Det är inte det att vi tvångsmässiga överätare är dummare än andra men jag vet inte hur många gånger som jag gått in i en hetsätningsattack precis innan en rolig fest, en kurs på jobbet, en weekend borta eller en spännande date. Det slår aldrig fel. Är det för att jag vill straffa mig själv? Nej jag tror inte det. Men vad handlar det då om? Har ni några förslag så lyssnar jag gärna.
De gånger som jag har lyckats stå emot har inkluderat ilska, ångest, oro och trotts. Så klart har det lagt sig och festen/daten/kursen har blivit lyckad och maten har fungerat fint. Nästa gång har det gått lite lättare. Men måste det vara på det här sättet? Kanske är det övergående och det skrämmer mig att det är så starka känslor inblandade som jag förr försökt döva, bra som dåliga.
Har ni några tips på hur man kan hantera förändringar utan att hanmna i en hetsätningsattack?
Hej Minna,
SvaraRaderaJag har upplevt samma sak som du också har gjort. För mig har det ofta berott på att jag varit/är rädd för att inte bli omtyckt direkt och har ofta då bedövat den känslan med hetsätning. Nu är en sanning inte allas sanning och det är säkerligen mera djupbottnat än så. Hur går det för dig annars? Tittar in dagligen på din blogg, tycker du skriver så bra. Själv försöker jag komma bort från diettänket. Bantningstankarna. Försöker skapa mig en fast och stadig rutin som jag kan följa i vardagen.
Sköt om dig! //Heidi
Hej,
SvaraRaderaVad kul att du uppskattar det jag delar om. Jag tror att du är något på spåren när du skriver om rädslan att inte bli omtyckt. Ofta ligger det många rädslor bakom en hetsätning. Att döva känslor är ju det hetsätningen är till för men vad som händer är att de kommer tillbaka i full kraft så snart jag har slut på socker. Det gäller bara att locka fram rädslorna i ljuset så att vi kan jobba med dem... Bara då försvinner de. Lättare sagt än gjort ibland.
Jag känner igen mig i det du skriver om diettänket. Eftersom jag gått upp en del i vikt i sommar då jag varit i återfall tenderar jag att också fastna i bantningen och då går det inte vägen. Det gäller att tänka på det inre, det är där vi ska jobba och ha fokus. Hejar på dig och hoppas få se dina avtryck snart igen här inne :) Kram