Ljuvlig ångest

Det finns inget ljuvligt med dagens ångest. Det är måndag, jag är vattenfylld, svullen och deppig. Det är läskigt hur livet kan förändras på någon dag. Från att ha haft mer hopp om livet än någonsin i fredags till att nu vara nere på botten. Sockret har den effekten och det är skrämande.

Imorse stod vd:n för livsmedelsföretagen i Nyhetsmorgon och sa att det inte finns något som heter sockerberoende eftersom det inte finns några studier som stödjer det. Men det jag känner idag behöver jag ingen studie på för att veta att det är på riktigt. Det är helvetet.

När sockret kommer in i mitt system blir jag någon annan. Den där som först är glad och sprallig, oövervinnerlig och framåt. Sedan kommer ångesten krypande och sprickorna i fasaden blir tydliga. Verkligheten knackar på med våldsam kraft och jag slungas tillbaka från min vadderade drömvärld till avgrunden. Sockret gör mig manodeprisiv skulle man kunna säga. Upp ch ner, hit och dit, fram och tillbaka. Tänk om det fanns ett piller mot sockerbeorende så som det finns för bipolär sjukdom.

En liten önskan denna mörka måndag. En dag som om jag avhåller mig från socker kommer att leda till en lite ljusare tisdag och en ännu bättre onsdag. Jag vet hur det funkar vid det här laget. Avstå för att få leva.