När jag hittar något som jag gillar, oavsett om det är mat, musik eller vänner så vill jag ha det hela tiden. Jag får inte nog men till slut tröttnar jag ju så klart. Förr har jag trott att detta var ett sjukligt beteende och i och med att jag började i OA och skulle lära mig vad jag kunde äta och inte blev jag rädd när jag hade lagat "för" god mat. Tänk om jag skulle överäta när det är så gott? Men efter ett tag kom jag på att det är ju bara en del av livet. Att förälska sig i bland annat saker, mat, vänner, män, musik och dofter. Det är normalt. Insnöad eller inte, jag är sådan. Och jag har lärt mig att uppskatta den sidan hos mig.
Just nu snöar jag in på musik. Först var det Gavin Degraw och nu är det Peter Jöback. Jag lyssnar tills jag tröttnar. Det fina med det är att dessa låtar senare förknippas med just denna tid i mitt liv eftersom de har spelats så ofta under en period påminner de mig om hur jag kände just då när jag sedan tar fram dem om några månader. Jag lägger mycket känslor och minnen i musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar