... blir allt mindre viktigt. Jag uppskattar en promenad i parken på lunchen än shopping i stan. Träffar hellre mina vänner och min familj än att gå ut och dricka mig full. Då dansar jag hellre nykter när jag väl går ut så att jag kan njuta av sällskapet och komma ihåg vilka jag har träffat.
Kläder, utseende och status har tidigare varit väldigt viktigt för mig. Men hur mycket nytt jag än köpte och hur fina jobb jag än fick så fanns det där tomrummet inom mig kvar och jag var tvungen att fylla det med mat. Hur smal jag än blev tyckte jag inte om min kropp och det fanns alltid någon annan som hade en finare klädkombination eller inredning. Jag jämförde mig och kände mig usel. Vem blir gladare av det? Det går ju inte att jämföra. Jag är ju jag.
Efter att jag började jobba med mig själv i 12-stegsprogrammet hände det saker. Naturen började tilltala mig och att ha energi i kroppen blev viktigare än shopping och vikt. I och med att jag började fylla tomrummet inom mig med mening och utvecklades andligt så tappade jag intresset för att jämföra mig med andra. Det är ju en omöjligt uppgift att vara som någon annan. Visst kan jag fortfarande bli inspirerad av andras kläder, inredning eller glada humör men jag väljer att ta till mig det som passar mig och inte svälja hela bilden som förmedlas. Ofta är den inte lika bra som den verkar ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar