Vad är hönan och vad är ägget?

Vad är det som jag inte kan hantera - livet eller sockret? Var ligger mitt beroende, är det i sockret eller i situationen. Kommer lugnet av de fysiska reaktionerna som sockret ger i min hjärna eller dämpar jag ångesten psykiskt genom att genomföra ritualen hetsätning?

Det har varit mycket upp och ner för mig sedan jag gick med i OA och insåg att jag var sockerberoende i mars 2011. Det var skönt att få en diagnos och även att få kontakt med andra. Jag var på botten och ville upp. Villig att prova allt. Övertygad om att sockret var boven och det som gjorde livet ohanterligt.

Idag vet jag att sockret är ett utlopp som så många andra. Som alkohol, droger, spel eller relationer. Det är livet jag inte kan hantera och sockerorgierna är mitt sätt att stänga av, dämpa ångest och släppa taget för en liten stund. Är det då sockret i sig som ger denna tillflykt eller är det beteendet? Vad är hönan och vad är ägget?

Jag tror på att jag är född med en känslighet för kolhydrater. Jag har alltid älskar mackor, mumsat kakor och ätit upp mitt godis före alla andra. Kan inte spara och finns det något sött hemma äter jag oftast upp det. De gånger i mitt liv när jag har lyckats leva "normalt" är då jag har haft mycket vänner runt om mig, funnit en mening i mitt liv men framför allt haft roligt. Unnat mig själv att släppa taget om perfektionismen och bara leva för den jag är. Då har även maten funkat. Jag har ätit mindre kolhydrater än andra för att jag mår bra av det men det har inte varit maniskt.

Jag vill inte spendera hela livet med att banta och vänta på att livet ska börja. Jag vill leva nu och framför allt - jag vill ha roligt. Allt behöver inte vara så dödsallvarligt hela tiden och prestationsångesten tycker jag kan gå och gömma sig för det är ingen som gillar vad den gör med mig. Jag inser att jag har en del sökande kvar att göra på min väg till tillfrisknande. Hur det blir får vi se. Just nu är jag abstinent och det är skönt.