Att vara abstinent

Ordet abstinent var inget som fanns i mitt vokabulär innan jag kom till OA. Visst kunde jag slänga mig med att uttrycket att jag hade abstinens efter något utan att veta vad det egentligen betydde men det var inte förrän jag gick på ett OA-möte som jag förstod ordens innerbörd. Att ha abstinens efter socker och snabba kolhydrater och att vara abstinent, det vill säga att avstå från att äta tvångsmässigt.

Vissa inom OA tar väldigt hårt på begreppet abstinent. Att maten ska väga exakt på grammet, annars är man inte abstinent, att man ska ringa och berätta för en annan OA-vän om man ändrar sig om vad man ska äta för grönsak till frukost, annars är man inte abstinent, eller om man inte väger maten vid någon måltid, då kan man ju inte heller vara abstinent. För mig funkar det inte så. Jag är abstinent när jag inte hetsäter. Punkt. Hur jag kommer dit är min ensak och verktyg som våg och andra inom programmet är till för att göra resan dit drägligare, inte för att slå mig på fingrarna om jag inte är manisk.

För mig är att vara abstinent detsamma som att leva mitt liv på det bästa sättet jag kan. Om det innefattar att smaka en tugga ravioli när jag är i Rom eller att lämna vågen hemma när jag går ut och äter så är det så för mig. Kanske inte för dig. Alla klarar vi olika och det är viktigt att komma ihåg. Ta hjälp, få råd och prova dig fram. Men låt ingen annan bestämma när du är abstinent. Att vara abstinent är att må bra och det kan bara du avgöra när du gör.