Jag lär känna min kropp mer och mer. När jag ätit mycket socker/kolhydrater under en kväll ter sig följande: jag har svårt att somna och komma till ro, blir irriterad och rastlös. Sover sedan oroligt och vaknar otroligt torr i munnen, värre än efter en alkoholfylld kväll. På morgonen efter är det ingen större fara med vikten men de kommande dagarna lägger jag på mig vätska (och fett?) och svullnar upp. Förbätränningen går också upp, jag är varmare än vanligt och orkar mer på gymmet.
Dagen efter sockerschocken funderar jag på att skita i träningen och äta godis och krypa upp i soffan istället. Tankar som annars lyser med sin frånvaro. Jag blir orolig, allt känns stort och jobbigt samtidigt som livet känns grått och trist. Jag vill fly verkligheten och vilket är mitt medel då? Socker. Och så börjar det om igen.
Även om jag inte kallar mig själv för sockerberoende nu för tiden och äter "normalt" så kan min kropp inte hantera större mängder socker, den klarar helt enkelt inte det efter alla år av missbruk, den reagerar direkt som att det är gift i systemet. En påse godis eller en bulle eller en bytta glas går bra men att börja mixa bland dessa ger ofta negativ effekt.
Nu kan det tyckas underligt att jag äter socker över huvud taget med dessa reaktioner. Det frågar jag mig också ibland. Jag lär mig mer och mer var min gräns går och vill inte begränsa mig mer. Dock undviker jag större mängder för att jag vet att det inte fungerar längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar