Vissa lider av bokstavssjukdomar och andra av olika allergier. Roten till mina problem stavas kontrollbehov och prestationsångest. De har vuxit med åren men redan i första klass satt jag inne på rasterna för att rita den perfekta pricken över i. Fröken manade mig att ut och leka med de andra barnen och mamma fick komma på krismöte. Så har det fortsatt. Vad strävan efter att vara perfekt kommer ifrån vet jag inte. Det är som att jag är född med den men jag är lite sugen på att en dag ge mig i kast med att rota lite mer i detta tillsammans med någon proffesionell.
På jobbet är det som värst. Jag har hela tiden orimliga förväntningar på mig själv och tror att jag ska prestera på topp hela tiden. Även när jag gör det är jag aldrig nöjd. Det är för att min självkänsla är styrd av min prestation, inte min person. Hur mycket bra jag än gör tycker jag inte mer om mig själv. Det enda som kan ändra på detta är att fortsätta att jobba med mig själv och nå andliga framfångar - det är dem som kommer att stärka min självkänsla på riktigt.
Kontrollbehovet har kommit starkt på senare år. Ju snabbare livet snurrar ju mer kontroll behöver jag föra in. Men kontroll är bara en illusion. Vi har aldrig kontroll för vi kan varken strya världen eller andra människor. När jag kom till OA och insåg det hände något inom mig. Jag släppte taget och accepterade att jag inte kan styra allt, jag är inte Gud, och lämnade samtidigt över mitt liv till en kraft större än min egen. Det kan låta flummigt men det är underbart skönt att slippa spela Gud.
Jag kontrollerade min mat, för att släppa taget då och då och hetsäta när pressen blev för stor. Jag kontrollerade min pojkvän, som till slut inte klarade av alla krav och lämnade mig. Jag kontrollerade mina vänner, med följden att vi aldrig hade roligt tillsammans. Jag kontrollerade hela mitt liv och trivdes inget vidare med livet. Nu försöker jag istället att tänka på alls fina olikheter, hur ödet styr mitt liv och att jag inte alltid vet bäst - det är väldigt uppfriskande för ett kontrollfreak med prestationsångest att bara luta sig tillbaka och lita på att allt kommer att ordna sig på nåt sätt, för om du tänker efter så gör det ju alltid det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar