Det är snart nio månader sedan jag gick i från min LCHF-matplan och vågade mig ut och prova nya livsmedel och råvaror. Under ett år var jag helt säker på att jag var sockerberoende och sökte mig därför till OA för att få hjälp. Och hjälp fick jag i form av matplan, sponsor, 12 steg och gemenskap. Utan den resan hade jag aldrig kommit dit jag är i dag.
Lika snabbt som jag bestämde mig för att hopppa, gå med och lämna över mig helt kom även beslutet att lämna OA. Jag tror inte längre på deras lösning om att utesluta vissa livsmedel och ha förbud. Det ger mig bara mer prestationsångest och kontrollbehov. Sen finns det andra delar av OA som jag tycker alla borde prova på men jag kunde inte ha det ena och inte det andra så då fick jag tacka för mig.
Jag var så säker på att jag var sockerberoende och tvångsmässig överätare för att jag helt enkelt inte kunde sluta äta när jag väl börjat. Att låta bli socker och kolhydrater hjälpte mig att hålla suget i skick. Jag trodde att det var lösningen men det var den själsliga lösningen, jobbet med mig själv, att förstå varför jag dövade ångest med mat och självmedicinerade mig med socker när saker och ting inte kändes bra. Att inse att bakom vikthetsen låg en rädsla för att inte bli älskad om jag inte var perfekt, snygg och rolig. Idealen jag satt upp för mig själv önskar jag ingen. För att bli frisk var jag tvungen att sluta banta och börja leva. Det finns mer i livet än tankar på mat, vikt, utseende och träning. Tänk så många år jag slösat bort.
Nya mål började växa fram. En längtan växte sig allt starkare: jag vill ha en liten familj. Jag vill vara tvåsam och inte ensam. Tidigare har mina demoner gjort det enklare för mig att leva själv men nu ska de inte få hålla mig tillbaka. Jag kan resa var jag vill, träffa vem jag vill och göra vad jag vill. Jag kan äta allt och den friheten är underbar. Ändå kommer det inte naturligt för mig att vara våghalig och äventyrlig. Kanske är det så jag är eller så tar det tid att ställa om. Jag tror dock att jag skulle må bättre av att vara lite mer spontan och leva lite mer nu när jag inte längre är sockerberoende utan allätare :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar