Hittade ett inlägg från i somras. Hopplöshet, förvirring, förtvivlan och olycka kommer fram mellan raderna. Jag visste varken in eller ut, hur jag skulle ta mig ur allt det jobbiga. Och att äta socker gjorde det hela ännu värre för det finns ingenting som får mig att känna mig så tömd på hopp som en sockerorgie. Den drar ut det sista av min energi, tar alla mina fina egenskaper och får mig att tro att jag inte är värd bättre.
Visst har det gått lite upp och ner under hösten också men sommaren var öken för mig. Törstade efter vatten och såg hela tiden hägringar. Illusioner om att jag kunde vara som alla andra och att det var okej att ta återfall lite då och då. Det är det inte. Inte om du vill må bra. Jag har insett det nu men kämpar fortfarande varje dag med den insikten och att acceptera att jag inte tål socker, det är en sorg på sätt och vis.
Vill bara säga till er som är i återfall eller ännu inte hittat det tillfrisknande ni behöver, ge inte upp! Jobba på i stegen, ring OA-vänner och be om hjälp. Det fungerar, men det kan ta lite tid. Vi får det vi behöver när vi är redo för det och ibland kan resa kännas oändligt lång. Men det är helt klart värt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar