Jag har alltid varit målinriktad och ambitiös i allt som jag tar för mig. Men när det kommer till mat så har jag varken kontroll eller viljestyrka. Kaos med maten smittar av sig på andra delar av mitt liv och allt blir kaos. Det känns svart och tungt, som om allt är hopplöst. När jag äter på matplanen så förvinner de tankarna och känslorna och även de andra delarna av livet blir ljusare.
Två kvällar denna vecka har jag ätit nötter. Som snacks, utanför matplanen. Jag har motiverat det med att "det är ju inte socker och nötter är ju nyttigt" men jag vet ju att jag avviker från matplanen och det ger utslag direkt på mitt humör. Jag känner mig förvirrad och låg, osäker och orkeslös. Det kan låta konstigt att det har en sådan omedelbar effekt men för mig är det så. Varför gör jag då detta, om och om igen? Jag är maktlös inför maten. Jag behöver verktyg, stöd och framför allt - jag behöver jobba i stegen. Det har jag slarvat med den sista tiden och även det ger utslag på hur jag förhåller mig till mat.
Igår hade jag ett bra samtal med min sponsor. Vi kom fram till att jag behöver lite press på mig för att avsluta det fjärde steget. Precis som i jobbet behöver jag ha en deadline för att orka prestera sista rycket. Locka fram min ambitiösa, målinriktade sida och tävla lite med mig själv. Så nu ska alla rädslor och all harm arbetas igenom ordentligt och sedan är det dags att börja titta på sex- och skadelistan ...
Pepp, pepp! Jag vill inte vara ett offer men när det kommer till mat så gör jag mig ofta till ett. "Jag orkar inte", "Jag vill ju ha...", "Det vore så gott med..." "Kan inte jag ta bara lite?", "Orkar inte gå och träna, köper nötter istället" (som om det skulle hjälpa?!). Hoppas att jag kan jobba bort detta eftersom jag sätter krokben för mig själv när jag beter mig så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar