Jag hade glömt hur hopplöst det kan kännas en dag i mars när vinden blåser hårt och isen ligger kvar. Minusgrader ute och inne i mig. Ge mig vår, skriker min kropp. Låt mig gå promenader och vilja vara ute. Låt solen smeka min kind och tina upp mitt humör. Att vara nykär underlättar enormt i kylan men snart är det bara värmen som kan rädda mig.
Efter några veckor hos kiropraktorn så är jag nu redo att börja rehaba på gymmet lite smått. Eventuellt ska jag våga mig dit i eftermiddag och känna lite på vikterna. Längtar till pass men det får vänta. Hur vikten har stuckit iväg ska vi inte prata om. Men D verkar nöjd och jag ska inte säga att jag inte trivs. Det är skönt att släppa helt. Att inte tänka vikt och bantning. För hur jag än säger att jag lever normalt så finns spökena alltid där. Tider, upplägg, kolhydrater och träningspass snurrar i mitt huvud.
Jag gillar att träna, vara aktiv och se välsvarvad ut. Att ha en frisk kropp kommer att bli prio ett nu. Att den håller för framtida utmaningar och livet. Jag längtar tillbaka till rutinerna men samtidigt har det varit skönt att släppa det och få vara med D så mycket som möjligt. Jag har behövt det och säkert fanns det en mening med mitt ryggskott. Ett mellanting ska jag sträva efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar