Väldigt intressant blogginlägg som fångade min uppmärksamhet i morse. Som ni vet tror jag på tankens kraft och detta lät ju verkligen rimligt. Med lite eftertanke så slår det mig att de tider i livet då jag varit som smalast är då jag helt skitit i vikten men ändå ätit och tränat bra (inte överdrivet) för att jag också mått bra. Att inte aktivt tänka på att gå ner i vikt för att du ogillar din kropp utan för att du gillar din kropp är alltså tricket.
Läs mer här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar