Jag åt igår. Ett regelrätt återfall. Chokladbollar, godis, naturgodis, bulle och macka. Tryckte fast jag inte ville. Visste att det inte skulle göra något bättre, snarare tvärtom. Det som glädjer mig så här dagen efter i missären är att jag hade ett helt annat tänk och motstånd igår än vad jag hade till exempel i somras. Det går framåt och återfall hör till tillfriknandet. Men det är tungt. Även om jag alltid lär mig saker när det sker så är det ett steg tillbaka och både mentalt och kroppsligt är det tungt.
Hopplösheten är värst. Det känns som om hela kroppen är bedövad. Alla sinnen nedstängda. Orkeslöshet och irritation flyter i mina ådror. Hopplösheten finns i hela kroppen. Alla celler skriker som om någon hällt syra över dem. Och det har jag ju faktiskt gjort. Socker är syra för mig. Och min kropp reagerar som att den är bakis idag. Slö och ovillig.
Botar mig själv med musik. Det har en lugnande och positiv effekt på mig. Dagens pepp-låtar. Def Leppard – Animal och Journey – Don't Stop Believin'.
Ikväll har jag bokat upp en vän för jag vill inte vara ensam med detta. Unviker folks blickar, sitter inte med och fikar och tänker ta en långlunch långt bort från kontoret. Allt för att överleva och få en dag till som abstinent. Jag vet att det blir bättre. Om jag inte äter socker försvinner hopplösheten och ersätts med något om jag börjat kalla ett bra liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar