Att ta sig utanför sin bekvämlighetszon är ibland nödvändigt och dessutom ofta väldigt givande. Men för oss som behöver ha lite extra koll på maten är det också en utmaning och ibland en påfrestning. Just nu är det, och har varit under sommaren, många resor planerade. Dessutom toppar jag detta med en del hel- och halvdagar på annan ort i olika jobbsammanhang.
Jag stressar inte upp mig över detta längre. Visst känner jag en liten orosgungning i magen inför att äta tillsammans med andra som inte "vet". Från gång till gång avgör jag om jag behöver beställa specialmat, komplettera med eget mat eller om det går bra att bara köra. Bufféer är det bästa, då är det ingen som reagerar på vad man plockar på tallriken vilket är skönt.
Nu har jag en resa till Rom inbokad och tre utbildningsdagar med jobbet i september (utspridda på olika datum). Utlandsresan känns bara bra eftersom jag åker med ett sällskap som känner till mina matrutiner och behov. Då är det bara att plocka med egen mat för att komplettera och jag behöver inte tänka lika mycket. Värre är det i jobbsammanhang. Där har jag en yrkesroll och känner mig inte alls lika bekväm i att berätta om mina problem med mat. Som det ser ut nu behöver jag ta reda på vad som serveras på de olika dagarna och då berätta för några kollegor (och ta frågor från de som sedan undrar) om hur det ligger till.
Visserligen är det skönt att kunna vara mig själv. Ibland tänker jag att jag borde säga till alla på jobbet som det är för att slippa oron inför gemensamma måltider. Vad tycker ni? Hur gör ni med maten på jobbet och i andra sociala sammanhang?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar