vara perfekt. Syftet med den kan ibland vara att den ska vara god. På dagar då jag inte tränar eller efter en hård träning (spinning igår) så tycker jag att sådan mat är helt okej. Det blir inte varje dag och inte inför uppladdning av musklerna heller.

En del i att övervinna ätströrningarna är just att lära sig äta allt. Utan att döma maten och utan att kategorisera den som nyttig eller onyttig. Det är inte alltid så lätt men det går framåt.

Så igår bjöd jag över en kompis på Felix köttbullar, spagetti och chilisås (äger ingen ketchup). Till det gjorde jag morotsstavar och så drack vi vatten. En helt ok middag ändå och underbart sällskap. Det må vara lite barnmat över vår middag men vad gör väl det? Gott var det och jag njöt!



tisdag 4 december 2012

"A ray of sunshine"

På twitter följer jag The Secret. Dagliga små kloka ord som peppar och ger perspektiv. Idag stod det att man ska vara som "a ray of light" för att som man träffat. En liten solstråle helt enkelt. Lys upp andras tillvaro så kommer din egen automatiskt att förbättras. Det ligger något i det.

Dock är det svårt att vara glad och positiv hela tiden. Jag måste aktivt tänka på det just nu för att klara köld, adhoc-uppgifter på jobbet, omfullkastade planer och ensamhet. Dock är jag väl medveten om att om jag ger så får jag tusen gånger tillbaka.

Köpte mig en fin klänning på lunchen. Från Bik Bok. Satt som ett korvskinn men denna korv börjar bli ganska fit nu så det är okej. Ska ha lite party hos mig på lördag och på fredag är det julfest med nya jobbet, dock är den nog lite för utmanande för den. Spar till lördagens bravader istället ;)

Nervös början på dagen

Om en timme ska jag ta bilen till vår verksamhet utanför stan för att hålla ett föredrag om hur vi jobbar med kommunikation samt fota den lokala ledningsgruppen. Jag som inte är bästa vän med kameran försöker att lära mig för att jag inser att om det skulle bli neddragningar så duger det inte att komma med "jag kan ju projektleda". De kommer att vilja ha hands on skils då.

Så jag, kameran, en lånad blixt av pappa och min dator innehållandes en power point-presentation ska snart bege oss. Och jag är så klart nervös. Och jag har så klart inte övat in presentationen tillräckligt. Suck. Likadant varje gång. Kanske gör jag så för att jag vet att det brukar gå bra ändå och att jag alltid får höra att jag pratar så bra inför folk och att det låter klokt det jag säger?! Kanske.

Håll tummarna! Ska öva lite nu.

måndag 3 december 2012

Kicked as och är så nöjd

Sockerdeppet klingade av och jag gick till mitt älskade body pump-pass efter jobbet. Och jag kicked as! Jäklar vad jag tog i! Känner att kombon med fria vikter i gymmet gör mig starkare (och mer vältränad). Orkar mer och mer och idag var det benen som fick sig en extra omgång.

Väl hemma gjorde jag omelett på paprika, bacon och soltorkade tomater. Sakta men säkert börjar jag laga mat igen. Bra för både välmåendet och plånboken. Keep it up!



Hur jag reagerar på socker

Jag lär känna min kropp mer och mer. När jag ätit mycket socker/kolhydrater under en kväll ter sig följande: jag har svårt att somna och komma till ro, blir irriterad och rastlös. Sover sedan oroligt och vaknar otroligt torr i munnen, värre än efter en alkoholfylld kväll. På morgonen efter är det ingen större fara med vikten men de kommande dagarna lägger jag på mig vätska (och fett?) och svullnar upp. Förbätränningen går också upp, jag är varmare än vanligt och orkar mer på gymmet.

Dagen efter sockerschocken funderar jag på att skita i träningen och äta godis och krypa upp i soffan istället. Tankar som annars lyser med sin frånvaro. Jag blir orolig, allt känns stort och jobbigt samtidigt som livet känns grått och trist. Jag vill fly verkligheten och vilket är mitt medel då? Socker. Och så börjar det om igen.

Även om jag inte kallar mig själv för sockerberoende nu för tiden och äter "normalt" så kan min kropp inte hantera större mängder socker, den klarar helt enkelt inte det efter alla år av missbruk, den reagerar direkt som att det är gift i systemet. En påse godis eller en bulle eller en bytta glas går bra men att börja mixa bland dessa ger ofta negativ effekt.

Nu kan det tyckas underligt att jag äter socker över huvud taget med dessa reaktioner. Det frågar jag mig också ibland. Jag lär mig mer och mer var min gräns går och vill inte begränsa mig mer. Dock undviker jag större mängder för att jag vet att det inte fungerar längre.

söndag 2 december 2012

Nya tag

Det känns lite motigt just nu. Ensamheten äter upp mig och alla bara skriver om adventsmys i sociala medier. Blä, offerkofta på. Nya tag i morgon! Träning, jobb och vardag. Det gillas.

Köpte glass på Ica idag och eftersom ben&jerry's Cookie Dough inte fanns provade jag två nya smaker från Triumfglass. Ska det va gotti så ska ska det va, ingen gör glass som ben&jerry's. Punkt. Efter att ha provat båda sorterna slängde jag byttorna i soporna. Får invänta nästa helg och Cookie Dough.

Att slänga glass eller ha överblivet godis hemma i skåpen är något jag aldrig klarade förr. Då hetsåt jag upp allt, oavsett vad det smakade eller om jag var mät eller illamående. Nu funkar det rätt okej men för att vara på den säkra sidan vill jag inte ha så mycket gotti hemma i veckorna. Dumt med frestelse. Det är få som kan stå emot en mörk vardagskväll om man känner dig lite nere och ensam.



Från sockerberoende till allätare

Det är snart nio månader sedan jag gick i från min LCHF-matplan och vågade mig ut och prova nya livsmedel och råvaror. Under ett år var jag helt säker på att jag var sockerberoende och sökte mig därför till OA för att få hjälp. Och hjälp fick jag i form av matplan, sponsor, 12 steg och gemenskap. Utan den resan hade jag aldrig kommit dit jag är i dag.

Lika snabbt som jag bestämde mig för att hopppa, gå med och lämna över mig helt kom även beslutet att lämna OA. Jag tror inte längre på deras lösning om att utesluta vissa livsmedel och ha förbud. Det ger mig bara mer prestationsångest och kontrollbehov. Sen finns det andra delar av OA som jag tycker alla borde prova på men jag kunde inte ha det ena och inte det andra så då fick jag tacka för mig.

Jag var så säker på att jag var sockerberoende och tvångsmässig överätare för att jag helt enkelt inte kunde sluta äta när jag väl börjat. Att låta bli socker och kolhydrater hjälpte mig att hålla suget i skick. Jag trodde att det var lösningen men det var den själsliga lösningen, jobbet med mig själv, att förstå varför jag dövade ångest med mat och självmedicinerade mig med socker när saker och ting inte kändes bra. Att inse att  bakom vikthetsen låg en rädsla för att inte bli älskad om jag inte var perfekt, snygg och rolig. Idealen jag satt upp för mig själv önskar jag ingen. För att bli frisk var jag tvungen att sluta banta och börja leva. Det finns mer i livet än tankar på mat, vikt, utseende och träning. Tänk så många år jag slösat bort.

Nya mål började växa fram. En längtan växte sig allt starkare: jag vill ha en liten familj. Jag vill vara tvåsam och inte ensam. Tidigare har mina demoner gjort det enklare för mig att leva själv men nu ska de inte få hålla mig tillbaka. Jag kan resa var jag vill, träffa vem jag vill och göra vad jag vill. Jag kan äta allt och den friheten är underbar. Ändå kommer det inte naturligt för mig att vara våghalig och äventyrlig. Kanske är det så jag är eller så tar det tid att ställa om. Jag tror dock att jag skulle må bättre av att vara lite mer spontan och leva lite mer nu när jag inte längre är sockerberoende utan allätare :)

fredag 23 november 2012

Dagens sanning?

"Women fall in love with what they hear. Men fall in love with what they see. That's why women wear make up and men lie."

onsdag 21 november 2012

Det bästa sättet

När min kille vill fria till mig någon gång i framtiden har jag det bästa tipset till honom.

torsdag 15 november 2012

Min inspirationsbild

Nu när jag har glasögon vill jag inte bara se nördig ut. Hittade denna bild som inspiration till fest outfit. Snygg va?

Njut medan du kan

Sitter på jobbet och funderar på att gå hem. Ta bilen tillbaka in till stan och gå en promenad. Ta vara på den soliga dagen när den är här. Det gör jag aldrig. Jag jobbar flitigt på tills mörkret faller. Som om det fanns hundra morgondagar. Det har jag ju lärt mig att det inte finns.

Känner mig så skyldig när jag går hem tidigt. Som att det är fel och att jag inte gör ett bra jobb. Men jag jobbar också kvällar ibland och lägger in mer energi än jag måste, det får inte glömmas. Så vad tror ni om att jag stämplar ut om en timme?

måndag 12 november 2012

söndag 11 november 2012

Det går framåt

Det slog mig just att jag inte gråtit på flera dagar och har ett annat lugn över mig när det kommer till lillebror. Jag säger inte att det på något sätt gått över eller att sorgen bleknar men vi börjar nu efter fyra månader lära oss att leva med vår sorg och trauma lite bättre. Jag märkte det även när jag var hos mamma igår. Något har förändrats även där hemma.

Att få en sådan chock som vi fick den 21 juli önskar jag ingen. Att ställas inför den sorgen är svårt att föreställa sig och jag har förlorat nära vänner på vägen. Livet har inte varit barmhärtigt men samtidigt är det kanske inte det som det går ut på. Jag har också fått uppleva så mycket kärlek, stöd, mänsklighet och värme. De som jag inte räknat med fanns där och de som jag trodde skulle ge mig det största stödet gjorde det inte. Det gör ont men i kris kommer sanningen fram. "I nöd och lust" gäller även i vänskap.

Dalarna kommer att fortsätta komma, men kanske inte lika ofta eller djupa. Det säger i alla fall de som vet. Jag hoppas att det är sant. Fått lite hopp om livet igen och det har inget med nya H att göra utan det handlar om min relation med mig själv. Igår kväll, en lördag, var jag ensam hemma och kollade på tv och åt godis. Jag läste Se&Hör och somnade i soffan. Riktig slappis. Men åh så skönt det var att få 10 timmars sömn och vakna utvilad.

Sedan olyckan i somras har jag inte klarat av att vara hemma en lördag själv. Ibörjan klarade jag inte ens en timme på egen hand och hade vänner som sov här hela tiden. Allt eftersom har jag byggt på detta och nu haft ett par fredagar i soffan på egen hand. Matlagning har inte lockat hittills men igår handlade jag en stor frukost till idag och såg fram emot att äta den. Juice, te, valnötsbröd med skinka/paprika, ägg/kaviar. Supergott! Även matlusten kommer sakta tillbaka.

En sak som en vän berättade från sin egen sorgeperiod var att hon höll sig frisk under den värsta sorgeperioden. Trors snoriga ungar och hostiga vänner blev hon inte smittad. Teorin om att kroppen slår ifrån sig sjuka eftersom den har fullt upp med att hantera sorgen kände jag igen. Ingen i min familj (som annars är kontstant förkylda och sjuka, jämt!!) har varit det minsta sjuk sedan den 21 juli. Vad jag vill säga är att jag denna vecka har fått munsår (virusinfektion) och flera stora finnar. Visst det känns inte alls kul nu när jag träffar nya H men samtidigt kanske det är ett friskhetstecken? Att kroppen lämnat det värsta bakom sig? Bara en teori.

fredag 9 november 2012

Jag bara rullar fram!

Supergod lunch med tillhörande kladdkaka och grädde till efterrätt. Två timmar senare bjuder chefen på fika. OMG! Med detta vill jag bara säga: jag väljer att se det som uppladdning för morgondagens body pump-pass och inte som frossa. Inställning, gott folk. Inställning. (Och jäst mage ;))


Chefen bjöd på smarrig tårta på fredagsfikat!

Inlägg 800: Matstatus

När jag satt ensam och förtvivlad hemma i min lägenhet i juni förra året såg jag ingen utväg från hetsätningen. Den hade ett starkt grepp om mig och att leva utan socker såg ut att vara den enda utvägen. Jag kastade iväg mitt första blogginlägg i den domän som jag hade funderat på länge, Steg för steg. Min vandring i 12stegsprogrammet. Det var en förtvivlad och låg Minna som skrev om sockrets käftar och livets djupa dalar.

Nu 799 inlägg senare ser situationen annorlunda ut. Jag tränar (ca 4 ggr veckan) och äter "normalt" (det jag vill ha men tänker ändå på att ge kroppen näring och bra bränsle). De två komponenterna har varit grundläggande för att jag ska bryta mitt mönster med hetsätning. Att inte ha förbud och att få endorfiner genom träning samtidigt som den gör att jag kan vara mindre strikt med maten för viktens skull.

Men vägen har, som ni vet, inte alls varit rak. Jag har snubblat, famlat i mörker och varit nära på att ge upp. Gått igenom de 12 stegen och kommit ut på andra sidan. Det kan låta underligt men en dag i mars kom det bara till mig: jag ska sluta äta på matplan och äta som andra. Och sen den dagen har jag gjort det. Ibörjan var det svårt eftersom det var så mycket som var förbjudet och annorlunda mot hur jag levt de senaste åren. Sen kom det allt mer naturligt. Nu finns ingen annan väg. Jag njuter i fulla drag av att inte behöva planera maten i förväg, vara annorlunda när jag åker bort eller behöva tacka nej till saker för att maten inte passar.

Jag hade aldrig kunnat klara detta om det inte vore för min abstinens, min sponsor och de 12 stegen. Då hade jag inte varit mogen. När tiden var inne kände jag det och har inte tittat tillbaka sen dess. Vill inte längre ha något med OA att göra men är glad och stolt över att ha gått i den skolan. Nu ser jag framåt mot ett nytt liv: familjelivet och tvåsamheten. Det är min nya utmaning.

Jag lever så här när det kommer till socker: i veckorna, speciellt de dagar jag tränar, vill jag inte äta socker utan bara bra mat som ger energi och ork. Det händer att jag tar en bulle eller kaka när det bjuds på någon fika i veckan men annars försöker jag att spara gottit till helgen, ofta fredag eller söndag, beroende på planer. Sen kommer det måndagar, tisdagar eller onsdagar då jag faller dit. Ensamhetern kräver sockerchock och jag ger efter för en påse godis som triggar illamående eller alldeles för mycket glass som får mig att ånga. Men jag reser mig, tar mig till gymmet och fortsätter framåt. Så ser det ut och så kommer det inte alltid se ut. Precis som det inte gjorde det förr. Allt förändras hela tiden och jag är lugn i det.

tisdag 6 november 2012

Testar: Crossfit

Ja jag är bekväm och enkelspårig av mig, även när det gäller träning. Håller mig helst på mitt gym eller min löprunda. Idag hängde jag med två vänner på crossfit. En halvtimmes kräkvarning med en PT. Jag gillar att träna i fred men visst är detta effektivare.

Sex stationer à la 45 sekunder, vila en minut och sen köra igen. Sex nya stationer à la 45 sekunder, vila en minut mellan varven. Klart! OMG! Under tiden står en PT och skriker på dig och tar tid. Träningsvärk imorgon :)

Bloggar numera från denna fining

söndag 4 november 2012

Hos familjen på allahelgona

Ligger i soffan hos familjen och är mätt. God pizza och fika finns i magen. Dagen har gått i lillebrors tecken. Gudstjänst, besök vid graven, fika hos oss efteråt och nu bara mys. Ville inte åka hem så jag stannar. Helt slut efter dagens gråt och minnen. Skönt på samma gång eftersom här behöver jag inte vara "normal" och hålla skenet uppe.

Kvällen hos en vän i Sundbyberg igår bjöd på ännu mer mat. Hon hade caterat och det var kanon! Italiensk buffé med efterrätt och allt. Innan bjöds vi på snittar och bubbel. Till maten fick alla ett läppglans! Bra tips till er :)


Vaniljpannacotta till efterrätt.
Frukosten dagen efter.
Alla fick ett läppglans vid bordet.

Italiensk buffé caterad.

Snittar till förrätt med bubbel

fredag 2 november 2012

Kvällen är räddad

Ingen som ville gå med rastlösa Minna på after work så blev därför glad över brevbärarens leverans - bra bok och blommor från en vän :)


tisdag 30 oktober 2012

Mentala modeller och luftslott

Har precis haft en timmes intervju med vår globala personalchef som pratat om ledarskap. En mycket intressant man som inte var rädd att säga som det är. Han pratade om de mentala modeller som ofta sätter krokben för oss och om rädslan för att misslyckas och bli idiotförklarad som två anledningar till att människor inte går efter det som de vill ha. Ofta har man satt upp sina egna hinder och byggt luftslott som man sedan flyttat in i för att slippa hantera verkligheten. Att skylla på någon annan är också en idiotsäker metod för att slippa ta tag i sitt liv och komma framåt.

Efter att ha lyssnat till honom insåg jag att jag själv sitter på mågna mentala modeller som hindrar mig att leva mitt liv till fullo. Att jag relativt ofta låter min rädsla för att misslyckas, bli idiotförklarad eller förlöjligad hindra mig från att satsa på det jag vill ha. För när det kommer till praktiska saker som jobbet, lägenheten, ekonomin m.m. så har jag inga problem med att fatta beslut, ta plats och agera efter vad jag vill ha. De mjukare sakerna som kärlek, drömkroppen eller nya bekantskaper är svårare. När det är känslor inblandade är jag räddare att göra bort mig, få ett nej eller verka dum.

söndag 28 oktober 2012

Mat på bordet

Blev klassiker till lunch: pannbiff, potatismos och kokt morot och ärta. Bra pre-workout meal. Body pump kl 16.30!

Igår fick jag en liten skyddsängel av mamma. Lovade att ha den på mig och funderar nu på hur den kan passa i vardagen :)

fredag 26 oktober 2012

Yr i bollen

Hämtat ut nya glasögon. De gamla skaffade jag för fyra år sedan när jag kom på att jag behövde brillor. Har för visso bara dem när jag kör bil, ser på tv/bio och möten på jobbet. Men skulle behöva ha dem jämt. I ett försök att börja använda glasögon oftare beställde jag ett par nya för någon vecka sedan och idag kom de äntligen. Eftersom jag tidigare inte haft några problem med mina glasögon tog jag glatt på mig de nya och världen började snurra. Illamåendet kom på en gång och jag var tvungen att ta av dem.

Eftersom jag ska spendera kvällen med nya H och ett annat gäng som ordnar after work på jobbet vill jag inte riskera att må dåligt. Nu är jag tillbaka vid datorn på jobbet och mår piss. Det snurrar och jag mår illa. Hoppas verkligen att det går över och att jag kommer att vänja mig vid de nya glasen. Optikerna sa att jag ska ha dem jämt men det var inte min plan ...


Trivs bra i dem men vill inte ha dem jämt.
Bruna bågar passar mig som är blond. Svart blir för hårt.

torsdag 25 oktober 2012

Resa bokad

Familjen och jag åker bort över jul. Glömmer att det är jul och satsar på sol, bad och träning. Sats-instruktörer och stort gym är toppen! Vuxenlyx (inga barn tillåtna) och egentid. Böcker och bad. Tror att det kan bli riktigt bra :)

En tradig familj som helst vill glömma. En man kort. Det går inte att förneka. You can run but you can't hide. Men vi försöker.

Att resa bort med familjen hoppas jag gör mig gott. Sol, träning, böcker och god mat.

Här kommer jag att ligga i jul :)

Hallo sugar!

Åh vad jag är godissugen! En påse lösgodis i soffan lockar men jag är bokad torsdag, fredag och lördag kväll så det blir inget av med det. Lika bra är väl det men vad jag vill komma till är att mitt "sug" nu ser helt annorlunda ut än när jag var med i OA och gick på matplan. Då var det djävulen som knackade på och ville och nu är det med ett större lugn som jag väljer om jag vill köpa mig en påse godis eller inte - det är inte hela världen. Sen finns det fortfarande stunder då jag tappar kontrollen och "hetsköper" socker men då av helt andra anledningar, oftast ensamhet. En påse hit eller dit spelar ingen roll för vikten har lilla jag även fattat. Så länge jag håller i träningen försvinner det snabbt vilket är en skön tröst för en ätstörd person som försöker vara normal.

Kanske är det så ändå att när man förbjuder saker blir de mer spännande? Den äldsta tekniken i världen för att få det man vill ha på många plan. Kärlek, träning och mat blir alla mycket mer spännande och intressanta om du fått ett nej, är sjuk eller bantar. Face fact. För mig funkade inte förbud i längden men under en tid (mitt år i OA) var det vad jag behövde för att komma framåt. Nu skulle det förstöra allt. Livet förändras och våra vanor, behov och kroppar med det. Inget är som det var och kanske är det skönt det också ibland...

The Killers – The Way It Was

måndag 22 oktober 2012

Heliga stunder

Det finns två heliga stunder för mig i veckan. Just nu i alla fall. Måndagar 17.30-18.30 är det Body Pump. Ett bra sätt att starta träningsveckan. Och lite senare i veckan, torsdag närmare bestämt, är det serien Revenge mellan 21-22 på tv3. Har du några heliga stunder då du inte vill bli störd eller vill boka in något på?

Nu håller mitt gym på att bygga om och under några veckor kommer därför Body pumpen att flyttas till 16.30. Då blir frågan; ska jag skippa den och träna nåt annat eller gå från jobbet pinsamt tidigt på måndagar ett tag framöver? Denna måndag löser jag det med att gå tidigt. Sen får vi se. Det är viktigt med rutiner och nu när jag inte känner mig som mest stabil är pass viktiga för mig. Har inte energi och motivation nog att träna på egen hand i gymmet och behöver någon som skriker på mig och visar mig igenom ett upplägg.

P.S. Hade precis en dålig chatt-konversation med den söta killen från mässan. Hm, inte vad jag behövde. Stel och konstig. Men då kanske jag kan fatta att jag ska sluta bete mig så konstigt. Och bara vara MIG!

söndag 21 oktober 2012

Power söndag

De senaste söndagarna har jag varit bakis, ensam och ledsen. Ofta ätit för mycket socker och legat inne framför tv:n. Idag är jag nöjd med gårdagskvällens lugna mys med ett par tjejer och pasta hos mig. Visserligen gick de hem efter tolv men jag sov ut idag.

Gick på en lång power walk med en kompis på 1 1/2 timme i riktigt rask takt. Med hennes långa och mina korta ben blir det alltid svettigare för mig. I nya löpartröja hade jag energi. Väl hemma igen tog jag en proteinshake för att ens orka duscha innan jag fyllde på med mat. Nu: soffläge med gott samvete! Kanske även en film och ben&jerry senare ikväll - utan söndagsångest.

torsdag 18 oktober 2012

Efterlängtad korv

Det blir inte allt för mycket mat lagat i detta hus. En rätt per vecka ungefär och då blir det storkok. Sen äter jag ute resten av tiden.

Nu blev jag sugen på en gammal klassiker - falukorv i ugn och potatismos. Efter att ha legat i kylen några dagar fick den nu komma in i ugnen. Med dijonsenap, chilisås (jag äger ingen ketchup) och ost mellan.

Och potatismos!! En riktig favorit men som jag inte ätit på evigheter. Blomkålsmos blev det på lchf-tiden och det är ju också gott men åh potatismos alltså!! Mums!

Längtar redan till lunchen i morgon :)

Längtar redan till morgondagens matlåda ...
Så fick majskolvsfatet jobba extra som falukorvshållare. Perfekt!

onsdag 17 oktober 2012

Är något på spåren

När jag träffar en kille som jag verkligen gillar händer något med mig. Jag börjar tänka på hur jag beter mig, vad jag säger, hur jag ser ut, ja jag går helt enkelt ifrån att vara den där härliga spralliga tjejen till att vara någon som jag tror att han vill ha. En flickvän.

Jag har analyserat (jag vet att jag inte borde) mitt mönster och ser det tydligare och tydligare. Först möter jag en kille som tycker att jag är en härlig, rolig och självständig tjej. Han vill träffas igen. Jag blir nervös och tappar mycket av det härliga, roliga och självständiga. Vi fortsätter att träffas och jag snör in mig allt mer i något som jag inte är, på grund av att jag beter mig som jag tror att han vill ha mig mer än som jag är. Missförstå mig inte, jag är mig själv, men bara lite mer kontrollerad och censurerad. Så kommer vi in i den sista fasen - jag försöker förtvivlat att vara mig själv men det slår bakut och jag blir mer stel och har än mindre att prata med honom om. Jag vill bara hem och tillbaka till mitt singelliv.

Till råga på allt ska jag gärna visa killen att jag verkligen inte behöver honom. Jag klarar mig helt själv, don't you worry mister. Hur kul är det att data någon som inte behöver dig, inte har något att säga dig och som verkar rätt stel och tråkig? Nej ni ser. Så de tackar för kaffet och lämnar helt enkelt. Jag fattar ofta ingenting, förutom att det fick fel.

Frågan är nu vad jag ska göra åt detta mönster? Jag vill vara med killar som jag är med min kompis Karin. Helt ocencurerad, lite cynisk (läs: mycket), har mycket åsikter, är kärleksfull, omtänksam och glad. Med henne tänker jag inte på vad jag gör eller hur jag säger saker. Att få pankik på vägen upp i en brant rulltrappa för att jag tror att jag ska tippa framåt, att berätta intima detaljer om mig själv och säga saker så chokerande att hon håller på att trilla av stolen, ja det är inga problem. Problemet är bara att dessa saker vill jag kunna göra med min kille också.

Summan av kardemumman är att jag troligen skulle må bäst av att bli tillsammans med en vän. Nu har jag få killkompisar och de jag har är antingen gamla ex eller kompisars pojkvänner. En annan sak som jag tror hjälper mig ur förhäxningen väl den satt igång är ärlighet. Med ärlighet kan jag döda det falska, oäkta och stela. Genom att säga vad jag tänker, är rädd för, hur jag upplever den andra personen, oss, vad jag vill och drömmer om river jag mina murar och blottar mig. Det är f-n inte lätt men jag vet att det är det enda rätta.

måndag 15 oktober 2012

Sluta bete dig som ett offer

Jag kan vara många mindre trevliga saker; offerkofta, martyr och pessimist är de vanligaste och också de värsta. Nu har jag tyckt bra synd om mig själv ett tag. Varför lämnade fina P, kommer jag någonsin träffa någon och varför, varför vill ingen vara med mig?? Ja ni har ju läst om det ett tag nu ...

Sover aldrig en hel natt nu för tiden. Vaknar alltid en sväng mellan 2-4 och somnar sen om till 7. Den korta stund jag är vaken är mina tankar ofta glasklara. Där och då kommer jag på storhet. I natt var det just insikten om att sluta vara ett offer som kom till mig. Herregud, vad håller jag på med?! Om man nu drar till sig mer av det man tänker, känner och föreställer sig, ja då bådar det inte gott. Mer tycka synd om mig själv, älta killar och känna mig ensam?! Nej tack.

Idag har jag en lovande lunch med en kille från mässan i Göteborg. Vi jobbar i samma hus men har inte träffats innan vi sprang på varandra i vår monter. Efter 24/7-häng i tre dagar blev det tomt när jag kom hem. Insåg att jag saknade honom. Träffades på aw i fesaga och bokade lunch idag. Som vänner. Om det blir mer eller inte vet jag inte än, det är för tidigt att säga plus att det är många herrar som har skymt min sikt denna helg. Nu fokus på mig själv, träning, jobbet och den lilla lunchen. Först - gå upp ur sängen kvinna!!!