måndag 26 september 2011

Tänker inte på mat hela tiden längre

För bara ett halvår sedan upptogs 80 procent av mina tankar av mat. Vad jag hade ätit, när jag skulle äta, vad jag skulle äta och hur jag skulle bli smal. Det sög otroligt mycket energi och jag var trött och ofokuserad på de andra delarna i mitt liv. Till vilken nytta? Kunde jag kontrollera mitt matintag och min vikt bättre än jag kan idag? Självklart inte. Tvärom.

Jag kunde räkna upp exakt vad jag hade ätit och var väldigt strikt mot mig själv för att sedan varva med perioder av total kontrollförlust. Överätning och mer ångest som följdes av ännu mer kontrollbehov. Ekorrhjul och inget liv.

Jag har länge haft ett matintresse och gillat att pyssla med recept och stå vid spisen. Om det kommer av min sjukdom och besatthet eller helt enkelt är ett sunt intresse vet jag inte. Jag har i alla fall alltid njutit av att laga mat, gärna tillsammans med någon samtidigt som vi tar ett glas rött och lyssnar på musik. Men i och med att min sjukdom eskalerade blev matintresset till en mani och jag ville ha mer när talltiken var tom. Inte mat utan socker.

Mat har jag aldrig överätit (förutom mackor) utan det är den söta smaken som jag vill åt och som jag triggas igång på efter att jag ätit kolhydrater. Pasta, ris, potatis, bröd och mjöl väcker suget efter godis, glass och fikabröd. Låter det konstigt? Tänk då efter vilken typ av mat som du lätt överäter på. Är det ägg, kyckling och köttfärs eller är det mackor, pasta och riskakor? Kolhydrater är lätt att äta för mycket av och ofta det som vi sockerberoende har svårt för.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar