fredag 9 september 2011

Jag är en tvångsmässig överätare

Steg 1, att ge upp, att kappitulera inför insikten att jag har problem med mat och inte längre kan hantera mitt liv. Jag är en tvångsmässig överätare och jag har ett sockerberoende. Det är jättesvårt för mig att verkligen, verkligen acceptera detta. Jag vill så förtvivlat gärna vara "som alla andra". Kunna äta lördagsgodis, en god pasta, äta spontant och utan att planera varje måltid. Men priset som jag får betala för detta är för högt. Det är inte värt det längre.

Jag jobbar med min rädsla, min harm och mina relationer i Steg 4 nu. Men jag måste ta Steg 1 varje dag. Varje dag måste jag tala om för mig själv att jag inte tål socker och kolhydrater som andra människor gör. Och lära mig att leva med det.

Bara för idag ska jag inte äta socker och kolhydrater. Jag kan och får om jag vill imorgon, men inte idag. Så måste jag tänka för att inte bli galen. Aldrig mer är för stort för mig. Då blir situationen ogreppbar och ångesten över "aldrig mer" leder mig rakt till godishyllan på ICA.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar