Har du tagit första steget? Insett att du är maktlös inför maten och inte längre kan hantera ditt liv. Bra. Men första steget är så mycket mer än så. När du inser att du har problem med mat och kanske till och med är sockerberoende är det mycket som behöver förändras för att du ska tillfriskna. En sak är att acceptera att du troligen aldrig mer kommer att kunna äta sötsaker som andra människor. Inte godis på lördagen, inte knäck till jul, inte marsipan till påsk och inte jordgubbstårta till midsommar.
När det sjunker in träffas man ofta av en stor sorg. Och det är en stor sorg. Vi lägger så mycket vikt vid mat och socker vid sociala tillställningar och traditionsfirande. Det sitter djupt och är väl rotat att äta den där kolan framför Kalle på julafton eller att köpa en påse chips till fredagsmys. Och om det stannar där så är det väl okej men för oss gör det sällan det och därför måste vi avstå helt, hålla oss abstinenta som vi kallar det.
För mig är det för stort att tänka "aldrig mer". Jag tar en dag i taget och dagarna blir till veckor osv. Jag är ödmjuk inför att jag kan må piss imorron och vilja överäta men tackar gud för att jag mår bra idag och är stark nog att låta bli sockret. Men jag kan inte gå runt och lura mig själv med tankar om att "nästa jul då kommer jag att kunna äta allt det jag vill men bara inte nu". Då kommer jag att gå på vita knogar och inte känna frihet. Det gäller att kapitulera, be om hjälp och börja leva - då kommer frihetskänslan. Om jag inte tartag i problemet på allvar och inser inte det seriösa i min situation uteblir sinnesron och framstegen. Och om jag fortsätter att äta som jag har gjort förr kommer jag att dö.
Knepet ligger i att hitta din väg. Den du mår bra av. Då kommer det att vara lättare att stå emot socker och trugande släktingar. Vid midsommar äter jag färska jordgubbar och vispad grädde när de andra äter tårta men vid jul tar jag inte till substitut (har inte gjort hittills i alla fall). Där får du känna dig fram om det känns naket att vara sitta med en kopp te/kaffe eller om du klarar det eftersom du fokuserar på sällskapet. Du är unik.
I am what I am - Gloria Gaynor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar