Att leva det sociala livet

Nyckeln till mitt tillfrisknande ligger mycket i att kunna leva ett socialt och aktivt liv. Jag vill inte känna mig begränsad av att jag äter på ett visst sätt, ser ur som jag gör eller har en ätstörning och beroende. Jag vill vara mig själv och kunna vara med mina vänner och familj som vanligt.

Det är något som jag har vänt och vridit på under min tid i OA. I början såg jag det som omöjligt att leva ett normalt liv och kände stor hopplöshet men allt eftersom jag lärde mig vad jag kan äta och inte, hur jag ska göra på resor och i oförutsedda situationer, när jag blir bortbjuden och så började det kännas bättre. Sedan en tid tillbaka går jag ofta ut på affärsluncher, äter middag ute, väger maten hemma men inte alltid och framför allt - jag ser inte hinder. Visst tycker jag fortfarande att det är lite jobbigt att åka bort en hel helg och jag måste alltid förbereda mig och fråga mer än andra, men så är det för de med nöt- eller glutenallergi också. Inget konstigt med det.

Det handlar nästan enbart om inställning. Hur jag ser på livet och vad jag gör med det. I början var det självklart svårt att gå utanför trygghetszonen och så får det vara de första månaderna. Så mycket nytt ska läras in innan det sitter, så ge det tid. Allt har sin tid.

Ikväll ska jag ut med ett tjejgäng och äta tapas och sen blir det bowling (som jag är så dålig på ;)) och ev. utgång. Jag mår så bra av att kunna göra sådana saker och framför allt håller det mig abstinent. Jag har ingen anledning att sitta hemma ensam och tröstäta. Jag är ute och lever livet istället.

Härliga lördagsmorgon!