fredag 12 augusti 2011

Det känns bra men släpper inte garden

Just nu är jag på en bra plats i mitt abstinenta liv. Det känns bra att lämna över min dag och inte behöva ta alla tuffa beslut på egen hand, allt är som det ska och det känns skönt att veta. Jag tror att detta är början till sinnesro men jag har fortfarande mycket tankar på mat och i min vision av sinnesro finns inte besattheten av mat, oavsett och om det är abstinent mat eller inte.

Tålamod är min bästa vän i dessa lägen. Det kan vara svårt men inget blir bättre av att jag hetsäter, det är en sak som är säker. Det löser inga problem, det för mig bara djupare ner i hopplösheten. Sinnet börjar klarna nu och jag är glad över att vara tillbaka på jobbet, semester var en tuffare utmaning än vad jag kunnat föreställa mig.

Trots att det just nu, i denna stund, känns bra i både kropp och själ så får jag inte släppa ner min gard. Beroendesjukdomen finns där hela tiden och tar varje chans den får att påminna mig om hur gott det är med vissa livsmedel och att jag visst kan äta dem och vara "normal". Men normal för mig är att följa min matplan, jag vet inget annat som fungerar för mig. Att lyssna till min kropp; är den trött så vila, är jag uttråkad så ring en vän, ge den motion och njut av livet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar